Det är ännu en dag på Facebook.
Det dyker upp ett par bilder på en äldre sköldpaddsfärgad katt.
Katten beskrivs som otroligt mager och kontaktsökande.
På bilden ser katten ev. lite tunn ut, men bilder är bra på att ljuga, och viss övervikt har nära nog blivit det normala för svenska katter.

I vanlig ordning tar det fyr ordentligt.
Emojisarna gråter och historieberättandet om katten tar fart.

”Katten ser döende ut.”
”Man lämnar inte en katt i det tillståndet.”
”Nähä, bara lämna den där att dö, verkar vara en bra idé eller?”
”Ta hem den!”
”Snälla, hjälp kissen innan den dör.”
”Älskade lilla vännen, vad har hon varit med om.”
Ja, ni känner igen allt det här.

Utifrån bilden på katten tycker sig medlemmarna kunna avgöra att katten behöver medicineras, få specialfoder eller få hjälp med tandsanering. Trots avsaknad av medicinsk diagnos eller ens en bild på kattens mun.

Det ropas på hjälp till katten, samtidigt som man är lika snabba med att förklara varför man själv inte kan hjälpa till. En ung katthjälpsorganisation får frågan om de kan vara betalningsansvariga om katten behöver vård och behandling.

Katthjälpsorganisationer är inte gjorda av pengar (tvärtom!), och har i första hand ansvar för de katter som redan finns i organisationen. För en ung katthjälpsorganisation är ekonomin ofta ännu tuffare att rodda, när oförsäkrade katter med (stora) vårdbehov tenderar att trilla in i en aldrig sinande ström…. och det är svårt, så svårt att säga nej till katter som behöver hjälp.

En medlem går in i tråden och skriver att all erfarenhet visar att äldre katter i det här skicket vanligtvis bor alldeles i närhet. Lösningen är därför inte i första hand att åka dit och hämta katten, utan att åka dit och prata med de som bor i de närmaste grannhusen. De sitter mest troligt på information om katten.

Medlemmen blir inte hörd.

Hen får till svar att ”det är hemskt att katten ska vara så mager om hon bor därikring.” Som om det bara vore att stoppa mat i en äldre katt, som kanhända har en åldersrelaterad sjukdom, för att få upp katten i hull igen. Nu känner jag inte till varken katten eller dess vikt eller hälsa, men vet av egen erfarenhet att det kan vara rejält svårt att få upp äldre katter i vikt, trots insatt medicinering och veterinärfoder etc.

Dessvärre blir många kattägare ”hemmablinda”. De ser inte hur den äldre kattens utseende ter sig i utomståendes ögon. Det kan vara bra att ha ett halsband med telefonnummer + adress på katten om man har en lite äldre utekatt som börjar se skruttig ut, och man fortfarande vill att katten ska få gå ut på sin dagliga promenad. Man bör också överväga om katten nu kanske har det bäst inomhus. Kanske är t.ex. koppelpromenader ett alternativ.

Snart står det i tråden att ”jag har hämtat katten”.

Katten beskrivs som smal (ingen storlek/vikt uppges). Katten har tovor trots att det (att döma av bilderna) är en korthårskatt. Hon är svart i öronen, har inga fästingar och inget chip, berättar man.

Hur tänker jag kring det? Kanske är katten i den åldern att chip inte krävs enligt gällande lagstiftning? Men självklart hade chippet varit en livlina till hemmet när katträddare nu dök upp, förutsatt att chippet också varit reggat. Svårt att bedöma vad som avses med ”svart i öronen” – i vilken utsträckning? Vilken konsistens? Smuts efter en dags skönt rullande i naturen, eller öronskabb/öroninflammation/svamp?

Tovor kan även korthårskatter få, inte minst om det är äldre katter. Gissar att även pälsens kvalitet spelar roll. Minns en korthårig hittekatt på katthemmet som hade tovor längs med hela ryggraden. När vi hittade ägaren berättade hen att katten återkommande fått tovor längs med hela ryggraden allt sedan ung ålder. Så nu skulle de hem och raka… (den katten fick alltså inte tovor på resten av kroppen).

Kort sagt: det är svårt att utifrån texten på FB bedöma om katten var så pass dålig att den behöver få assistans av utomstående.

Snart kliver en granne in i tråden, hen berättar:

”Katten håller inte på att dö. Hon bor där (en exakt adress anges) och ligger ofta på trottoaren och rullar och söker kontakt. Jag ser henne dagligen. Jag uppfattar henne inte som så avmagrad att hon behöver medicin. Hon är gammal och pigg och tycker om att bli klappad.”

Man har alltså hämtat in en katt utan att prata med grannarna först, trots att det förefaller ha funnits utrymme att prata runt i närområdet (katten uppges inte ha varit akut dålig/förd i ilfart till veterinär).

Det är inte OK att hämta in katter på det här sättet, tycker jag. Det är A och O att man pratar med boende i grannhusen/närområdet innan man hämtar in en katt. Undantaget om katten måste akut till veterinär förstås.

Samtal med kattägaren är viktigt, om sådant går att få till. Bara kattägaren vet när katten var till veterinär senast, vad som sagts, ev. diagnoser, ev. pågående medicinering o.s.v. Uppfattar man vid samtalet att kattägaren är oengagerad kan man som katthjälpsorganisation erbjuda sig att överta katten.

Till en engagerad men okunnig kattägare kan man ge handledning och råd. Och om situationen kräver det kan man göra en anmälan till länsstyrelsen (ffa om man har en klok länsstyrelse där man bor).

Att prata med kattägaren kan i många fall gynna katten, som slipper stressen i att föras bort med allt vad det innebär.

Så - att åka iväg och bara hämta en katt är långt ifrån alltid en klok åtgärd (men ibland en nödvändig åtgärd).

Tar man en katt i dåligt skick från en olämplig kattägare ska man dock vara medveten om att det kan hindra länsstyrelsen från att agera mot kattägaren, eftersom katten inte längre finns kvar där.

Sedan är min personliga åsikt förstås den att varje katt bör vara chippad, reggad, tovrakad och hyggligt ren i öronen. Men jag är också medveten om hur snabbt tovor och smutsiga öron kan uppkomma (och här känner jag alltså inte till grad av tovor/smutsiga öron i det här fallet). Jag är också mycket välbekant med katter som inte alls tänker gå med på att bli tovrakade eller få öronen rengjorda. Och då kanske det sker lite mer sällan (för att inte stressa katten), och man kan behöva ordna med det vid regelbundna veterinärbesök.

Hur det gick för katten och om den fick komma hem igen vet jag inte. Kanske någon annan har sett mer om detta i sociala medier?