Vad härligt att man kan klappa henne nu!  Du gör ett jättebra jobb för de katterna och andra också såklart!

Underbart! Va söt hon är!

Härligt att höra! Vilken going hon är! :)

//Lena

Det syns på hennes ögon att hon är trygg och nöjd nu. Applåder till dig. /Vanessa

Toppen vilket fantastikt jobb du har gjort *L*

Mojje & Busan gör Tass-vågen av lycka ;-)

vad roligt att höra. tänk att kunna lyckas med något sånt. det kan inte vara det lättaste.  vad fin hon är, är hon helsvart?

Ja man kan tro att hon e en mini-panter…men när hon ligger på rygg avslöjjas sanningen… se vilken fin mag-fläck haha.

sophia_doos, kan du inte berätta lite mer om hur det har gått till, om upp- och nedgångarna? jag har själv en jätteskygg katt hemma sedan snart fyra månader och ibland känns det så tröstlöst när man hör om folk som klappar sina skygga katter efter en vecka (kan man ens kalla dem skygga då, tänker jag suckande) och jag själv får glädjas åt att jag ibland kan se henne, så då vore det trevligt att höra din historia :) om du har tid alltså!

Vilket fint jobb du gjort!! Måste kännas helt underbart när den dagen kommer då missar tar emot klappar, om än små, små stunder…så vacker missen är..vilken blank o fin päls!

Vad underbart!  =)

Jag känner mig lite som i tussilagos sits… har också en skygg katt här, som har bott hos mig i en vecka i morgon kväll. Hon har bara varit ute en sväng en enda gång under den tiden (första dagen räknas inte, då hade hon bara inte hunnit hitta gömstället än) och det var nog ett misstag, för jag misstänker att hon trodde jag sov… haha  =)  Bra att få läsa om någon som det tagit lång tid för, jag har också nästan bara hört om katter som "förvandlats" över nån vecka.

Ska kolla om du har skrivit någon dagbok nu.  =)

Själv så har en sak varit väldigt bra när vi arbetat med att få skyggingar mindre skygga på Djurhjälpen. Vi använder oss av mutor i massor. Kokt skinka, leverpastej och sådant. Får de godis så lär de sig att från händer kommer bra saker. Sedan så är lek bra.

Själva att börja klappa dem kommer senare. Dels så har olika ställen som det accepteras. En del vill inte att man kommer åt baken, en del vill inte att man rör huvudet. Det lär man sig med rivsår :-). 

En annan sak vi märkt, är att katter ofta har en trygg plats i hemmet. Där de känner sig säkra. Där brukar vi börja ta på dem. Ibland har vi en stor målatpensel som man kan ta på dem, som är riktigt skygga. Sedan får de godis. Då vet de att efter det som känns jobbigt, så får man plåster på såren.

Det är enorm känsla första gången en kisse börjar kurra när man tar på dem. De brukar stanna till lite chockade "kom det ljudet från mig?". Sedan börjar de slappna av och låta kurrandet komma. /Vanessa

Hon påminner om den svarting som kom hit idag (får riktigt namn senare).Vacker kisse och jag förstår hur underbart det måste kännas då man första gången får klappa en skygg katt…

Här har vi inte ens hunnit börja med mutor än,först ska han bara få vara ifred och utforska rummet han bor i.Det får räcka med att en människa sover där om natten (yngsta dottern)…jag tror iaf att han kommer fram och äter och uträttar sina behov när hon somnat.

Du är fantastisk som orkar och hinner med så många katter!

jag hade också tänkt köra med mutor med vår skyggis eftersom jag läst att det ska funka bra, men under säkert två månader så gick hon bara fram till matskålen på natten om den stod på sin plats. om vi ställde fram mjukmat (eller räkor, köttfärs, you name it) i närheten av henne så bytte hon plats så fort vi var utom synhåll och la sig inte där igen (varpå givetvis våra andra katter smet fram fort som attan och åt upp alltihop). det är inte förrän rätt nyligen, efter över tre månader, som hon kan börja äta från sin skål trots att vi fortfarande är i samma rum.

jag måste säga att jag nästan har gett upp och mest tyckt synd om den stackars katten som bara ligger och gömmer sig, så jag hoppas verkligen att det ska vända snart.

sedan är det ju ett annat problem med så skygga katter, eftersom vi knappt ser henne så har vi ju inte heller någon chans att se att hon är frisk. hur gör ni andra som har så skygga katter? är det bara att utgå från att de är friska, eller?

Hihi vad kul att folk är intresserade och jobbar m samma sak som jag gör. Jag ska berätta om Lakritz historia:

Hon kom med sina tre syskon hit i januari och då hade de aldrig förr blivit hanterade av människor. Det första vi gjorde va att kastrera dem, vacca dem och id-märka dem men Lakritz sändes hem okastrerad för att de inte hade förberätt op-bord!!!

De fick ett eget rum där de va i karantän under 3 veckor och sen öppnade jag dörren. En efter en kom de ut och utforskade…alla utom Lakritz. Hon satt jämt i fönstret i rummet och om jag kom nära så fräste hon och högg/slog efter mig som en vild puma. med tiden fick jag de andra tama och de fick nya hem… bara Lakritz kvar. Det kan nog ha tagit ca två månader innan hon vågade sig ut ur rummet när jag va stilla, och då började hon kissa på alla textilier så kastrationen blev akut. I Mars fångade jag därför in henne för kastrering och ni skulle sett mina armar och händer!!! Stora hål efter huggränderna rakt in i armen och gigantiska rivmärken, men sånt får man ta. Hehe

Efter kastrationen vågade hon sig ännu ut ur rummet och hon slutade kissa fel. För att få henne att fatta att jag inte va "ute efter henne" gick jag alltid omvägar runt henne med ryggen mot. Det gjorde henne lugnare tills hon slutade sprätta iväg så fort jag kom gåendes. Jag började med att kasta gottor till henne, typ kyckling. När det gått kanske fem månader började hon komma fram å nosa, vilket alltid följdes av att hon bitmarkerade och blev vättskrämmd. Jag fortsatte låta henne komma å nosa och tittade ofta bort då hon kom fram för att inte skrämma henne.

En månad efter det va hon som vilken katt som helst runt mig, utom för att jag inte kunde just klappa henne så jag lät bli. Nu de senaste dagarna…8 månader efter start så kan jag äntligen klappa henne ibland, mer och mer för var dag, det är som om en spärr har släppt. Men bara när jag märker att hon verkligen vill, vilket hon ofta gör faktiskt. Speciellt på natten!

Så ni som har skygga katter, ha tålamod och kräv inte för mycket. Ge dem tiden de behöver för det är defenitivt värt det :o)

o, vad härligt att läsa! som sagt, oftast läser man om de som mirakulöst gör om sin "skygga" katt till keldjur på en vecka och då sitter man bara och blir deprimerad…

SÅÅÅÅ trevligt att höra att det kan gå så bra FAST de inte blir omvända på direkten :)

känner du att hon kommer kunna bli lika trygg i en ny omgivning nu också? vi har tänkt en hel del på det och varit rädda för att vi kanske aldrig med gott samvete kommer kunna lämna vår vidare, tänk om hon blir lika rädd och skygg då igen?

Grattis till dig och godiskatten!

Jag tror att det ska gå bra när hon väl e redo. Hon lät grannen klappa henne lite här om dan till och med. Hon e ännu väldigt osäker för händer å sånt men det ska bli bättre.

va kul att läsa om Lakritz vilket jobb du lagt ner *L* och du har gjort det bra *L*.

Har du hittat något katthem som du börjat jobba med eller kör du helt själv fortfarande?

Tassar i massor från Eva & Mojje & Busan

Tussilago, förstår att det känns motigt. Men det tar sin tid och måste få ta den tiden också.

Jag brukar faktiskt vara en elak människa och se till att det inte finns gömställen som inte är godkända av mig. Så de ska inte in under sängar, soffor och sådant. Däremot ska man ställa ett trevligt gömställe som är så att de kan höra ens röster, se lite rörelser och sådant. För de kan inte utvecklas om de hela tiden ligger gömda. Sådant gör jag om de har svårt att komma ur sina skal och hela tiden håller sig undan.

Låt henne se när ni gosar med era katter, vilket hon gör om hon ligger på ett ställe där hon har överblick. Då börjar hon förstå att ni inte är farliga. Hur är dina katter med henne? För om de är positiva till henne så är det enklare att nå hennes hjärta. Och om hon hänger på dem, och låter till exempel låter dem tvätta henne, så kan du passa på att pilla på henne när någon av dina kissar myser med henne.

Det är några av de saker du kan göra, för att få henne att släppa på rädslan.

#16 Sedan när det är dags för henne att flytta, så får du förbereda ägaren att hon kommer att gå tillbaka i utveckligen ett tag. Och ge dem tips om hur du kommer nära henne. Men att de ska låta henne få vara ifred någon vecka innan de börjar arbetet med henne. /Vanessa

#13 Det är mycket vanligare att det tar sin väl tilltagna tid innan en skygg katt blir omvänd än att det går snabbt. Hur lång tid det tar beror på vad katten har för erfarenheter med sig i bagaget. I de fall det går snabbt har katten troligen haft kontakt med människro tidigare i sitt liv. Det som är viktigt att tänka på är att "problemet" inte ligger hos dig som tagit hand om katten utan är något som beror på kattens tidigare upplevelser/erfarenheter. Med tid och tålamod brukar det gå.

//Lena