Jag möter en katt i en mycket trafikfarlig miljö. Han är där och jagar i kanten av ett stort fält. Alldeles intill är det en stor livligt trafikerad väg. Det hela utspelar sig i en svensk storstad.

Jag ser att det är en van utekatt. Den rör sig utan att tveka, och bryr sig varken om människor, fordon eller cyklister. Dess fokus är helt inställt på jakt.

Katten får strax tag på en stor mus som den kalasar på mitt på cykelbanan. Cyklisterna får helt enkelt väja för katten som har "parkerat" där. Katten har halsband på sig, men jag vågar inte störa för att kolla efter eventuella kontaktuppgifter. Det behövs så lite för att stressa en katt, och skulle den fara ut i trafiken så är risken stor att det slutar illa.

Jag går en bit därifrån. Lägger ut en annons i en lokal kattgrupp. Sedan dör mobilen, batteriet är slut, och jag är på väg ner mot stan. När jag lämnar området ser jag hur katten tar sig över den stora livligt trafikerade vägen. I galopp kryssar den mellan både stadsbussar och bilar. Fyra filer. Det är en mycket farlig trafiksituation, både för katt och för bilister.

När jag flera timmar senare kommer hem kollar jag om någon ägare har gett sig till känna.
-Ta in katten, uppmanar folk i tråden, och smiley:sarna gråter stora blöta tårar.

Som om man bara skulle kunna plocka upp en vilt främmande katt, placera den i cykelkorgen och cykla tillbaka hem flera kilometer för att parkera katten i något katt-fritt extrarum som man då tydligtvis ska ha ståendes där hemma?

En person hör av sig och hoppas av hela sin själ att det ska vara deras katt. Trots att det finns tydliga olikheter mellan katterna. Det behövs ingen chipkoll för att se att det är olika katter, om man är lite van vid att titta och jämföra. Men jag förstår deras hopp - så otroligt väl.

Men någonting är vagt bekant med katten. Jag börjar bläddra bland egna gamla bilder, och jo, visst verkar det vara den. En katt som jag har hittat flera gånger tidigare (när han har varit bortsprungen), om än det är länge sedan nu. Katten har blivit både större och grövre. I så fall är den långt hemifrån. Minst 1 km fågelvägen. Ett långt avstånd för en katt i stadsmiljö.

Jag taggar matten. Jo, det är deras katt, svarar hon efter långt om länge. Han är utekatt förklarar hon, som om jag inte visste det vid det här laget. Matte anser att vi får räkna med att katten befinner sig i det här området, då han är en äventyrare.

Men här befinner sig katten i en utomordentligt farlig miljö, försöker jag. "Tack för informationen", är det svar jag får.

Jo, jag förstår att man kan vilja ha utekatt. I rätt miljö. Men det här är inte rätt miljö för en äventyrare.

Och nej, det handlar inte bara om katten och om kattens familj. Om att katten ska "få leva naturligt" (hur nu ett litet värmeälskande ökendjur ska kunna leva naturligt i ett bistert svenskt begynnande vinterväder).

Och hur ofta ser vi inte därtill hur ägare till utekatter sedan ofta anklagar bilister för att "köra som dårar" när deras katt har blivit påkörd (jo, det slutar ofta där…). När dåren kanske i själva verket var just den som släppte ut katten, trots en trafikfarlig miljö… i tron att just den katten skulle ha trafikvett, vilket inga katter har. Och bromssträckan är lång, så lång, när man försöker hejda sin bil…

Nej - det handlar inte bara om katten och kattens ägare. För hur mår den personen som råkar köra på katten? Som tvingas bli den som släcker kattens liv. Hur mår den personen som tvingas uppleva stressen i att försöka fånga in och få med en svårt trafikskadad katt till veterinären, när man har bråttom till jobbet, förskolan, mötet. När bilen är fylld av ens egna upprörda barn som såg katten och var med om olyckan. Hur känns det att behöva ringa kattens ägare och berätta att katten är död, när ägaren bryter ihop, och kvider att katten inte skulle vara DÄR. Och vad händer den dagen när någon inte kan stoppa impulsen att väja för katten, och det blir en större trafikolycka där människor kanske både skadas och dör…?

Nej, ska man ha en utekatt som vandrar, och som kastar sig runt i trafiken utan betänkligheter, då är det nog dags att ta sitt ansvar och flytta med kisse dit kisse kan ha det bra och vara tryggare på sina utflykter. Och där det är säkrare för fler om katten befinner sig. Det handlar inte bara om kattägaren och katten. Det handlar om oss andra också.