Ja jag har sett det också. Nu i våras var jag hos en tant här i närheten och putsade fönster. Hon är 95 år gammal och än så länge mycket pigg. Hennes käresta är en 4-årig f.d hemlös honkatt som betyder allt för henne. Hon brinner verkligen för den katten och den dagen som hon ska in på hem vill hon nog inte tänka på. Än så länge har hon egen lägenhet och bor mittemot äldreboendet så visst det är nära till hemmet och hjälpen tack o lov. Men den damen trodde jag aldrig var 95 år.

Djuren betyder ju väldigt mycket för dem så försök kämpa på.

Kämpa på, det finns ju hem där de adopterat en katt eller hund. Det har de förstått att även de gamla mår bra av att ha en liten pälsis att pyssla om eller kramas med… Kämpa kämpa, puss…

   Det har förr funnits två katter där som hemmet va ägare till, men nu har de inga djur.  Så det här ska jag hjälpa tanten med. Det finns en men…..

Det finns personal som är allergiska säjs det väl då, det blir väl ett jädrans hallå.   När jag jobbade på hemmet köptes det in akvarium å fåglar.  katterna Rolf å Rulle bodde där utan gruff

De borde inte anställa allergiker på sådana ställen tycker jag

Tror att det skiljer väldigt beroende var i landet det är och även inställningen på den som är föreståndare. Tänk vad mycket bättre många äldre skulle må om dom fick ta sina älskade djur med sig till hemmet. Katt är ju så mycket lättare för en hund måste ju rastas. 

Det finns de som förstår att djur kan minska medicinering och att de äldre blir mycket mer harmoniska om det får forsätta med sina djur. Försök att kämpa för det för det har stor betydelse.

jag själv va bitr. förestådare när det fanns djur på det hemmet. De gammla va nästan osams vem som skulle ha katterna hos sej

Jag jobbar på ett servicehus, de flesta pensionärer som bor där blir överlyckliga bara av att prata om djur, de flesta har ju nån gång i livet haft egna djur. Vi har vid ett par tillfällen tagit dit en kollegas hund, alla boende blir helt lyriska och lever upp, även de som är dementa vet precis hur de ska hantera vovven. De andra pensionärerna på det boendet du pratar om blir nog oxå glada av lite kattsällskap…

Den närheten ett djur kan ge en person är värt så mycket, alla människor behöver kärlek och ett djur ger ju verkligen alltid villkorslös kärlek.Kämpa på med det här, så har du verkligen gett både katten och tanten en chans. Ingen av dem ska ju behöva vara olycklig.

Den personen som är allergisk behöver väl inte gå in dit, det finns väl fler som jobbar där och säkert tycker det är kul om det flyttar in en liten kisse!

Kämpa på! Lycka till!

Ja tänk vad våra kära fyrbenta vänner är bra till mycket. Om bara alla kunde förstå det också så vore det bra.

I dag är det så många barn som missar att få umgås med djur. Föräldrarna lär dem inte heller att det är individer precis som du och jag. Att de precis som vi behöver lugn och ro. Att man inte kan slita, släpa, slå och dra i ett djur. Jag blir så heligt fö..an..d när jag ser ungar som jagar och skrämmer änderna här i byn och bara några meter därifrån står föräldrarna och ler. Då far den där elaka tanten i mig och jag brukar ryta i att man inte ska jaga fåglarna.

 #8 jag blir lika förbannad jag om jag ser sånt, du ska inte tro jag håller tyst om jag ser ungar som gör tokiga saker. Jag tar lätt en diskution med föräldrarna oxå om det skulle behövas

Precis så reagerar jag också och det är så ledsamt att det skall behövas.

När jag var på landet så såg jag en liten tjej som var ute på vägen utanför vår tomt. Hon hade en kanin i sele och när den inte ville röra sig framåt så gick hon bara med kaninen släpandes efter.

 Då blev jag förstår upprörd och sa åt henne att det är djurplågeri att behandla ett djur på detta sätt. Vill den inte gå så får du ta upp den i famnen och bära den. Man skall behandla djur med respekt och vara snälla mot dem.

Hon försvann iväg och det dröjde inte länge förrän hon var tillbaka med sin mamma. Mamman var inte glad över mitt agerande och då sade jag att jag inte heller var glad över hur kaninen behandlades. Talade också om för henne att det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn hur de skall handskas med djur. Får väl hoppas att hon tog det till sig även att hon var mycket sur.

Önskar av hela mitt hjärta att damen kan ta med sig missen..djuren har ju en oerhört stor betydelse för många gamla..tror att allmäntillståndet hos åldringar kan försämras avsevärt om dom mot sin vilja blir fråntagna sina fyrbentingar som kommit att betyda så mycket..

#8 Jag hade reagerat som du..man blir ilsk för mindre då man ser sådana saker…vad tänker föräldrar med egentligen…

Men det finns väl ingen lag/bestämmelse på att de inte får ha med sina djur, om det inte är ett speciellt allergi boende?

En som jag känner jobbar på demens boende, och hon har jämt med sin stora vovve till jobbet, vilket är mycket uppskattat av de boende.

En av mina vänner jobbar på ett annat demens boende. Hennes mamma brukade komma upp dit och hälsa på och ta med sig sin hund, och oj vad gamligarna sken upp.

Som jag har förstått det så är det väl personalens problem om de är allergiska typ, att de boende, som faktiskt har detta boende som sitt hem, inte ska behöva anpassa sig efter personalen?

# 12  Man tycker det borde vara så, men tyvärr så räknar jag med att det finns katthatare å allergiker inom personalen. Då är det de som skriker å protesterar att arbetsplatsen ska vara djurfri.  Sanna mina ord så blir det så

klart att hon måste kunna få behålla sin katt. hon får väl flytta någonstans där dom har möjlighet att ha djur. en gubbe jag känner fick ha med sin sköldpadda, den är lika gammal som han, och på sommaren går den lös på gården. iofs kanke en katt är mer besvärlig än en sköldpadda. men ändå!

# Hi Hi   Ja det är en jädrans skillnad på en sköldpadda å en katt.  Det finns tyvärr inte mycket att välja på när man är gammal när det gäller boende frågan. När man har kommit upp i den aktningsvärda åldern av 93 år vill man känna tryggheten att bo där det finns lite folk.

Gång på gång bevisas det hur gott djur gör människor och äldre på hem får mer glädje. Kommer ej ihåg men såg på tv om en hund som har "anställning" på ett äldreboende (tror det var Usa) sen han en dag sett en äldre man ligga utslagen på golvet på sitt rum och då varnade personalen som kunde hjälpa mannen. Sedan dess kutar vovven runt bland rummen och kollar av….nytta med nöje, kan det bli bättre för de äldre och de som jobbar som slipper kuta benen av sig hela tiden. Hoppas äldrevården kan i Sverige kan bli lite mer öppet inställd till djur. Hoppas verkligen damen får ta med sin katt utan strul.

JA hon kan ju begära att få komma till ett ställe där man får ha sina djur. Men frågan dyker upp sen… Är man 93, då är det kanske väldigt lätthänt, att det bara säger plopp. Vad händer med katten då?

När min morfar flyttade till ålderdomsboende fick han ta med sin katt, men det var olika för olika avdelningar. Så länge han bodde i den mer "sjävgående" delen så var det inga problem med katten eftersom han där bodde i en typ av lägenhet.

När han blev tvungen att flytta in på serviceavdelningen där man bara hade ett rum fick katten inte flytta med. Men sm tur var fanns det då en man i samma korridor som han bott i innan som gärna ville ta hand om Katten. (Han var döpt till Katten Ove eftersom han var lik morfars kusin men alla kallade honom bara Katten)

Så beror väl på hur det ser ut på hemmet och vilka förutsättningar det finns.