Min Norsk skogkatthona Tiffany var parad med en fin skogishane (en välplanerad & efterlängtad parning på rasrena katter med stamtavla). Hon visade alla tecken på dräktighet, men när tiden var ute hade det inte kommit några bebisar, så vi förmodade att hon varit skendräktig. Men så fick hon en rödbrun flytning & ökad törst (ingen feber eller allmänpåverkan i övrigt). Vi for till veterinären & det visade sig att hon hade pyometra. Limodern var full av var och hon hade tillbakabildade foster, så dräktig hade hon varit, men livmodern var för sjuk för att klara av det. Tiffy blev akut kastrerad, men repade sig fint tack & lov, trots att veterinären antydde att hon kanske inte skulle överleva ens, vilket vi ju inte varit beredda på. Jag är jätteglad att hon klarade sig & blev frisk. Hon är min förstfödda i första kullen & väldigt högt älskad 

Sen gjorde jag det dumma misstaget att släppa ihop dem för tidigt, varpå de rök ihop på liv & död alla fyra. Eftersom jag var orolig för Tiffys stygn på magen, gick jag emellan. Jag blev rejält riven, men har stelkrampsskydd och bra läkkött när det gäller såna rispor, så det är okej. Huvudsaken var att inte katterna blev skadade. Men jag blödde rejält om händerna, fötterna & bröstkorgen. Mina kläder fick slängas, de var sönderrivna & nerkissade. Det var pälstussar överallt & både honorna hade i ren skräck kissat ner sig, mig & golven. Efter det har de inte kunnat vara tillsammans utan vi får leva uppdelade i olika rum, vilket ingen av oss trivs med Jag hoppas innerligt att jag inte behöver omplacera Tiffany. De andra tre går bra ihop så de är tillsammans & Tiffy är för sig själv.

Inte nog med det, men kort därefter fick hona nummer 2 livmoderinflammation & antibiotikabehandling. Henne vill vi rädda kvar i avel & det ser lovande ut, än så länge.

Tur att man har katterna försäkrade, men en hel del pengar har det gått åt ändå. Sen all oro för sjuka katter & deras bråk. Det har varit jobbigt!