Nummer ett, rymningssäkert och förståelse att katterna INTE får komma ut! Under några omständigheter. OCh att det ligger ett ansvar på stödhemmet att göra sitt yttersta i att hjälpa till om olyckan ändå är framme.

#1 Hur går ni tillväga rent konkret i er förening? Har ni informationsmaterial? Kontrakt? Hembesök?

Har man aldrig varit det innan. Tycker jag det är viktigt med stöd och råd från sin förmedlare. Hur man tex hanterar skygga katter och hur man kan få dem tama. Alla har inte erfarenhet av skygga katter. Så det behövs mycket information och stöd.

Först moch främst ska föreningens kontaktperson gå att få tag på. Och visa iaf lite intresse.

A och O att det går att nå kontaktpersonen, håller med Josefa.

ja det enda stödhem vi har är ju vår kassör just nu. och hon har nätat in sin balkong och gjort nätdörr mellan hall och vardagsrum, så att stödkatterna har kök, vardafsrum och balkong till sitt förfogande. hon själv och hennes egna katter huserar i hall, sovrum och badrum och även balkongen. Egna på balkongen givetvis endast när de andra huliganerna är inne.

Om man vill anmäla sig som stöd/jourhem tycker jag det är viktigt att man funderat igenom varför man gör det, att syftet faktiskt är att hjälpa till med de hemlösa katterna. Om man ringer och anmäler sig och säger "har ni inga skogiskattungar, så små som möjligt", då funderar man verkligen. Om man däremot säger "jag tar den som mest behöver hjälp", då blir man glad, får då har man funderat en stund.

Puttar upp för fler värdefulla synpunkter!

Information och fortlöpande kontakt tycker jag är viktigt. Stödhemmen ska inte behöva känna att dom står där med nya egna katter. För vill och kan man ha mera katter så adopterar man väl en ny katt? Stödhem blir man väl oftast för att hjälpa katter, och som man egentligen av någon orsak inte har råd, plats, tid, e.t.c. till? Jag tror att oftast när det brister och ett jour/stödhem inte kan ha kvar katten/katterna är det för att informationen varit för dålig. Hjärtat har varit större än tid/plånbok o.s.v. Jag har läst i flera trådar om dåliga stödhem men funderat på om dom är "dåliga", tror att det kan ha varit informationen från kattförmedlingen som kanske har varit den felande länken och att stödhemmet inte har en aning om vad de ger sig in på och hur de ska handskas med problem och annat som dyker upp. Samt att många faktiskt inte tänkt på att katten kanske kommer att få bo i hemmet över en ganska lång tid. När jag läser trådar om hjälp så känns det så akut och man vill så gärna ta in en liten stackare ett tag. En månad eller två tycker nog dom flesta är okej men inte alla vill bo med avstängda rum, ögon, öron och nerver på spänn hela tiden. Stödkatten kan ju rymma, bli sjuk, skada sig m.m. Mycket kan hända som absolut INTE får hända en jourkatt, vilket gör kontakten med förmedlaren så viktig.

Min åsikt är att det som är absolut nödvändigt är PÅLITLIGHET och ÄRLIGHET från den som lämnar ut katten.

Tyvärr har hela begreppet jourhem/stödhem fått lite dåligt rykte. Det är alldeles för ofta man hör om personer som står där med katter och utgifter och problem och plötsligt finns inte föreningen/katthjälparen där som utlovat.  Är då jour-/stödhemmet av driftig och kattvan sort kanske man själv ordnar insamlingar, har man råd kan man betala själv och rycka på axlarna. Det har bland annat funnits trådar om sådant här på forumet. Det förekommer också att katter blivit sittande i jour-/stödhem med okontaktbara kontaktpersoner tills hemmer självt har ordnat nya hem utan hjälp, eller att katter som hamnat i från början tidsbegränsade jour-/stödhem som hänsynslöst lämnats kvar där över tidsgränsen.

Många gånger fungerar det säkert utmärkt, men det är de gånger det inte gör det man hör om. Varje gång man läser/hör om något sådant drar man öronen åt sig och drar sig för att ställa upp. Jag har varit jourhem och backade ur på grund av plötsligt ändrade förutsättningar (från katthjälparens sida, inte min), som jag inte kunde acceptera. Nu skulle jag vara extremt försiktig med vem jag ställde upp för.

10 - Det du "råkade ut för" kan du råka ut för oavsett vem det handlar om, om den katthjälparen inte redan innehar tillstånd och om du någon mer gång skulle vilja vara ett stödhem åt någon som inte har det. Något jag avråder dig till att bli efter det som hände då, eftersom inga privatpersoner eller katter ska behöva hamna i den sitsen igen.

Du var stödhem och ville inte släppa in LST på kontroll (eftersom ett tillstånd behövdes för att jag skulle kunna fortsätta hjälpa katter, vilket jag inte visste om), det var vad du inte ville acceptera.

Det var inget som var förutsett att ske. Jag såg och ser på tillstånd som något att vara stolt över, ville gärna ha det så fort jag fick reda på att det behövdes ett för att kunna fortsätta som verksamhet. Men det blev dessvärre inte aktuellt efter turerna som då blev.

På grund av din ovilja att inte släppa in LST hamnade katterna akut hos mig för att LST där skulle kunna titta på katterna. Det blev en besvärlig period eftersom mitt egna hem inte hade förutsättningar att ta emot fler (därför man har stödhem).

Det andra som blev besvärligt var att LST höjde på sina ögonbryn eftersom de tyckte att det var mycket märkligt att man vägrade släppa in dem, vilket fick till följd att något som från början inte var särskilt märkvärdigt, blev till något större och mycket allvarligare. LST undrade varför man inte ville visa katterna osv - vad som fanns att dölja egentligen - och de hotade till slut med att tillkalla polis om jag inte lämnade ut adressen dit katterna fanns. Eftersom det var tvärstopp hos dig, fick de komma till mig.

Det blev stressigt i och med att katterna aldrig hann "boa in sig" hos mig och bli mer trygga kring vare sig mig eller miljön. LST besökte ju katterna snabbt efter att de kom hem till mig, vilket knappast gagnade katterna. I och med att LST redan har en oroväckande syn på skygga katter blev det av den anledningen inte så bra som det hade kunnat bli, även fast det nu gick utan anmärkning.

Den skeva syn som vissa har på skygga katter får man försöka kämpa emot så gott det går. Jag kan förstå att man inte gärna vill släppa in LST, de har på sina håll dåligt rykte. Men i detta fall fanns inget val. Att vägra gjorde bara allting värre.

PÅLITLIGHET och ÄRLIGHET är viktigt, åt båda håll.

Har också lärt mig en del läxor efter misstag och försöker vara självkritisk och se vad som kan bli bättre hela tiden och vad som orsakats av mig o s v, för nog kan det alltid bli bättre. Ett par specifika stödhem jag haft har varit sådana som man skulle vilja lägga ut varningstext om, andra har varit underbara, vänliga, vanliga, medkännande, tålmodiga och med katternas välmående i första rummet. Flera har valt att behålla sina stödhemskatter och andra personer har blivit goda vänner för livet : )

Jag vet vad det var som hände, Kusten, men jag valde att inte skriva något om det på öppet forum, eftersom du inte tidigare (såvitt jag vet, i alla fall) har gått ut med någon information om detta. Du agerade föredömligt när vårt kortvariga samarbete upphörde. Det enda som kanske kan sägas ha brustit var att du är så mycket mer van vid kattarbetet än jag, att vi kanske talade förbi varandra ibland.

Jag tycker faktiskt inte att det är speciellt konstigt att ett jourhem sätter ned klackarna när förutsättningarna plötsligt ändras. Jag är tacksam att du, till skillnad från andra, som sagt agerade föredömligt och tog konsekvenserna av det. Det ska du all heder av!

12 - Tack Grönstedt, jag försökte så gott det gick av situationen som då blev och ville inte att någon skulle hamna i kläm eller bli ledsen, men lastar mig ändå varje dag för det mesta som gått fel. Borde väl vid det laget ha vetat om tillstånd kan man tycka men var så inne i själva arbetet med katterna att det inte dök upp i huvudet. Hade ärligt talat ingen aning om att det behövdes och att de skulle vara så hårda i sitt sätt, särskilt gentemot skyggisar och de som arbetar med dem. Katterna mår förresten bra idag, töserna har blivit bortskämda smålänningar och pojkarna är fortfarande lika kära i varandra.

#13: Tack för uppdateringen!

Mitt kattarbete får nog inskränka sig till att anordna lotterier och hjälpa till med transporter och liknande. Men jag kan säga att när jag kränger kastrationslotter utanför HKiF och folk säger "Men jag känner ingen katt som behöver kastreras", så säger jag Jomen det finns en person som jobbar med katter som du kan ge till i så fall, Kusten heter hon, jag kan fixa det om du skulle vinna …

Vi får väl se i november!

Nu jobbar vi olika, föreningar som privatpersoner.

För mig är det viktigt att stödhemmen känner att de kan kontakta mig precis när som helst, skicka ett mail eller sms eller ringa. Jag jobbar heltid och har inte alltid möjlighet att svara när jag jobbar, men jag ringer alltid upp när jag får första möjlighet.

Att man sedan har möjlighet att träffas någon gång innan kissarna kommer anser jag vara en nödvändighet, både för stödhemmet och för mig, det kanske inte alls stämmer i känslan när man väl sitter där och då måste även stödhemmet och jag kunna säga nej, det här känns inte helt okej.

Stödja stödhemmet så gott jag bara kan. Jag försöker att jobba med stödhem nära mig, eller kolonin så att man kan ha en uppföljning och även kunna hälsa på i stödhemmet.

Att jobba på långt håll försvårar, men om man gör det måste man känna att det känns 100% rätt, annars åker ingen kisse iväg, i alla fall inte från mitt håll :)

Ljuvligt skulle vara om det fanns ett forum för just stödhem, där de kan bolla tankar och ideer och känslor med varandra. Även stöd som fadder kan underlätta. Man får träffa någon som redan har tagit hand om tex skyggisar och vet lite om hur de beter sig osv. När man berättar för stödhemmet så ska man heller inte försköna eller låtsas att katten är en tamkatt, för då kan jag tänka mig att det skiter sig direkt!

Ärlighet och öppenhet är så viktigt, och så även kommunikation är A och O!

Ja, jag har säkert glömt häften :) men det är vad som dyker upp just nu i skallen

#13. Jag saknar dig och dina trådar massor!

#13 Saknar dig också

# 13 Det gör jag oxå // Kram från tuska

#13 Saknar dig också här och dina inlägg om alla skyddslingar du hjälper.

#13 Saknar också dina kloka och välformulerade inlägg.

#13 Det kan komma många problem på vägen som inte riktigt går att förutse. 

När det t.ex gäller hur Länstyrelsen arbetar verkar det skilja sig åt över landet. På vissa håll gör de tillsyn i alla jourhem, i andra bara om jourhemmet har mer än 9 katter och/eller tar emot mer än x antal katter per år för omplacering. Det verkar även variera hur de ser på skygga katter mellan länen. VGR verkar vara ganska restriktiva i det avseendet. Känns som de behöver lära sig mera av oss som har erfarenheter av den här målgruppen katter.

#15 Du jobbar mycket genomtänkt med dina jourhem. Bra idéer och erfarenheter.

Jag har funderingar på om chatten som vi har på Kattgruppen skulle kunna användas som en kanal där jourhemmen kan träffas och få stöd?

Puttar upp den här så viktiga diskussionen!