
Borde inte hundägaren få böta?
![]()
Nu är jag ARG! Här bor en hund (schäfer) som blir tokig när han ser en katt. Mina katter sitter ju gärna i fönstret åt trädgården och om hunden får syn på någon av dem, blir han heltokig. Då är det tur att de är skyddade av fönsterglaset.
Men den ena dottern, (antingen är hon 11 eller 13 år) går ibland ut med honom och hon kan inte hantera honom, för han är väldigt stark. Igår var hon tydligen ute med honom och gick bort till ett ställe med några förvildade kattungar och naturligtvis lyckades han få tag på en av dem och dödade den. Nu har ju hundägaren ett strikt ansvar och normalt skulle ju kattungen vara ett brottsoffer, men i lagens mening är djur egendom och därför händer det oftast att det inte blir något skadestånd. I detta fallet var det "vilda" kattungar och då händer absolut ingenting. Ingen bryr sig, utan det är nästan duktigt av hunden att ta död på katten. Men nog borde väl hundägaren ställas till svars, som låter en barnunge gå ut med hunden. Oavsett om katten har ägare eller ej, så borde hundägaren få böta i alla fall, eftersom de skickar ut hunden med någon som inte kan hantera den! Vad tycker ni?
Kan detta ske på grund av kattens låga status och knasigheterna i lagstiftningen?

Herregud! Oansvarig är vad han är!!!!!
Stackars katt 
Böter tycker jag, eller jag tycker bara inte jag anser att han ska få böter!!
Inlägget borttaget pga olämpligt innehåll. / Lena
#2 hemskt uttalande du gör! det är inte hundens fel att han beter sig såhär, det är ägaren som inte kan kontrollera honom..helt och hållet ägarens fel.

Anmäl till kommunens djurskyddsinspektör, MOH, samt polis. Med motivieringen att nästa gång kan hunden skada/döda någon annat djur eller människa. Visserligen inte riktigt sant, men det vet inte de. Skicka gärna papper om hunddressyr/lydnad till ägarna också… /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
#2 Det är inte hundens fel - den har en ägare som borde hålla kopplet själv. Det är inte flicksnärtans fel heller, hon har nog bara en riktigt korkad förälder.
usch vilken hemsk historia.
Det är otroligt synd om katten ifråga och om hans mamma och syskon.
Men det är även synd om flickan för att om hon är uppvuxen med djur så är hon troligtvis en djurälskare (kan alltid hoppas) och då är det svårt att se ett annat djur gå en sån grym död till mötes.
Prata med föräldrarna om att du har sett att hunden är för stark för tjejen och säg som förslag att någon vuxen alltid ska följa med henne och lära henne vad hon ska göra för att få pli på hunden.
Om inte det fungerar så gör som #4 skriver.
#2 ofta är det i hundens natur att jaga mindre bytesdjur vilket katten är för hunden.
Om hunden inte är van vid katter och inte vet att den inte får jaga småkissar så kan man absolut inte skylla på hunden!
Borttaget inlägg pga olämpligt innehåll. /Lena
#7 !?
#8 ! vad är det du inte förstår?
Bilden. Vad menar du. I bokstäver.
Stackars tjej, måste ha varit en hemsk upplevelse. Du måste absolut prata med föräldrarna om det. Om det inte hjälper anmäl!
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Finns ingen möjlighet att ta im kattfamiljen?
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
#13 satt också och funderade över det
Det är ju absolut inte hundens fel, därimot tycker jag att ägaren inte borde vara så oansvarig. Jag menar,hans dotter kan ju också råka illa ut, med tanke på att hunden kanske drar och hon "släpas med" (hände med mig när jag var yngre, skrapade upp hela smalbenen, och det gjorde ont!). Sen kanske hunden får syn på en annan hund som är jättespännande, sliter sig och går till attack, då lär ju den andra hundens ägare inte bli så glad.
Men tillbaka till katterna, borde inte dotter ha väldigt dåligt samvete? Det skulle jag ha, och då skulle jag itne vilja ta ut hunden mer, för jag skulle ha lite vett. .
Vanessa, som raderade det Spotzone skrev.
Då du återigen vill lösa det hela med fysiskt våld mot både ägare och hund. Sånt godkänner vi inte här eller i samhället överlag. Du undrade varför vi pratar om detta som vi gör och inte löser det hela.
Om du hade läst inläggen så kan du läsa råd om att polisanmälning och att kommunens djurskyddsinspektör får ta tag i det hela. Det är den rätta vägen, den lagliga vägen. Samt prata med hundägaren, utan att hota med våld. Så nu ger jag dig en varning. Hoppas du lyssnar och tar till dig den. /Vanessa - Medarbetare på hittekatter iFokus.
#16: Jag kan hålla med dig till viss del, visst kan hon gå till grannen och prata med honom, dock behöver hon ju inte vara så elak utan helt enkelt informera honom om att han får hålla bättre koll på sin hund.
Jag övereagerade kanske lite, och det ber jag om ursäkt för. Men kom igen.. Man måste visa att man inte tål hur mycket skit som helst som grannar gör. Man ska ju ändå till viss del kunna leva i närheten av varandra och man bör respektera varandra också.
Så darför borde man agera direkt och tala med personen istället för att stå o oroa sig eller vänta till något sånt där händer te.x
#18: Jo, det är klart. Iofs kanske Mettan har pratat med grannen redan?
Sen tror jag att tråden till viss del handlar om vad man kan göra när något sånthär händer, eller? :)

Jag såg ju inte detta själv, utan fick veta det idag av en annan granne. Hon var nämligen BRA ilsken, för att de har låtit flickan gå ut med hunden. Hennes 15-åriga flicka får bara gå ut med den äldre hunden, eftersom han är lugn av sig och går fint. Den yngre hunden är 3 år nu och forfarande lite för livlig för tjejen. Det är hos den familjen en av de mammalösa katterna har hamnat och den katten tror att hon är en hund, för det är Tessie (den 3-åriga pittbullen) som har uppfostrat katten.
Familjen som har schäfern påstår att han blev riven av en grannes katt när de nästan precis hade fått honom. Men jag tror nog inte riktigt på det, för pappan i familjen avskyr katter och mamman är allergisk mot dem, så äldsta dottern (mitt emot mej) fick lämna tillbaka de katter hon hade skaffat. Är det inte konstigt att så många katthatare är allergiska mot katter? Varför pratar aldriv vi "kattidioter" om att vi är allergiska? Just nu får jag ta dubbel dos av mina allergitabletter, men det ordnar sig när Mimmi flyttar nu i augusti och Semlan får ett eget hem. Då har jag bara mina egna tre kvar. Tror inte att jag tar fler omplaceringskatter sedan, men jag har väl svårt för att låta bli, misstänker jag.
De 3 yngsta döttrarna i familjen älskar katter och när jag träffade tjejen som var ute med hunden tidigare idag, verkade hon en aning dämpad. Jag skulle tro att hon behärskar sig ganska hårt och inte vågar visa hur hon känner, eftersom pappan är katthatare. Jag känner inte för att umgås med dem heller, för det är något, utöver detta med katthatet som stör mej, men jag vet inte vad det är. Det är bara en känsla av att jag ska akta mej för dem, så jag tror att jag ska gå på den känslan. Själv tycker jag att mina katter ska komma överens med hundar och hittills har de gjort det. Inte ens Archie sade något när en bordercollie kom och hälsade på. Han gick bara in och lade sig på min säng och låg där tills det var hundfritt igen här. Han kom ju hit därför att han var rädd för min dotters hund. Nu är han inte rädd längre, utan rusar till dörren när det ringer, liksom Ludde och naturligtvis Semlan.
Jag tror faktiskt inte att de här grannarna kommer att bo här så länge, för jag har fått uppfattningen att de flyttar runt ganska mycket. Nu är jaq den som har bott här längtst av alla i huset. Jag har bott här i 6 år, men jag hoppas att jag kommer ifrån den här stan innan ytterligare 6 år har gått.