Rumsren blir/är den nog

Inte så värsta förvildad om det går att hålla den och då klarar den säkerligen att umgås med människor

Katter som farit illa ute är  många gånger glada att ha fått komma in och bryr sig inte så mycket om att få gå ut, kan till och med vägra att gå ut.

Hur gamla är barnen? Svårt att säga. Med barn i skolåldern borde det inte vara några problem men med en ettåring eller två-treåring är det nog värre

Eftersom du tänker efter innan finns goda chanser att det går bra

Först och främst: Vad skönt att se någon verkligen tänka igenom hur det ska gå med att hjälpa en kisse ordentligt.

Det är klart att man oroar sig för hur det ska funka med en f.d. hemlösing, när den får komma in efter flera år ute.

Det första jag kom att tänka på var en katt som under lång tid bodde på katthemmet jag hjälper. Han hade gått ute i minst ett par år, och var väldigt försiktig när han kom in. Men efter en tid växte det fram en katt som ville bli klappad, men inte lyft. Fick han nog gick han bara sin väg, eller slog löst med en tass (inga klor) för att visa att nu fick det vara nog. Han var inte alls intresserad av att gå ut igen, satt inte ens i det nätade fönstret när det stod öppet på sommaren.

Många katter är rumsrena av naturen, de vet vad sanden i lådan är till för. Visst, det kan hända olyckor innan katten känner sig trygg, eller om den inte vet var lådan är. Men av alla de tidigare hemlösa katter jag träffat är det bara ett fåtal som slarvat med lådan, och då har det oftast haft orsaker som felplacerad låda, fel sand m.m.

Han verkar ändå vara hanterbar, då det gått att lyfta ut honom då han sprungit in. Och dömma av att han har sprungit in någonstans, så verkar han ju vilja in till människor.

Personligen så skulle jag ju pröva, man kan ju ha katten på prov och funkar det inte så får man leta nytt hem, men då har han i alla fall fått vara inne i värmen. Men man ska nog tänka på att han måste få tid för sig själv i början, så han får landa. Vem vet, det kanske finns en jättesnäll gosmisse i den där katten?

Risken att bli biten finns ju alltid, jag tror inte många av oss här inte har blivit bitna minst en gång, men jag förstår ju din oro med barn i huset. Men tycker inte han låter så förvildad, då han sökt sig in hos folk m.m.

Om du väljer att hjälpa honom kan det också vara bra att han får ha ett "eget" rum dit han kan gå undan, men det vet du säkert redan då du skrivit att du haft hittekatt förut.

Ibland får man helt enkelt följa sitt hjärta och chansa. Men återigen, eloge för att du verkligen tänker igenom ordentligt.

Dottern fyller 2 år. Så hon är liten. Men van med djur och älskar djur. Men vill inte att ( om man får säga så här utan att låta elak =(    )

katten kanske flyger på henne då hon som barn gör springer fram till djur och vill klappa att den är så nervös.

Ja man vet ju aldrig om den vill in till människor eller om den bara sprang in av ren nyfikenhet eller för den såg chansen att utforska nya platser för den mataden handens yta om man säger så.

Men så svårt detta. Jag vill gärna men vet ej om jag vågar. Hade inte dottern då jag hjälpte katter förr så nu är det en helt annan sak.

Kan inte jag så måste jag kolla om någon annan kan ta in honom. För de försöker få in katten till helgen. Så det är snart.

Så vad gör man? jag vill men något säger även nej, ta en kattunge så du "vet" vad du har framför er och kan uppfostra med mera.

Har du hyfsat med utrymme så att katten kan dra sig undan när det blir stojigt? Jag tror att det kan vara värt att försöka med att ta in kissen. Jag vet att en 2-åring kan vara svår att styra upp och kan bli hårdhänt utan att vara elak. En katt kan givetvis svara med klorna, men att katten skulle flyga på barnet i en aggressiv handling känns inte helt sannolikt.

Katten kan med säkerhet ge barnet ett par klor i armen om det skulle bli tag där katten blir rädd eller känner sig trängd. Förmodligen blir det lite gråt och tandagnisslan men barnet kommer säkert att ha lärt sig lite och det är ju inga livshotande skador vanligtvis bara man tvättar ordentligt. Nu vill jag ju inte ge dig några garantier för det vore mycket oklokt. Du känner givetvis ditt barn bäst, men min egen erfarenhet säger att katter känner oftast av att det är en liten människa som man skall vara rädd om.

Kan du hålla katten är den hyfsat social och kommer vara dig evigt tacksam om du öppnar ditt hem.

Dina föräldrars katt kommer säkert att fnysa vid första besöket, men även i dessa situationer finns mycket goda tips och råd att ta till sig.

Lycka till med kisse!

Skrev fel nytt inlägg. Blev rätt nu.

Vi bor i en 3,a men man kan stänga till dörrarna om han vill vara ensam.

Men måste fundera. Annonsen finns på blocket att se.

Det som är att "tänk om" det inte fungerar med honom.

Jag vill inte behöva omplacera honom för att sedan vara med om de avlivar honom ( för skall ha kontakt hela tiden ). Om det inte fungerar hos någon.

MEN. Om katten ej kan anpassa sig och man har provat fram olika möjligheter och gjort allt man kan en längre tid med mera. Så tycker jag nog som många att katten skall somna in. Men det skall inte hända honom alls.

Han tror vi är runt 5 år gammal, kan vara äldre eftersom man ej vet var han kom ifårn innan de såg honom där.

Stort beslut eftersom det inte bara rör mig utan alla andra. Är en kompis för livet som skall bo med oss i fler år.

Först kändes de som om detta var det jag skulle göra, hjälpa honom men nu känns det fel men rätt.

Jag vill gärna hjälpa men vet ej varför jag känner så här.

Kan någon förklara? har du känt lika någon gång?

Du kan väl ta in honom samtidigt som du annonserar efter ett permanent hem. Skulle det fungera är det ju bara bra.

Om inte, får en omplacering bli aktuell. Avlivning av friska unga katter är inget vi accepterar här på hittekatter varför jag blir ledsen när du ser det som ett alternativ.

Se dig själv som ett stödhem - tag kontakt med en kattförening som kanske kan hjälpa till.

Bra att du har något rum där katten kan få vara i början och vänja sig vid livet inomhus och tillsammans med människor.Tillbringa mycket tid med katten - ex. när din dotter sover så katten känner att han får max uppmärksamhet ibland.

Hoppas du får fler goda råd!

Jag måste säga att det låter oroande att din första tanke om det inte fungerar hos er är avlivning. Känns som att katten riskerar att hamna ur askan i elden. Det går faktiskt att omplacera om det mot alla odds inte skulle fungera hos er.

Jag har en del skygga katter och mitt barnbarn (1,5 år) är mycket här.

För det första: Ingen katt är som den andre. Precis som det inte finns två likadana människor. Ett barn kan lika mycket bli riven av en tam katt. Risken där är faktiskt större. För de anar inte "faran" som en skygg katt kan göra. Mina skygga katter flyr när de bara se mitt barnbarn men det gör de ändå inte skyggare. De väntar bara tills hon sover.

Den katt verkar inte vara så värst skygg, bara ovan. Man kan inte bära en skygg katt. Jag personligen skulle inte tveka. Men det är viktigt med rutiner, både för katten och för din dotters skull. Jag försöker "träna" mitt barnbarn att inte skada eller skrämma en katt. Nej är nej. Och katten behöver absolut möjligheter att kunna rädda sig. En bra möjlighet är hyllor och liknande, där inget småbarm kan komma åt. Kattoaletten är absolut tabu för ett barn. En katt som inte kan kissa eller bajsa i ro blir snabbt inte rumsrent längre.

Läs artikeln om Skygga katter.

Siri hade varit hemlös i ca 3,5 år, vi tror att hon är drygt 4 år, när jag hämtade hem henne och hon var dessutom högdräktig då. Hon hade blivit matad av ett äldre par under dessa åren men aldrig fått komma in ens över natten. Dom hade ställt ut en frigolitlåda som hon kunde sova i..

Siri var från början väldigt skygg och ville inte gärna att man kom nära henne. Hon fräste och morrade men gjorde aldrig några utfall. Hon gick på lådan från dag ett! Trots att hon inte varit inne på så många år, om hon någonsin har varit det.

Hon fick ett eget rum att vara i tills efter bebisarna var födda och under tiden så introducerade jag barnen för henne en och en och väldigt väldigt korta stunder i taget. Emilia var då 3,5 och Wilmer var 1,5. Jag har haft Siri i snart 6 månader. Jag satt många timmar med henne i rummet och sov även där ganska många nätter i början. Jag pratade med henne, läste högt för henne (ja, det låter korkat jag vet…) eller satt med datorn i knät. Allt bara för att hon skulle vänja sig vid mig och min röst och närvaro.

Nu går hon fritt i huset och vill gärna vara med där man är, men det går fortfarande inte att klappa henne eller ta i henne. Hon tar mat ifrån munnen på mig, bokstavligen, och äter ur handen, men så fort jag sträcker ut handen och ska klappa henne så drar hon sig undan.

Om barnen kommer för hastigt emot henne så går hon undan och har aldrig gjort något utfall mot dom.

Jag säger som andra redan har sagt… Ta in honom och gör ett försök. Fungerar det inte så omplacera honom. Avlivning tycker jag absolut inte är ett alternativ på ett friskt djur!

Lycka till!

Tycker du kan ta honom. Om det inte fungerar kan du alltid omplacera honom. Man avlivar inte en frisk katt, det är min åsikt.

Jag kan bara tala av egen erfarenhet, men jag kommer inte att ta in fler skyggisar så länge jag har små barn hemma.

Även om Alexander (snart 5 år nu) har varit "hjärntvättad" från start hur man hanterar katter, så är ändå barn ett barn och de kan dundra fram i 120.

Han har aldrig varit elak emot en katt medvetet, men ett litet barn kan inte läsa av en katt på samma sätt som en vuxen kan, och han vart en gång biten av en hemlösing när han var kanske 2 år.

Ett litet barn kan härja och ha sig ganska duktigt, vilket kanske gör att katten blir livrädd? Sedan så tycker jag att småbarn tar ganska mycket av ens tid, och jag vet inte om jag skulle ha den tiden att lägga på en skyggis som en skyggis verkligen behöver.

Jag har en "skyggis" hemma hos mig nu, hon skulle egentligen omplaceras, men har blivit kvar här i drygt två år nu. Nu är hon visserligen precis som de andra katterna, ligger inte gömd under soffan eller så. Det enda som skiljer henne från de andra är att hon inte frivilligt söker mänsklig kontakt.

Om det beror på att det är hennes personlighet eller att hon inte blivit tillräckligt socialiserad eller vad man ska säga vet jag inte. Men ja, jag kan ju lyfta henne, klippa klor etc och sådana saker, även om jag blir hatad efteråt ;)

Som Jennie skrev.. lite så tänker jag med när det gäller en skyggis och småbarn. Men tack vare  min erfarenhet så kan jag hjälpa katter i nöd och som sagt första gången jag tvekar. Så skall det heller ej vara.

Tänk på att det inte är alldeles lätt att omplacera om det inte skulle fungera. Det kan ta både veckor, månader och år att hitta något annat hem till en kisse, speciellt om den har lite speciella behov. Om du tvekar så är det nog bättre att du väljer att hjälpa en yngre eller inte lika skygg katt, som inte behöver lika mycket tid och lugn. Det finns många sådana också som behöver hjälp.

#12

Ja andra katter som är tama har det ju inte varit några problem att hjälpa, men just skyggisar som kräver lite extra känner jag att jag inte har en möjlighet att hjälpa i dagsläget, så det är väl tur att det finns andra som kan ta på sig att hjälpa dessa kissar :)

Har du något rum där katten kan få vara ifred från ditt barn när den behöver..vet att barn i den åldern kan vara kvicka med händerna och vill undersöka allt, och då kan ju olyckan vara framme på fem röda..

Sen beror det ju också på vad katten har för temperament huruväga det fungerar..t.o.m. tamkatter kan i vissa fall visa rädsla/motvilja mot barn..

Men finns möjlighet för misse att få bo i en egen liten vrå så länge så finns det ju hopp om att det ska gå bra..om det visar sig bli för stora problem så råder jag dej att försöka omplacera missen….

Inget rum för katten att vara ensam i.

Värsta är väl att den råkade ut för en tragisk olycka för något år sedan då en människa skadade den.

Fördelen med en skyggare katt är att den flyttar på sig och inte låter sig "plågas" av ett klåfingrigt barn.

Har svårt att tänka mig att en skyggis skulle gå till anfall utan orsak. Och ska man skaffa djur så får man se till att man har sån pli på barnen att de låter djuren vara ifred. Eller håller koll på dem.

Ja men barn är barn och måste få vara med och se men samtidigt får man ej låta det gå för långt heller att det blir en ond lek av allt.

Men skall fundera över hur vi skall göra.

Självklart ska barnen vara med. Annars lär de sig inte.

Många gånger så tyr sig en skyggis lättare till ett lugnt barn än till större människor. Dels är ett barn mindre till storleken och ses som ett mindre hot, dels beter sig ett barn mer som en katt eftersom de oftast tillbringar mer av sin tid krypandes, lekandes på golvet är vad vuxna gör.

Bara man lyckas få barnet att förstå att det ska lämna katten ifred tills katten själv blir nyfiken.

#19

Exakt!

#19

Nu är det ju inte alltid det fungerar så med barn. Ett större barn förstår väl förhoppningsvis vad man säger åt dem, men små barn förstår ju inte alltid innebörden av det man säger.

Nu har jag lyckats få min son att tex aldrig röra knivlådan, då den är "farlig och ajaj", men för den delen så har jag ju ändå inte låtit bli att ha ett lås på den, för man vet ju faktiskt aldrig.

Jag kan inte ha 100 % koll på vad han gör 24 timmar om dygnet heller, och en olycka kan hända på en bråkdels sekund.

Jag tycker inte att små barn och skyggisar hör ihop.Jag har många barn och vet att även om det är ett lugnt barn så kan katten bli skrämd av plötsliga rörelser osv och man får ju tänka på att barnen har kompisar mm.Större barn och tonåringar är en helt annan sak.

Jag har en skyggis hemma,han gömmer sig fortfarande efter två år när barnbarnet kommer på besök.Det jag tror han är rädd för är att barnbarnet har ett helt annat rörelsemönster,hoppar,skuttar,pratar högt och "far omkring".Nu är detta en utefödd katt som aldrig umgåtts med människor innan.

#22 ja det jag tänker på. Därför försöker vi finna ett nytt hem åt honom och hjälpa familjen som hjälper katten

Så bra,jag tycker ni tänker rätt.

Du skriver i en annan tråd om att du har erfarenhet av skygga katter, då borde du veta att det kan ta flera år innan vissa låter sig närmas av oss människor vissa låter oss inte göra det nånsin. Och att det som behövs är tålamod. Låter inte som att du ska ta dig an denna katt utan försök hitta någon som kan ge den den tiden den behöver för att ha chansen att vilja bli hanterad.

Du skriver:  MEN. Om katten ej kan anpassa sig och man har provat fram olika möjligheter och gjort allt man kan en längre tid med mera. Så tycker jag nog som många att katten skall somna in. Men det skall inte hända honom alls.

Hur lång tid enligt dig ska man ha försökt innan du tycker att det inte finns mer att göra? Har inte katten rätt att leva trots att den inte vill bli hanterad av dig?Vet katter (och har en själv) som lever/har levt ett bra liv med kattkompisar inne i värmen och varit lyckliga utan att de vill/velat haft mänsklig kontakt nånsin. Så att många tycker att katten ska få somna in vill jag inte hålla med dig om. Att en katt kan må bra inne med oss människor utan att vilja bli hanterad fungerar alldeles utmärkt om man kan acceptera detta. Det är nog rätt egoistiskt tänkande att en katt måste vilja bli hanterad för att den ska må bra. Man ska nog inte ta in en skygg katt om man inte har detta med i beräkningarna. Att avliva för att den inte blir handtam är för mig inget alternativ. Du ser om katten inte mår bra. Min katt älskar sina kompisar, leker, äter, tvättar sig o är i samma rum som oss. Men han låter sig inte klappas. Skulle han ha fått somna in pga detta?

Nu talar jag inte om en frisk katt som inte vill bli klappad.

Utan en katt som kanske utvecklar beteende som gör att den blir "farlig" och så.

Ja erfarenhet finns., inget jag behöver läxas upp om.

Det jag anser är att om katten sitter och skakar i ett hörn och får panik av allt även om man rör sig. han blir rädd för sig själv och så.

Med mera mm mm mm mm. Så är det inte snällt att låta den bli sin värsta fiende. Men detta efter kanske något års provande.

Men vi får se. Går det så går det.

Men jag skulle aldrig våga avliva. Men vill heller inta att den hamnar hos¨någon som gör det.

Tar vi in katten oavsett katt eg så skall den tränas att vara med oss.

Inget som bara kommer naturligt.

Alla är olika.

Av det du skriver så känns det inte som du har så stor erfarenhet av skyggisar. Det är väl inget konstigt att en skyggis blir rädd för rörelser, det är ju därför vi som hanterar skyggisar måste tänka på hur vi rör oss så att vi inte skrämmer dem. Om katten blir rädd, arg eller anfaller så beror det på att vi människor har bettet oss fel och skrämt de. Det är ALDRIG kattens fel!

#26 Om katten sitter och skakar i ett hörn då har den hamnat i fel stödhem,så rädd ska den inte behöva vara.Bland annat därför jag menar att småbarn och skygga katter inte hör ihop.

Förstod jag fel när jag trodde TS skulle hjälpa katten genom att hitta ett annat hem till den eftersom ni tvekade pga att ni har småbarn?

Så här är det. Vi skall ta hand om en katt men pga hans historia kanske det blir svårt hos oss. Men man vet aldrig. Det beroer helt på hur han reagerar med barn. Annars är det väl inget som jag ser som hinder att ta hand om honom.

Men vi får se. Vet ingen annan som kan ta hand om katten.

Men fungerar det ej hos oss så blir vi stödhem tills någon utan barn kan ta hand om honom. Typ någon äldre.

Jag menar på om katten är så pass rädd och får panik och försöker hoppa genom fönster med mera för att han kommer in så är det svårt att han en sån katt. Man skall inte behöva bo i en tom lägenhet pga en katt.

En del tycker att katter som vistas ute i flera år har det bättre där om den får mat och så en att ta in den och tvinga den umgås med oss männiksor.

Men vi får se hur det blir. Håller er update. Men om ni redan nu vet ngn som kan ta sig ann det hör av er. Är akut då de försöker fånga in katten. De står för veterinärkostnaderna.

Har som sagt inget mot katten men kan den ej leva med oss som har barn så måste den bo med någon annan. Så är det.

Man ska alltid sätta för fönster om man tar in en katt utifrån. Då de flesta katter som aldrig varit inne flyger mot fönster för att komma bort. Även tamkatter kan reagera lika om dem varit ute under en längre tid. Man behöver inte leva i en tom lgh för att ta in en skygg katt. Bara man har ett tryggt krypin till dem och fördragna fönster under en tid. Och att man håller sina barn ifrån honom. Du är den som måste se till att dina barn är trygga och inte gör något mot katten den inte vill. Även lära dem att så länge kisse ligger i igloon el krypinet så ska den vara själv! Har man barn ska djuren ha sina trygga platser där barnen aldrig får röra dem. Så att djuret vet att är jag här får jag vara ifred. Hund som katt. Sen att man har samma rutiner varje dag så att katten lär sig. Jag ser inte att du har så mkt kunskap kring skygga katter med tanke på hur du uttalar dig. Så kan han få komma till ngn som har mer kunskap är det  bättre.

Däremot så tror jag inte att han är en skygg katt med tanke på att upphittaren har fått lyfta honom. Och som någon sade innan så är det inte högst troligt att man kan det med en skygg katt. Om den inte blivit paralyserad av något.

Jag vet hur man uppfostar barn så kom inte och säg något om det tack. Lika så hur man tar hand om djur.

Min dotter är trygg och vet hur man skall göra och inte men barn är barn. Så är det.

Jag har tillräcklig kunskap för att t.om ta hand om skadade djur.

Men bommar inte igen mitt hem för ett djur. Gör det inte. Där går gränsen.

Katten kommer lära sig att leva med oss om det så skall ta flera år.

Men allt jag började och sa att om han är elak eller så fungerar det ej med barn.

Sen tillkommer allt annat snack runt om.

Så, Nu lägger vi ner detta. Jag vet vad jag skall göra. behöver inga fler åsikter.

Som det är nu kommer han hem till oss och stannar, vill inte göra mig av med en katt som farit illa och levt hårt.

Hoppas det går bra.

Skriver sen hur det går.

Kan gå bra eller dåligt. Men hoppas på de bästa.

=)

Det du behöver är att ordna en egen fredad vrå till kissen så ska det säkert gå bra för både katt och barn.Håller tummarna.

Vi har en liten vrå där han kommer kunna vara. Kompostgaller mellan så dottern kommer inte åt. Men har iaf fått tänkt och blir att han kommer hem till oss. Känns rätt i hjärtat. Tackar för alla som stöttat oss oavsett vad det har vart.

Kommer med lite bilder och mer info sen =)

Glömde ju säga.

Katten kommer att få sin egen blogg som ni kan följa dagligen.

Alltid lika roligt. Men nu känner jag i magen igen samma sak som den dagen jag ringde och sa att han fick komma hit.

Måste ha vart en mysko känsla som låg bakom att jag tvekade. Eftersom jag Aldrig har tvekat tidigare.

Citerar dig från tråden "Katten fick komma in"  hoppas iaf så han inte är elak eller annat gör så att han måste somna in =(  Är inte samma sak som Men allt jag började och sa att om han är elak eller så fungerar det ej med barn.

Du kanske borde ha lite koll på vad du skriver. 

Var någonstans har jag skrivit att du inte kan uppfostra barn? Jag skrev att det är ditt ansvar att barnet inte blir skadat! Inte samma sak. Ser inte var allt snack runtomkring tillkommet utan det är respons på det du själv skriver. Men vill man inte se det så gör man det inte.

Om man skriver på ett forum så är det väntat med respons o åsikter på det man skriver. Vill man inte höra dem så kan man välja andra vägar. Då inget är skrivet av elakhet. Alla försöker på sitt sätt komma med tips o råd då det är det du verkade vilja ha i början. Men nånstans på vägen vände det. Kanske när man inte tyckte att du verkade ha kunskapen du borde ha för att hantera skygga katter? Tycker därför du ska ta till dig det som skrivs då det finns många erfarna människor här som vet vad dem pratar om.

Sagan: Jo är självklart tacksam över alla råd och info ifrån er med skygga katter. Jag tar mot allt men vissa inlägg upplever man som mer eller elaka svar, men ärliga som jag tycker är bra.

Men nu struntar vi i det.

Katten kommer som planerat och det var dum att ens starta tråd när mina känslor kom in. Men fick nyttiga råd.

Tack ni alla.

Nu låser vi denna tråd.

TRÅDEN ÄR LÅST.

INGA MER SVAR