Ja du, det är en del av livet. Tyvärr har den sina skuggsidor och ibland kommer de också till en. Min bästa vännina i Tyskland (vi gick i samma klass, bodde ihop osv. fick bröstcancer. de tog bort den ena brösten. Det viktigaste är nog att finnas där och lyssnar. Genom skiten måste de går ensamma, men man kan vara där för de. Sedan finns det kanske vardagsproblem du kan hjälpa med. Åker dit och städar, eller lagar mat. Såna saker kan vara jättejobbiga när man är sjuk.

usch vad jobbigt kan förstå dig just nu gunilla.
Jag har varit med allt för många gånger att familjemedlemmar har blivit sjuka. inte fått canser men andra sjukdommar. Man känner sig så hjälplös. Man vill göra så mycket men samtidigt så har man så mycket själv som man måste ta i tu med.
Jag håller tummarna för att allt ska gå bra!

Usch, blev alldeles kall när jag läste om cancern. Min pappa hade det i levern. Men de upptäckte det alldeles för sent.

Han hade ett bra liv den sista tiden. Största bekymret var maten, då han mådde väldigt illa. Då var våfflor och pannkakor det fungerade bäst. En dag kom han in till mig och sa att jag skulle hjälpa honom att bli skinhead, så då rakade jag honom. 

En vän till mig som har haft cancer sa att en av de bästa sakerna var att gå på sminkkurs med andra drabbade. Dels för att hon mötte andra, men också för att hon kände sig lite fin. Vilket är lätt att känna att man inte gör med all behandling.

Viktigast är att vara ett stöd som inte är påträngande. Att hon alltid vet att du finns där. Men en sak som jag rekommenderar henne att göra när hon själv smält det hela, det är att gå ut och berätta för vänner, bekanta, grannar och alla som vill lyssna. För folk är ett större stöd än man tror. Som mina grannar, och då menar jag grannar som olika kommer med mat och annat för de dagar jag inte mår bra. (Har MS)

Läkarvården utvecklas hela tiden, och de kommer alltid på nya saker och behandlingar. Så ta hand om dig själv och efter det tar du hand om henne. För om du kraschar så kan du inte hjälpa henne och mannen. Tänker på dig. /Vanessa

Tack vänner….. Jo, jag ska faktiskt ta och erbjuda mig att hjälpa henne med stäning och handling om det behövs. Nu har hon tack och lov sina vuxna barn, två av dem boende ganska nära, men de har ju familjer med småbarn att tänka på, vilket inte jag har. det enda jag hoppas, är att det inte har spridit sig för långt i levern. Hon är en stadig dam, med mycket övervikt, dessutom. Kände mig som en stor skit, rent ut sagt, när jag berättade att jag skulle opereras den 27 augusti för mina handleder. Så fjuttigt! Men som sagt, här på landet så skall det vara hysch-hysch om allting.

Det enda du kan göra Gunilla är att finnas där för henne, det behöver hon. Men uppmana henne om att berätta för bekantskapskretsen, det ger mindre problem, spekulationer o elakt skvaller!!! Ju flera som vet, desto bättre är min melodi. Annars blir det så lätt fel i vardagssituationer vilket oftast är ändå jobbigare o framförallt pinsamt. Min sambo insjuknade förra sommaren o tillbringade 3 månader på sjukhus, sen kom han visserligen hem några månader för att sedan mer lr mindre oväntat avlida. Redan när han låg på sjukhuset så gick ryktena om alla möjliga o omöjliga anledningar till frånvaron. (Han ville inte heller berätta något o inte svärmor heller.) Till slut blev jag vansinnig på allt hemlighetsmakeri o gick ut med den verkliga anledningen o då blev det slut på skvallret. Min sambo hade inte cancer utan gjorde en enklare bukop. som misslyckades o fick genomgå ett antal op. o resulterade i 2 stomier pga av komplikationer. Men hela tiden sa läkarna att han skulle bli helt återställd.

Gullan, vad hemskt! Dör pga en enkel bukop, det låter inte klokt.

Min mening också. Men här på bohuslänska landsbygden så skall man inte prata om sånt…. gullan, jag beklagar din sorg, då blev du ensam för inte så länge sedan….. det var inte dåligt, att jag fick henne till att hålla kontakten med kurator. hon tyckte det var onödigt, men jag sa, att du behöver en spypåse, som du kan vräka ur dig allt hos. För vi omkring dig är ju patiska och kan inte tackla det på samma sätt. Ok, vi vet och naturligtvis deras tre barn, men sen är det stopp. Hon kommer nog att bli väldigt ledsen, när hon tappar vikt. Alla kommer nog till en början gratulera, då hon är kraftigt överviktig. Vad skall hon svara då?

Stackare (ni allihopa)  =(  Det är jobbigt nog att människor naturligt dör ifrån en… och ännu jobbigare är det om det är på grund av sjukdom. Synd att allt bara blir fina minnen.

Gunilla
jag vet så innerligt väl vad
du går igenom.
När min syster talade om att
hon hade cancer så föll min
värld samman.
I 9 år kämpade hon, mot sjukdomen
Hon var 46 år när hon fick domen.
Tapprare människa har jag aldrig sett.
Allt blev så betydelselöst och futtigt.
Man omvärderar allt i livet.
Det som är svårt är att stå bredvid
och inte kunna göra något.
Tänker på dej och naturligtvis Berit.
Kram Jenna

Gunilla…jag klistar in mina rader som jag skrev på svenska huskatten..

---------

Har tänkt så mycket på dej sen jag läste dessa rader här i går kväll…tanken slår mej igen hur oerhört skirt livet är..man blir åter påmind om att man bör vara tacksam för varje dag som man får vakna upp o känna sig frisk..   Vilken jobbig, och svår situation du hamnat i…och hur tacklar man när en människa som står en så nära drabbas på detta vis…tror dock att det bästa är att vara sig själv om man orkar…finnas för den sjuke när den behöver prata..samt att man också själv kan vara öppen o berätta hur det känns…   forskningen har gått framåt betydligt som Catfoot också säger…önskar av hela mitt hjärta att din väninna kan få hjälp att klara genom det hela…   Tänker verkligen på dej Gunilla…vi finns här när du behöver prata…

  Styrkekramar…  

Sidentass

#5 Så hemskt detta Gullan…

översänder en varm kram..

Usch vad hemskt! Vad gör man och vad säger man? Det där är alltid så svårt. Men som andra skrivit handlar det nog mest om att finnas till hands på din väninnas egna vilkor. Ibland kan man bli en belastning om man för över sin egen ångest på den som drabbats av sjukdom. Därför är det bra om man kan tygla sina känslor när man träffas, i den mån det nu går. Att försöka fånga dagen och ta tillvara på olika små glädjeämnen som finns i vardagen. För de finns även när sjukdomen slagit till. Att hjälpa vederbörande att behålla/ få tillbaka livslusten är det allra bästa för det kan påverka sjukdomen på ett positivt sätt. Allt det här är svåra saker och inte alltid lätt att klara av. Men man kan försöka och göra så gott man kan.

Kram Lena

Jag tänker på dej Gunilla, har gjort i ett par dagar nu, visste inte rigtigt vad jag skulle skriva. Det är svårt när en nära vän blir sjuk. Man får ta till vara på varje sekund ni har tillsammans. och hoppas. Hoppet är det man får leva på och allt ni har tillsammans. Du verkar vara den bästa kompis någon kan ha.

Styrkekramar // Karin

hej  gunilla  ,jag   beklagar   ,det måste   kännas  jätte jobbigt men försök  att  ta  vara   på    den  tid  hon har kvar   och   gör  saker  med  henne  som    hon  blir glad  av,  när  min syster hade  bröstcancer   så  ordnade   jag  en  jätte   stor  fest för  hennne  i smyg    när hon skulle   fylla  år och allt   , mitt  i behandlingar, och bjöd in alla hennes vänner,släktingar  mm.  förhooppningsvis   går  det   bra  , men    stötta henne     ha  det   så  bra  från anna  siberlina

Gunilla jag förstår så väl att det inte är lätt att få ett sådan besked av en nära vän.  Mitt råd är att du finns där för henne  när hon behöver dig.  Av egen erfarenhet vet jag hur ont det gör när de så kallade vännerna sviker.

När jag fick diagnosen bröstcanser så valde jag att berätta för alla i min närhet. Det som verkligen sårade mig var att de som utgett sig för att vara mina nära vänner svek när jag som bäst behövde dem. Ibland räcker det med att bara veta att någon bryr sig.

Å! Så mycket cancer överallt. Min pappas nya partner har också precis fått en cancerdiagnos. Tror det också var levern. Känns så trist, nu när han äntligen hittat någon han älskar och som får honom att lysa upp. Hoppas det går bra med behandlingen för både henne och din vän. Hon har tur, din vän, som har dig nära. En i min klass fick cancer i höstas och efter ett tag gjorde hans flickvän slut och därigenom försvann det mesta av hans umgänge. Vi var några i klassen som iaf hälsade på honom ibland för att se film och så, men vi var aldrig så tajta. Kändes otillräckliga.

Tack Alla! Berit ringde mig i går morse, hon har gjort prover på Uddevalla lasarett och nu är hon hemma på permission tills nästa vecka, då svaren kommer. det konstiga är, att jag fick en uppenbarelse. Jag röker ju tyvärr och har haft halvhjärtade tankar om att sluta. Berit har slutat lite till och från (feströkt) och när de var här, så frågade hon om vi skulle ut på altanen  och titta på blommorna och om jag skulle röka. Jag sa, att det kanske du också ska? Nehej sa hon, avsolut inte nu… Min tanke var,Nu om någon gång, hade väl jag börjat röka för fullt om jag var i hennes kläder? När de hade gått, så bestämde jag mig. När min tobak är slut, om ca två månader, så är det slutrökt för min del.

Kasta tobaken NU Gunilla!   Varför vänta i 2 månader? 

Så skönt för din vännina att ha dig att prata med när hon nu inte vill berätta för andra…………

#17 Ett klokt beslut Gunilla! :)

//Lena

Nix, men jag vet, att nu har jag sagt till flrea att detta var det sista tobakspaketet jag köpte. Kanske det sker innan, vet inte. För helt plötsligt, så smakar det inte lika gott längre….Vill bara inte göra något drastiskt, för min del, så tror jag på att inrikta mig på ett mål  och inte kasta mig handlöst ut i något, som jag inte bemästrar.

jag håller tummarna för att du ska lyckas Gunilla.
Jag har lovat mig själv att när jag får nytt jobb ska jag sluta röka. Börjar på ett nytt jobb i slutet på agusti och då ska jag göra mitt bästa för att fimpa för gott.
Tänk så mycket pengar som blir över :)
Ska försöka lägga undan så mycket som möjligt av dessa pengar på att få fint i lägenheten istället. Nya gardiner och en ny säng. Ett fint klättertorn till katterna kanske?!

Vi får peppa varandra för att det är svårt att sluta med en ovana…

Bra Rulda! då får jag nån att sluta ihop med