Etikettertips-rådartikel
Läst 10556 ggr
Leffe
2011-01-09, 18:35

Min första katt

IMG_0030.jpg

Hon blev min första katt. Enligt den som kom med henne så var hon född 2 april 1975 under farstutrappan. Det var en vanlig huskatt, liten och rädd, men ganska snabbt skulle hon faktiskt visa vem som bestämde. Hon hade sin vilja och jag hade min. Vi lyckades kompromissa. Hon bestämde när jag jobbade och jag bestämde när jag var hemma. Så verkade det i alla fall. För när jag kom hem så var hela lägenheten riven. När jag var hemma så gjorde hon det jag sa åt henne.

Vi blev mer och mer ett par. Hon stod alltid innanför dörren när jag kom hem vanlig tid och sprang ned för trappan. Sedan skulle hon bäras upp. Kom jag hem för tidigt låg hon och sov och brydde sig inte om att jag kommit hem. Kom jag hem för sent stod innanför dörren, men sprang inte ut för han sprang in i vardagsrummet och struntade totalt i mig.

På den tiden trodde många med mig att man inte behövde vaccinera katter som var inomhus. Det var helt fel! Vid ett års ålder blev hon svårt sjuk - kattpest. Hon låg på Bagarmossens djursjukhus i tre dygn. Sedan fick jag hämta henne. Det var den magraste katt jag sett som kom hem, men hon var glad att se mig. Sjukhuset sa att hon vägrade att äta.

IMG_0029.jpg

Hemma la hon sig i min säng och somnade. Jag gjorde i ordning en skål med hennes favoritmat - Whiskas kanin. Hon kom vacklande, luktade på maten och somnade över matskålen. Jag tog tempen på henne. Den var alldeles för låg. Ringde till sjukhuset och fick svaret att själva kattpesten går att bota, men följdsjukdomar brukar ta kål på katten. Det blev apoteket och hem med en liten elektrisk värmedyna. Där låg hon. Jag kokade välling som jag sedan sprutade in i hennes mun. Hon svalde tre klunkar. Och se hon reste på sig och gick in i köket och började äta ur matskålen.

Hon blev piggare och piggare. Då plötsligt upptäckte jag att hon började tappa päls vid munnen. Jag kunde dessutom rycka bort päls där utan att ho reagerade. Då hade hon fått ett munsår som inte läkte för att det ännu inte stämde med de vita blodkropparna och att hon inte orkade bota sig själv. Allt hade gått åt för att bearbeta kattpesten. Kortisonbehandling.

Allt som allt blev det dyrt att få henne helt friskt. Totalt blev det på den tiden två hela månadslöner som gick åt. Det slutade med att hon blev frisk och jag kunde spänna mitt bälte tre hål.

Vi hade roligt ihop och förstod varandra till 100 procent. Hon bleb en enmanskatt, men kom det besök kom hon fram och nosade på alla för att sedan gå och lägga sig på min säng och vänta tills alla gått.

Det var en härlig tid vi hade som varade i hela 18 år då hennes njurar blev dåliga så hon fick sin spruta. Hon tittade mig i ögonen som tycktes säga: "Hej då Leffe. Vi ses senare"

Facit av det hela: Vaccinera alltid din katt. En katt född utomhus kan verkligen trivas inomhus

Livet är en utmaning   Bilder från Skansen    Bussbilder  Bildblandning
annebeate
2011-01-09, 18:54
#1

Underbart att läsa om din första katt och kärleken er emellan.Glad Vilken glädje att ni fick så många fina år tillsammans. Ytterligare en lärdom  kan man dra av berättelsen om din älskade lilla katt, nämligen att det gäller att kämpa och inte ge upp hur svårt det än kan te sig.

Gullimat
2011-01-09, 19:24
#2

Härlig läsning

Det är en gåva att få ha sina djur i så många år.Glad

Alexej
2011-01-09, 19:30
#3

Vilken underbar katt!! Kyss

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
anebit
2011-01-09, 20:23
#4

Härlig läsning om din första katt!

Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna
Hawknestgrove
2011-01-09, 21:08
#5

ja bättre kunde ni inte ha det… härlig läsning….

The Owls are not what they seem de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
gulliver
2011-01-09, 23:15
#6

Fin berättelse om dig och din lilla katt. Som ni kämpade tillsammans och så fick hon till slut ett långt och härligt liv.

Sherwood
2011-01-10, 11:31
#7

Ja, tänk att en katt kan vara så pass klok. Det är inte undra på att man känner så pass mycket för dessa underbara djur. Tack för din berättelse om din kisse som fick 18 härliga år med dig.

GoneRaven
2011-01-11, 01:02
#8

Tack för att du delade med dig av din historia.

Värmer och få höra om hur ni blev ett team och om hur ni aldrig gav upp.

En riktig inspirationskälla!

Lena
2011-01-11, 21:47
#9

Det var en trevlig artikel om en underbar kisse och med bra sensmoral där på slutet! Tusen Tack Leffe!

//Lena - sajtvärd Katter iFokus & medarbetare Hittekatter iFokus "Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Upp till toppen