Du ska absolut INTE släppa ut katten på många veckor. Det är även bra att försöka ha din gamla katt inne så lär dom känna varandra snabbare och nya kissen blir fortare social.

jo men som hon skriver så har hon kattluckan låst så klöser kissen sönder dem..är de inte så när man tar en vild kisse att den behöver lugn o ro..inte släppa ihop dom direkt..kissen är så liten ju..de kan ju faktiskt bli så att den stora katten blir arg på den lilla..de har ju hänt..den har ju inte heller vart på de gamla jourhemmet länge..så får den flytta igen..ja ja hadde gjort så att gamle kissen får hälsa på den nya genom kompost galler så dom får lära känna varann..säkert blir den lille rädd för den gamle..å gömmer sig..de är va ja hadde gjort..

Ingen fara när det är en kattunge. Jag släpper alltid ihop kattungar med dom andra med en gång om dom inte är jätteskygga. Det har fungerat alla gånger.

ja alla gör olika som sagt..

Jag tror att jag har fått lite erfarenhet efter ca:120 kattungar

Då den lille inte heller haft sin mamma så länge så lär den ganska snabbt försöka ty sig till gamlingen.

ja de har du ju då..önskar henne lycka till me den nya kissen

Han bor just nu hos en familj med två andra hemlösa kattungar och tre vuxna familjekattor, så han träffade ett helt gäng nya kissor när han kom dit, och det gick bra. Som sagt så har enligt fodervärden vant sig väldigt snabbt med att vara med människor. Jag skulle inte gissat att han fötts i det fria om jag inte vetat det.

Jag hoppas också att sjuåringen tar honom till sig ganska snabbt och inte blir alltför elak. När sjuåringen var liten och kom till mig första gången hade jag inga problem med det, min gammelkisse märkte honom inte förrän han satt ivägen för matskålen. =)

Det går snabbt ju yngre dom är.

ja men då sa..hoppas att de blir bra

Här är en bild på våra "viltfödda"(= födda utomhus utan större kontakt med människor) kattungar den dagen de kom till oss. Helt sociala och rumsrena märkligt nog nästan från första dagen. Nu 9 år och superhärligt sociala

Menade alltså att det säkert blir bra om din gammelkisse får vara den uppfostrande katten och leda nykomlingen in i sin nya miljö.

Du kan inte försöka hålla kattluckan stängd under vissa tider under dagen när båda är tillsammans och sedan hålla kattungen separerad (i annat stängt rum) när vuxenkatten sedan får gå ut med kattluckan öppen.

Det blir inga problem mellan kattungen och din äldre, bara att den äldre tycker att ungen är jobbigt.

Men oavsett åldern ska ingen ny katt släppas ut. Jag har utekatter och har då under tiden med en ny katt släppt ut katterna manuellt in och ut.

När du har känslan att kattungen känner sig hemma, kan och vet allt om er då kan du försiktigt öppna dörren när du själv är ute. katten kommer att ta nyfiken några steg ut men måste alltid kunna komma tillbaka till "säkerheten". Det kan ta några dagar tills det vet var ingången till huset är. Alternativet är att gå med katten i en sele så att den kan utforska omgivningen. Träna kattluckan.

Men absolut, den första tiden måste katten vara inne. Är den id-märkt?

Eftersom jag vill behålla kissegullet så vill jag inte släppa ut honom innan jag känner att han tyr sig till mig och förstår att vi är hans hem och familj. Men "träna kattluckan", menar du då att öva honom att gå igenom den? Brukar det vara svårt för kattungar att lära sig? Sjuåringen (då en tvååring) puffade jag igenom en gång, sen visste han hur det funkade. Gammelkissen som inte lever längre väntade tills jag öppnade dörren i fyra år, tills han blev för gammal och vintern för kall för att han skulle orka vänta. Då gick han igenom!

ID-märkt är han inte, jag tänkte skaffa halsband åt honom så får han reflex också.

Men är det något annat jag bör tänka på, i kontakten mellan mig och kissen? Ska jag bara behandla honom som jag gjort med mina andra kattor?

#14. En katt ska inte släppas ut fören den är kastrera, vaccinerad och idmärkt. Gärna både öron och chip. När det rör sig om skygga/rädda katter är chansen väldigt stor att dem blir "förvildade ganska snart dem hamnar på utsidan". Med det inte sagt att dem inte kan bli utekatter. Men kanske inte på något år eller mer, den måste få tillit och känna sig trygg med er många månader så att dem väljer att komma in igen. Gärna gå ut med den i sele första tiden så den kan nosa runt o kika utan att kunna rusa iväg om den blir skrämd.  Träna med sele innomhus så ni ser att det går bra först. Tilläggas bör att det inte är alla fd skyggisar/rädda som reagerar så. Men man bör veta att det är mer vanligt än ovanligt.

Men det allra bästa är en rastgård. Så har du missen i säkert förvar alltid

Halsband är kass. De tappar ju halsband direkt eller fastnar nånstans. Åk till veterinären och låt den id-märka. Jag jobbar på ett katthem och alla katter utan id-märkning blir omplacerade…ingen chans för en ägare att få tillbaka sin katt då.

Träna luckan. En del fattar med en gång för andra tar det tid:)

Halsband är ingen favorit för mig, jag har försökt ha det på sjuåringen men han tar av dom. Det jag tycker är en fördel med halsband är att man då får en reflex på kissen.

Jag har förstått att utekatter inte är så populärt här… Där jag bor är det mer det självklara när man har kissor. Innekatt är inget alternativ för mig, jag har levt med utekattor hela mitt liv och vet hur mycket de trivs med det. Jag har heller inte fått uppfattningen av att lillkissen är så rädd att det skulle vara ett problem på så sätt. (När han bott in sig alltså.) Han är inte skygg på så vis, han är bara lite mer försiktig än andra kattungar. Han såg lite nervös ut när jag närmade mig honom med min hand, men när den väl var på honom och jag klappade honom glömde han bort det och bara njöt. Han verkar vara en väldigt kramig kisse. Fodervärden berättade att hans bror som hittades tillsammans med honom inte alls vant sig så snabbt.

Imorgon kommer han, nu börjar jag bli nervös för att stora kissen inte ska tycka om honom. När sjuåringen kom till mig som liten ville min systers katt äta upp honom, och jag fick riva upp honom ur en härva av klor och tänder. Han blev så rädd att han kissade och bajsade på sig. Skulle det hända igen skulle jag få rysligt dåligt samvete.

det kommer nog gå bra. men har du ingen möjlighet att separera och stänga om den lille när du inte är hemma? Sen kan du om du har kattlucka, skaffa en sån med magnetlås. Då kan bara din stora gå ut och in, för det är den du sätter halsband på. sen skaffar du ett halsband till den lille, när du tycker att den  är mogen att gå ut…

#17 Utekatt på rätt ställe är ok för mig men inte släppa ut kisen innan du kastrerat, idmärkt och dubbelvaccinerat. Sen hur länge du vill vänta innan är upp till dig. Jag vet bara att många har släppt ut sina /rädda/skygga/otrygga katter för tidigt och sen aldrig mer sett dem igen.  Så jag bara informerar och hoppas folk lär sig av andras misstag och tar till sig det som sägs. Vad du sen beslutar är helt upp till dig. Men det är tydligt att han inte fått rätt mänsklig kontakt när han skulle med tanke på det du skriver om att han är nervös när du närmade dig honom.

#18 Ett magnet lås är inte säkert, katter som vill ut kan pressa sig igenom. Eller gå bakom kissen med magnetlåset o på så sätt komma ut för tidigt.

Jag var en främmande människa och han hade varit hos människor i endast elva dagar, så jag tycker en nervös blick följd av acceptans är ganska bra. Fodervärden ringde igår och sa att han hade attackerat dammsugaren när hon använt den, så jag tror att han tuffar till sig ganska snabbt! Inte ens min nuvarande katt skulle göra något sånt. =)

Tyvärr så har lillen gett sin öronskabb till hela överiga kattfamiljen, så jag får vänta en dag till medan hon sätter på nåt starkare medel mot det. Ytterligare en dag jag får springa runt i lägenheten och städa för att försöka glömma nervositeten!

Jag tänker inte hålla honom inne bara för att han har ballarna kvar. Jag håller honom inne för att han ska förstå att det är vi som är hans famlij och trygghet. När jag ser att han börjar känna så så får han gå ut med sällskap. Fodervärden tyckte att han skulle vara inne i en månad, åtminstone. Detta gör jag för att han är född utan hem. När jag fick hem sjuåringen var det sommar och varmt och dörren stod öppen hela dagen. Han höll sig på trappan i början och gömde sig bakom gammelkissen när något läskigt syntes.

Som sagt, det är stor skillnad på en kattunge som är född hemlös och en som har föds av en tam mamma.

#20 Om du släpper ut honom innan han är kastrerad är risken större att han vandrar iväg o söker sig en flickvän. Och kan bidra till fler oönskade katter som sätts till världen när han blir könsmogen och det är inte alltid man märker det fören det är försent. Förstår inte varför du inte kan vänta tills den är 6mån då du kan kastrera? En del kastrerar även kattungar som är 12veckor. Men inte alla veterinärer som är ok med det. En ung katt är även dumdristig och orädd. Så även för den sakens skull skulle jag hålla min katt inne innan den är tillräckligt stor. Då det finns allt för många faror en kattunge kan råka på.

Har lillen öronskabb så måste din kisse också bli behandlad i förebyggande syfte så att han inte får det. Skabben smittar väldigt lätt (tex om lillen stryker sig mot soffan och sen kommer "storebror" och hstryker sig mot samma ställe).

Så ge Stronghold till din strora grabb så att han inte smittas. Ring en veterinär och berätta att du ska ta hem en katt med öronskabb så skriver h*n ut recept.

Även Frontline funkar förebyggande mot skabb (men dödar den inte om katten är smittad). Veterinärer (iaf vissa) sätter sig emot att det funkar, men jag och flera andra har sett att det visst funkar förebyggande.

Visst dödar Frontline öronskabb. Om man droppar det i öronen.

#24 Gör det? Smidigt, det är ju receptfritt.

Jag har aldrig testat det, men jag ger alltid mina katter Frontline i nacken när jag tagit hem jourkatter med skabb, och de har aldrig blivit smittade trots att de "borde", om man ska lyssna på veterinären.

Jo. Jag brukar först rensa ur öronen så gott det går och sedan ta en halv pipett i vart öra (alltså en hel pipett till båda öronen) till en vuxen katt. Och massera ordentligt utanpå öronen så vätskan fördelas i alla skrymslena i öronen.

#26 Ah, bra att veta. Upplever du det som ett säkert kort, att det är lika effektivt som Stronghold?

Det brukar funka för mig. Men det måste ju vara på katter som är så pass hanterbara så att man får göra vid öronen. Stronghold är ju enklare att ge, men samtidigt måste man ha recept.

Anledningen till att han inte kommer när det var planerat är just att han inte ska ha öronskabb. Så jag hoppas det tar skruv den här gången, hon skulle använda något starkare nu än sist sa hon.

Jag har nu fått hem en liten vildkisse! Jag bifogar en bild på honom i sitt allra vildaste tillstånd, jag hoppas att jag gjort rätt. Den är lite suddig, jag ville inte skrämma honom med blixten.

Mötet gick ganska odramatiskt, äldre katten fräste till en gång så lillkissen gömde sig under soffan och vägrade komma ut, men så fort jag drog ut honom glömde han bort det. Han verkar inte så förtjust i att jag ska plocka upp honom, när jag är på väg att göra det, men så fort jag har honom i famnen börjar han spinna högt direkt.

Rädd är han inte, jag blir nästan bekymrad över det, jag har aldrig träffat på en sån orädd katt. Han brydde sig inte om äldre kissen förrän han fick ett fräs från honom, han rusade bara runt och luktade på allt. Efter att jag plockat ut honom från soffan så verkar han inte bry sig särskilt mycket om äldre kissen heller, förutom att han inte går rakt på honom igen. (Det var det som orsakade fräset.)

Han är ett litet gull. Jag hoppas att äldre kissen slutar sura snart och inser det också.

åh vilket gullegryn

#30

Han sover ju sött i soffan

Jag vaknade idag och hittade liten och stor i varsin ändåaav soffan. Jag hoppades väl lite på att de gått längre än vad de egentligen gjort, men nej, stora är sur och grinig och fräser så fort lilla kommer i närheten. Jag försöker visa stora att jag fortfarande älskar honom och försöker prioritera honom när han kommer in för att demonstrera sin grinighet, men samtidigt ägna så mycket tid som möjligt åt lillen för att göra honom trygg. Det är inte lätt, särskilt med tanke på att stora inte låter sig plockas upp och gullas med när han är på ett sånt humör.

Det skulle vara fint med ett supertips som gör att de är bästa vänner och älskar varandra direkt, men jag misstänker att det inte finns något sådant… =) Men skulle någon ha någon idé som kanske gör det lite lättare skulle det vara fint!

En lite mer konkret fråga har jag faktiskt, det verkar inte som att lilla kissen självmant kommer till mig för att gosa, fast han blir väldigt nöjd när jag tagit upp honom i famnen och börjat klappa honom. Borde jag plocka till mig honom själv, och hur ofta i så fall? Han är ju ganska upptagen med att upptäcka allting här hemma ännu.

Jag tror du måste ge dem tid. Du har väl bara haft den lille en dag, eller hur?

Jo, bara en dag, jag förstår ju själv att det måste ta lite tid. Men jag längtar efter min glada stora kisse. Och jag försöker ge dem båda så mycket kärlek jag kan utan att någon blir utan.

Låt dom sköta det själva, det kommer. Det testas rangordning i början. Tålamod…..

Det finns inga genvägar här, så ha tålamod :)

Plocka upp lillen du, men du behöver inte plocka upp honom i famnen varje gång, utan du kan plocka fram honom och ha honom framför dig och kela. På så sätt kan duhjälpa honom att bli mer trygg med att vara på golvet.

Okej. När han sover då? Ska jag låta honom vara ifred och gå och lägga sig i ett hörn i soffan, eller ska jag plocka honom till famnen? Jag vill ju gärna att han ska tycka om att ligga i famnen, men han verkar inte ta sig dit själv. Jag nojar över så mycket, så jag passar på att inbilla mig att jag ska göra honom vild igen också….

Stora kissen verkar lite mindre akut sur, jag har viftat med en spöleksak mellan dom båda, och då koncentrerar sig båda två på leksaken utan bråk. Men han vägrar komma till soffan och gör underliga ljud i halsen när lillen kommer nära.

#39 Låt honom vara lite i början - han är ju helt ny på platsen! Det är väldigt psykiskt utmattande för honom att vara på ett nytt ställe, med ny människa och ny kattkompis (som dessutom är grinig). Men om han fortfarande gömmer sig om några dagar kan du börja uppmana honom att ligga i soffan och sova istället, kanske göra en koja av en pall och en filt, om han vill ha ett krypin. Så fick jag göra med en jourkatt.