Gunilla hoppas du blir kvar många friska år till.

Kram på dej din galning hi hi!

Extra stor bamse kram.

Du är inte vidrig gumman, jag förstår hur du tänker, jag har sagt att de som är äldre i allafall, ska få somna in om jag bevarimig väl skulle dö,

min önskan är, men den är jag inte god nog för att få en

jhator

Gunilla jag förstår precis hur du känner. Jag tycker det är klokt att ha tänkt igenom hur man ska ordna det för sina små pälsklingar om något skulle hända. Man kan inte ta för givet att någon annan ska ta över.

Klokt att se till sina djur har det bra även efter att man själv har dött.

Något flera borde tänka på man vet aldrig när den dagen kommer som det är dax att somna in för gott.

Ok, vi syns på söndag, nu kallar dumburken och återkommer på söndag

Jag förstår din känsla där, för så gäller det med min hund om jag går bort. Hon är bara "min" hund och skulle inte klara en flytt tyvärr.

Gunilla

Din tanke visar bara hur mycket du älskar och bryr dig om din katter. Heder åt dig.

Tänker oxå mycket på hur mina katter ska få det om jag lämnar jordelivet före dom..Tre av fem är livrädda främlingar..Dom äter knappt mat som ställs fram om vi har kattvakt..Har svårt att tro att Troja skulle fixa en ny familj, även Tudor å Smoggen är väldigt speciella katter..Så din önska, är nog en bra ide..För tänk om ens katter får ett helvete å hamnar i misär, för att jag inte finns..Huuuuu, bara tanken får mig att må illa…

Jag tänker ungefär som Gunilla. Eftersom jag snart är 65 år så blir det inga unga katter i huset mer. Den yngsta är två år såmed lite tur så överlever jag henne. Jag har kommit överens med mina barn (skriftligen och muntligen) om att de har ansvaret för att mina katter tas väl omhand den dag jag dör om jag då skulle ha katt och att innan de får dela eventuellt arv så ska katternas väl först vara ordnat.

Men eftersom jag kan trilla av pinn när som helst vill jag inte säga avlivning rakt av.

Man bör faktiskt inte skaffa kattunge/valp när man är så gammal så att det är osannolikt att man överlever djuret.

jag förstår precis vad du menar vi fick nyligen göra samma sak med min sambos bästavän som gick bort men många många år innan så sa lasse att han ville ha sin hund tyson med sig och robie min sambo sa skälvklart och nu ligger tyson och lasse i samma grav tycker jag är helt fantastiskt att dom går med på de kyrkogårds förvaltningen. så mitt råd till dig är att be nån du känner och litar till 100% på och säg att dom får avliva kissarna när du dör och begrava dom med dig….. men jag hoppas att du lever länge länge till med dina små gosse djur….STOR KRAM..

//Sophie hedenberg

Oavsett vad man har för åsikt..är det fel att klanka ned på detta vis som man gjorde i mejl till dej Gunilla..var och en har rätt till sin egen åsikt och att handla därefter..förstår ju såväl att ditt beslut är i tanke på dina djurs bästa….om något skulle hända mej förlitar jag på min sambo att han skulle försöka ordna det bästa för  katterna..sju katter skulle han inte klara av att ansvara för ensam..och det skulle förresten inte jag heller kunna göra!

du kommer leva länge gunilla för du verkar va en krut gumma … men jag har tänkt samma tanke, va skulle hända med min lilla bichiga ängel om jag dör, hon är så skälvständig så hon kanske klarar sig hur det än blir

#11 Det låter ju helt otroligt, med tanke på att det brukar vara förbjudet i Sverige. Titta bara på Ulf Larsson, som hade samma önskan, men det var ogenomförbart.

näj då inte här iaf dom sover tillsammans och det såg vi till att det blev så eller min sambo gjorde de ,det går om man verkligen vill prata med kyrkan så löser det sig säkerligen eller om man har nån som är berädd att göra det mesta för sin döde vänn,,i värsta fall får man väll gå dit på natten och gräva ner små älsklingarna brevid sin mammai samma grav..men då vill man ju vara säker på att den man vänderf sig till och litar på verkligen gör det också för det viktigaste är att djuren får va med sin matte /husse eller så ska de nog gå och prata med kyrkan om att begrava en lite una breve det går,,,, eller det kan inte vara förbjudet för de har ju hänt jahg menar vad är förbjdet att plantera aska i jorden som redan är full av aska vart man än titttar jag vet attt man inte får hantera askan hur som hälst men ner i jorden är inga problem 

mvh sophie

när vi begravde min pappa så fick vi ha urnan för oss skälva ett tag,och det hade varit hur lätt som helst att hälla i lite annan aska om man så ville,…så om man är lite smart så går det mesta,endel har ju urnorna hemma

Jag är lite dubbel till det där. Jag kan ändå tänka att jag vill att mina katter ska få möjlighet till ett fortsatt liv om jag dör. Med den jag har nu är det förstås rätt enkelt att välja. Han är 16 år och skröpplig redan nu, och beter sig allmänt besvärligt med andra (kissar på deras grejer). Wille ska inte behöva leva mer om jag dör, han lever redan för att jag önskar det så att säga, jag tror på det stora hela att han håller sig vid liv för att han är älskad och får vara lite lätt knepig (äääälskar främlingar dock, så länge han inte behöver tillbringa sin tid hos dem).

Men för mig kommer det att komma yngre katter, och rätt snart också. Och även om jag inte planerar att dö vid 30 års ålder är det ju aldrig en garanti att livet blir långt. Jag vill tro att det då kan finnas någon som kan ta hand om mina älskade skatter. Nu är jag allergisk mot våra husisar och krasst så inser jag att det sätter katter i mitt hushåll i en bättre situation - de kommer att vara cornishar. Katter som någon kan tänkas vilja älska även om de hunnit bli gamla. För mig känns det inte rätt att tvinga mina djur över regnbågsbron bara för att jag måste över - även om jag förstår och kan sympatisera med tanken. Och jag tror deras själar förenas med min även om vi inte vilar i samma mark.

Hm. Vad hände med "här avlivas inga friska djur"?

#18 Ja den "klausulen" faller ju helt klart utanför denna diskussionen i allafall.

ja det gör den. MEn jag har inga barn och inga släktingar som kan ta hand om mina katter. OCh min sambo är inte sån kattälskare som jag. Så återigen, där står man i ett val mellan två onda ting och får välja det minst onda. För övrigt, så ska jag alltså inte ha nån begravning, om det var någon som läste lite tydligt här. Att spridas på internationellt vatten, vilket HAnöbukten är, är fullt tillåtet. ÄVen om man skulle ha en begravning, så får man ha med sig organiska saker med i graven(nedbrytbara) vilket aska från ett kremerat djur är. Denna tråd kanske ger en funderare åt många här. HUr många av er här inne är kanske som jag utan anhöriga? Vad händer om något händer och det inte finns någon, som kan  ta hand om mina djur på ett för mig fullgott sätt? Kan tilläggas, att jag bara har EN katt, som är helt normal. Alla de andra tre är ju lite speciella i sina krav.

#20 Du har många riktiga kattvänner här inne Gunilla. Specialister på katter med särskilda behov. Jag är helt säker att många skulle ställa upp för dina katter om det händer dig något - Gud Förbjude! Sedan kanske maken  vill ha åtminstonde någon katt kvar om nu det tråkiga skulle hända att han blev änkoman.

Håller med om att det är bra att tänka ut hur man ska ha det den dagen man inte finns längre. Både med husdjur och annat. Det är vi nog lite dåliga på i Sverige. Döden är liksom så långt borta från livet i vårt land. En bra idé är att upprätta ett så kallat vitt arkiv. Där kan man skriva ned hur man vill ha det vid sin död, med husdjur och allt annat.

#10 Citerar dig här: "Man bör faktiskt inte skaffa kattunge/valp när man är så gammal så att det är osannolikt att man överlever djuret".

Håller inte med dig fullt ut här. I Sverige har vi en mycket hög medelålder. Den ligger en bit över 80 år. Hälsan blir dessutom allt bättre. Samtidigt finns det vetenskapliga belägg för att djur som katter och hundar har en hälsobefrämjande effekt på framförallt äldre människor. Att ha djur gör att vi både mår bättre och lever längre. Många äldre skulle kunna vara utmärkta mattar och hussar till hemlösa katter om de bara fick lite backup ifall att något händer dem. Kattungar är väl kanske inte det bästa, men en fullvuxen katt skulle fungera prima.

ja jag var faktiskt inne och skulle hämta/kolla det vita arkivet i fredags. Har visserligen allt nerskrivet på ett papper tillika ett testamente som ligger i mitt bankfack, dit bara jag har tillträde, men det vore kanske bra att ha det vita arkivet.

Här.….. finns kanske fler, som behöver få ändan ur vagen?

#23 Absolut något som man borde ta tag i lite till mans.

du har många vänner här gunilla som skulle hjälpa dig,,,,

siberlina, tack…..

du har många vänner här gunilla som skulle hjälpa dig,,,,

Ja lille Arne har ju en stoooooooor beundrarskara ;)

jo jag vet…….

Det där vita arkivet ska jag fylla i. Har även skrivit på en lapp hur jag vill ha det, men det här kan nog oxå vara bra.

jag förstår precis hur du tänker gunilla. Är det knepiga katter som inte har det så bra hos andra så är det nog bäst att de får följa med. Speciellt om katterna inte kommer vara direkt unga då, eftersom du inte skaffar fler unga katter nu.

Nä. Arne är ju 11  i sommar, Esther blir 7 år och Pipis blir 5 Mee är 3 år. så  nu får det verkligen vara stopp. Och jag vill inet färdas ensam, jag vill ju vara med mina kissar!

Jag håller med om att man inte ska avliva friska djur. Men om det är så att djuret kommer bli sjukt om man inte avlivar det? Och är det ett väldigt krävande djur som inte trivs med vem som helst och inte klarar förändringar, så hindrar man ju sjukdom.

ja, så är det…..OCh jag som inte ens litar på mig själv, hur ska jag kunna lita på en annan människa?

jag förstår så väl dina tankegångar när det gäller dina kisar,,jag arbeta själv för djuren i en stad i halland,där vi snart är klara med ett katt-hem,,jag tycker du är mycket ansvarsfull osm har funderingar och planerar i huvudet om vad du skulle vilja med dina älsklingar om något händer dej,,och som redan sagts många djur klara inte en omplasering,,så med hänsyn till det hoppas jag din önskan blir uppfyld. hälsa underbara bohuslän från mej,,kommer själv från brastad 1 mil norr om lysekil,men bott i halland 28 år,,men bohusläning är man alltid,,hälsa dina kisar från mina två kattpojkar.

Jag håller med dig Hawk, OCH även siberlina.

Det är så här att blod inte alltid är tjockare än vatten. Jag har anhöriga vid liv, men de är mindre värda för mig än vad min sk bästa väninna är. Jag har ingen kontakt med min mamma. Min bästa väninna är 1 år äldre än min mamma, och hon kallar sig för "mormor" till min son, trots att vi är väninnor. Min mamma vill inte ha med min son att göra. Faktiskt, så är det.

Bara för att du inte har anhöriga, så har du ändå en familj. Jag har sett några familjemedlemmar här inne i alla fall… Så Hawknest, du ÄR inte ensam…

(nu blev det helt off-topic, men ändå…)

Kram på dig!

Åh så goa ni är!!!!!

Jag är 62 i år och den yngsta katten här är 5år Så jag hoppas det är liv i kärringen några år till.

Håller med dej Hawk din tanke är ok.

Kram

Min mormor fyllde 90 år nov-09, och har sin första katt någonsin, som är lite mer än 2 år nu. Utan att vara hemsk eller förnedrande så har denna katt gjort så mycket för min mormor… (Ni förstår vad jag menar…?) Min mormor har gjort mycket för katten också, då den är en hittekatt (=född ute och en skyggis).

Det är ett bevis på att närheten av djur kan förlänga en människas liv… Så länge man har sina älsklingar att leva för, så lever man, det är jag säker på…

Mormor säger att hon är väldigt glad att hon kommer att slippa sörja kattens bortgång. Hon slipper känna den smärtan som hon vet att "vi andra" har haft. Hon säger också att den smärtan och sorgen efter katten skulle ta död på henne. Hon är dock orolig för att katten ska sörja ihjäl sig… Hon vet om att katten kommer att få det bra när hon inte finns mer (det kan diskuteras), men hon är orolig att det inte kommer att funka…

Jag är 36 år. Jag köpte min första katt när jag var 17 år. Han levde i 17 år (dog för 2 år sedan). När han dog kom jag på att jag hade haft honom i halva mitt liv, exakt, dvs hela mitt vuxna liv.

Om jag skaffar en katt nu, så kanske den överlever mig. Det vet man ju aldrig…

Jag tar dagen som den kommer och hoppas att mitt liv blir långt och rikt…

Precis vad jag också tänker. Man kan dö nästa vecka, fast man inte har nått en allt för mogen ålder. Vad hemskt att bestämma att mina djur oavsett om de är friska, sjuka, unga,gamla ska få fortsätta leva bara för att ingen kan ta hand om dem på mitt sätt. Vad säger att mitt sätt är det bästa? Katter är anpassningsbara. De kan mycket väl trivas och må bra även i andras sällskap.

Tycker iaf att man ska ge dem den chansen innan man börjar planera avlivning.

Nja, Josefa. Det är ju inte riktigt så jag har menat. Jag har skrivit med tanke på hur Hawk känner det, att hon kanske inte ska överleva sina älsklingar. De älsklingarna hon har, kan inte komma till nytt hem hur som helst. Jag känner inte Hawk, men så pass mycket har jag läst om hennes små fyrbenta… Misshandlade och otrygga i hela sitt liv tills de kom under Hawks vingar. Det går inte att flytta sådana katter hur som helst…

Jag har inte menat något direkt konkret egentligen, utan bara vilka tankar som finns hos mig som är 36 år, och hos min mormor som är 90 år. Vad är differensen mellan dessa två åldrar, när det gäller att överleva sitt husdjur?

Jag kan väl säga så här. Hade jag fått en dödsdom, och om jag då hade haft katt, så vet jag med mig själv att jag hade kunnat dö av oron om vad som skulle hända min katt när jag lämnat. Jag har en sambo som hade tagit hand om katten, men ändå.

Det är nog detsamma med min son som är 4 år. Hade jag fått en dom nu så hade det varit samma sak. Min sambo som är far till mitt barn, är världens bästa pappa som jag litar på till 2000 %. Men jag hade nog dött av oro ändå…

Jag tror att det är upp till var och en om vilka värderingar man har. Ju äldre man blir desto mer insikt får man i livet, om vad som är dyrbarast och vad som är värt att leva för.

I Hawks fall kanske det är hennes katter, i mitt fall är det min son. Vad är skillnaden på katt och barn? Inget egentligen, bara det att de är i olika skepnader och att ens barn blir självständigt, men det blir aldrig katten…

Rätta mig om jag har fel, Hawknestgrove, men så uppfattar jag dig…

Ja, du har nog en poäng där josefa. Man kan inte veta hur det funkar förrän man provat, dessutom kanske inte det funkar precis i början, men katterna kan troligtvis bli lyckliga var som helst, bara de älskar kissen. Säkert finns det undantag mot det, men inte många tror jag.

 Jag tycker mitt liv nyss börjat, jag är en "gumma" på 61  med stora planer. Visst tänker jag på döden men har inte tid med det nu. Har inga anhöriga som kan ta hand om mina katter om jag trillar av pinnen.  Min yngsta katt är inte född än den kommer vecka 8

Har gjort klart vilka missar och hundar som följer mej vid min död. Några av dem kan inte placeras om anser jag. Det är en gammal vovve och 2 gammla katter sen en rädd stackars katt, de får följa med mej.

Jag hoppas att jag får någon förkänning innan jag går hädan. så jag hinner ordna upp det med mina djur.

Ja men…. den som ska ärva mej får ärva lösöret där mina ungdjur ingår , den människan är djurmänniska som tur är.

Är jag oansvarig ?

Absolut inte, Tuska… Man ska göra det ens hjärta kommit överens med sitt sinne. Har man bara det, så är det helt okej, tycker jag. Det är ytterligare ett bra exempel: du har sådana djur som inte kan omplaceras. Det känner ju du bäst, inte någon annan här inne. De som KAN omplaceras SKA ju naturligtvis omplaceras… Det är väl en oskriven lag… Alldeles rätt.

Det tycker jag i alla fall…

Och som i Hawks fall, går det inte så går det inte… Då är det bättre att göra det så fridfullt som möjligt för sina husdjur.

Hade jag haft en katt som inte gick att omplacera, så hade jag nog gjort samma sak. Jag hade också sett till att få det på papper…

Nu ska jag faktiskt gå och lägga mig, så vi hörs i trådarna imorgon.

gunlog om du tar hand om din mormors katt när hon dör så får nog katten det bra, men säg det till din mormor att du tänker ta hand om katten

tycker att det låter som att du ändå har tänkt över det tuska, och det låter som en bra plan. Bara man har det bestämt, så behöver man ju inte fundera på det särskilt mycket. tvärt om, då kan man helt enkelt ägna sig åt att leva livet utan att bekymra sig för vad som ska hända om det tar slut. ^^

gunilla arne får hjärna bo här när du inte kan ta hand om honom längre ´men han får räkna med en prinsessa som är ganska bichig…..men annars så kommer jag skämma bort honom

HAha, så söta ni är1 Ja gunlog, gör din goa moromor den tjänsten, att du lovar henne en god plats för hennes kisse….

JAg vet ju, hur ledsen min väninna var, när hon fick sin dödsdom. Den ena katten var ju gammal och hann att dö innan henne, märkligt.Gamla Ragge bara försvann två veckor innan Siw dog MEn hon var så orolig för Tompen…. OCh mycket riktigt, han sörjde så Siws sambo fick gå och avliva Tompen…..Det var inte bra…….

Ja, om det hade gått så hade jag tagit katten under mina vingar.

Tyvärr kan jag inte det.

1. Katten är en riktigt skyggis, och det går inte med min son som är 4 år och HELSÅLD på katter. Han är för mycket "framåt" om ni förstår vad jag menar.

2. Min sambo är allergisk mot pälsdjur, så det går tyvärr inte.

3. HADE inte min sambo varit allergisk, så hade vi redan haft katter.

4. Stället som katten kommer att komma till, är inget dumt ställe, MEN det hade funnits bättre hem… Vi kan kalla henne för Knut-Signe. Vill inte hänga ut för mycket här i tråden, men jag kan säga som så att stället den kommer till är redan ett hem med katter. (Ingen vet HUR många…) Jag vet att dessa katter i det hemmet har det bra, men mormors katt kommer nog inte att trivas. Det är en ensamkatt, som bara går till en människa. Om Knut-Signe kommer på besök när mormor är hemma, så gömmer katten sig. Om mormor inte är hemma, och Knut-Signe går dit för att se till katten, så visar katten sig, inte mer.

Om jag hade kunnat, så hade jag sett till att ge katten ett hem hos en äldre person som har tid med den. Tyvärr kan jag inte det pga osämja i släkten…

USch, så synd! JA det är inte lätt att få till det alla gånger. Om du hade försökt att placera om kanske via Blocket lite i smyg?

Jag har inget att säga till om gällande katten eller något annat i min mormors liv. Det har Knut-Signe sett till…

Denna Knut-Signe har skaffat katten till min mormor, så därför vet jag att katten kommer att hamna hos Knut-Signe…

Har denna KNutSigne fler katter än 9? mår de bra? Du kanske skulle göra en anonym anmälan….

Jag vet inte hur många katter Knut-Signe har idag. När vi hade kontakt med varann senast, så fanns det 5 katter plus en jättehund i en 2-rummare. Jag vet att personen har haft ögonen på sig, i alla fall.

Det har ryktats om att personen haft en kattmamma med nyfödda i en låda på den inglasade balkongen (på sommaren), men fågeln som kvittrade är inte ärlig alltid.

Vad jag har förstått så är denna personen någon sorts akuthem, eller liknande. Tar hand om herrelösa katter… Denna personen begärde tom uppsägning (vilket också beviljades av arbetsgivaren till slut) för att kunna ägna sig åt hemlösa katter på heltid.

Personen finns kanske här inne, vad vet jag?

Någon som känner sig träffad?

1+1 blir 2