Förstår att det är svårt att skiljas från dylika godingar! Vi får dock hoppas att han får det riktigt bra i sitt nya hem. Och hans plats behövs ju alltid åt andra nödlidande kissar. Bra jourhem växer minsann inte på träd! ;)

Vilken underbar bild. Det är svårt ibland, en del kan jag omplacera rätt så lätt men en del . Men så är det. Sina barn måste man ju också släppa nångång.

Åh vad han är vacker!! Och tröstekram till dig som har hjärtat med i dina djur!! Kram Ulrika!! :-)

Jag brukar ha akut/jourkattungar hemma hos mig och det känns alltid lite i hjärtat när de flyttar.
Jag brukar tänka att jag skulle vara riktigt hård och empatilös om jag inte kände något när de åker.

Åhhh jag vet hur det känns..det är alltid lika svårt när man måste skiljas åt…men så har jag fått tänka, att för kissen är det bättre att få ett hem som inte är lika kattefullt som vårt….önskar raringen allt lycka till i sitt nya hem…

I morse lämnade jag då in Aslan till veterinren för kastrering, id-märkning och vaccinering. Nya husse var också med och lämnade för att Aslan skulle känna sig trygg sen när bara han kom och hämtade.

Var väl inte världens bästa idé att samtidigt avliva en av mina äldre chillor som var sjuk. Men finns det inget att göra så måste hon ju få hjälp. Bara jag som skulle försöka hålla ihop mig och inte bryta ihop.

Men Aslan verkade trivas bra i nya husses famn och sen finns det resten av familjen och tjej-kompis som väntar.

Lite lustigt bara, jag hade annons ute på Aslan och en tös i samma ålder. Fast i "vanlig" färg. Har på tre dagar fått 24 mail om enbart Aslan och ingen på tösen.

Och de är lika mysiga, gosiga och underbara båda två.

Det här med färg alltså….