jag fattar itne varför du ska avliva dem så hastigt nu? Ta det lugnt, kanske du kan placera ut de tre kissarna i höst? HAr du hört med Livlinan?

Oj det där kändes inte bra!

Du menar alltså att du tänker avliva den 3-åriga katten tillsammans med den gamla sjuka. Har jag uppfattat det rätt?

Vad är problemet med henne förutom att hon är skygg? Det är väl inte en anledning nog kan man tycka. Du skriver också att du under 8 års tid hållit på och omplacera katter för ett katthems räkning och hjälpa djuren som kommit dit i mycket dåligt skick. Om det gick att omplacera där måste du väl trots allt ha en hel del kontakter och nätverk runt dig som gör det lättare att omplacera dina yngsta katter oavsett om de är skygga eller ej.

Likaså kan det väl inte vara jätteakut om du går på kortison och kan hantera din allergi med hjälp av det. Att skaffa barn är ju en lång process och rimligen hinner du säkert finna fina hem till dina katter innan du är i den situationen att du inte kan äta kortison längre. Varför stressa med avlivning till denna unga hona? Det känns inte bra detta som jag skrev ovan…

fattar inte heller varför du avlivar, du kan väll ta dina sprutor till hem hittas?

att avliva en treåring för att man inte tror någon annan ska ha tålamod henne tycker jag faktiskt e lite sjukt, har här en tjej på drygt tre som flyttat runt för hon e speciell, inte gosig, skygg, fegis,,, ja nu menar jag inte att det är bra att de ska flytta runt, men någon annan ska säkert finnas som har tålamod,, finns jag så finns det säkert fler.  har inga lugnande förslag mer än att man aldrig ska ge upp, tillslut hittar du hem till dem,

Kortisonsprutorna, Är det bara under graviditeten du inte kan ta va? såfall kunnde du kanske ordna fodervärd under tiden`?

Fattar inte nått…Hur kan man bara tänka tanken att avliva friska katter övergår mitt förstånd, när som du skriver har jobbat med att omplacera katter..blir lite lessen när jag läser att det är en sån enkel lösning att avliva..hoppas att du tänker om lite, å ger dessa katter en chans att hitta ett nytt hem..

Eller vänta med graviditet tills nya hem till katterna är ordnad.

Vad är det för fel på den äldre av katterna. Åldrats flera år på några månader?? Känner sig kanske oönskad.

Många frågor att svara på =)

Min allergi kräver att jag konstant tar sprutor, ungefär en gång i halvåret. Jag tog ingen i våras för vi planerar att skaffa ett barn i och med bröllopet. Det är redan för sent att ta sprutan, för jag är redan dålig och min astma har aldrig varit så här pass illa tidigare.

Det hör till saken att jag insåg att jag blivit mycket sämre redan i mars, men att jag "hållt" ut ända tills nu.

Min 3-åriga katthona, Kerstin, är allmänt rädd för alla. Att hon är skygg är en underdrift, så som alla "kattmammor" här säkert vet, så underdriver man gärna bekymmer. Jag ha haft henne i 3 år och det är fortfarande bara jag som kan lyfta upp henne. Hon kommer å hoppar upp i sängen/soffan å trycker sig mot en och vill ligga bredvid en, men BARA om man ligger ner. Alla som står, sitter eller rör på sig går ICKE! Dessutom har vi det senaste året haft bekymmer med att hon inte riktigt "hittar till lådan". Har testat allt. Inget funkar =( Det känns hopplöst att hitta en person med en ängels tålamod, och hellre inget hem alls än ett dåligt.

Ja, jag har en del kontakter, men jag har ringt ALLA jag känner, även de jag inte känner. Jag har verkligen gjort allt allt allt jag kan.

Selma kommer inte att avlivas, det är inte ens på tal. Hon är helt fantastisk och den som får henne som baby kommer garanterat att ha hittat en ny kärlek i sitt liv. Men jag måste hitta ett hem till henne. Det är inte hållbart.

Hoppas jag fått med svar på alla frågor.

Kram

Men kortison måste man väl kunna äta även om man är gravid?

Jo, men har du kontaktat livlinan? OCh verkligen försökt höra med alla katthem? Det är så himla tragiskt att höra jämt och samt att vi mmåste vliva, när det kanske kan finnas någon lösing? OCh som sagt, vänta med graviditet tills kattena är omplacerade?

Ge inte upp Kerstin!!!  Klart det finns någon, du har bara inte hittat denna någon ännu, Var i landet bor ni ? tänkte blir lättare om vi ska tippsa dig om hjälp om vi vet,  o den gammla , är det så illa? Baloo här på 14 såg halvdöd ut innan jul o jag trodde det var helkört, med lite mediciner o sprutor så blev han tipp topp ijen,

Eftersom jag får injektioner så ska man inte ta kortisonet ett år innan man blir gravid. Jag har därför redan låtit bli och nu är jag dålig. Tar jag kortison nu så kommer det inte att hjälpa. Det är därför jag inte har något alternativ, gravid eller ej.

Jag bor i Halland.

Den gamla ska avlivas. Hon har verkligen gjort sitt. hon är 16 år å har varit som en liten kattunge hela sitt liv, riktigt vilda babyn!
Men nu tittar hon på mig med ögon som säger att hon inte orkar. Hon är för gammal å trött. Å där finns inget annat jag hellre vill än att hons ka få somna in utan att ha blivit sjuk å mår dåligt.

Skrev tråden för att jag inte visste vad jag skulle göra av Selma.. Men nu helt plötsligt så är det lilla Kerstin jag mår dåligt över..

Satt här å skrev å när jag gick tillbaka in i vardagsrummet så hade hon och min sambo ätit en halv var an min Ben & Jerry's glass… *haha* Hon låg helt utslagen i soffan med sin lilla magge =) Å den galma låg bredvid å sussade =)

kram

Men om du ska ta kortisonet nu, men avstår för att du vill skaffa barn, men måste vara kortisonfri i ett år innan, så kan du ju iallafall inte skaffa barn förräns nästa sommar, så jag har lite svårt att se en sådan panik att katterna ska dö på kuppen pga det.

Är väldigt allergisk emot katter själv, men har ändå ett gäng här på golvet, så jag vet ju att det finns alternativ av medicinering.

Kan du inte sätta dem på pensionat under tiden du letar hem åt dem?

Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå ditt resonemang, du får ursäkta men du sitter här och beklagar dig över hur jobbigt det är och hur ledsen du är, men det är väl ändå du själv som hotar att ta död på dem?

#12 Håller med dig helt fullt.

Varför beklaga när du har själv valt att avliva dom??Nä sätt dom på en pensionat så länge.

En annan sak som går över mitt förstånd, är lilla Selma. Om hon bara är 9 månader gammal har hon bara kunnat ha varit i din ägo i ca 6 månader max.

Varför skaffar man en till katt om man vet med sig att man är så allergisk? Att gifta sig och skaffa barn är väl kanske något man planerar/funderar på under en längre tid, och du borde väl då kanske ha funderat över ev införskaffande av fler katter, alt att du har haft flera månader på dig att omplacera dem?

Hur var det tänkt med katterna när du skaffade dem? Skulle det vara roligt så länge det varade? Utifrån vad du skriver själv så uppfattar jag det som att du tagit dessa sprutor under lång tid.

Tycker väl då att man borde veta hur de fungerar, för om du vet med dig att du inte kan ha katterna kvar utan sprutan, oavsett orsak, kanske du skulle ha tagit itu med frågan tidigare istället för att låta dem dö?

Lägger enr den här tråden. Mycket till stöd man fick *Haha*

Det var värt ett försök, trodde jag kunde få hjälpsamma tips osv.

Men, jag hade väl rätt i det jag skrev. När det är jag som behöver hjälp så finns det ingen där att hjälpa.

För att klargöra saken: Jag tar inget kortison nu. Jag tog sista sprutan i höstas, skulle ha tagit en i våras. Men då min pojkvän friade till mig och vi bestämde oss för att skaffa ett barn (efter bröllopet) så lät jag bli att ta sprutan i våras. Jag trodde att jag skanske skulle kunna klara mig ändå. Tar 2 sorters astmamedicin varje morgon å kväll, tar en allergitablett om dagen och nässpray plus ögondroppar. Men det hjälper inte. så kom inte här å snacka om att "det borde du ha tänkt på" osv. Jag hoppades väl in i det sista fattar ni väl.

Jag "hotar" inte med att ta död på mina katter. Den ena är sjuk hon ska avlivas. Det är mitt egna val, och jag beklagar mig inte över de två katterna som ska avlivas. Jag tycker att det e tragiskt att ingen ställer up för lilla Selma. Här hotas det inget alls, jag bara berättar min "story".

Tror inte att det här tråden kommer ge mig något vettigt, det var trist. Men jag hade nog inte förväntat mig så mycket mer.

#11 Vilka söta kissar båda två, klart de ska ha nya hem, Att du är orolig att ett nytt hem inte ska ha tålamod är kanke inte konstigt men ta ett problem i sänder, du kan ju hålla kontakten med nya hemmet och om det inte funkar så ta det problemet då,

under länkar högst upp på sidan finns länkar till olika katthem, jag känner inte till halland direkt men någon annan här kanske vet vilka som kan tänka hjälpa där.

Men om det var nästan ett år sedan du slutade med kortisonet, som du behövde ha emot allergin, varför skaffades då Selma? För hon måste väl ha kommit i era liv efter att du slutade med kortisonet?

Jag vet inte heller vad det var du förväntade dig, men var det påhejning till avlivning så har du nog vänt dig till fel forum.

Att du avlivar den gamla kan jag förstå, om hon är gammal och sjuk. Men du har fortfarande två unga katter som har hela livet framför sig.

Jag citerar dig:

"Jag "hotar" inte med att ta död på mina katter."

"Inser att det aldrig kommer finnas ett hem som vårat, med människor som har samam tålamod… Hon ska avlivas på torsdag tillsammans med våran älsta katt."

Hur länge har du annonserat? Hujr många katthem har du tagit kontakt med?

Här kan man både skratta och gråta. Det är så lätt skaffa en katt utan att tänka på fullt allvar att:Detta djur ansvarar jag för  hela dess livstid. Men så fort det sker förändringar i familjebilden är det så lätt  bara avliva sina djur,så är det löst !!!

Kortisonet räcker ca ett halvår. Jag tänkte fortsätta ta kortisonet, men eftersom min pojkvän friade å vi bestämde oss för barn så slutade jag med det å hoppades att mina andra mediciner skulle räcka.

Tänkte mig ingen påhejning av avlivningen, jag skrev inte för att jag ville ha stöd med avlivningen, jag ville veta vilka alternativ som fanns för selma.

Hur svårt kan detta med kortisonet vara att förstå? När vi skaffade Selma var det ca 3 månader sedan jag tog kortisonet. Alltså var det tre månader tills jag skulle behöva ta det igen. Men jag gjorde aldrig det då vi bestämde oss för barn istället. kortisonet är inget man kan sätta in "vid behov" det ska tas kontinuerligt. Så nu är det sen påtänkt. När jag märkte att kortisonet började gå ur kroppen så tog jag alla andra mediciner jag kunde 8å gör fortfarande) men det räcker inte.

Frågor?

Men du skriver ju att han friade i höstas och att ni då bestämde er för att skaffa barn, och att du avstog att ta den i våras.

Sen så bestämde ni er senare att ni skulle skaffa barn, 3 månader innan du skulle ta den och du då bestämde dig att inte fortsätta.

Om kortisonet bara räcker i 6 månader borde du väl då ha ätit dina andra mediciner sen i våras, och det är ju ett tag sedan…

Anonsera mera o avboka Kersins avlivning är vad jag tycker, inte lätt jusst nu med alla kattungeanonser men vad gör man, kan ingen i din närhet va fodervärd ett tag tills det hittas hem`? Till hösten när den värsta kattungesäsongen lagt sig blir det nog lättare, ha bilder i anonserna o många anonser, 

Selma är u inte gammal, kanske hennes uppfödare kan ta tillbaka henne? Kersins uppfödare tillfrågad, elr är hon en hittekatt?

Kom igen Tjejer! Något bra kan ni väll komma på?

Hon är ärlig om saker o ting o verkar gilla sina kisar o tänker på dem kanske inte i första hand med tanke på planeringen men ändå.

Ibland tror man saker ska bli anorlunda o gå lättere än vad de blir.

Hoppas vi ska kunna hjälpa henne hitta hem till de två unga kisarna.

Kattpansionat är ju ett bra alternativ till den keliga kisen men den skygga kan det bli lite tufft för fast det är ju betydligt bättre en döden.

Det är alltid svåra val man får göra i livet i bland väljer man rätt o ibland väljer man fel.

Tyvärr kan man inte ta kortison i samband med att man är  gravid eller planerar att bli det kan vist skada barnet om jag mins rätt.

Sen att det var fel att sluta med sprutorna o skaffa en katt till innan hem har hittats är en annan fråga o något som jag tror TS ångrar att hon gjorde men det går ju inte att ändra på nu.

Ibland tror man kroppen klarar mer än den igentligen gör.

#22 tycker nog att jag har kommit med helt ok förslag, har tyvärr inga paketlösningar färdiga i bakfickan,

#23 du skrev ditt ungefär samtidigt som mig så jag hade inte sett dina mycket bra förslag innan jag på började mitt inlägg.

Tar rätt lång tid för mig att skriva annars kan ingen läsa det alls med alla stav felen.

Du har många bra förslag #23

#24 ok, jag skriver sakta jag med,, heheh,

TS Ha koll även på köpesanonser,  kontakta kks, www.kks.nu om du kan lägga ut dem på omplacering på deras hemsida,

Jag håller med allt som skrevs längre upp, att avliva en frisk katt är bara hemsk oavsett hur gammal den är, jag kände en kille en gång i tiden som hade en katt och den levde upp tills den var 30år gammal, han lät katten dö i fred när den blev bara sjuk sista året av sitt liv. Så bara för att den gammla är 16år gammal så betyder det inte att den har gjort sitt och ska avlivas, tänk om lite den är kanske trött för att du är trött, du ser henne trött inte för att hon har plösligt åldrats. Då kan vi göra så mot alla våra gammla människor också, när de har kommit upp till 70års ålder så får vi unga avliva de för att de har gjort sitt, oavsett om de är friska eller sjuka. De är ju gammla och har inget att bedra med i detta samhälle…

Så länge en katt är frisk så ska man hålla den vid liv och att hitta tillfälligt hem eller parmenent hem åt katter kan bara ta tid, har du kunnat skaffa hem till katter i 8års tid så kan du också göra det med dina egna katter med lite mer låtamod.

Sorry, men jag tycker att du kunde tänka om lite innan du bestämmer dig med avlivning.

Det är verkligen mycket fina katter du har, gammal som ung.

Det sista inlägg är för mig fruktansvärt omoget å inte särskillt "humant" att hålla en katt vid liv för att den inte är sjuk?!?!

Förra året fick jag avliva min ena katt för att den hade cancer å led fruktansvärt. Det var det värsta jag gjort i mitt liv. Inte ens ett år senare så står jag här igen med en gammal katt. Jag känner min bebis, hon är det finaste jag har. Jag vill inte prata mer om avlivningen av min äldsta katt, det gör mig bara arg. En katt som är gammal ska man inte hålla vid liv tills hon blir sjuk och får spendera sina sista dagar med lidande. Jag jobbar inom sjukvården och ser sånt varje dag, det är INTE en värdig död!!
Så nog om det!

Jag ska kolla upp livlinan, absolut. KKS har jag själv jobbat för och jag vet att dom har helt fullt just nu. Det är ju "säsong" för kattungar såklart.

Igen (till Imasy): Jag har ätit dessa tabletter å tagit min astma spray osv sedan i mars då jag började känna att kortisonet gick ur kroppen. Jag har försökt att öka dosen då jag märkte att det inte hjälpte. Men det har inte haft något effekt. Det var ju ett väldans tjatande om mina mediciner?

Det här är inget jag har kommit på igår, jag fattade beslutet att den äldsta katten skulle avlivas redan i juni då jag först riktigt insåg hur gammal å mager hon blivit, trots försök till att "göda" henne. Jag ville ändå ge henne den absolut bästa tiden här på jorden den sista tiden så jag sa "juli ut", men veterinären har semester så jag fick en tid på torsdag.

Jag ska såklart fortsätta att kolla runt, absolut. Jag och min sambo gör allt vi kan för selma. Men jag inser att om vi inte ens hittar nån till selma, då är det nog inte mycket att hoppas på för Kerstin…

Nu ska jag sussa, så att jag orkar upp i morgon å leta vidare.

Tack alla ni som stöttar.

Och… Jag tycker inte att man ska avliva människor för att dom är 70.. Jag avlivar inte min katt för att hon är 16. Jag avlivar henne för att hon ligger på samma ställe i 2 dygn utan att gå upp, för att hon är mager så benen sticker ut, för att hon inte längre vill ha sitt favvogodis, för att hon inte orkar hoppa upp i soffan när jag ropar. För att hon sitter å skriker vid dörren så fort jag ens går ut med soporna… DÄRFÖR gör jag det, men mest av allt för att när hon ligger i sängen bredvid mig på kvällen å tittar in i mina ögon så säger honmed sin blick att hon inte vill längre, att hon har gjort sitt. Den känslan och det bandet har uppenbarligen somliga här aldrig haft med en katt. Jag håller inte en katt levande av egoistiska själ. Sån är jag. Ds

Jag tycker bara att det är lustigt att det blivit så akut med din allergi att du redan bestämt dig för avlivning.

Har du hjälpt KKS i flera år borde du väl kanske ha nån kontakt där? Har du kollat efter pensionat under tiden?

#27 Som jag skrev sorry om du inte tycker om det jag skrev men fundera lite mer på varför hon gör som hon, se inte det som att hon försöker säga dig att hon är klar med detta liv, försök att se på det på ett annat sätt, som jag förstår av dig så är hon frisk och du är säkert ingen egoistisk människa som har hjälpt tidigare andra katter. Det enda jag försöker säga till dig att vi människor tolkar ibland djurens språk på ett annat sätt än det de menar, man ska försöka se på saker och ting på olika sätt istället för att bara följa en tanke som finns där, men självklart är det du som känner katten mest. Killen jag kände som hade en katt som levde i 30år var inte heller så pigg och tjock och ville göra exakt samma saker den gjorde när den var yngre, även vi människor förändras när vi blir äldre, vårt favorit godis smakar inte samma som när vi var yngre, vi vill göra annat hel enkelt, min tanke är med katten helt enkelt och du behöver inte ta det så illa upp.

Jag har flyttat mycket med mina katter dessutom är ena blind sedan födseln *hon är idag 15 år*, har även haft barn med *jäntan är 14 år snart o pojken 20 snart*. Hade mina vuxna bara accepterat en vuxen *räknar en 9 månaders som nästintill vuxen* så hade jag kanske kunnat hjälpa. Mina accepterar kattungar max 3-4 månader enklast. Nu är jag ej allergisk så det kan jag ej sätta mig in i hur det är.

Ha sovrummet kattfritt så får din kropp vila från kattallergena partiklar.

Jäkta inte just nu är det knepigt hitta hem till djur, brukar lätta lite mer då skolorna börjar..

Jag har själv en 16 åring i huset..Trodde hans liv var slut förra hösten, han kunde inte gå med bakbenen, å ville inte äta eftersom han inte kunde stå riktigt..Jag åkte in till vetten, grät i bilen in för jag trodde att detta var slutet för min gamle vän sen 15 år som har var då…

Vetten undersökte, han fick vitaminsprutor å en medecin som gjorde hans leder mjukare, å hon bad mig avvakta några veckor…Min gamle vän fortsatte att ligga, å vingla sig fram i några veckor, men blev bättre å bättre..idag lever han en gammelkatts liv, han går men lite stel, han äter om han inte glömmer att äta, men då får matte påminna honom..Men min vän å mår bra, fast jag trodde han skulle vara tvungen att avlivas för ett år sen…

Ja, så var det med min gamle vän..

Kämpa på å sök hem, du kan inte avliva en frisk katt..ett hem dyker upp när du minst anar det…/Catfoot

Snälla lugna ner er och istället försök hjälpa till. Alla brukar ju vara så snabba på att ta hand om alla katter och ordna lift över hela sverige, varför inte göra det nu?

Den skygga katten kommer att kunna få samma kärlek från en annan människa men det tar tid att få dem att lita hundraprocentigt men det går. Just nu har jag Hubbe hemma och den katten är rädd för precis allt, har jätte svårt för förändringar men är jag i närheten och har en hand på hans rygg så är han trygg och kan våga göra nya saker (ibland), han ska ligga nära mig hela tiden, helst i ansiktet när vi ska sova, ropar efter mig hela tiden om han inte ser mig. Han ska omplaceras och jag vet att det kommer att ta ett tag att hitta rätt person till honom men denna person finns och det finns rätt person för din tjej också.

Att hon inte vill omplacera sin gammelkatta som dessutom är sjuk tycker jag låter som en sund ide. Att man inte tar in att katten börjar bli gammal och det är något fel på den är ganska vanligt för man vill inte se.

Min arbetskamrat kom varje dag och berättade om sin katt som var 21 år, han hade den ena krämpan efter den andra, han kunde knappt resa sig för han hade ont, han orkade inte äta, hittade inte lådan längre. Varje dag försökte jag få honom på ett snyggt sätt att förstå att det var dags för den katten men han vägrade, ville att den skulle självdö hemma. Vad är bäst, dö i plågor själv eller få ett värdigt slut? Tillslut åkte hans fru med katten till veterinären för han klarade inte av det själv.

Håller tummarna för att du snart har hittat värdiga hem till dina katter.

Det skrivna ordet kan bli dubbelbottnat ibland  när man inte ser människan och kan prata direkt.

Helt klart är det jobbigt ha allergi och hålla på och ta medicin hela tiden .Måste också tänka på sin hälsa. Hoppas det ordnar sig för er alla.  Försök bara  ta det lungt och inte  rusa iväg och avliva friska katter. Har du kunnat hjälpa andra ska väl detta också kunna ordna sig till det bästa.