…här är den ena…

…och här är den andra som var den första att äta ur min hand…

Fler foton kommer när jag får besök av de andra…

Vilka fina katter. Ett knep för att ta reda på om de har ägare är att sätta halsband på dem med ett meddelande om att ägaren kontaktar dig. Det har varit effektivt i andra liknande fall.

Jag tror mig veta vem de tillhör. Jag kommer att lägga ut lappar om att om det inte sätts på halsband kommer dessa katter att omhändertas. Jag kommer också att, i dessa lappar, informera om vad en kastrering kan förhindra. Ja, allt det logiska…

Om ingen vill kännas vid dom kan du ju kanske bygga ett fint hus till dom på tomten (om du bor i villa eller radhus) där dom har det varmt och mysigt. Då klarar dom ju sig bra fast du inte kan ta in dom.

(Givetvis behöver dom mat, daglig tillsyn, rent vatten, vaccinering, kastrering och allt det där men det är så självklart så det känns dumt att skriva för det vet du ju…. men man kan aldrig vara övertydlig)

Men är det så smart att vänja dem vid att de får mat hos dig, om de har ett hem?

Jag har samma tanke som Josefa. Som jag förstår det du skrivit Gunlog så har de hem. Isf har du ju ingen anledning att mata de. Om de inte har hem och sköts om så är det ju en helt annan sak. Ber om ursäkt fall jag fattat det du skrivit fel Gunlog.

Man kan inte begära att alla som har utekatter ska sätta halsband på dem. Jag har inte halsband på mina utekatter för jag vill inte riskera att de fastnar i nåt då de rör sig mycket i snårig skog.

Okej, jag får väl vara helt rak då, men jag vill inte bli halshuggen för hur jag tänker och känner…

Jag "vet" var de tillhör, MEN jag tror INTE att de får det bästa omhändertagandet. Detta är bara vad jag misstänker. Jag ser nämligen dem i grannens trädgård, under grannens uterum och I grannens uterum. Jag ser däremot ALDRIG att "ägarna" tar sig an dessa katter.

Jag kan m.a.o. inte veta till 100% att dessa människor "äger" dem. De är också fruktansvärt hungriga när de får mat av mig, precis som om de inte fått mat på veckor.

Därför tar jag det säkra före det osäkra. Jag ger dem mat, och det finns redan ett katthus i vår trädgård efter mina nu avlidna katter (som bodde i separat del av huset), osom de kan använda hur de vill. De har lärt sig att jag inte är farlig, så dessa 2 på bild har börjat äta från min hand. Det gäller att inte vara rädd, för de hugger i fingrarna också. Inte tillräckligt hårt för att det ska gå hål, men det känns.

Jag känner att det inte är ett liv att leva så här för katter. Jag vet inte om de är kastrerade, vaccinerade, om de får bo inne hos familjen…

Plus att vi har tågbanan ca 50 meter från våra tomter…

Jag kommer att lägga lappar till alla i detta området (13 hus), om hur viktigt det är att vaccinera, kastrera och id-märka sina katter, samt se till att de har halsband. OM inte detta görs inom en månad, kommer dessa katter att avhysas från området, dvs tas om hand av någon som bryr sig. Kanske det får fart på dem.

Vi har ofta besök av kommunens jägare, pga problemet med kaniner. Det KAN en dag gå fel, det har ju hänt. Senast i januari var det en jägare som jagade räv, men sköt ihjäl en hund istället. Är det natt, så är det inte lätt att se.

Som ni ser så är detta riktiga skönheter som, än så länge, inte råkat illa ut…

Dessa katter har dock inte kommit till mig när det varit som kallast. Om de har legat och tryckt under någons uterum, eller om de varit inomhus, vet jag inte.

JAG klarar inte av att se dessa springa så som de gör. Jag är heller inte den som attackerar andra om jag inte har 100% fakta att gå på, därför måste jag ta detta till alla hushållen, allmän information på ett omtänksamt sätt.

Jag ska även skriva ett brev till Burlövs kommun, och be dem att informera sina invånare om problemet. (Om nu kommunen vet om problemet, vill säga)

Det finns katter längre bort, speciellt en som behöver hjälp, men jag har ju problemet att jag inte kan ta in en enda…

Här finns nog mycket att göra även i denna kommunen…

Ingen som bor i Burlövs kommun?

Och jag förstår er, ni försöker inte hacka ner på mig. Ni frågar för att ni bryr er…

Kramar till er alla!

Du har inte möjlighet att prata med de som du tror är ägare till katterna? Man kan ju fråga i all välmening.

Att katterna verkar uthungrade behöver inte betyda att de är det, även om det självklart kan vara så. När vår Tyson kom till oss och fick börja gå ut så gick han varje dag till grannen och åt och myste med hennes katter. När vi sedan pratade om det så berättade hon att hon i början gett honom mat för han varit så mycket hos de och verkat så hungrig. Men sen förstod hon ju att han inte alls var hemlös och hungrig så då slutade hon ge honom mat.

Tyvärr, chigak, så kan jag inte prata med dem. Hade jag kunnat göra det, så hade jag gjort det direkt. Det finns lite "skelett i garderoben" från förr i tiden, innan vi bodde här, som gör att jag inte kan prata med dem. Det har inte varit bästa samtalen här emellan, och inget förtroende heller, precis. De lovade att hjälpa oss med en sak, men vi fick ordna det på annat håll. Hade de hjälpt oss så hade det inte kostat något, men nu fick vi betala dyrt istället. Hade varit bättre att säga att de inte hade tid. Ja, historien är mycket längre och invecklad (från ungdomens dagar), men det blir bara blaha då… Jag är inte den som fegar annars, men här vet jag om att jag måste passa mig, annars går det åt pipan så det visslar om det i hela området, och det är synd. Jag har redan pratat inför denna "vänliga samfällighet", så jag har ett par onda ögon efter mig. Bara för att jag råkar jobba på pappersfirman mitt emot som smutsar ner fönstren med grått damm. (Det kan ju inte vara tågen som gör det, eller hur?) Ja, sånt fjanteri har vi här, så därför vet jag hur jag INTE kan gå tillväga…

Ok då förstår jag Gunlog. Tråkig det där när det inte är bra stämning.

Ja, det är jättesynd, faktiskt. Vi stormtrivs här verkligen. Här finns ju några som man kan prata och diskutera med, men några av dem är ju på väg att flytta pga ålder…

Sen har vi ju förstås Mr. Know-It-All… Den som finns i varje kvarter. Den som är språkrör för detta området. Vill bara meddela att han är självutnämnd och BARA drar en massa rappakalja UTAN logik…

Ja, dessa människor…

Har du inte möjlighet sätta upp en lapp i affären eller något ortsblad som du kan annonsera i och fråga om någon äger katterna??

Finns ingen möjlighet att för katternas skull lägga stridsyxan åt sidan ett tag . Du skriver att den ena börjat äta ur din hand.Verkar dom vara skygga ??? Kan ju vara så att dom blivit frånflyttade eller vad som helst och har sökt sig till grannen.Tänk om grannarna också undrar vem som rår om dem???

Blir dom inte kastrerade så finns risken att kommunjägaren blir ombedd att skjuta dem kanske???

Nej de blir INTE skjutna, min sambo har pratat med kommunjägaren om alla katter i området och sagt att de har ägare, så det är ingen fara. Det är ju därför jag gör som jag gör, tar det lugnt. Vill ingen ta halsband på dem, när jag har lagt lappar i brevlådorna, så får jag väl ge dem nya hem på något vis… Kan de inte tänka efter när de läst min information, samt respektera sina katter, så ska de inte ha dem heller…

Inga halsband, då flyttar katterna, det ser jag till…

Dessa katter är inte året gamla, det har jag glömt att berätta… 4 ungar är det. Mamman har inte synts till på ett tag, så jag undrar vart hon tagit vägen… Mamman syntes inte ofta innan hon fick bebbar heller… Jag tror att de är födda i maj månad, de var inte gamla första gången jag såg dem, ca 5-6 veckor bara… Jag misstänker att de är födda under grannens uterum, för det är där de har hållt hus för det mesta. Jag vet ju inte säkert… Jag kan ju ha fel… De tillhör kanske inte där alls. Jag är kanske helt ute och cyklar… Jag vet inte…

Jag är ju naturligtvis också rädd för att det blir inavel, jag kan inte se hur de ser ut, de är för stirriga för det… De tar gärna inte upp svansen och moonar, precis…

( Varför ska jag råka ut för sådant här? Jag vill ju ha in dessa till mig, men kan ju inte…)

Bilden i inlägg 1 ser ut som en vuxen katt

Ja, men de är faktiskt inte ens året gamla… Usch, nu fick du mig att tänka på om de är med bebbar…

 HJÄLP!

Mamman var här idag. Jag har inte sett henne på länge. Hon ÄR en hemlös katt, 99% säker. Hon är LIVRÄDD för mig, sticker så fort jag tar ett steg framåt. Hon har någon åkomma på sitt högra öra, om det är frysskada eller efter ett bråk, vet jag inte, men hon är INTE någon innekatt…

Hela familjen var här idag, förutom den ena ungen som jag inte sett på ett tag… (undrar om något hänt den…)

Vet ni det värsta? Jag tror mamman är med bebbar… Hon hade en "kula" på högra sidan…

Jag får skriva ihop ett brev till alla grannarna och lägga ut i brevlådorna imorgon, och meddela att de katter som inte har halsband på sig om 14 dagar, kommer att fångas in.

Jag får ringa KKS… Eller om någon här inne kan hjälpa mig…

Jag LIDER med dessa…

Jag fortsätter att mata dem, så att det blir lättare att fånga in dem om de nu inte har någon ägare…

Den gråtigrerade med vit haka (se #2) kom hit ensam idag… Han sökte efter vatten. Jag gav ca 3 dl vatten i en skål. *SLURP* sa det, sedan var det slut. Han lämnade kvar ca en msk… Ja, det är en han. Såg klockspelet…

*SUCK* Jag får gå in till grannen då och fråga dem om det är deras, eller om de vet vems katter det är…

Jag såg också idag, att han har markerat revir på vår altandörr. Han hade nog gjort det precis innan jag kom ut.  *SCH* Säg inget till min sambo, för han blir nog inte glad om han får reda på det…

Har du fått nån lösning för kissarna???

Nej, har inte sett dem på snart en vecka nu…

Har inte haft tid att vara här inne, för sambon har varit sjuk… Det konstiga är att min väninna skulle ta in en tam katt hos sig, och den är också borta…

Kanske någon varit här och plockat dem? Man kan ju börja undra…

Okej. Dags för lite uppdatering…

Denna godisbit är… ja, jag kan inte beskriva honom… En mycket stark personlighet som har fastnat i mitt hjärta… Jag är så ledsen för att jag inte kan ta in honom… Men, gubben som är allergisk låter honom gå in i vårt hus (?)… Jag förstår inte det, men jag säger heller ingenting . Han blir mer och mer "vår" katt… Jag har pratat med grannar och andra i området. Det är så här:

Mamma Katt sprang här ofta. Mamma Katt blev med bebbar. Mamma Katt födde bebbarna under grannens altanrum. När bebbarna var tillräckligt stora så försvann Mamma Katt. Grannen tyckte synd om dem och lät de vara kvar i "tryggheten".

Tyvärr så är de allergiska i familjen, så därför kan de inte ta in dem. Jag har förklarat att jag kommer att hjälpa till så gott jag kan med mat och annat. Problemet är att vi inte klarar av att hålla i kastreringen, någon av oss, pga allergin… Jag har fått tipset att ringa vet och fråga om p-piller till utekatt, men jag tror att flickorna är med bebbar, inte inavel utan en nykommen stor herre som uppvaktat båda två… Jag ska prata med grannfrun igen om hur vi ska lösa detta, men just nu kan vi inte ta in dem. Jag arbetar med alla tre varje dag och de har nu lärt sig att äta från min hand. Den helsvarta har faktiskt kelat med mig 3 gånger, men det gör hon bara när hon är ensam… Det finns LITE framgångar här, i alla fall. Det där med att ringa KKS och låta dem ta hand om dem, nej, det klingade inte gott i andras öron… Vi jobbar på detta tillsammans, så vi får se när vi kan ta i dem…

Ja, Kompis är ingen fara med. HAN är gosig, han… Kolla in filmen… Det är riktig gosestund, det. Han är så speciell… Ja, jag har döpt honom till Kompis… Namn kommer snart till de andra 2 också…

Och ja, det är jag som pratar med honom… Jag blir alldeles ifrån mig när jag gosar med katter, så förlåt om det låter lite konstigt… Jag låter nog inte nykter…

Bry er inte om det, utan titta bara på min Kompis…

Den där gosestunden tycker jag var en riktigt fin födeledagspresent va?

Finns väl inget som är så gott som när kissarna visar upp sina söta magar för oss.

Nalle

Precis. Den gosestunden är värt mer än… Tja… Där försvann orden…

Det är så härligt att få känna den känslan som jag får ha med honom. Han är lika gosig varje gång han kommer och hälsar på.

Idag har jag varit och köpt Frontline-droppar, för de har fästingar varav den svartvita har 2 st i pannan mellan ögat och örat…  Hon litar bara på mig, inte någon annan alls, så det gäller att jag är ensam nästa gång de kommer.

Det stod på paketet att man skulle tömma en pipett på 2 ställen, så det får väl bli i nacken bakom varje öra. Jag kan inte lägga det någon annanstans på henne.

Grannen håller i avmaskningen, så det behöver jag inte oroa mig för.

Jag kämpar på med att vänja dem vid mig mer och mer. Problemet är bara att vi inte kan ta in dem om vi skulle kunna få dem till kastrering. Det är ett stort dilemma. Grannen vill ju ge p-piller nu, men eftersom det är möjligt att honorna redan har bebbar i sina magar, så får vi avvakta.

Den svarta honan har haft en jättebula på svansen, men jag har inte kunnat titta för då har hon stuckit direkt. Häromdagen såg jag att det var en hårtuss på svansen, så jag pratade lugnt med henne och klappade lite försiktigt. Jag gav henne även lite mat. Hon blev lugn och jag fick då röra svansen. Då såg jag att hon hade ett rent och fint sår där, så jag undrar vad som har hänt. Det svullna var borta. Hon har råkat ut för något, men jag vet inte vad. Hennes sår var då ca 1½ cm långt och ½cm brett. Jag hittade en tagg i nacken på Kompis-killen. Han var lite osäker, men jag fick lov att dra ut den till slut. Jag fick ut hela, så det finns inget kvar.

Ja du.

Var glad att du slipper ge dom avmaskningspiller det är ingen höjdare precis. skall snart hämta ut Milbeax (tror jag dom hette)och se om dessa blir lättare att ge det påstås att dom skall smaka kött.

Stackars svansen kan väl ha varit ett kattbett kan ju bli rätt läskiga grejjor av sån´t men det ju inte lätt om man inte får kolla.

Tänk om det snart kommer att ligga små kattbebisar på din altan vad gör du då??

Livet är grymt ibland.

Det är bara till att ta en dag i taget.

Kramar

Nalle

De bor faktiskt inte under vår altan, och jag har sagt till grannen om det… I detta fallet är det de som har varit slarviga… Iofs är det ju inte deras katter, men det är det ändå… Vi får ta dagen som den kommer. Om det skulle vara ungar, så ser jag ju till att få dem också att äta från hand. Sen får jag ta steget att skaffa hem till dem, alt att få dem till katthem…

Vi får se vad som händer. Vi KAN inte ta in dem, det går inte…

Jag kunde faktiskt ge Frontline-droppar till den svartvita idag, den som är mest reserverad. Jag kunde tom klappa henne idag, så här görs framsteg. Min granne är så förvånad.

Nu ska jag gå och lägga mig. Puss på er och godnatt!

Puss o Gonatt´Gulliga Gunlog.

Nalle

Jag får säga godnatt igen med orden att den helsvarta har fått Frontline ikväll… Nu är det bara Kompis kvar…

"Något" viskade namn i mitt huvud idag.

Den grå: Kompis

Den helsvarta: Tindra

Den svart-vita: Stjärnan

Puss på er och natti-natti!

Oj du Gunlog.

Vad skönt att du preparerar dom.

Vi har en riktig liten Fästingmagnet här och det bara kryllar av odjur när han kommer in. det kommer nog inte att bli nån´kul säsong.

Måste nog oxå skaffa Frontline fast jag gillar det int när flera stycken skall putsa varann i nacken.

Både Lasse o jag har blivit behandlade för Borrelia 3 ggr. (Tack underbara barn) Med ryggvärk/ledvärk och känselbortfall i ansiktet.

Så kanske vi placerar dammsugaren innanför ytterdörren så att man kan få in odjuren i dammsugarpåsen i stället.

Du sover nog redan Så God Morgon Då.

Ha en bra dag.

Nalle

Ja, så var Kompis också färdig… Det kliar på dem…

Frontline ska ges var 4:e vecka. Det är den stora nackdelen… Hade det fungerat så hade jag köpt halsband till dem istället, men jag vågar inte det eftersom de inte är vana…

Får jag råda? Köp halsband istället… Jag köpte till min Bonne-påg och det fungerade jättebra. Man ska bara lufta det i 2 dagar först, för det luktar mycket citronaktigt. De är toppen för de är gjorda av något slags gummi som spricker vid kraftig uttänjning.

Jag såg idag inne i djuraffären att det finns en bricka som liknar en nyckelknippa. Den ska sättas i halsbandet och ska tydligen skydda i 2 år.

Ni kan ju köpa halsband till er själva…

Du vännen.

Det skulle verkligen behövas i det här hemmet i alla fall.

Är dom snygga??? Halsbanden alltså. Kan människor ha dom ?????

Kan man hänga nåt snyggt i dom??

Kvällskramar Nalle

Hihi! Nej. De är verkligen inte snygga, men mycket effektiva. Ska se om jag hittar någon länk där du kan se dem. Jag har dålig internetuppkoppling, så jag kan inte lägga in någon bild.

Kanske brickan kan sättas på insidan av byxan?

Jag återkommer…

Här ser du hur de ser ut…

Det var inte det märket jag köpte, men det liknar det…

http://www.swecat.com/giftfritt-fastinghalsband

Mitt var dyrare… Jag tror det kostade ca 70-90kr. Mitt skulle vara aktivt i 6 månader… Min Bonne fick en fästing tidigt på våren och min sambo hjälpte mig att ta den. Jag köpte halsbandet dagen efter och vädrade det ordentligt i 2 dagar. Jag tror att det fungerade jättebra, för han hade inga fästingar efter det att jag hade satt på det.

Det märket jag köpte hade 2 olika styrkor, men "plus"-styrkan luktar tydligen så illa att katter har tagit sig ur det… det var vad tjejen i djuraffären påstod. Jag köpte "Original" och det fungerade…

Oj, vad jag babblar, jag måste vara trött…

Why not.

Har precis gjort en laddning vackra gröna Glashängen som kommer att matcha både Katthalsband och Marknadsvagn.

Är oxå trött skall nog kojja nu. Tror jag.

Hörs, kramisar

Nalle

Okej. Ny uppdatering,

Jag blev kallad för mormor idag!

Jag får nog göra om vårt katthus. Jag får isolera det och göra det ombonat inomhus.

Varför mormor, frågar ni er?

Jo, det väntas bebbar… Den svarta, Tindra, är väldigt mycket gravid… Hon är så söt.

Min sambo är faktiskt väldigt gullig mot dessa 3. Han öppnar ytterdörren och ger mat inne i hallen. De är här inne varje gång de får mat.

Tindra kommer hit oftare och oftare. Hon söker sig hit nu. Jag inbillar mig kanske, men jag vill tro att hon vill föda här och inte där hon bor, hos grannen då alltså. Hon var här 3 gånger på 4 timmar idag. Hon är jättekelig och det har gått från noll till åtta på ett par dagar. Jag känner mig faktiskt jättestolt och det håller ni nog med mig om när ni ser videon. Observera att det är filmat med min mobil… Beteendet på denna videon har aldrig funnits innan. Det är precis som att hon är heltam. Men, jag är så stolt över att ha lyckats så här bra.

Kompis är det värre med. Han kom i förrgår med stängt öga. Grannen var ute och sa att det inte var så innan på dagen. Jag fick tag på honom, satte mig ner så att han inte kunde komma undan. Då såg jag det värsta… Han har fått en fästing inne i ögat… Jag sa till grannfrun att hon var tvungen att åka till vet med honom. Hon gick in för att kolla ungarna , men det var kallt så jag gick också in. Idag kom Kompis igen. Han har fortfarande fästingen i ögat. Han är inte så pass tam att jag vågar riskera att vi tar fästingen själva, annars hade jag gjort det. Jag får se till att få tag på grannen och "tvinga" henne att åka iväg med honom. Hon är hemma, jag jobbar heltid. Hon säger att det på sätt och vis är deras katter, så jag tycker att hon får ta det ansvaret. Jag vet att gubben min kör mig till vet med Kompis om inte grannen gör det, men jag måste trycka på att hon kör iväg… Även om vi kan ta fästingen själva så har vi ingen ögonsalva. Finns det någon som har ögonsalva som jag kan få köpa? Han vet om att när jag tar tag i honom så är det ingen fara, jag vill bara hans bästa, men när jag tar upp ögonlocket så vill han inte. Han tycker det är otäckt… Lille gubben… Mina ögon börjar rinna när jag ser fästingen… Nej, det känns otäckt att ta en fästing i ögat. Den har satt sig under det övre ögonlocket, den lille j*****n…

Titta på videon med Tindra. …och som förra videon, bry er inte om vad jag pratar… Jag blir konstig när jag gosar med katter…

Jag behöver inte göra om vårt katthus.

Igår kväll hörde jag att sambon pratade med någon när han kom in från att ha blossat ute på trappan… Vem kom in och hälsade på? Tindra, den svarta blivande mamman… Han satte sig ner på storarumsgolvet och lade ut torrfoder till henne, reste sig upp och lät henne gå fram till maten… Hon söker sig in till oss hela tiden. När hon hade ätit färdigt, sa han:

Har du gruslåda och bädd kvar från våra kisar?

Ja, svarade jag, varför det?

Då svarade han mig så här:

Vi får ju bädda till henne i Ceasar-rummet, så att hon kan föda här inne hos oss. Vi kan ju inte låta henne föda ute, det är ju hjärtlöst och djurplågeri.

Jag trodde inte mina öron. Han riskerar sin egen hälsa "bara" för att hon ska kunna föda inomhus i lugn och ro, samt att kissebebbarna ska ha det tryggt och skönt. Jag förklarade för honom om 12-veckorsregeln, och han sa bara ett Jaha. Vi ska köpa hem kattgrus idag, samt lite kattmat till henne… Jag får ordna p-piller på måndag. Hur jag ska kunna fixa det, vet jag inte. Hon är inte så pass tam att jag vågar sätta henne i en bur och bila i 2 mil till vetten. Får väl ringa och förklara att hon är utekatt. Jag undrar bara hur jag kan se på henne när det börjar bli dags. Jag vet inte riktigt när jag ska stänga henne inne här hos oss…

Kompis har inte fästingen kvar i ögat. Han är bra igen… Jag vet inte om grannen har tagit den själv, eller om fästingen har försvunnit av sig själv. Kanske den har dött, eftersom jag har preparerat dem med Frontline-droppar. Kompis är frisk i sitt öga igen, sådan tur är, det är det viktigaste. Jag gav Tindra-mamma och Kompis vars en äggula igår. Kompis tittade på det, tittade på mig och gav blicken: Har du blivit snål? Kan jag inte få riktig mat?

Jag lade torrfoder på äggulan till båda och då gick det att äta.

Jag vet inte hur jag ska göra med Tindra när hon har fått sina ungar. Hon måste ju kastreras, men hur ska jag kunna fixa det? Det kostar ju ganska mycket… Kompis behöver också kastreras. Jag kan inte ta alla på en gång. Stjärna, den svartvita, påstår grannen att det är en pojke, men jag ser inget "bihang". Stjärna är den mest reserverade, och kommer inte i närheten av oss mer än när h*n får mat. Då kan man klappa jättemycket. Jag tog upp Kompis i famnen igår och idag. Han är lite ovan, men det blir bättre och bättre för varje gång.

Tyvärr har vi fått hit en kattkille till. Han har synts här lite då och då i alla år, men han är här nu konstant, så jag måste vakta när jag ger mat utomhus, annars tar han all maten. Han tillhör någon för han har halsband. Jag vill inte ha en hel kolonni här, med halva Arlövs katter, så därför får han ingen mat av mig.

Vi får se vad som händer…

Kompis sprang upp i vårt sovrum idag…

Och gubben som är allergisk…

Gunlog hälsar från Skåneland att en av hennes S:K katter. Den svarta har fött sina bebbar under grannens uterum igår vid 5-tiden. Vi fick leta efter dem, men hittade dem till slut. Grannpågen fick krypa in och ta bebbarna. Han lade dem på en filt, sedan kröp jag in och drog ut filten. Hon litar bara på mig, så jag lockade in henne till grannens uterum med en bebbe i handen. Grannarna stängde in mig i deras uterum (:-S), så jag gick in och hämtade mat till henne. Vi stängde uterummet helt, så hon är nu instängd där med sina bebbar. Hon försöker inte flytta på dem. Hon ligger hos dem i den fina korgen. Hon har fått ett bra krypin där, så hon har det bra.  Det blev 5 st. Jag ska in imorgon och väga dem. En ser lite mindre ut än de andra, men där är "kraftiga pipor" i dem alla. Foton kommer… Det ser ut att vara 3 svarta och 2 bruntigrerade. Jag uppfattade inte riktigt färgerna och fick fråga grannfrun hur många där var, trots att jag tog över dem från filten till korgen. Snacka om att jag var stressad, tihi! GUUUUUD så söta de är…

Hälsningar från Gunlog/Nalle

Glömde ju!!!!

Jag får lägga in en tråd lite senare om att det finns 5 sk "hemlösa" bebbar som behöver hem…

Gunlog/Nalle

Bebbarna är försvunna.

Jag sa till grannen att INTE släppa ut Tindra nu när hon fått bebbarna, eftersom det springer hankatter här och att hon kan bli gravid igen 2 dagar efter födseln.

Vad händer? Granne släpper ut Tindra, Tindra tar ungarna och springer iväg med dem, en efter en. En vecka efter det att Tindra fött ungarna, springer hon här och svansar för en stor hane som antagligen också är hemlös. Antagligen är Tindra gravid igen, vad vet jag? Jag kan inte fånga henne nu eftersom hon har sina bebbar någonstans här i närheten. Jag har frågat runt, men ingen har sett bebbarna och ingen har hittat var Tindra springer och gömmer sig någonstans.

Hon kommer till mig och äter nu. Jag har IAMS kraftigaste torrfoder, allt för att hon ska få så mycket "bra mat" i sig som möjligt. Grannen gav dem vanlig människomat innan, såsom potatis med brunsås på, eller burkmat dvs Coop extras HUNDMAT!!! Grannen har nu slutat att mata katterna för hon vill inte ha en kattkoloni här, men det borde hon ha tänkt på tidigare… Jag har fått reda på mycket nu under en tid, av grannen, så jag känner att jag inte kan göra så mycket mer. När bebbarna är tillräckligt stora så får jag plocka Tindra, lämna bort henne för kastrering och hoppas att jag kan hitta ett hem till henne.

Min kära lilla Kompis är borta! Helt väck. Han har varit borta i en månad nu. Ingen har sett honom. Han som var så gosig! Den svartvita är tydligen en kille, vad grannen säger. Denna kille är inte riktigt frisk. Jag har gett Frontline-droppar, men fästingarna är kvar och de är många.

Tack vare min ansvarslösa granne så kan vi vänta oss en inavelskoloni här…

Igår kväll kom en helt ny kisekatt hit. Väldigt nervös, ont i ögat, mycket mager. Jag och gubben satt på trappan och tog sista blosset. Kisen tog några bitar torrfoder och sprang ner för trappan och åt dem där nere, men efter någon minut så förstod h*n att vi faktiskt är vänligt sinnade så då stannade han uppe på trappan hos oss… Vi satt och pratade med katten hela tiden den åt, så den kan vänja sig vid våra röster. Vi får se om det är en hemlös katt. Kanske en som sprungit hemifrån…

Vi får se vad som händer.

Hittar ni en ny tråd som kallas för "Arlövs koloni" så är det inte kolonistugorna det handlar om, det är här hos oss då…

Det som jag tycker är kul är att min gubbe faktiskt engagerar sig LITE… Det är mycket mer än vad det var innan…

ja har du fått mina kragar?

Absolut!

De var JÄTTEJOBBIGA att blåsa upp, men definitivt värda pengarna. De hämtade kragarna igår, innan de hämtade pojkarna som blivit kastrerade. Då visade det sig att de inte behövde några kragar, enligt veterinären. Men, de har kragarna på i alla fall, för det var ett himla tvättande på dem… De vill ju inte att katterna ska tvätta sönder sig…

De kragarna är ju jättefina, och jag rekommenderar verkligen folk att köpa dem…

Mycket tack för att du var snabb med leveransen…

ja och jag rekommenderar, att man  tar kompressor och blåser med. eller pump som man har till luftmadrasser elelr nåt. MAn måste ha en väldigt speciell teknik för att blåsa upp med munnen. Hålla den och klämma på ett visst sätt….

OCh som sagt, för Fokusfolk, så tar jag 100 kr rakt av inklusive porto. Då tjänar jag 6 kr per krage. MEn jag är ju tvungen att ligga på dem rätt länge och köpa in 20 st åt gången. Så därför  så chansar jag på att göra mig en liten slant på Tradera och Budera på dem. MEn er här inne vill jag inte tjäna  nåt på.

Fy vad jobbigt med dom goa kissarna som blev utsläppta med bebisar o allt.

Håller tummar o tassar här för att du skall slippa bo mitt i en kattkoloni.

Kramisar Nalle

Nu till det positiva: Jag hittade bebbarna idag.

Nu till det negativa: Jag vet inte vad jag ska göra…

Kan någon ge mig direkt vägledning till hur jag ska göra?

Jag åker till Kanarieöarna om 3 veckor, är borta i 2 veckor. Sedan kan jag ta in dem, men inte tidigare. Jag har ingen kattvakt… Bebbarna var fräsiga mot mig och även mamman, men hon lugnade sig när jag gick ifrån gömstället igen, och mötte mig i min trädgård. Hon började stryka sig kring mina ben, precis som att hon ville säga: "Vad du är snäll."

Fortfarande inga spår efter Kompis… Jag hoppas att någon adopterat honom…

JIPPIIIIIII!!!!!!!!

Jag har lyckats igen!!!!!

Kolla in fotot!

Det är jag som håller i en av bebbarna för första gången… De har varit här 3 gånger tidigare med mamma Tindra som vill visa upp sina bebbar…

De bor fortfarande ute, men det är ingen fara för dem, de är i ett säkert område…

De är ca 8 veckor nu, födda den 29/5, och de knaprade i sig mamma Tindras torrfoder, så imorgon får jag gå och köpa bebbemat…

Ikväll kom det en bebbe tillsammans med mamma Tindra. Jag tog upp bebben, gosade och pratade lugnt med den. Efter en stund gick jag in med bebben för att visa min sambos dotter och hennes sambo. Mamma Tindra gick in efter mig och tittade lite efter var bebben fanns, därefter gick hon ut igen och fortsatte äta… Jag hade bebben hos mig i säkert 5 minuter utan någon nervositet alls.

Det bästa var att bebben började spinna i min famnoch var jättelugn…

Jag är i himmelriket just nu…!!!

(Jag var rädd att bebben skulle ramla från min famn, även om den var lugn, så jag stod precis som om jag hade en människobebis i min famn, därav magen…)

Åh, vad jag är lycklig! Det finns hopp…!!!

Grattis.

Gläds med dig.

Kramisar i massor

Nalle

Mamma Tindra har idag varit och hälsat på. Inte bara hon, utan även hennes bebbar… Hon är så säker på oss här hemma så hon vill verkligen att vi ska få hälsa på dem. Jag fick lov att ta upp den svarta bebben idag igen. Jag tog in den i köket och höll den i famnen. Min väninna, Doris´ matte, var också här hemma, och hon fick också lov att hålla den… Tindra brydde sig inte om det alls, utan hon la sig på hallgolvet och vilade. De andra var ute vid skorna (ytterdörren öppen hela tiden) och busade. Bebben som vi hade i famnen var inte speciellt orolig. Han var mest rastlös, ville inte alls sitta still.

Alla bebbarna var sedan ute och busade, och jag passade på att filma, naturligtvis…

Håll till godo.

Bebbarna är nu 8 veckor, så snart behöver de nya hem…

Förstår att du tillbringar dina dagar på trappan och bara njuter av dessa små.

Nalle

Ja, de är helt underbara…

De är tokiga i torrfoder…

En av dem försökte sutta lite på mamma Tindra, men hon stötte bort den, så hon avvänjer dem nu…

Har haft fullt upp idag, men imorgon ska jag iväg och inhandla bebbemat och avmaskningsmedel…

Har kanske en som är intresserad…

Men vilka härliga underbara sötnosar du har!! Det ser ut som det är lite raskatt i dem, inte som vanliga bondkatter om du förstår hur jag menar! Så smäckra och fina i ansiktet dom är!!

Kram och lycka till med dem!

De svarta har lite tunna "långa" hår som ligger "utanför" pälsen, om ni förstår mig rätt… Den ena svarta är mörk-mörk-brun på huvudet och pojken som jag kan ta i famnen har vita "långa" hår på bakbenen…

De grå småttingarna har mycket vackra teckningar, men det syns dåligt på foton och film…

Jag ska se om jag kan fixa en "riktig" kamera…

Jag har köpt ett leksaks-spö idag, men det gick inte. De sprang för livet när de såg den färgglada spindeln… De vet att jag ger mat och är snäll, så det är inga problem. Jag tog upp mamma Tindra idag och det gick jättebra…

Jag är så glad och stolt att jag har "förmågan" att bli vän med katter så snabbt…