Fast länsstyrelsen skickar ju räkning på väldigt mycket pengar till den vars djur blir omhändertagna. Dom betalas till länsstyrelsen. Så länsstyrelsen behåller dom pengarna fast det inte är dom som lagt ut summorna?
Det kan ju inte vara ok?

Länsstyrelsen Stockholm har en folder från 2026 som heter "Vem tar hand om mitt djur när jag blir sjuk eller inte orkar längre?" Där står bl.a. följande:

"Du får stå för kostnaderna för uppstallning av djuret under tiden som det är omhändertaget. Det brukar ta ungefär tre veckor från det att djuret tas omhand tills Länsstyrelsen bestämt vad som ska hända med det. Kostnaden för uppstallning för en hund ligger på mellan 305-390 kronor per dygn och för katt mellan 140-225 kronor per dygn. Kostnader för eventuell veterinärvård tillkommer.

Länsstyrelsen kan komma att besluta att avliva ditt djur om det är nödvändigt av djurskyddsskäl och du får då betala själv för det."

https://www.lansstyrelsen.se/stockholm/om-oss/vara-tjanster/publikationer/2026/vem-tar-hand-om-mitt-djur-nar-jag-blir-sjuk-eller-inte-orkar-langre.html

Eftersom länsstyrelsernas resurser är begränsade blir snabb överlåtelse till katthem ofta kattens enda chans till fortsatt liv. Länsstyrelsen har inte resurser att stå för kostnader som ansvarsfullt ägaransvar innebär eftersom sådana kostnader är tänkta att betalas av privatpersoner. Katthemmens intäkter kommer huvudsakligen från privatpersoner och då blir det de privatpersonerna som betalar katthemmens vårdkostnader. Det är så systemet ser ut och eftersom alternativet till vård- och omsorgskostnader alltid är avlivning är det nog svårt att ändra på.

Ja, exakt. Det har emellertid kommit viss kritik mot det förfaringssättet (att så stort ekonomiskt ansvar läggs på katthemmen).

Ö.h.t. är det lite märkligt att ett av Sveriges största djurskyddsproblem ska lösas av ideellt arbetande volontärer på deras obetalda fritid. Volontärer på katthemmen ska både ta hand om katterna och skramla ihop pengar till hyra, veterinärvård etc. Det är tufft, och många volontärer blir ordentligt slitna, då behoven och uppgifterna aldrig tar slut, och resurserna ofta är mycket knappa.

Länsstyrelsen tar dels betalt för själva inspektionen etc, därefter är det kostnader för uppstallning etc vill jag minnas.

Det är också läge att påminna om att många av de som får sina djur omhändertagna själva är i rätt dåligt skick och kan ha ordentligt begränsade ekonomiska resurser.

Misärhem kan t.ex. bebos av människor som själva inte fungerar, i hus som är redigt nedgångna (t.ex. nedkissade och nedbajsade av alla katterna).

https://www.slu.se/forskning/kunskapsbanken/vh/sport--och-sallskapsdjur/katt/hemlosa-katter-drabbas-i-ett-sviktande-system/

Problemet är att det inte finns något "officiellt samhällsbehov" av att myndigheter ska lägga större summor på att förvara, rehabilitera och så småningom omplacera övergivna, vanvårdade och hemlösa katter. Länsstyrelsens uppgift är i första hand kontroll och beslut (om djuret ska stanna hos ägaren, omhändertas eller avlivas).

Katthemmen lägger enorma summor på att rehabilitera omhändertagna katter och göra dem redo för ansvarsfull överlåtelse till nya ägare, men det engagemanget har en myndighet inte råd att ha.

Länsstyrelsernas samarbete med befintliga katthem behöver förmodligen bli tydligare och mer enhetligt över hela landet, med färdiga regelverk för ersättning och överlåtelse.

I grunden ligger ansvaret hos vanliga kattägare - och inte bara hos de olämpliga kattägare som förekommer i djurskyddsärenden. Jag tror att det är skärpning av "vanliga" kattägares katthållning, kattavel och överlåtelse av katter som skulle ha mest effekt för att minska belastningen på landets katthem.

Svårt att veta vad som skulle ha störst effekt. Det du nämner är viktigt, men hur kommer man åt misärhemmen/kattsamlandet? För väldigt många katthemskatter kommer trots allt från misärhem/kattsamlare. I ett misärhem jag besökte fanns typ 130 katter… som behövde en katthemsplats, kastreras, idmärkas, reggas, få hjälp med magar, snuvor, öron, tänder o.s.v….

#7: Hur man förebygger misärhem/kattsamlande är olika för olika orsaker, men även där har normalfungerande vanliga människor i personens närhet skyldighet att reagera innan det blir fullständig katastrof. Mer resurser till socialtjänst, stödinsatser och psykiatri så att misär kan undvikas och mer resurser till djurskyddskontroller när anmälningar väl kommit in.

När kattantalet blir stort måste man fråga sig var katterna kommer ifrån. När katter föds måste man fråga sig vart de tar vägen. De som överlåter katter till någon som "vill ha" eller "kan ta" har ett stort ansvar att kolla upp det hemmet. De som köper eller "räddar" en kattunge har skyldighet att kolla upp var kattungen kommer ifrån och vad som lämnas kvar.

Ja, det behövs mer resurser, men dessvärre är inte alla beredda att ta emot ev. hjälp som erbjuds, och ser det kanske inte ens som hjälp (utan snarare som ett oönskat intrång i det dagliga livet).

#9: Ja, men finns det djur där en person som inte ens kan ta hand om sig själv och sitt hem tackar nej till hjälp måste djuren tas därifrån.

Jo, och då händer det att djurskyddshandläggare och katthjälpare blir hotade till livet, att skjutvapen tas fram o.s.v. Då brukar polisen vara behjälplig, men även om man tömmer och utfärdar djurförbud så brukar det snart finnas djur på adressen igen.

Det finns också en förhöjd suicidrisk bland djurägare som får sina djur omhändertagna.

#11: Att det snart finns djur på adressen igen beror på att det är för lätt för vemsomhelst att bli kattägare och det i sin tur beror på de som omplacerar och säljer katter.

#12 En del med djurförbud framstår som "fantastiska kattägare" när de vill skaffa nya djur… Inte alltid helt lätt att inse att det är en fasad.

Ja, väljer man att överta djur med veterinärvårdsbehov får man såklart bekosta dem. Vill man inte det så övertar man inte ägarskapet.

Djurägaren är endast skyldig att ersätta kostnader så länge djuret är omhändertaget. När djuret är överlåtet till någon annan övergår betalningsansvaret och djurskyddsansvaret på den som tagit sig an ägarskapet.