Läste på Akutgruppens hemsida :-(
Läste precis detta och känner att jag måste dela med mig. Hoppas att det är ok att kopiera in här !
Till minne av NollEttTrettio
På annandagen fick jag ett samtal om en skadad katt. Han hade synts i området i minst 1,5 år. Men nu var något fel. Nu haltade han kraftigt. Jag, Mirja och Tony åkte ut direkt och ställde ut en fälla. Han syntes inte till och vid 21.30 tiden åkte vi hem. Jag kunde inte släppa tanken på katten så efter jag ätit lite åkte jag och Jenny M tillbaka vid tolvtiden på natten. Efter några timmars väntan dök äntligen katten upp och 01.30 på natten gick han in i fällan.
Väl hos veterinären sövdes han och först då märktes det hur tovig han verkligen var. Hans päls var som tre cm tjock pansarplåt över kroppen. Det satt tom fast stenar i pälsen. Vad han måste lidit! Jag kände tårarna bränna i ögonen där han låg framför mig. Hur kan det här behöva hända? Han var självklart varken märkt eller kastrerad
Veterinären kände först inget speciellt. De skulle röntga honom och sen raka honom. Det skulle ta några timmar.
Jag gick iväg men jag hann inte långt.
Telefonen ringde. Röntgenplåtarna visade att hans höft var i stort sätt helt krossad. Den var av, ihoptryckt och var urled. Det fanns ingen räddning tyvärr. Han led för mycket. Det var ett under att han kunnat stå upp.
Vad har hänt honom undrade jag? Ett hårt slag på höger sida. Påkörd kanske. Svaret vet bara katten själv.
Jag vände om för att kunna ta farväl av NollEttTrettio. En av dessa katter som det var försent att rädda. Jag höll hans livlösa kropp i min famn och borrade in ansiktet in hans päls. Kunde inte ens föreställa mig hur ont det måste gjort. Han hade gått med det minst i två dagar innan vi kom. Kände mig bitter över att jag inte kunnat rädda detta liv innan det hemska hände, bitter över att han från första början behövt gå hemlös, bitter över bilisten som inte sett sig för & som inte hade larmat någon om händelsen.
Med en klump i magen och tårar i ögonen lämnade jag NollEttTrettio och kliniken.
Veterinären sa till mig att katten hade väldig tur att vi hade räddat honom, att vi inte gav upp. Annars hade han dött i oerhörda plågor ute.
Och ja hon hade helt rätt, NollEttTrettio hade haft mer tur än tusentals andra katter där ute. Hans lidande var över. Han fick en värdig färd till katthimlen. Det är inte alla katter som har det privilegiet idag…
########################
Sov gott söta Gubben utan smärtor…
Massor av rosor till er på Akutgruppen som kämpar så hårt!!
Kram Marie
Vilken sorglig historia! Så skönt att ni fick tag i han så han slapp plågas mer och fick ett värdigt avsked. Det är för många som plågas för mycket helt i onödan. Suck! 
Nu får han springa omkring alldeles smärtfri ovanför regnbågen och leka bäst han vill med änglarna. Min ängel Simson har säkert välkomnat honom redan.
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady
Vad ska man säga…jag blir stum…känner mej bara tacksam över att liten misse inte plågas längre..känner mej tacksam över att han fick bli omnändertagen till sist..han kände nog säkert, sina sista timmar här på jorden att någon/några brydde sig om honom…när jag tänker på hans lidande svider det i själ o hjärta…
Sidentass
blev helt tårögd när jag läste om NollEttTrettio, men blev sammtidigt varm inombords av att han fick sluta sina dagar med den värme som omgavs honom, ochatt han till slut fick känna vad kärlek är..vilken tur att det finns så många som bryr sig
Det var en väldigt jobbig upplevelse :( Han var så vacker lilla gubben
Jag ville skriva om NollEttTrettio för att förhoppningsvis öppna några ögon för vad som händer i vår värld.
Hej! Jag gick in på sidan eftersom jag själv har katt.
Det här var en hemsk historia, man blir alldeles skakad! Tyvärr så är det så här i verkligheten. Jag förstår inte hur människor tänker…Var finns empatin och medkänslan?
Dessa våra fyrbenta vänner (och alla andra djur) är defenitivt värda en mycket bättre behandling av oss människor.
Mycket bra jobb ni gör här på sajten!
Fortsätt med det, jag håller på er.
// Sven-Erik
Otroligt berörande, skrämmande sann och man blir både tom och full av käsnlor. För som du säger Hanna, det händer hela tiden och pågår under våra ögon. Och det godkänns av så många att det sker. (Harkel, politiker, lagar, djurskyddsinspektörer och allmänhet.) Men NollEttTrettio fick en upprättelse, och en massa kärlek sista stunden i sitt liv. En fin avslutning på ett tragiskt liv. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Nu ligger Hannas gripande artikel även på löpsedeln här i Hittekatter. Som Hanna skriver är det viktigt att det blir känt hur hemsk många katters tillvaro är. Allt för många katter föds, lever, lider och dör där ute helt annonyma utan att någon vet att de funnits.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Åh…här sitter jag och snörvlar. Så många katter som går en sådan plågsam död till mötes. Han var en riktig kämpe, denna NollEttTrettio, och han fick trots allt kärlek, även om det var försent att kunna rädda honom. Kanske kan hans historia bidra till att folk får upp ögonen. Denna historia borde få läsas av alla människor, inte bara av oss här som redan är "omvända"! Aftonbladet, Expressen?
Cammo*snyft
Starta ny diskussion