Katter är känsliga och reagerar lätt.

Jag tror nog att de bli sams när "vardagen" kommer tillbaka. Skaffa Feliway, den kostar en del men ska hjälpa.

Skaffa en krage istället för tratt - lite sent nu men för nästa gång. Gunilla (Hawknestgrove) här säljer de billigt.

Mycket klapp och delade kattgodis. Är båda nu kastrerade? Löp gör de flesta katter galna….

Lycka till!

#1: Tack! Vi har feliway i, tycker inte att det verkar hjälpa så mycket, men ger det några månader iaf. Om det kan bidra till husfriden är det värt lite pengar. Båda är kastrerade.

Krage är ett bra tips, ska prova det om det blir fler skador. Kanske är mindre otäckt. Kan det vara så att det fortfarande är oron efter kragen som spökar?

Brukar övergången från unge till vuxen påverka relationen?

 Din kille verkar frustrerad över något som honan får ut för.  Det kan vara så enkelt att det är en annan katt som strövar omkring i området, är det något han ser utanför fönstret ?

Här blir det ett himla liv på katterna om de ser en annankatt utanför fönstret, då blir det smällar sins imellan här inomhus.    kan det vara nå åt det hållet tror du ?

 Sen har han minnen av den där himla otäcka tratten som hon haft på sej det glömmer han inte i första taget. 

 kastreringen på honan gör att hon ger ifrån sej annan lukt nu och med det kanske har ändrat betende.   Det är så mycket som händer runt om en katt som vi inte tänker på.

Han kan också vara lite "hanig" fast han är kastrerad.

#3: Så skulle det kanske kunna vara. Det finns väldigt många utekatter i området, och utanför mitt fönster är det grönt så det verkar vara en favoritplats. Dock bor jag på tredje våningen, så jag har inte tänkt att de störs av dem.

Knytte är en hona, även om jag förstår att namnet lurar.

Om det är Selmas förändrade lukt som stör så borde det ge sig med lite tid, eller hur? Jag vet att Knytte är lite känslig för förändringar, och precis som du skriver kan det ju hända en massa som jag inte förstår.

Tror ni att jag gör rätt i att ignorera hennes beteende?

 Oj då va det två flickor, det kan vara så att de gör upp sin rang, då ska man inte lägga sej i allt för mycket, men det får inte bli så den ena är rädd för den andra.  

 Kela med dem båda samtidigt, ge godis åt dem samtidit.

 Glöm inte att katter kan bli väldigt svartsjuka på varandra, det ser jag ofta här hemma, de vill inte dela mej om du förstår hur jag menar.

#5: Tack för tipsen. Tror absolut att det kan ligga någonting i tanken om svartsjuka, ska tänka på att göra mysiga saker med dem samtidigt. Just nu har jag båda i knät, så nu blir jag sittande

Jag har funderat på det där med att göra upp rang, men borde inte Selma utmana då? Har ingen erfarenhet av hur det brukar se ut. Tycker att Selma känns som sitt vanliga kärvänliga jag mot Knytte, hon går mest undan när Knytte blir arg eller lägger sig på rygg ibland.

  Selma behöver inte utmana, hon är säkert den starke av dem två och redan den ranghöga det är kanske det Knytte blir frustrerad över ?  

 Det är lite jobbigt att känna av spänningar mellan katter, här är det oxå irritationer mellan mina katter och jag vet inte vad de har retat sej på, det är inte långsinta mina katter så det är fort övergående.

Har du en balkong som är innätad så de får lite utevistelse det kan avleda dem något så dom kommer ifrån tankarna att mäta sej med varandra. andra spännande saker i deras huvuden kanske skulle göra dem gott.

Kanske kan vara så. Selma känns tryggare i grunden och är nog svårare att bestämma över nu i vilket fall som helst, hon håller på att växa om Knytte. Jag hoppas verkligen att de hittar tillbaka till sin vänskap snart, är rädd att de inte ska trivas hos mig.

Vi har ingen balkong tyvärr, men satsar på extra långa koppelpromenader så länge. Till hösten flyttar vi till en större lägenhet, kan ju hoppas på att det kan hjälpa om inte annat, då får de 18 kvadratmeter balkong att leka på.

Tusen tack för att du tar dig så mycket tid!

Eller så är det helt enkelt så att åtminstone en av dessa katter helst vill vara enda-katt. Om och hur katter vill ha sällskap är en outgrundlig fråga!

#9: Det är det jag är rädd för att vi ska komma fram till. Men att de gillade varandra så mycket i början, och fortfarande långa stunder, borde väl tala emot? Eller gör det inte det?

Det är inte så ofta att en katt vill vara ensamkatt. En del vill bara vara mer för sig själv. Men då visar de det redan tidigt. Katter är lika olika som vi människor är.

Men jag tror nog att det är bara en övergångsbeteende hos dina katter. Knytte känner sig lite hotad av att Selma har blivit vuxen.

Jag skulle inte ge slaget förlorat. Hoppas på förändring när ni flyttat. Bra med många ställen dit kattorna kan dra sig tillbaka och vara ensam när andan faller på. Det kan ju bli så att de accepterar varandra utan att vara bästisar men ändå ha utbyte av den andra.

Det kan vara Selmas könsmognad som spelar in.Hon är kastrerad nu men kan fortfarande ha hormoner i kroppen och Knytte känner av det.sen luktar katter konstigt efter kastreringen och kragar är underliga.

Jag tror att det går över med tiden, men feliway kan ju vara bra.

#11 och #13: Lugnande ord, tack ska du ha! Hoppas att det stämmer.

#12: Så länge ska jag försöka se till att det finns platser att komma undan här hemma.

Det har börjat lugna sig här hemma, nu sover de i sängen båda två igen och Knytte blir bara sur lite då och då.

En sak funderar jag på. Ofta när Selma sitter i mitt knä blir Knytte arg, avundsjuka antar jag. Hon fräser, morrar och höjer tassen som hot och "markerar slag". bland går Selma, ibland slutar det med att Knytte går iväg och är arg. Ska jag låta det passera, eller göra någonting?

När hon surar vid andra tillfllen tänker jag att det är bäst att låta dem lösa det, men känns som ett godkännande at låta henne skälla på Selma i mitt knä. Vad tror ni?

Jag har oxå svartsjuka katter, det är en i knät som gäller och man får turas om.

 När det är riktig sovdax då intar alla sina bestämda platser i min säng

Du kan ju alltid säga till Knytte att hon inte får höja tassen mot Selma, titta på henne och säg nej. Jag brukar säga till Zlatan när han höjer tassen mot vår Selma, så att han ska förstå att det inte är okej. Sen får man se till att ge extra mycket gos senare så att han vet att han fortfarande är världens bästa katt :)

Måste ibland också "ryta" till och visar vem som äger huset:)

Om någon skulle läsa det här i funderingar kring sina egna katter så tänker jag att jag borde tala om hur det gått. Det visade sig att Knytte antagligen hade ont iaf. Hon började kräkas mycket, och vid ett andra besök hos veterinären kom de fram till att hon nog hade ont i magen. Med medicin mot magsår och foder för känsliga magar blev hon sitt gamla jag, och nu är de helt sams igen och har varit det i en månad.

Hemskt såklart att vi och veterinären inte hittade felet på så länge, men härligt att se dem gosa och leka igen.

Det är svårt att bedömma om en katter har ont.

Skönt att det blev bra nu!

Skönt att höra att allt har löst sig och att ni har kommit på vad det var som spökade.

När en katt blir sjuk händer det flera olika saker. Dels blir den sjuka katten mer lättirriterad då den inte riktigt orkar med vare sig sig själv eller sin omgivningen. Dels sjunkner den i rang. Om en katt som har hög rang blir sjuk kommer den/de andra katterna försöka ta över. Det brukar då uppstå en rangstrid. Blir den sjuka katten sedan frisk återtar den i regel den högre rangen igen.

I ert fall verkar ju sjukdomen ha sammanfallit med att den yngre katten blev könsmogen. Sådant påverkar också. En könsmogen katt stiger i rang över en kastrat. Något som gör att det uppstår rangstrider. Stressen som bli skulle ha kunnat vara den utlösande faktorn för magkatarren, som angtagligen låg latent.

Nu när båda katterna är kastrerade och magkatarren botad bör det hela vara ur världen.