Har fundeat rätt länge på att göra de,,hehe man få ju gratis fika  efteråt kaffe o bullar

 ska kolla länken nu

Japp, man får lite gott att smaska på :) Bullar, kakor, mackor, frukt, etc…. Och dem är så himla trevliga där också…

Ni som någonsin funderat på det, gör det istället… Man räddar liv. Nästa gång är det kanske just Du som behöver blod…

Får inte ge blod längre då jag är reumatiker och måste medicinera. Klarade dock ett antal år och det är jag stolt över!! (ARh-) Ni som kan, ge ert blod, det behövs!!

Har varit blodgivare förr.

Men äter medicin så då får jag inte.

Jenna

jag var på väg att  bli det i höstas  , men  fick inte   pg av  att  jag har   fel på   blodvärdena

Jag har flörtat med idén jättelänge - jobbar upp modet att gå in. Det kommer att bli en himla cirkus, nämligen…jag har nålfobi. Fobi innebär kallsvett, fruktansvärd ångest, blodtrycksfall (diarréanfall - pinsamt…) och andra mindre hanterbara symptom…det är ingenting man "tar sig i kragen och struntar i" kan jag säga… Men om jag går dit på dagen och är snäll och så så kan det hända att de är snälla nog där att låta mig ta lite längre tid.

Ja, jag är ganska ny blodgivare, har bara gett tre gånger, men det har känts väldigt bra efteråt. Att veta att blodet kommer till användning, att veta att man är helt frisk. Ja, det blir ju som en liten minikontroll varje gång och det är ju inga fel :)

Skulle inte tro att jag får lov att ge eftersom jag går på mediciner. Har även jag problem med nålar, som mer än en gång lett till hyperventilering. Inget kul kan tilläggas!

Siberlina

Jag hade också fel på blodvärderna, men fick äta järnpiller några månader och sedan var allt okej.

Ankah, stackars Dig :( Kan inte vara roligt att ha nålfobi… Det är inte lätt..

Alla har sina fobier, jag är höjdrädd, och kan inte ens titta på höga höjder på tv, förrän jag blir dålig…  Måste vända blicken och fråga någon som sitter i samma rum om scenen är över nu så att jag kan fortsätta titta. Tills nyligen var jag också rädd för att åka hiss. Jag kallsvettades, darrade och var övertygat att den skulle lossna och att vi skulle dö. Men jag tog tag i den min hissfobi och nu kan jag åka hiss, t.o.m. när jag är ensam!

Eloge till Er som ställer upp för andra :)

jag har en  sjukdom i  sköldkörteln    och kommer troligtvis  få  äta medecin resten av livet, men jag ville  verkligen  bli  blodgivare

Får tyvärr inte heller bli blodgivare, då jag äter medicin för resten av livet och lider av HB.

Jag beundrar alla som vågar ge blod. Själv är jag livrädd för sjukhus. Får ångest bara jag känner lukten innanför dörrarna. Blod klarar jag inte av att ge eftersom jag är jätterädd för blod och sprutor. Får ångest, spyor, kan knappt andas och blir illamående. Men visst är det bra att det finns för de som vågar och vill.

Tror inte att jag får vara blodgivare eftersom jag äter medicin..men visst är det bra om så många som möjligt ställer upp på att göra det!

Jag är blodgivare. Fick faktiskt precis mitt brev om att det är dags att gå dit igen.

Jag var också livrädd för nålar, men kände att det var värt att prova i alla fall. Med den fantastiska personal som finns som verkligen tar hänsyn så är det inte alls lika läskigt nu.

klarar inte av nålar. svimmar om de tar blodprov på mig och jag kollar på ..sen är jag rädd att de sticker fel då jag flera gånger när jag lämnat blodprov blivit stucken en massa gånger för att de inte kan !!

Jag är blodgivare, blev det samma dag som jag fyllde 18 år och det var ca 11 år sen. Det blir ju som en gratis hälsokontroll oxå varje gång man går dit. Sen har det vrålsnygga muggar, skålar och tallrikar från Rörstrand bla som man får välja om man vill:) Å gofika så klart:D

Jag hade gärna velat ge blod men jag väger för lite (måste väga minst 50 kg och jag väger 45) sen medicinerar jag. Tycker att fler borde ställa upp för sina medmänniskor! Man räddar liv.

Jag är blodgivare sedan jag var 18. Just nu får jag inte ge (var ute och reste i Afrika), men till sommaren blir det igen.

Väldigt stolt över min pojkvän, som har nålfobi, men som till slut vågade ta sig dit ändå - och upptäckte att det inte alls var så farligt som han trott :)

Har värvat ett antal blodgivare bland mina kompisar, och de har värvat vidare. Det är så viktigt. Mina föräldrar ger också, pappa över femtio gånger…

Jag var oxå nålrädd förut.

Men mina systrar var

blodgivare och då tyckte de att jag oxå skulle testa.

Det var inte så farligt när allt kom omkring.

Hälsokontrollen var ju guld värd.

Ankah, är inte Du läkare, hihi…? En läkare med nålskräck? Fast visst, Du befinner Dig på den säkra sidan, hahaha…

Jo…det är en del som tycker att det är lite motsägelsefullt…     Fast det har varit en bra chans att få arbeta med min fobi.

Efter tips från en forum-medlem lägger jag också in en länk till benmärgsdonation:

http://www.tobiasregistret.se/

Jag har faktiskt länge funderat på detta att vara benmärgsdonator, men blir lite rädd samtidigt…  För operationen och ryggmärgsbedövningen. Men jag ska fråga lite mer om det nu på onsdag när jag ska lämna blod igen. Och ska bestämma mig sen…

Är någon av Er en benmärgsdonator?

MVH

Anna

Ankah, ja, det finns nog inte något bättre ställe att jobba på än ett sjukhus eller en vårdcentral om man vill bli av med sin nålfobi …

Har Du kanske mera fakta om benmärgstransplantation? Det finns mycket att läsa om det på nättet men det är ju alltid mera trovärdigt med information från första handen så att säga…

Åh herregud!! Nej, det är lite för avancerat…för mig i alla fall…*sitter i ett hörn och ryser och ryser*

Ha ha! Oj… Jag vet inte så mycket om det mer än att själva provtagningen innan är…jag ska nog inte beskriva den ur mitt perspektiv…

Räcker med att städa på sjukhuset för att bli botad från nålfobi;). Tanken att ge blod har funnits så vem vet. Men mitt blod skulle säkert inte vara tillräckligt bra ha ha. Men som sagt kanske sen någon gång. Benmärgsdonator? hm det kanske är lite för mycket att ta i.

Får inte ge blod, var med en kompis en gång och funderade starkt på det men när jag läste på lappen vilkoren så sket det sig direkt!

Däremot lite OT är jag ganska irriterad på sjukhuset här att det faktiskt kostar pengar att ge blod, 7 kr i timmen i parkeringsavgifft, och det tog ju allt som allt lite tid, alt om man åker bussen kostar det 40 kr tur och retur bara inom stan, tycker inte att man skulle få betala parkering för att ge blod, och busspengar tycker jag att man ska få ijen mot uppvisning av biljett,, bara mina tankar,,,,

ryggmärgsbedövningen det kmr göra ont det har man sett på tv4 när dom tar prover från ryggen i mitten ryggraden heter det dock..

folk gråter! Svimmar!

Nej nej!!!!! DET gör inte ont!!!! Vissa tycker att det är lite obehagligt men ONT gör det inte!!!!!!

Här får vi gratis parkeringskort med posten innan vi ska åka dit! Trodde att det var så på alla sjukhus när man lämnar blod?!?

Här finns några enstaka parkeringsplatser enbart för blodgivare.

INTE!!????=) har altid trot det,ha ju sett på tv 4 sjukhuset när dom gör så.då ser man på människorna att det är smäärta!!!!

Vi har också blodgivar platser på parkeringen men dem brukar vara upptagna, så vi får parkeringskort ifall att…

#30 Det kan ha ändrat sig då det var ett par år sedan, men jag tvivlar starkt,,, här får du betala parkering om du besöker akuten,,,,, 30 min parkeringar vid akutintaget, klarar du inte det på 30 min får du betala,,, helt sjukt. så här har man inte råd att bli sjuk inte!!!

Jag har gjort sådana på en massa patienter som alla berättar efteråt hur överraskade e blev över att det knappt kändes - de hade förväntat sig att det skulle göra ont!

jaha okey :)

men jag vågar inte! skulle svimma på en gång.

Min storasyster svimmade när hon földe med min pappa o han skulle få stick i fingret hon klarade inte av nålen!Pappa laravade sig o fick henne tro att det gjorde duuunder ont!.

plask så föll hon alla skrattade hon fick ligga på en sjukhus säng :D

Åh jag önskar att jag kunde ge blod!! Jag var där i höstas, för att ta blodprov (de ska ju testa bolde först). Men jag klarade det inte :/ Började gråta av tanken på nålen. Min plan är: när jag väl fött barn (ngn gång i framtiden) borde min lilla nålskräck ha fösvunnit och då kan jag ge blod :)

har gett blod i många år. men nu äter jag medecin, så jag får inte lämna mer. sorgligt.

men om du testa gå ditt 2-3 gånger så kanske skräcken minska..

Tillslut kanske du klara av att ge blod

lite som terapi :)

Hahaha, jag är livrädd för sprutor men besökte ändå en sådan där blodgivarbuss. Tänkte att jag skulle minsan dra mitt strå till stacken. Dom tog ett blodprov och jag höll på att svimma av bara det. När det var klart och jag sitter där och tänker på hur många liv jag ska rädda med mitt blod så kom sköterskan tillbaka. Och säger: "Vi vill inte ha ditt blod. Du ska vara glad att du kan leva på det själv."
Så det var det med mitt strå till stacken. /Sylvia

LittleL - ibland får man väl göra sin del genom att bara inte ta av andra!      Du är väl inte vampyr?

Men fick du inga järntabletter eller råd om att söka din vårdcentral eller något? Om du har lågt Hb så är det ju något som borde utredas, tycker jag… Fast det är klart, du låg kanske inom vad som är normalt, men inte i "blodgivarintervallet"..

#40  nää ,,, vad irriterande, plågas sådär och så vill de inte ha det. glad att du kan leva med det själv,,,vet inte om jag ska skratta elr gråta,,, kram.

Hm…Anna? Du fick mig att anmäla mig som blodgivare. Vad har du satt mig i? Hehehehe…jag är spruträdd men vad offrar man inte för mänskligheten?

har varit blodgivare, men som diabetiker med insulin, är man borta ur den leken, däremot anmälde jag mig till Tobiasregistret så fort det gick, och har även anmält mig som donator, har ni tänkt på det, så anhöriga slipper frå frågan, om donation, anmält dels på nätet, dels har jag lapp i plånboken, går det at använda någonting från min slitna kropp, så varsågodMaggan47

Bravo Linda-Lou ! Jag är jättestolt över Dig :-) Det kommer säkerligen att ta en stund innan Du får kallelse till provtagning, så Du får lite tid där att vänja Dig vid tanken  :)

Och mänskligheten kommer att vara Dig evigt tacksam…

Ni kan kanske börja med att leka läkare hemma??? Bara som en form av träning? ;-) Jag är säker på att Din man ställer upp på det…

Och tack alla Er som skulle vilja ge blod men får inte. Ibland är det tanken som räknas :)

Kram

Anna

Leka läkare va?;) … hm jag ska vara tyst tror jag

Pia, nu menar jag en "blodläkare" och inte den Du tänker på!!! ;-)

Linda-Lou, Ni kan säkert låna lite utrustning från Ankah :))) Är säker på att hon har lite av allt möjligt hemma :)))

Förlåt *fniss*

Näää…!!! Nu blir jag indragen i något snuskigt igen!

Maggan; anhöriga får frågan ändå - de har mer att säga till om i frågan än vad den avlidne har, om jag har förstått det rätt…

Hahaha…det reder sig.

En undran om någon vet. Jag har länge tänkt på att lämna blod. Jobbar inom vården och är snart färdig sjuksköterska så jag vet hur mycket det behövs. Men problemet är att jag väger runt 50 kg. Dvs ibland ligger jag strax under 50 kg. Jag är inte så lång och har vägt 50 kg länge nu. Och en som jag pratade med sa att då kunde jag inte lämna blod för jag vägde för lite. Hur är det med det? Någon som vet säkert hur det kan ligga till med det?

Kramar

hm…jag väger 46 kilo men fick göra det pga jag är så pass kort. men det är kanske olika.

Jag tror att det handlar mer om BMI än vikt…är du kort så kan ju 50 kilo vara en väldigt lagom vikt - gå och fråga!

japp men jag ligger nog precis på gränsen…

Jag har läst någonstans att man får inte väga under 50kg av den anledningen att det finns något medel i påsen som blodet hamnar i, som gör att blodet inte koagularar. Och dem medlet är beräknat till 4,5dl blod. Och 4,5 dl blod brukar man ge om man väger över 50kg. Det är något med att man inte få ge mer en 13% av sitt blod….

Krångligt va?? ;-)

Ankah- Snuskigheter? Jag menade vanlig läkarutrustning! Rock, sprutor, stetoskop, etc. Vad trodde Du att jag syftade på?!? Har Din fantasi galloperad lite för långt i sökandet efter grejer Du har hemma? Jag menade inte DE grejerna …

Nä, det här blir bara värre och värre…jag har inga snuskiga grejer hemma..!

Ankah- Jag får då be om ursäkt :-( De är säkert inte snuskiga utan riktigt rena och steriliserade! *slår med pannan mot golvet i hopp om förlåtelse*

Ja det är viktigt att hålla instrumenten rena och fina. Man vet ju aldrig när de behövs

    *är tyst i fortsättningen*

ha ha *fniss* Inte behöver du vara tyst Ankah

Ankah - Nu är jag orolig… Är Du arg? Det var inte meningen…

Nej!!!! Klart att jag inte är! 

Ufff… Jag började bli riktigt orolig där. Trodde att jag överdrev lite för mycket… Jag satt här och bet på naglarna av oro…  Men nu kan jag gå och måla dem igen…

Det är det knepiga med forum, där man inte kan höra tonen…

Pufff…… Jag blev lite kallsvettig där…

När det gäller donator så tillfrågas väl de anhöriga när man inte vet den avlidnes önskan. I många fall vet nog inte de anhöriga det heller utan de försöker gissa vad den avlidne hade velat.

Har man anmält sig som donator då ska man väl  inte behöva fråga de anhöriga. Men man kan ju säga till anhöriga att den avlidne har önskat det.Har jag anmält mig som donator och sedan dör måste det väl vara min vilja som gäller och inte någon anhörig som tycker något helt annat.

När det gäller blodgivning är det mest tiden som hindrar mig, det skulle inte vara dumt om blodbussen kom till jobbet. Jag är provtagare själv och nålar är jag inte det minsta rädd för. Elever får gärna sticka mig. jag träffar mer eller mindre stickrädda personer och då försöker jag ofta distrahera genom att tex fråga vad de gör eller nåt.Det kan bli intressanta samtal ibland och då och då får jag höra :Ska du börja sticka snart??   - Nej , jag är färdig  .   -   men det kändes ju inte…

Majvi; Nej, jag tror faktiskt att det är så att anhöriga får avgöra. Jag tror att man resonerar på det viset att det är de anhöriga som ska leva med att deras mamma eller pappa blivit upp- och utdelad. Däremot om barnen är osäkra på vad deras förälder skulle ha velat så är det ju väldigt bra med donationskort! Men jag är inte SÄKER på att det är så det är…

Vad är det då för mening att skriva donationskort och jag är registrerad donator.

Jenna

#65 Misstänker att du jobbar inom sjukvård? Nu blev jag livrädd, kan det verkligen vara så att när jag dör trotts att jag anmält och har ett kort i plånboken så kan anhöriga bestämma,,,, ??? så kan det väll inte få gå till,,,,,(obs jag e inte arg på dig i såfall men staten )

har man anmält till donationsregistret, och dessutom har donationskort i plånbok, så ska det gälla, då har den avlidne sin önskan klar, så har jag fått uppgift om, jobbar som mentalsköterska, och detta har varit uppe till diskussion på jobbet, om man har anmält behöver inte anhöriga sitta med den problematiken, fick vi uppgift om, verkar ju annars meningslöst med att anmäla sig, om det inte blir som man önskat, så jag hoppas det stämmerMaggan47

Alltså - det är ju ett klart och tydligt sätt att göra sin önskan klar för anhöriga, så att de vet.

Jag antar litegrann att det är just för att man tror att man själv inte har någon glädje av sin kropp när man är död som man väljer att donera organ - ens anhöriga, å andra sidan, ska leva med tanken på att det inte är "hela mamma" som är begravd - de ska LEVA med det beslutet. Jag blev också helt förskräckt först och tyckte att det var jättekonstigt, men jag börjar förstå poängen - den anhöriga ska inte känns sig överkörd i sin tid av sorg!

Jag tror i många fall att det är så att anhöriga inte vet vad den döde skulle ha velat och att man därför väljer att avstå, men har man ett beslut från den avlidne att "jag vill" så har de svart på vitt vad de borde göra.

#69, Tanken är helt rätt men man ska ju anmäla till registret vad man vill, alla vill inte donera, jag vill tex INTE bli uppskuren,, never. vet det är en känslig fråga men jag kan lugna alla med att jag inte tar emot heller, har även lämnat in papper om det på lassarettet, bevittnade sådana,

Om du har anmält att du INTE vill donera så kommer du heller inte att behöva göra det, oavsett vad dina anhöriga säger.

Godmorgon

Idag ska det sugas blod här, hihi….

Ha det gött :)