Tack för en härlig läsning på kvällskvisten. 

..ja, du här sitter jag oxå å gråter, av lycka…Så skönt att Doris fick komma hem..Å tack vare vår Mison, som ställer upp å åker miltals för en kisse ska få ett nytt hem..Å Eva, ja det är nog vi som ska tacka henne för att hon ville ta hem Doris..Tack…Väntar med spänning på nästa rapport om Doris…Kram

väntar också med spänning på uppdatering, och du får inviga Doris matte Eva, att vi finns här, så hon kan berätta fortsättningen, Men största tacken ska Mison ha, som kört så långt för lilla Doris

kram Maggan47

Men vad bra att Doris har fått ett hem! Det är alltid så skönt när det löser sig för kissarna. :)

Ja Mison borede ha guldmedalj……

Jodå, här kommer uppdateringen!

Doris är väldigt lugn, och behöver någon som kan lära henne att leka!

Ja, ungefär så stod det om Doris på Katthjälpens hemsida! Vi kan nu konstatera att denna beskrivning stämmer EXAKT till 0%!

Denna fröken är ABSOLUT INTE lugn! Hon behöver INTE läras upp om hur man leker! Detta lilla busfrö springer rundor hela tiden! Natten har varit lugn, men i förmiddags var hon busig och VÄLDIGT alert. Evas ena son tog upp Doris. Vad gör Doris? Jo, lilla Doris börjar kela och gosa i knäet och svansen står rakt upp i luften med lilla "trivsel-knicken" på toppen! Plötsligt sätter Daniel ner henne på golvet väldigt hastigt. Vad har då hänt? Jo, det ska denna Bengtsson förklara för er nu. Hon kelade och gosade med Daniel och vände lilla gumpa-lallan upp i ansiktet på honom och fes! Ja, hon släppte en RIKTIGT sur en smygar-fis! Hon fortsatte kela och gosa, men Daniel blev "sur" så han satte ner henne på golvet. Då satte hon sig där bara och tittade lite konstigt på honom som att: "Vad var det med dig? Var det något jag sa?" Ja, hon var så pigg, glad och alert så de kunde inte hålla henne i ett rum. Eva har en dörr mellan hallen och storarummet som där är en klar glasruta i. De stängde den dörren så att Lillan fick vara i hallen och Doris fick vara i storarummet. Vad händer?

Den ena katten: ner med huvudet.

Den andra katten: sträcker riktigt på sig för att titta efter var den ena katten tog vägen.

Plötsligt tittar den ena katten upp igen och då tar den andra ner huvudet…

Ja, dessa två lekte titt-ut med varandra…

…nja, åtminstone Doris. HON lekte titt-ut med Lillan och Lillan fräste så fort hon såg Doris…

När Eva kom till jobb idag klockan 13 så frågade jag henne hur det hade gått med lilla sötnosen.

-"Jo"

???

"Det är inte en lugn stund med henne. Jag tyckte du sa att hon var lugn. Hon är ju igång hela tiden." Eva sa detta med viss ironi, naturligtvis.

Ja, som ni alla förstår så har hon redan "hittat hem". Hon ska bara hitta sin kompis också, men det får ta sin lilla tid. Doris är MYCKET krävande på uppmärksamhet. …med att leka. HON vill leka. Om ingen leker med henne så skriker hon tills någon tröttnat på hennes skrik. Det är jätteroligt att det är på det hållet istället för att hon ligger och trycker i någon hörna. Detta är verkligen rätt kemi för Doris. Hon kommer att få det jättebra.

Niklas, Evas andre son som är den "katt-vane" sonen, har kammat henne. OOOOOOHHH, vad man kan mysa… DET är härligt!

Ja, lilla Doris! Du har varit i ditt nya hem i lite mer än 24 timmar, men du är redan älskad för den du är:

En lekande och kelande sur-fis!

Jag skrev sms till Eva idag och frågade om Daniel, den äldre sonen, att ta ett foto så att jag kunde lägga ut det till er. Då skrev hon tillbaka: "Hon sitter ju inte still, så det är väldigt svårt." Hihihi!

Ja, här kommer fotot, det bästa där man kan urskilja en kissekatt vid namn Doris!

Håll tillgodo! Snart kommer uppdatering igen!

Hhahaa, surfisen Doris….Härligt att hon var en leksjuk kisse, som älskar att busa med sina tvåbenta å fyrbenta vänner..Så glad, för hennes skull..Längtar redan till nästa rapport…Sötiiisssss…

Ja, hon är en riktigt söt sur-fis! Hon bajsar som hon fiser: surt! Eva är glad att hon bor i sonens rum.  Ska bara få upp henne i vikt lite grand, men det blir nog inga problem… Ju mer hon får busa, desto mer matfrisk blir hon nog… Lillan är två år gammal, så de kan snart gå på samma foder. Doris får ju ha "barnmat" ett litet tag till…

(Sen är det nog så här att det hamnar lite gott på golvet då och då, men det är bara när inte mamma Eva ser det… )

Hihi… såg denna tråden nu…Jättekul att läsa om "min" lilla Doris…

Visst fiser hon surt??hihi… men hon var inte lös i magen i alla fall, inte hos oss åtminstone…

min lilla "lånebebis".. som himla mysig och go´ , pussa henne från mig…

Ja, mison, hon är verkligen jättemysig! Jag fick sms av Eva idag.

"Lillan kigger och kollar Doris medan hon leker, men kommer Doris för nära så morrar Lillan".

Ja, de är tillsammans nu under sträng uppsikt. Doris är för pigg tjej för att vara instängd i ett rum.

Lite senare fick jag ytterligare sms:

"Nu är de under soffan båda två. Lillan fräser, men är ändå väldigt nyfiken."

Jag skrev då till Eva att låta de två vara. Att de skulle "utmana ödet" lite grand. Låt de komma nära varandra. Skulle Lillan smälla till Doris så är det bara bra i kattspråket, för då visar hon ju att "Om du ska stanna här så är det jag som bestämmer!"

Jag fick ytterligare ett sms en stund senare:

"Nu har vi öppet överallt. Lillan ligger på altanen nu och Doris ligger i en stol och vilar."

Snart väntar jag på ett sms där det står att Doris sov och då gick Lillan fram och luktade på henne… det kommer vilken dag som helst…

Ja, busig är hon och fisig är hon. Eva ska köpa annan barnmat till henne, om hon inte redan har gjort det.

Vi får se vad helgen bjuder på…

hihi, klart det ska gnabbas lite…det får man räkna med… den äldre katten måste ju få vara lite "bitch".. ett tag… jag känner i maggropen, att det kommer gå jättebra…

dom kanske inte blir bästa kompisar, men det behövs ju inte, huvudsaken är ju att dom till slut accepterar läget…

mina här känner ju varandra sen flera år tillbaka, men ändå ryker dom ihop då och då så tussarna flyger över hela huset, men det är det ingen som dör utav…precis som barn… ibland sams och iblad slåss dom…

Ja, Lillan är bara 2 år. Jag har trott att hon var 3 år. I och med hennes låga ålder, så tror jag att de blir riktiga vänner. Jag tror att Eva kommer att få "nervsammanbrott" på dem när de väl hittat varandra… Hehehehehe…..

Hoppas bara altandörren är stängd.

Dörren till altandörren är alltid öppen när de är hemma. Eva har inglasad altan, och den altanen går INTE att få upp. T.o.m. en människa har svårt att få upp låset! På sommaren finns det galler som "låses" fast mellan dörrarna på insidan så att om katterna lutar sig fram så går inte gallret utåt. Äsch, svårt att förklara, men det är faktiskt idiotsäkert!

Ha ha ha, skrattar gott åt din berättelse. Lycka till Doris & Lillan!

Ja tack, det är faktiskt roligt att vara med om detta! Jag tänkte gå hem där på söndag och hälsa på lite! Kanske jag kan få ta lite foto eller rentav en liten filmsnutt på henne…

Vi får se vilket humör hon är på…

#14

Tänkte väl det, men en altan för mig är utomhus Lycka till lilla söta Doris och även de två sötisarna från Josefa.

Kul att allt går så bra med Doris i sitt nya hem! Full fräs verkar det ju vara. Även kul att få se det lilla underverket på bild. :)

Ja, Doris håller verkligen fullt fräs i Lillan! De andra två terroristerna är väldigt hemmastadda! Väcker sina föräldrar tidigt, tidigt! Hihi!

Vilken härlig tråd, blir varm i hjärtat när jag läser om lilla Doris..Puss lilla buskisse..

Jag ska pussa Doris från er alla! Jag ska dit om en liten stund. har lagt kameran i min jackficka, så att jag kan ta foto eller filma…

Jag lägger upp det ikväll…

Vad är det som ligger på golvet? En mus? En död garntova? Åh, jag måste undersöka… Om jag går på sidan… …jag tassar fram försiktigt så att den inte märker att jag närmar mig… Jag kutar upp ryggen och får svansen lika stor som en dammvippa… Ögonen gör jag stora som pingpongbollar… Nu kan jag anfalla… Oops, jag glömde nästan… Såja, nu är öronen bakåt också… Nu hoppar jag på den… ARGH!!! Jag tar den i munnen, så där ja! Om jag slänger iväg den då… HA! Ja, nu fick du! …och en lavett… en klotass mitt i ögat på dig, eller vad det nu är du har där… Men? Hallå? Du rör dig ju inte. Jag får nog smälla till dig igen så att du vaknar… Vaknar du inte ens av en lavett? Vad är det nu? Näe, du är ju död… Åhhh, så tråkig du är… HA! Ett NYTT byte! Där är den konstiga katten som fräser åt mig, men som luktar på mig ändå. Hallå, katten! Här kommer jag! Vad nu? Fräser du åt mig? Du måste vara schizofren. Du fräser åt mig och behandlar mig som pesten, ändå ligger du under öronlappsfåtöljen och tittar på mig hela tiden. Jag tror att du är lite avundsjuk på mig för att jag är så söt, och för att jag fiser surare än alla andra familjemedlemmar här hemma, inkluderat dig då, alltså. Men, kom igen nu, katten. Det svänger ju! Nej, jag får väl ta mitt gympapass själv då… OK. 1-2-3 OCH så springer vi! Upp i mammas säng, runda täckhörnan, ner igen och ut i köket… Jag sätter klorna i köksmattan så svänger jag på en femöring. Såja, och nu in i mitt rum. Oops! Ett par sådana där med fem tår på varje och några tygsaker på, fötter kallas det visst. BROMSA! Så… Puh, nu var mitt träningspass slut… Nej, nu får jag gå och styla och visa upp mig lite. Hon den konstiga och långhåriga saken har kommit. OJ! Vad var det för ljus? Det blixtrade. Tur att jag gick iväg precis. Vad håller hon på med? Förstår hon inte att det känns i ögonen? Bästa att jag visar upp min bästa sida. HA! Där fick hon se baksidan av svansen! Jag kommer INTE att sitta fint. Bäst att gå in på mitt rum och lägga mig på min favoritplats: under sängen……………

Ja, inte ett öga är torrt när man ser denna tjej vara i farten. Detta är faktiskt vad som hände när jag kom hem till Eva idag. Den tjejen är ju bara för härlig. Hon bryr sig inte om Lillan speciellt mycket. Visst, hon går fram till henne och Lillan såger inte SÅ hemskt mycket, men om det blir för mycket så fräser Lillan till eller så slår hon till i golvet med ena framtassen för att markera att det räcker. Jag fick inte till några bra foton, men som ni själva vet: får man inga bra foton på vakna och alerta katter… Ja, då trivs de som fisken i vattnet…

Jag kan inte ta med filmen på Doris, för det är en AVI-fil, men jag ska se om jag kan döpa om den? Någon som vet hur jag kan få med den hit? Jag har Vista…

Så länge får ni nöja er med Lillan…

Ja, Doris får bo i rummet några dagar till innan de får vara tillsammans obevakade, men allt har gått som förväntat… Jättebra med andra ord!

Hihi, vilken underbar kisse, så full av hyss…Så söt kompis hon har, fast det har visst inte Lillan förstått ännu…Känns så härligt när en kisse hittat hem..Tack för en härlig tråd, väntar bara på nästa uppdatering…

Jag försökte lägga upp ett foto på Doris där jag fick en bra bild på hennes teckning, men det är en massa buggar på iFokus ikväll… Jag får vänta tills imorgon…

En liten glad saga så här innan sänggående det tycker vi om.

Visst är det bara för mysigt med små vildbasare.

Sura fisar eller inte vad spelar det för roll.

Kan se henne framför mig.

Nalle

Jag har en "surfisare" hemma. Nu fick jag rådet av min veterinär (Glimåker) att hon skall äta ampellilja, den helgröna sorten. Jag skall ut o köpa tre så att jag alltid har minst en på tillväxt. Håller tummarna för att det skall funka.

I helgen insåg jag o min mor varför hennes lilla kissa ständigt e på en av hennes krukväxter. Det var helt klart en helgrön ampellilja. Hmmm. Det kanske ligger nåt i det?

Nån som har testat?

Det är alltid så gott att få ta del av historier där missar hittar hem! Så underbart att det går så bra..och att Doris verkar trivas så fint som hon gör, härligt!!

Oh ja, DEN tjejen tar för sig! Hon får gå fritt fr.o.m. imorgon. Det är inte lönt att hålla henne inne. Lillan är lite rädd för Doris, tror jag. Lillan fräser om Doris kommer i närheten, och blir det alldeles för nära så sticker Lillan… Det går så bra, så jag tycker det är onödigt för henne att inte få vara ute hela tiden. Om det skulle vara något, så sköter katterna det själv.

Jadå, kisserna fixar detta själva…Låt Lillan sura lite, det ger sig..Dom kommer snart att acceptera varandra…Puss på nosarna, Doris å Lilla..

Ja, jag försöker förklara det för Eva, men hon är så rädd att de ska komma i riktigt slagsmål… Men, nu tycker hon att det är synd om Doris, så nu måsta hon "chansa" som hon säger…

Alltså… Nu ska ni få höra!

Eva kallade på mig idag på jobb…

-"Får man lämna tillbaka Doris om hon är fel-levererad?"

-"??? Vad menar du???"

-"Jo, hon kom till mig idag med en leksaksmus i munnen, hon hoppade upp i knäet och lade musen i mitt knä, sedan hoppade hon ner igen. Jag ville inte ha musen i mitt knä så jag slängde iväg den. Vad gör hon? Springer iväg som ett "jehu" och hämtar tillbaka musen till mig, sätter sig sedan nedanför mig och väntar på att jag ska kasta den. Jag vill INTE ha en hund, så får man lämna tillbaka henne?"

Då förstod jag att hon skojade om att lämna iväg henne igen…

Det finns filmat med mobiltelefon så jag ska försöka vidarebefodra den till er på något sätt…

Kära medlemmar här inne. Detta går MYCKET bättre än vad jag någonsin hade kunnat tro… Jag är SÅ glad att Doris mår så bra!

En dag när Eva var i städtagen, blev Doris rädd för dammsugaren. Se själva på fotot… Doris är närmst kameran…

Vilka framsteg…

Hon är en riktig busa… Det stod i annonsen att hon behövde lära sig att leka och busa… Falsk marknadsföring för det har hon kunnat hela tiden, mina vänner…! Ja, hon är en "en-på-miljonen"-katt…

oj, så kul att höra…

är dom vänner nu?? har den andra katten accepterat henne??

Väldigt härlig läsning!

Gunlog

Alltid lika roligt att läsa dina härliga inlägg.

Nalle.

Härlig läsning…Synd att hon fick en vovve i stället för en kisse..Men vovven kanske går att lära om så den blir en liten kisse tillslut….…

Lillan accepterar Doris nu, men är ju LITE reserverad fortfarande. Lillan är en katt med MYCKET stark personlighet. Lillan kunde inte se andra vuxna katter utomhus, för då gick hon igång på alla de 10… Det var morrande från magen och en ståpäls som om hon hade stoppat morrhåren i ett eluttag… Akta den som rörde vid henne då, man fick sig en riktig tjodänga på handen. Yngre katter var inga problem… En yngre katt sökte hon efter, men den var vanvårdad så vi skaffade ett nytt hem till den… Hehe… Där kan ägaren stå med lång näsa… Vi TROR att det fanns en ägare, men är inte riktigt säkra. Det stod lappar uppe en längre tid om denna katt, men ingen ville ge sig tillkänna, så Eva skaffade ett nytt hem till den. Efter det så började hon fundera om att skaffa en katt till, så får hon en hund i kattutstyrsel… Som hon säger själv, Doris har hon fått för sina synders skull… Doris håller igång dagarna i ända och Lillan ligger lite i skymundan och tittar på föreställningen… Ja, jag är så avundsjuk så ni kan inte ana…

Nej, nu måste jag fortsätta…

Ha det så bra!

ÄNTLIGEN!!!

2 st foton, nytagna idag…

Det är iofs mitt i Evas vårstädning, men det är ju inte det ni ska titta på…

…och här är det andra fotot…

Hon är SÅ fin…

ja doris är jättefin!

men vaaaa fin da!!

Fint att se Doris så nöjd och att hon trivs så gott.

Finingen!

Doris…Kär, vilken skönhet…..

Mums-Mums en sån vacker Katt hon e´

har hon slutat att fisa?????

Nalle

Ja, hon är helt underbar…

Eva har jobbat morgon denna veckan = 5-13.

Eva kommer hem, sätter på kaffet, går in och tar på sig mjukisbyxor och en "hemma"-tröja, kollar posten och lite annat. Går sedan ut på altanen och sätter sig. Mitt i "sättandet" hoppar Doris upp i knäet och lägger sig på rygg, raklång… "Kela med mig, mamma. Kela med mig…" Eva kelar och gosar lite med henne. Går sedan in och ska duscha för att sedan gå och handla… Doris följer varje steg.

Eva har vårröjning nu när hennes äldre son flyttat hemifrån. Hon plockar fram och sorterar i garderober och skåp. Vem är med inne i skåpen? Jo, Doris och Lillan…

Eva tar en paus, sätter sig i soffan i 2 minuter och där är Doris direkt. Hon kommer upp i famnen och börjar gosa direkt… Eva ska resa sig upp och får då klorna i låret: "Nej, mamma, du får inte gå nu när jag är här…"

Det går inte att sitta ner en minut för Doris är där direkt… Doris är SÅ glad för Eva. Jag har inte sett något liknande förut. Hon ser verkligen Eva som sin mamma/bästa kompis. Visst, Doris är väldigt engagerad i Lillan också. hon leker väldigt mycket med Lillan. Även om Lillan fräste och visade lite reservation så brydde sig inte Doris. Hon fortsatte att busa och hoppa och studsa som en studsboll. Där är så mycket liv i den tjejen…

Lillan är kastrerad, men har löpningsperiod nu ändå, så Eva är inte speciellt glad. Hon har ringt Djursjukhuset flera gånger, men de ger henne olika svar varje gång. Mycket irriterande. Det hjälpte inte att skaffa Doris till henne, hon fortsätter att kissa rundor… Lillan kissar och Doris luktar lite, fnyser till för att hon inte gillar lukten, och gräver över efter Lillan… Helt sanslöst.

Jag är så glad att det har klaffat så bra. "She fits like a glove".

Doris är i det bästa hemmet man kan tänka sig för henne. Hon kunde inte fått det bättre. Det var värt all möda och besvär, och jag kan inte tacka tillräckligt för allt ni inblandade har gjort för Doris. Eva är också jätteglad för att ni har ställt upp för dessa 3 damer, Eva, Lillan och Doris.

Här är länken till tråden om mina egna hittekatter som bor hos grannen. Han är en sådan kelig och stilig pojke. Titta gärna på filmen, han är så underbar Bilder på sk mina katter

#44 Härligt att höra att allt går så bra med Doris och att hon har fått det så bra i sitt nya hem! Sådan läsning älskar vi här på sajten.

Allt går fortfarande bra med Doris.

Tyvärr har Lillans kissande inte förbättrats. Eva har ringt flertalet gånger till Djursjukhuset. De sa först (för 1 år sedan) att eftersom Lillan precis blivit kastrerad (prover togs då på henne, då hon också blev försäkrad) och var frisk i övrigt, så var det att hormonerna inte lagt sig. Lillan har fortsatt kissa i ett år nu och inget har hjälpt. Hon har blivit kollad, men inget har visats. Jag har tipsat om olika saker, varav mycket som jag lärt mig här inne av er. Djursjukhuset har också tipsat om olika saker, men kissandet har fortsatt. För någon vecka sedan blev Eva orolig. Lillan åt inget på 2 dagar och låg bara under Evas säng. Eva tog fram Lillan och såg lite snabbt att det satt något i ändöppningen. Hon försökte lyfta på svansen, men Lillan fräste och morrade, vilket aldrig hänt förut. Hon hade ont. Eva ringde djursjukhuset och sa ifrån att nu får det vara nog. Lillan ÄR sjuk. De gav till slut med sig och tog emot Lillan. Jag följde med. Lillan hade en liten, liten bajskula, stor som en ärta, som hade fastnat i "änd-ringen". Eva ville inte hålla, så jag hjälpte till att hålla henne när veterinären försökte ta bort den, men Lillan blev arg bara vi rörde svansen. Vetten kallade på sköterska som hjälpte till att hålla, men då blev Lillan helvild. Hon skrek så att det skar i öronen, attackerade mig med 2 bett på en sekund som började blöda på mig. Vi släppte henne direkt och då började hon hugga mot mig, bet i min tröja för jag stod närmast hennes huvud. (Jag har aldrig varit med om dess like.) Eva blev ledsen och började skrika: "Sluta! Snälla, sluta!" Jag blev själv skärrad, så kraftigt skrek hon. Detta utspelade sig i max 5 sekunder. Vetten gav Lillan lugnande och kunde sedan ta bort den lilla bajskulan. Den hade fastnat riktigt ordentligt, så det var inte konstigt att hon attackerade som hon gjorde. Hade någon bara sett det från början, så hade vetten lugnat henne direkt. Vetten tog även urinprover och blodprover.

Dagen efter ringde vetten. Proverna visade fel blodvärden samt att något var fel med njurarna. Eva fick åka tillbaka för ett ultraljud på Lillan. Då kom domen:

Lillan, 2 år gammal, har kronisk njursvikt.

Djursjukhuset har hela tiden sett situationen som beteendestörning, men Lillan har alltså gått och fått en kronisk njursvikt under detta året som hon gått och kissat. Det konstiga är att hon inte dricker "mer än vanligt", så att säga. Hon blev ju besiktigad vid kastreringen och var bra, så därför gick ju försäkringen igenom.

Nu så här efteråt förstår jag att jag ALDRIG ska ge någon något tips mer, inte ens om tipset kommer från en veterinär. Iofs har djursjukhuset sagt samma sak som mig, men ändå…

Jag är ledsen, Eva är ledsen…

Lillan har nu medicin. Eva frågade hur hon skulle ge medicinen och jag gav tips, men inget fungerade. Eva sa till Lillan: "Men lilla gumman, du måste ta medicinen." Eva höll fram tabletten i handen, vad gör Lillan? Går fram, tar tabletten i munnen och sväljer den.

DET är en smart katt…

Jag håller tummarna nu för att medicinen fungerar. Hon ska tillbaka till ultraljud om en månad för att se om det finns förbättringar i njurarna. Det värsta är att veterinären inte tror att hon någonsin kommer att sluta kissa rundor…

…vackra lilla Lillan…

Men, usch, så tråkigt… Lilla lilla busefian…

Jag måste få passa på och fråga en sak.

Kronisk njursvikt och medicin. Är det tabletter varje dag, resten av livet som gäller, eller är det något annat?

Jag har ju själv en liten kiss-fia, som vi har gjort ALLT med, men inget fungerar. Hon kan helt enkelt inte hålla sig, och nu är hon ändå över 1 år. Tänkte om jag kanske skulle be vetten testa henne för detta. Var det jättedyrt? Min lilla Lina har ju varit "sjuk" sen hon kom hit, så vi har ingen försäkring på henne.

Pussa lilla Doris så jättemycket från mig, och även Eva. Och tack för uppdateringen.. Ska hålla stenhårda tummar…

Så trist..Att kissen är sjuk..Hoppas att medcinen hjälper..

Å Lill söta Doris..Väntar på bild på henne..Kram Vännen, hälsa matte..

Är det bara medicin, inte medicinsk kost? Anledningen att jag undrar är att jag varit ägare till en katt med kronisk njursvikt (där det också missades och veterinären som missade detta bör anmälas! det är illa och så himla onödigt) och det som gjorde mest var inte medicinen (som bara sänkte blodtrycket i slutskedet och på så sätt avlastade njurarna) utan den medicinska kosten. Krea sjönk från 1000 till drygt 300 på 10 dagar och vi köpte ett helt normalt år genom att bara äta Hills K/D. Det är ingen fara för andra vuxna katter att leva enbart på K/D även om de inte är njursjuka så det är det smidigaste sättet att lösa kostfrågan. Vi hade dock inga felpinkningsproblem. Lilla gumman ville verkligen gå rätt så till och med det sista dygnet försökte hon och blev nästan boende i lådan när vattnet bara gick igenom…

Jo, Tamlin, Eva har fått namnet på någon mat, men vilken, vet jag inte. Hon köpte den samma dag som hon fick beskedet. Jag vet inte om BARF-mat kan hjälpa, och om det är billigare? Någon som vet? Hills är ju dyrt som ***…

#50 Och då är Hills i allmänhet en smekning mot den medicinska kosten… Men torrfodret går att köpa i i alla fall 5 respektive 6 kg för Hills K/D och Royal Canin Renal som det kan vara fråga om, och det blir då i alla fall en aning mindre smärtsamt. Mina påsar räckte 2 månader för 3 katter… På medicinsk kost är det absolut inte dags att kasta in handduken än, min andra njurkisse levde i 5 år på njurkost innan han till slut fick somna av andra orsaker, hans njurvärde stabiliserades på en bara något förhöjd nivå så länge han åt njurkost. Litens njurar var tyvärr för illa åtgågna för att vi skulle få det stabilt ned, men vi fick i alla fall ett år.

Jag skulle personligen inte välja BARF för en njurkatt, det skulle vara för marigt för mig att få ihop ett acceptabelt recept - särskilt som man just vid njurproblem sänker proteininnehållet istället för att höja det. Men rent tekniskt skulle man kanske kunna få ihop det med BARF och sänka omkostnaderna.

Hmmm… Tankeställare… Jag får prata med Eva. Jag ska skriva ut BARF-artikeln som finns här inne någonstans…

Det var nog Royal Canin Renal som hon fick…

Eva sa att veterinären hade sagt så här: "Vi kan ta tillbaka Lillan för ultraljud igen om en månad och se om medicinen hjälper…"

Eva KAN ibland säga hälften när hon menar allt, så det kan uppfattas fel ibland. Jag förstod inte riktigt det där som vetten hade menat.

Djursjukhuset har inte misstänkt njursvikt just pga att Lillan bara är 2 år. När vi var inne första gången, då Lillan attackerade mig, så pratade veterinären tom om att gå till en beteendespecialist. Hon frågade Eva om det skulle bokas tid redan innan hon hade tagit proverna. Eva sa ju nej för hon "visste" att Lillan var sjuk. Jag tror att de blev riktigt överraskade när proverna visade något.

Eva är inte den som anmäler och "håller på" så att säga. Hon vill bara ha ordning på kissandet. Frågan är bara om man ska behöva sätta ut fler lådor. Hon har 2 lådor på toaletten, men den ena vill ingen gå i nu. Det är ett hus… Jag kan be henne att sätta ut lådan på annat ställe. Hon kan ju ha huset på altanen och ta in den på kvällen och ställa framför altandörren, där det finns en favorit-kissematta… Det var en bra idé!

Nya foton gällande Doris kan jag väl fixa…

Ska väl dit någon dag snart…

Min personliga erfarenhet var att RC Renal fungerade sämre än Hills K/D men det är nog olika. Jag hade svårare att få liten att äta ordentligt av Renal så det påverkade också värdena.

Det som man kan kolla med ultraljud är i stort sett skicket på njurarna, som inte kan bli bättre vid kronisk svikt, däremot kan man få se om det är en infektion som skapar svikt - men då behöver man få antibiotika för att häva infektionen. Annars kan man bara se om förändringarna avstannar (och då måste de ha ultraljudat nu för att kunna jämföra) Vid kronisk svikt är det kanske lättare att följa med blodprov. Vi gjorde första uppföljningen av krea+urea 10 dagar efter att vi kom in akut, och sedan var tredje månad till dess hon visade ett värde som åter var 600+. Därefter visste vi att det inte skulle gå 3 månader innan det var dags att ge sig av över regnbågsbron. Lilltösen fick somna i mina armar 4 veckor senare, när njurarna helt slutat att fungera och ultraljud bekräftade att det inte längre fanns någon funktion alls.

Vet du vad hon hade i krea nu? Om värdet inte passerat 800 finns bättre chanser att få ned och stabilisera krea - tyvärr hade vi ett högre värde än så så jag visste redan från början att det inte var så sannolikt med en lång livstid. Men till sitt sista andetag var hon en rätt nöjd liten katt som spanade på hundar i väntrummet och diskuterade att hon helst ville åka hem nu… Cirkulationen var så dålig att hon tog lång tid på sig för att somna.

Det där du skriver om infektion får mig att reagera. Hennes blodvärden visade nämligen på just infektion. Vetten tyckte att nästa gång hon ska dit så ska de kolla om infektionen har lagt sig, annars får hon penicillin. Jag ska säga till Eva direkt imorgon när jag vaknat. Hon jobbar kväll nästa vecka, så hon har bra med tid att ringa. Jag ska föreslå att hon ringer och begär penicillin direkt.

Lillan tar fortfarande pillan självmant direkt från handen och sväljer den hel. Hon är jätteduktig, hon förstår…

Tack för tipset om infektion…!  Eva KAN ju ha berättat konstigt igen…

Jag har ingen aning om värdena i "kreti och pleti"…

Hon skulle visst tillbaka på ultraljud om en månad…

Mycket tragiskt med din lilla miss…

Eva var iväg med Lillan i fredags igen. Blodvärdena är mycket sämre nu… Det är tyvärr inget att göra… Hon har börjat magra av nu och pälsen har börjat skära sig… Får se vad vet säger igen…

Så har det hänt. Lillan kommer imorgon, 19/11 kl 10.00 att gå över Regnbågsbron. Lillan har blivit så mycket sämre, trots försök med mediciner, men tyvärr… Hon har, på bara någon vecka, gått ner i vikt och hon kommer inte fram längre. Ingen vet var hon är. Hon kommer fram för att dricka, men inget annat.

Detta innebär att Doris nu blir ensamkatt. Doris klarar sig själv utan Lillan, så det är inga problem. Doris leker väldigt mycket för sig själv. Doris och Lillan blev aldrig riktigt "kompisar". De accepterade varandra, men inget mer. Doris har försökt att leka med Lillan, men Lillan har bara fräst och slagit till Doris och sedan sprungit iväg.

Eva och hennes har försökt allt vad de har kunnat. Eva hade lite svårt att besluta sig, trots veterinärernas dom, så jag fick övertala henne om att det verkligen inte finns något att göra. Så länge det inte finns njurtransplantation för katter, så finns det inget att göra. Eva sa: "Jo, men ändå. Tänk om det vänder och tänk om jag gör fel? Tänk om Lillan kan bli frisk. Hon åt ju igår."

Jag försökte först att linda in orden, men hon lyssnade inte. Till slut fick jag spänna ögonen i henne och säga: " Ska du vänta tills du hittar henne död i kattlådan, precis som du hittade Lea? Förstår du inte, Eva, Lillan lider. Hon äter inte för hon mår inte bra. Att hon håller sig gömd visar att hon har ont. Snälla, du är aldrig egoistisk annars, var det då inte nu heller. Lillan måste få somna in. Du gör henne illa nu." Hon tog emot orden för hon blev tyst.

Dagen efter ringde jag henne för att fråga om hon kunde hämta min son på dagis. När hon svarade hörde jag något fel på rösten. Hon sa: "Nu har jag gjort det. Jag har ringt nu. Jag har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv, Jenny, aldrig. Jag har aldrig haft så här ont i hela mitt liv som jag har nu. Mitt hjärta har gått i miljoner bitar."

Eva har varit väldigt tyst på jobb hela denna veckan. Jag vet precis vad hon går igenom. Jag har själv ringt det samtalet 3 gånger. Man blir aldrig hel igen. Det samtalet är det värsta man kan vara med om. Inte ens när det väl är dags, är det så svårt, utan det samtalet är att man beslutar över någon annans liv, det är då man inser vad man har beslutat om. Jag jobbar imorgon och har inte någon chans att följa med, men om Eva vill så åker jag hem till henne imorgon…

Fortsättning följer med hur Doris tar det.

Ååå! Lilla Lillan! Det var inte den utvecklingen som någon ville! Förstår hur hemskt det måste vara att "bestämma" om livets slut. Att vara så ung och inte ha en chans. Att kunna acceptera att livet är slut är så svårt. Jag bävar inför nästa gång själv. Gråt o tandagnisslan!

Jag kan inte gärna skriva "Lycka till" till Eva inför imorgon men jag skriver "May the force be with you" och hoppas att kraften infinner sig inför morgondagens kraftmätning.

Ibland räcker inte orden till…

(Tack för att du finns till för Eva och katterna! <3 )

Gunlog.

Det är så tråkigt och ledsamt att läsa. Stackars Kissen, Stackars Eva o Stackars dig.

Skönt att hon har dig. Ni kommer nog att sitta och krama varandra i mogon kväll och vara ledsna bägge två.

Skönt att veta att Skaparkatten tar hand om våra lurviga barn.

Kram till er båda.

Nalle

Än så länge har hon inte hört av sig. Jag vet att hon vill vara ensam när det blir för mycket. Har hon inte ringt imorgon eftermiddag, så ringer jag henne imorgon kväll. Hon är inte den som gråter ut hos andra, utan hon vill var ensam istället.

Men, uppdatering kommer… Tack för era fina tankar, jag ska hälsa henne så gott från er…

Lägger ut en bild på vackra Lillan som nu är i Regnbågslandet…

Här är ytterligare en bild på henne…

Sov gott lilla kissen

Ja, det gör hon nu… Tack, tuska…

Här ännu inte hört något från Eva.

Hon ringer säkert imorgon…

#61 åh så söt hon är där! vilken vacker teckning. sov så gott..

åh men så sorligt det blir ibland, men det var ju det enda rätta för missen om kisse missen inte mådde bra….men hua så hemskt när man måste ta ett sådant beslut… jag gråter med er

sov så gott lilla kisse och må änglarna vaka över dig… Och hoppas Doris grejar sig…..

Ja, det fanns ju ingen annan utväg, tyvärr. Jag har varit där 3 gånger, och säkert också många av er här inne.

Jag tror inte att det blir några problem för Doris, för som jag förklarade innan så leker Doris väldigt mycket för sig själv. Och som jag skrivit längre upp i tråden, för länge sedan; hon är en hund som vill leka apport. Hon lägger fortfarande saker i famnen på Eva eller närmaste person och väntar tills denna någon slänger iväg det så att hon kan hämta det igen. Doris är en mycket stark donna som nog inte tar skada av det. Tvärtom, vill jag tro, för hon är såååååå glad för Eva. Eva hinner inte doppa ändan i soffan förrän Doris är uppe på bröstkorgen på Eva. Så, jag tror Doris är en ensamkatt egentligen. Doris och Lillan har inte haft "Den" kontakten, tyvärr…

Ja, livet går vidare. Det är hårt de första veckorna, men det blir bättre. Dock kan man aldrig få den brustna delen av sitt hjärta hel igen. Den förblir brusten för alltid. Eva var mycket glad för sin Lillan, och Doris, men Lillan var något speciellt med. Lillan kom gärna och tröstade Eva om hon hade en jobbig dag.

Doris är en katt som lever i sin egen värld. Hon sover gärna i den stora, lysande blomkrukan som står på kinamattan i storarummet…

Ja, det blir bra till slut, ska ni se. Jag får hålla mig nära Eva nu ett tag och se till att hon inser att hon inte har gjort fel. Jag tror också att veterinären har pratat med Eva idag. Det är en mycket bra veterinär som haft hand om Lillan de senaste gångerna.

Sov gott, allihop, och krama era små en extra gång och berätta med er energi hur mycket ni älskar dem. De lyssnar mer på det än på era ord…