Det kan vara annat, t ex en hjärtåkomma (som iofs kanske inte är så himla mycket bättre…). Veterinärerna i allmänhet brukar, enligt min erfarenhet, alltid vara lite för snabba på att gissa FIP så fort buken är vätskefylld.

Vår lilla Jimmy låg på Albano djursjukhus för ca 2 år sedan med befarad FIP. Hans temp och blodvärden var dock precis som med din Gösta, normala. Visade sig sedan att han hade en tarminflammation, antagligen förorsakad av en gammal hårboll som hade fastnat i tarmludden. Hans bukhinna var också påverkad. Men det var alltså inte FIP och han återhämtade sig snabbt när väl hårbollen kom ut efter ca fem dagars vätske- och näringsdropp.

Håller tummen för din lilla Gösta

Tänker på Gösta och håller tummarna.

Pelusa, tack för ditt svar.  Hade Jimmy också vätskefylld buk och hur fick de i så fall ut vätskan?  Gösta är ju en långhårig katt och slickar sig ofta för att hålla ordning på pälsen så det skulle ju kunna vara så väl att det är en gammal hårboll som har fastnat. Tänk om det kunde vara så väl.     Veterinären sa att det verkar som om Gösta är öm när de känner på ett visst ställe i buken och jag förstår inte riktigt varför han skulle vara öm om pga vätskan om det nu är så.  Det är så jobbigt att gå och vänta på svar, man kan inte tänka på något annat och sen saknar man ju att inte ha Gösta hemma.

Tack för hållna tummar, jag hoppas att de hjälper.

Har dom kollat tarmarna med kontrast röntgen, då ska det synnas om det finns främmande föremål ett stopp (hårboll) i tarmen.

Min kattunge hadde svalt något olämpligt som perforerade tarmen och gav vätska i buken. Utgången där va tråkig men han va så liten den kraken.

jag har tyvärr inga svar på vad som kan felas katten, men jag kom att tänka på en sak jag läste på ett forum tror jag.

Iallafall så av alla de katter som skickas till SVA för obdukition, med misstänkt FIP, så var det bara 25 % tror jag som faktiskt hade FIP.

Vilket jag då undrar hur många katter som avlivas i onödan kanske pga denna felaktiga diagnos?

Jag är inte insatt i dom här frågorna men jag sänder en varm kryapådejhälsning till Gösta.. håller hårt i tummarna!

Håller tummaran för lille Gösta.

Tyvärr verkar det enligt uppgift vara svårt att se en hårboll trots kontraströntgen. Det ena säkra sätet att veta är tydligen att öppna, kolla och avlägsna en ev hårbollen ifråga manuellt.

Ja, Jimmy hade en rätt svullen och öm buk. Han mådde illa, hade ont och slutade därför äta och dricka.

Efter två dygns uppvätskning började han plötsligt äta lite vilket var en stor sensation. Kan tänka mig att vätskan gjorde att hårbollen lossnade och började röra på sig. På femte dagens morgon ringde en glädjestrålande veterinär och meddelade att Jimmy hade kräkit, bajat, kissat, ätit och bitit en vårdare. Vi kunde knappt tro det var sant.

Numera borstas han noggrant varje dag - och vid fällningstider använder vi furminatorn. Uppfödaren klagar hm lite snällt på att han ser ju mer ut som en siames än en birmis… men vem bryr sig så länge han är pigg och mår bra

Jag önskar av hela mitt hjärta att Gösta piggar på sig. Jag vet nog vad du går igenom just nu….

Tack alla för hållna tummar, jag hoppas hoppas att det ska hjälpa.

Det har inte kommit något svar än  om det är FIP eller inte och denna väntan tar snart knäcken på oss.  Veterinären ringde i morse och sa att hon hade fått ut över hälften av vätskan i buken och skulle försöka ta mer i eftermiddag. Gösta vill inte äta alls nu och det beror nog på att vätskan trycker på tarmarna så det var nog därför de tömde ut lite. Han får sondmatning idag och även om det känns hemskt så är det ju nödvändigt att han får näring. Veterinären tyckte dock att Gösta verkade pigg och det tolkar jag oerhört positivt. Dessutom hade han bajsat igår och gosat väldigt med en sköterska där. Veterinären undrade om vi ville ha hem honom idag iom att man kan sondmata men vi är inte hemma ikväll så det känns inte rätt att ta hem honom och lämna honom ensam i några timmar… men i morgon tar vi nog hem honom om vi får.   Någon röntgen är inte gjord, bara ultraljud av buken. Vi får väl se om han kommer att må bättre nu när tarmen är tömd och vätskan har minskat.

Tack igen för tumhållningen!

Fler tummar hålls här!

Och här.

Här hålls tummarna också såklart.

Nu har vi ingen fin Göstakatt längre.

Vi fick besked i måndags eftermiddag om att det var konstaterad våt VIP och att det handlade om dagar, möjligen veckor. För att förlänga livet på honom (veterinären tyckte ändå att Gösta var pigg i ögonen och ville gärna gosa) så skulle Kortison sättas in och vi skulle hämta hem honom igår.  På måndagen ville han inte äta något alls så dom fick sätta in en sond, men de trodde att aptiten skulle bli bättre med kortisonbehandling.  I går morse ringde veterinären och sa att Gösta hade blivit sämre. All vätska i buken hade fyllt på sig igen och ögonen hade börjat bli gulaktiga så hon rekommenderade en snabb avlivning.  Min man var på djursjukhuset 40 minuter efter samtalet och fick vara ensam med Gösta ett tag men Gösta bara låg kvar i sin bur och verkade inte intresserad av att kela så då förstod han verkligen hur sjuk katten var. Gösta var en helt otroligt god kelgris och ville gosa jämt.  Veterinären kom in efter 10-15 minuter och eftersom Gösta hade en nål så gick det fort.  Jag hade så gärna velat se Gösta och gosa med honom men jag klarade inte av att följa med.  Det är så tungt och svårt det här så jag vet inte vad vi ska göra för att orka med.

Vår lille katt lägger sig nu på alla platser som var Göstas, Jag undrar om han saknar honom, det var ju hans bästa vän.   Vad är bäst för den lille katten nu tror ni, ska han få en ny kompis eller ska han vara ensamkatt resten av livet?  Vi jobbar inte så han har ju sällskap av oss hela dagarna.

Tack alla för tumhållningar.

Kramar

Usch jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag läste :( Beklagar så hemskt mycket! :(

Tröstkramar till er <3

Här finns ju inga lämpliga tröstande ord att tillgå men beklagar oxå så jättemycket att Gösta var så sjuk och skickar tröstkramar i massor.

Jag tror din lille katt saknar Gösta och tror nog det vore klokt att skaffa en ny kompis till honom framöver när du tycker att det känns rätt. Kan bli bra även för dig, sorgen och saknaden efter Gösta kommer du ju få leva med men den kan i bästa fall mildras lite med en ny misse i reviret /Pelusa

Beklagar verkligen sorgen. Fick själv skiljas från vår Zingo i våras då hans njurar var svårt angripna av tumörer, han blev bara 6 år

Kan bara skicka massor av tröstkramar!!

Tror säkert att den lille saknar Gösta. Kanske skulle det finnas möjlighet för er att öppna ert hem åt en liten hemlös stackare ?

Beklagar oxå.

De flesta av oss vet hur hemskt det är att mista en älskad vän. Alldeles fruktansvärt, det gör så ont och det gör ont länge.

Jag är helt övertygad om att lillkatten saknar sin kompis. Själv har jag just nu 7 katter, men märkte hur flera av mina kissar saknade sin storebror och huvudkudde när vi fick avliva honom i somras.

Vi tog hand om en hittekatt från Katthemmet Kompis efter detta. En liten buse som förhoppningsvis skall sätta fart på gamlingarna.

Kramar till er.

Nalle

Beklagar sorgen. Förstår att det känns tungt, men ni gjorde vad som kunde göras. Tror också det är bra om man kan hjälpa en annan hemlös kise, både för er och den lille

absolut vet inte var du bor, men Alexej i Skara har kissar som väntar på hem

Tack för er omtanke, ni vet ju hur det känns…

Om vi skaffar en ny kompis till vår lille katt så kommer vi förmodligen att skaffa någon från Göteborgs Katthjälp där vi hämtade våra katter senast.

Er Gösta, så vacker och älskad katt. Ni gjorde allt vad som stod i er makt. Sänder er många tröstkramar.