
Gudrun är ängslig!
Jag ser att det är fler som skriver om sina hittekatter som är ängsliga. Jag har en honkatt som heter Gudrun som kommer från ett hem där det fanns ca 50 katter så hon har haft lite kontakt med människor men ändå för lite för att våga bli klappad, att man ska få vara nära osv. Hon har varit ute till största delen av sitt liv tills hon kom till oss i december ( nu är det alltså ett halvår sedan ) och har varit trygg i att vara inne. Dock har hon visat att hon gärna vill gå ut men det är nu inget alternativ förstås av flera olika anledningar.
Givetvis hoppas vi att vi ska få klappa henne till sist men det som bekymrar mig mest är att det är svårt att aktivera henne och hon verkar, förstås, lite uttråkad. Hon tycker att laserpekare är roligt en stund men jag vill ju som att hon ska få ha kul fler stunder om dygnet än så.
Annars har hon gjort stora framsteg från att ha legat under soffan hela tiden så är hon nästan jämt i samma rum som oss, äter från handen, sover i soffan när vi sitter en bit bort osv.
Vi älskar Gudrun och vill att hon ska ha det bra. Hjälp?!
Kanske skaffa en tam kattkompis?
Om ni inte har fler katter vore kanske en snäll och lite tryggare kompis till Gudrun en bra idé?
Jag har en skyggis som trivs bra fast jag inte får klappa honom. Han har en trygg kompis, flera klösträd, fönster med utsikt mot gatan, massor av leksaker, pipmöss, bollar etc som han aktiverar sig med, prasseltunnel och även leksaker som innehåller godis så han får "jaga" lite ibland. Jag tror han har ett rätt bra liv, men visst hoppas jag att jag ska få klappa honom en vacker dag
.
Men jag har haft honom i snart två och ett halvt år, det tar nog ofta lite tid innan en en skygg katt blir trygg nog att t ex leka.
Fjädervippor, långa målarpenslar och liknande kan vara bra att börja med när man ska försöka "klappa" så inte handen kommer för nära.
ja, vi har ju en parallellkisse här.Lilla Mee, som bara jag kunde ta i när vi tog in henne runt nyår. Hon är livrädd för främlingar, visar sig inte då. Fortfarande lite rädd om sin rygg, dvs svårt att klappa henne ovanifrån, då trycker hon ihop sig. Men Ok, vi har ju tre andra kissar, som hon älskar två av. OCh hon får ju inte gå ut. Kastrerad? Om inte så gör det.Det lugnar ner väldigt….Och kanse efter det, ta hem en stödkisse!Då binder du ju inte upp dig heller resten av livet!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Är det Gudrun du har på din avatar
Tror också att en kattkompis hade varit till hjälp

Å, skönt att ni säger så. Gudrun ska snart få en kattkompis, Doris, som inte är från katthemmet.
Jag har inhandlat massor av leksaker men det är få som intresserar henne. Vi vill gärna sterilisera henne men det går ju inte så länge hon inte låter oss ta i henne: vi kan ju inte försöka fånga henne nu för då kommer hon aldrig lita på oss igen.
Jo det är hon på min Avatar! Söt som en sockerbit.
#5 Kastrering är nog annars ingen dum idé så snart som möjligt. Jag tar hjälp när min skyggis ska fångas in, bl a för att han inte ska tappa förtroendet för mig. Jag tror inte det blir bättre senare egentligen. Då kanske hon har börjat lita på er lite grann, det kommer att kännas ännu svårare då att fånga henne. Jag skulle nog försöka kastrera henne så snart det är praktiskt möjligt, och sen börja om med att uppnå hennes tillit när det är klart. Ibland kan en sån pärs dessutom leda till att katten blir mindre skygg. När katten märker att den överlever en pärs blir den ibland lite modigare (men inte alltid förstås).
Jag rekommenderade i en annan tråd att läsa "Solkatten" om Vilda Matilda och Solise på www.katthemmet.nu och det kanske även du kan ha glädje av.
Håller helt med Marga. Har en utefödd skyggis och en halvskyggis som kommer från ett vanvårdshem och det är ingen idé att vara allt för tillmötesgående ifråga om att tassa på tå runt dem. Om man inte 'pressar' dem litet så kommer de aldrig att inse att det inte var farligare än precis så. Så länge du själv är lugn och trygg när du hanterar katten (och hantera kan vara att försöka närma dig katten gående, sträcka fram godis eller vad som helst) så känner den det och blir inte hysterisk.
Det tar tid att få deras förtroende och 6 månader är ingen tid alls. Som volontär och fadder till skyggisar har jag märkt att många har en övertro till att bara katten kommer hem så ska det gå fort att få den att bli knäkatt. Man glömmer att det är en väldigt stor omställning att byta miljö. Från att ha varit en katt i en grupp på katthemmets avdelning så ska den plötsligt mötas av andra människor, andra katter (det brukar vara det minsta problemet, men ändå en omställning), möbler som många aldrig sett, TV, ljudet av diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, osv, osv i all oändlighet. Klart att man sitter och gömmer sig! Låt katten få landa litet, men börja sedan att utmana den genom att vara i samma rum som katten, möt den när den går på golvet, lägg dig ned och prata med den (du är mindre farlig liggande). Lägg godis en bit ifrån dig och se om den vågar ta, minska successivt avståndet och när den väl vågar sig ända fram börja lägga godis på din knutna näve, ovanpå en utsträckt hand, i handflatan och till slut vågar den kanske ta godis från dina fingrar. Det ska inte vara överdrivna mängder utan totalt sett ska katten få i sig en normalgiva per dygn inklusive det den äter ur sin skål.
Lek med katten. En del katter gillar fjädervippor andra inte, precis som med laserpekaren. Rulla saker över golvet - kasta inte för då är handen 'farlig'.
Det finns många knep att närma sig en skyggis, men det är viktigt att komma ihåg att det är ett steg fram och 2 tillbaka hela tiden. Och som sagt, hämta gärna inspiration under 'Solkatten' som handlar om Vilda Matilda och Solise på www.katthemmet.nu. Husse har lagt ned mycket tid på sina kissar (mina f.d. fadderkatter f ö).
Lycka till!!
Medarbetare Hittekatter iFokus
Jag har ju två skyggisar - och det trots att dom ändå fångades in som relativt små. Kosmos vid 12 veckors ålder och Norpan vid 14 veckors ålder.
Norpan är den mest skygga och inte förrän nu när hon är nästan 7 månader har jag fått börja klöappa henne - hon är livrädd för fingrar, så man får sträcka fram en knuten hand.
Hon har länge visat att hon är en kelig kisse, men inte vågat ta sista steget. Alltid velat ligga i sängen och mysa, kommer när jag ropar och leker som tusan - men sista steget tog tid.
Hon kastrerades häromdagen och tyvärr tror jag hon kände på sig att något va på gång, för jag fick inget kel då så jag kunde ta henne utan va tvungen "tränga henne i ett hörn och det skar i hjärtat på mig så rädd hon va under bilfärden till vet - men ett dygn senare var hon precis som vanligt
gosig och full i bus:)
Dock är det ångestladdat, för hon är livrädd för andra människor och tanken är att hon ska få nytt hem:( inte lätt hitta ett perfekt hem åt en kisse som är skygg.

Lo-katt visst var det din Kosmos som blev dålig ett tag hur har det gått med honom. ?
Nalle

Glömde ju säga att Gudrun är en riktig Kalenderkatt.
Riktigt underbart söt.
Nalle
#9 Visst var det min kosmos som va dåligt (fast Kosmos är en hon).
Jag vaknade ju av ett skrik för ca två månader sen och hittade henne helt förlamad i bakkroppen, men inga fel hittades på röntgen. Det tog tid, men hon är faktiskt helt återställd:)
Jag kommer dock aldrig få reda på vad som hände, men min misstanke är att hon fallit illa från köksbordet, då hon låg nedanför det när jag hittade henne skadad - och just köksbordet vill hon fortfarande inte gå upp på.

Vad skönt att höra att hon är frisk igen.
Korten på henne såg ju alldeles förskräckliga ut.
Pussa henne på nosen. Norpan får du väl ge en liten försiktig klapp.
Nalle
Om du låter lilla Gudrun fångas in av någon anna än du, så kommer inte hon att förknippa dig med det otrevliga. Du får lite av polistaktiken, elak polis, snäll polis. Då är du den snälla. Så vänta inte. Det är samma sak med all tråkig hantering, kloklippning, kamning av tovor etc och på andra djur, papegojor tex om du ska klippa vingpennorna. Det bör man inte göra själv, om man kan låta bli. Vi hade Zooaffär för hundra år sen och just gojor fick jag ner många som jag klippte. MAn gör det för gojans bästa, så den inte kan flyga iväg. OCh man klipper bara ena vingen och bara fjädrarna, så det gör inte ont, vill bara tillägga det.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
# 13 Fast jag håller inte riktigt med där.
Jag gör alla "onda" saker själv med mina djur och har gjort så även med skygga djur. Dom behöver lära sig att det inte är farligt med kloklippning, rensa öron, åka till veterinären mm och det har fungerat bra:) Tvärtom så har just skyggisarna faktiskt blivit mer tillgivna efter veterinärbesöken. Skygga Norpan t ex va sur på mig under resten av kvällen efter kastreringen, men dagen efter var hon nästa mer kelig än tidigare.
men just infångande när man ska till vet måste vara så smärtfritt som möjligt. I början jagade jag mina katter då, helt stressad för att komma i tid till vet. Det var inte bra.
Nu gör jag alltid så att jag stänger draperiet i dörren och ställer ett (lätt) skåp där med lite plats ut på sidan. Där står en fälla. Nu tar det bara några minuter och katten är i fällan, redo till veten.
skygga katter gör framsteg men också backsteg? hela tiden.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
#15 Intressant! Du använder alltså en fångstfälla hemma och tar katten till vetrinären i fällan? Vilken typ av fälla använder du? Hur gör du när du kommer till vetten? Har massor av frågor, kan du förklara närmare?
Vi är säkert många som har problem med att fånga in våra skyggisar på ett sätt som stressar dom så lite som möjligt. har du foton på fällan och hur du gillrar den?
#15, jag är lika nyfiken som Marga (#16) och av samma orsak
Kan du inte utveckla det hela litet?
Medarbetare Hittekatter iFokus
Jag har 2 fällor nu, en Lotin och en Havahart.
Lotinfällan är bra för den har röda reflexmärke och du kan se från långt håll om en katt är infången. Men jag gillar de inte för de (dörren) smäller så högt när katten är inne.
Havarhart är mycket skonsammare för katter. Mina blir bara förvånade när de inte kan komma ut då. Men fast de är skygga får de ingen panik. Lägger då en filt eller badlakan över.
Hos veterinären ställer jag bara buren på högkant så att katten kan få en bedövningsspruta genom gallret.
Kommer aldrig mer att jaga en katt här. Jag var slut och katten total rädd:( Fick ta isär soffor och storstäda efteråt.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Värnamokatt var inne…
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
#19 Aha, tack, ja vi har ju båda sorterna på katthemmet, även om Havharth fällan som är öppen i båda ändar fungerar rätt dåligt (eftersom katterna lyckas gå över plattan och ut i andra änden). Har aldrigt riktigt tänkt på att man kan använda en Lotinfälla inomhus hemma men det kanske är ett tips. Tror tyvärr inte min skyggis skulle gå på det särskilt ofta dock…
Ursäkta TS, det blev visst lite trådkapning här..

Hm ändå smart med kattfällan. Det är svårt att se att det kommer gå på annat sätt än så länge.
Jag har pratat med katthemmet och de tycker att vi ska vänta en stund med kastreringen tills hon är mer mogen för detta.
Det är precis sådär att hon tar ett steg framåt och två bakåt. Fast det är så mycket bättre nu än vad det var i december. Då låg hon längst under soffan och skakade bara. Nu sover hon nedanför min säng varje natt, ligger i soffan när jag sitter bredvid osv. Det kommer säkert gå bra till slut. Men man blir osäker ibland, om man gör det "rätta" för henne.
#21 man ska absolut ta det i den takt man känner är bäst för just den katten:)
haha, ni som precis som jag har Havahart fällor, är de lagliga? Mina är det inte…..löjligt…
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....