Du är bara helt underbar, som sätter ord på allt..

Det är så rätt å riktigt, synd att fler inte tar chansen att umgås med en skyggis under en längre tid, men de flesta väljer i stället att avliva..Så enkelt, det krävs ingen tid alls då, den är död, fick aldrig chansen, precis som du skriver, kanske var det en tam innekatt som rymt för en tid sen…Det fick ingen veta, när den blev dödad…../Catfoot

Ja, hur ska man få bukt på detta?

Har också många exempel

* Julia, förlorat tron på människor av okänd anledning och fick fångas in i en toalett helt hysterisk. 20 minuter av lugnande prat hemma hade jag en spinnande Julia i knät!

* Blissa, ganska reserverad ute. Kallades vildkatt. Väl inne var hon jättekelen och mysig.

* likaså nästan alla kolonikatter i ett bostadsomåde i ronneby jag tagit in, har varit "skygga" ute  men efter  ett par dagar inomhus  var  de som vilken tamkatt som helst, och kelade o hade sig

Bra #1 och #2!!

Fler exempel önskas där katter har blivit missförstådda!

Likaså katter som tagits in på katthem men efter en tid dömts ut eftersom den inte ansetts tam nog att placera ut.
Har katten fått den omvårdnad som en blyg katt behöver eller har den släppts lös för tidigt på alltför stor yta? Kanske med tillgång till rastgård så katthemmet inte ens vet var katten befinner sig?

Det du skriver belyser problemet väldigt bra och det gäller verkligen att ge alla katter än ärlig chans innan man beslutar något om katten. De katthem som tar emot sk förvildade katter gör en viktig insats. Mina 3 skyggisar kom till mig genom katthem. Ingen av dem har med största sannolikhet inte haft något hem eller också har det blivit otroligt svikna av människor. Helt underbara katter och vi jobbar varje dag på tilliten och så länge jag får bevis på att de mår bra så räcker det för mig.

Det måste vara stor brist på kunskap om katter när man så lättvindigt använder sig av begreppet vildkatt. För att öka tryggheten för katterna så är det nödvändigt med obligatorisk ID-märkning och registrering för ökat ägaransvar. Då skulle vi i allafall vara på rätt väg. Tyvärr finns det aldrig tillräckligt  med representanter i regeringen som vill göra detta för katterna.

* Rasmus som jag hade matat i nästan två år innan jag fick plats att ta in honom, han var så rädd att såg han mig genom ett stängt fönster så sprang han allt han kunde. 5 minuter efter infångandet så kurrade och pratade han med oss, stor kelgris.

* Zorro, Jag var livrädd för att släppa ut honom ur fällan för han var verkligen sjövild och gick till attack, några dagar senare när han hade landat så var han en stor kelgris som man nubblade på eftersom han skulle vara mellan fötterna på en.

* Harlequin, helt klart haft ett hem en gång i tiden men det var nog många år sedan och det tar tid för honom att lita på människor igen. Sakta men säkert kommer förtroendet tillbaks. 

De flesta av alla katter jag tagit in har varit utefödda katter men dessa var också uträknade som "vildkatter" och skulle inte ha haft en chans vid en första bedömning.

Jag vet en mamma katt, vars ungar mellanlandade hos mig innan familjen kunde återförenas, som levde rövare i fällan och var helt hysterisk. De som fångat henne, vana vid skyggisar, blev lite skraja när de släppte ut henne och hon började gå mot dem, trodde att hon skulle attackera dem. Gissa om de blev förvånade när hon istället började stryka sig mot deras ben och kräva gos, detta alltså bara minuter efter hon spottat, fräst, morrat och försökt bryta sig ut ur fällan, och även utomhus visat samma skygghet som utefödda katter.

En del katter kan man ana att de har haft en ägare redan när de är ute även om de ryggar undan för en, de kanske lägger huvudet på sned när man pratar med dem på tryggt avstånd eller bara uppträder avslappnat så länge man håller en par meters distans, men det är långt ifrån alla så jag håller med, det går inte att avgöra om en katt är utefödd eller ej innan man fått in dem och börjat lära känna dem.

Jag sitter här och blir tårögd, vilka härliga historier det finns om "missförstådda katter".

Ni har haft sunt förnuft och inte "dömt katten efter håren".

Att bli fångad i en fälla är ju ganska så stressande för kattena oavsett om de är tama el ej.

Därför anser jag att det inte går att avgöra vad man fångat. Kom ihåg när vi fångade Flea i Husby. Ryktet gick att han var enormt aggresiv och elak så när vi fångade honm var vi verkligen försiktiga.

Så kommer vi till lokalen och ska släppa ut honom och han går emot oss och tänker nu får man sig en åthutting men istället strycker han sig mot benen och vill gosa.

Katthem där jag jobbade bedömde katter som inte gick att ta i eller skyggade tillbaka som vildkatter.

Eller en kattmamma som angrepp oprovocerad som "ej förmedlingsbar" och blev avlivad.

#9, Lika osunda bedömningar av okunniga människor  som när du berättade i en annan tråd där du beställde fälla och Djurens Vänner hade tipsat om hur man kan avgöra om en katt är vild eller ej…man vet inte vad man ska säga. Fick du något gensvar, du kontaktade väl företaget och bad dom ta bort det sk. tipset?

Jag tycker ändå att det är bra gjort av de katthem som i alla fall ger katterna en chans, även om de inte alltid lyckas så bra, men de svarar i alla fall inte  att "sådana katter " tar vi inte in utan att veta vad det rör sig om. Även om jag tycker att många har uråldriga åsikter hur en skygg katt ska skötas.

Man kan inte bara strunta i saker och ting, någon måste ta ansvar. Men som Emjon skrev i #4, så länge regeringen inte är instresserade av en lag om id-märkning är det svårt.

I och för sig, tror ni kommunskytten kollar ordentligt om en katt är märkt, jag tror de skjuter dem direkt i fällan….är det nån som vet? Chipmärkning syns ju faktiskt inte och otydlig id-märkning kan ju ta en evighet att tyda, vem lägger ner sig så?

Ja kan ju ta min egna Tore som exempel… Han var ju en vildkatt bara för att han inte ville gå in i en bur enligt dom som hade han. Visst han är ännu rädd men rädd och förvildad e ju två skilda saker. Mina egna "tam" katter blir ju också helt galna när man tar fram en bur :)

Min Sara är så skygg ute att hon inte kommer fram ens till oss.

Men inne är hon en spinnmaskin av guds både.

Kelen till tusen.

Hon skulle nog vara sjövild i en fälla.

Vi har haft fler som varit skygga ute. Jag tror nog att många katter blir dömda efter fel grunder.

Vem skulle inte bli hysterisk i en fälla.

Jenna

Personligen tycker jag det är bra om katter är lite skygga utomnus, så springer de inte fram till alla okända….man vet ju inte hur just de folket är mot katter inte. Men så tror ju jag även på att utefödda katter kan bli goa fina och ej rädda kissar med

Ja, sätt mig i en fälla, så ska ni få se på skygg..å herre jestaness, vilket liv jag skulle föra..Klösas å rivas, bitas om jag kom åt..Här kan ni snacka om "vildkatt". Jag blev skjuten på stubinen, till mångas glädje, för jag var ju en "vildkatt" bara…

#14, Jag förstår mycket väl om en katt fräser och biter om de hamnar hos fel person. Katter är inte dumma, de måste bli fruktansvärt frustrerade när de blir missförstådda….

Vi människor bara dömer utan att ens försöka förstå hur det skulle kännas om man själv befann sig i samma situation…vissa har inte förmågan att sätta sig in….kanske för att de inte bryr sig tillräckligt….

Det som man inte heller får glömma bort i sammanhanget är ju också hur länge katten gått hemlös och vad den har råkat ut för. Med tanke på att det finns så mycket grymhet i vissa människor och hatet mot katterna så kan ju de också sätta djupa spår.

Vår Mimmi t.ex har säkert varit med om elaka människor tidigare och det vi känner till om henne var att en kvinna matade henne under 1 år. Tyvärr var kvinnan lite rädd för katten och gjorde därför inga försök att varken få henne tam eller ta in henne. När kvinnan sedan hittade Mimmis kattungar på sin altan så kontaktade hon katthemmet i Södertälje som tog hand om både mamman och ungarna. Som det ofta blir så fick kattungarna fort hem men mamman blev kvar för hon var inte klappbar. Den 29 September har vi haft Mimmi i 2 år och hon visar att hon så gärna vill ha kontakt och bli klappad. Hon har också stort behov av att få gå undan ibland och få vara ifred vilket vi respekterar. Samtidigt är hon oerhört misstänksam så jag visar henne också att allt är på hennes villkor och hur mycket kel hon vill ta emot. Då har jag mycket nytta av alla de andra katterna i flocken för vi har lite klappritual vid varje tillfälle när mat serveras. 

Det som jag reflekterat över de senaste åren är att det är så många katter som försvinner spårlöst. Ägarna efterlyser dem och ofta är inte katterna märkta på något sätt och inget halsband. Det som däremot förvånar mig är att så många katter som har örontatuering inte kommer tillbaka till sina ägare. Jag vet ju att en del inte betalat in avgiften och det är ytterligare en sak som förvånar mig. Denna engångskostnad som nu är 130:- är väl inget att snåla in på om man älskar sin katt.

När jag tänker på detta så kommer vi tillbaka till det ursprungliga inlägget och man kan undra vad som egentligen hänt alla försvunna katter.

#16, Du tänkter samma sak, det går fort för en katt ute i det fria att bli skygg, även om det varit den tamaste varelse man kan tänka sig innan. Folk som schasar bort dom, slänger vatten, barn som kastar sten och lösa hundar som jagar dom. Vem ska de lita på? De gör sig ganska snart osynliga och rör sig till slut bara i gryning, skymning och nattetid.

Jag brukar också fundera på var alla id-märkta katter tar ägen? Det finns så otroligt många försvunna katter, var är de?

Kollar verkligen myndigheter/polis överhuvudtaget?

#17 Där har jag ytterligare ett bra exempel och det är våra två jourkissar som vi har genom Akutgruppen. De räddades när det uppdagades att någon katthatare hade börjat stena kattungarna till döds. Gud vet vad de som överlevde har varit med om för det har tagit lång tid att vinna deras förtroende och de är superkänsliga för förändringar. Det gäller för övrigt hela kullen så vitt jag har förstått det. Jag vill ju att dessa kissar skall få bra hem men då måste jag vara 100% säker att de blir hos rätt människor. Båda kissarna är så otroligt gulliga mot oss men rädda till tusen för främlingar.

Hur polisen kollar varierar nog mycket över landet och flera gånger här på hittekatter har det varit hårresande incidenter så man kan undra.

Var det inte någon notis i tidningen nyligen om att polisen hade låtit en kat dö i något garage och sedan visade det sig att katten var öronmärkt. Poliserna visste inte ens att man kunde öronmärka sin katt. Tror att det är många som inte inser att man märker sina katter om man tycker om dem. Kan också bero på att de inte tycker att katten är värd besväret.

Sen finns det ju också en hög dölighetsfaktor, vet inte hur ofta man ser överkörda katter som ingen stannat för och tittat noga på, finns också räv och grävling som tar katter. Längre upp finnns det väl ännu större djur som också tar katter (varg, järv, björn kanske). Och såklart svält när de inte längre orkar/vågar närma sig människor. :(

Eller som grannens katt som försvann, de fick reda på att polisen hämtat honom eftersom han blivit överkörd, och sedan bara dumpat honom i skogen. Han var id-märkt, polisen grävde inte ens ner honom. Inte roligt för ägarna att hämta hem honom när han legat ett tag i sommarvärmen.

Det finns historier om id-märkta katter, men det jag verkligen undrar över, kollar kommunskytten om katten i fällan är märkt innan han/hon skjuter katten.

Knappast, tror jag….vad tror ni….?

Det bor en gubbe här i området som tydligen varit kommunskytt i sååå många år, han verkar vara stolt över det. Han hatar katter, kallar dom för världens otyg och verkar vara världens monster i hans ögon…man får ingen respekt får sådana personer direkt.

#19 Det är ju inte klokt att polisen har så dålig information att de inte ens känner till att katten kan vara märkt. De som bor i närheten till skog måste ju ta med i beräkningen att katten kan bli tagen av ett rovdjur. Om katten blir överkörd eller skadad så önskar man ju att den blir omhändertagen på rätt sätt. Där är det också en självklarhet att kolla efter märkning för att kunna meddela ägaren.

#20 Minns att jag läste om detta och det är ju skandal av polisen att göra på detta sätt. Det som jag befarar är att många som tar jobb som kommunskytt inte har något till övers för djur. Tror också att det kan vara just katthatare bland dem. Sedan finns det nog de som har mer sympati för djur också för de får ju rycka ut och avliva svårt skadade djur.

Jag vill inte uttala mig om hur det går till när de fångar in katter för jag känner inte till fakta där men det finns kanske någon annan här som vet.

Vi hade den diskussionen här förrut med Nore (kattvän och kommunskytte).

Jag tror inte att en kommunskytte har den minsta möjlighet att kolla efter en chipmärkning. Chipläsaren måste hållas nära kroppen och långsamt går över hela nackområdet ner mot benen. Det är omöjligt att göra det med en katt som är rädd och rör på sig. Och skytten har väl knappast all ro och tid som krävs för det i en sådan situation. Är tveksamt om de ens kollar öronmärkning.

Men det bästa man kan göra för sin katt är att chipmärka och örontatuera den.

Eller som när jag saknade en katt och jag fick höra att polisen ringer till gatukontoret när de får höra om en påkörd katt. Och jag vet att gatukontorskillar inte kollar någon märkning. De städar bara upp.

Gatukontoret då är det samma som att en död katt går under benämningen sopor det är nog inte vad en ägare vill höra som saknar sin katt.

Hur gick det med din katt kom den tillrätta igen?

Nej, den försvann för alltid fast den var märkt. En skogisblanding. Fast nåt år senare såg jag en katt på en fönsterbrädan lite längre bort som såg likadant ut. Men jag gjorde inget. Katten finns fortfarande under mitt namn i registret.

#22, Jag tror inte heller de kan kolla, de måste ju även släppa ut katten från fällan för att kunna kolla märkning och det har väl inte kommunskytten möjlighet till.

Men om katten har halsband är de väl skyldiga att kolla.
Då vore det bästa att man märker OCH sätter på halsband.
Många människor fattar inte det där med nummer i örat och vet inte vad de ska göra.

Man blir lite mörkrädd, tänk här som djurföreningen hänvisade de flesta herrelösa katter till kommunskytt under flera års tid. Undrar hur många id-märkta katter som strök med, och hemma satt en ängslig ägare som annonsertat och gjort allt för att få tillbaka sin katt. Sorgligt…..

Förresten #24, sorgligt med din katt……beklagar…

Jag måste berätta en sak som jag tycker var kanonbra gjort av polisen. En bekant letar efter sin katt som försvann vid en trafikolycka. Vi såg en katt ligga mitt på en 110-väg, var fullkomligt omöjligt att stanna eftersom det var enkelfiligt med mitträcke osv. Vi ringde polisen, de kom med en gång och stoppade trafiken och hämtade katten. De tom. hade lagt den i en kartong med filt över, eftersom katten saknade huvud.
Det tycker jag var storartat gjort!!!

Det var inte katten vi letade efter, men vi hittade den här kattens ägare till slut. Morr, hur kan man släppa ut en katt vid 110-väg?? Många tror att bara de bor på "landet" är det helt okej, även om de bor nära motorväg.

#24 Vad ledsamt att du inte fickhem din katt igen. Det finns ju tyvärr oärliga människor som inte bryr sig om att kolla efter ägaren. Här såg de väl en chans att få en fin katt gratis.

#27 Ja det är värt att nämna i sammanhanget att de finns också justa poliser som har empati så man får inte dra alla över samma kam.

Putt för denna viktiga fråga.

Det har hänt att grannkatten har gått in i fällan avsett för någon annan katt.Han har fört ett j-a oväsen och när jag släppte ut honom for han iväg som skjuten ur en kanon. Men det är en snäll och tam katt.

Eller som min grannes katt som har suttit i fällan säkert 5 gånger när jag ska fånga in hemlösa här hos oss, han är så van att han äter upp i lugn och ro, även om jag öppnar luckan så äter han klart först innan han går ut i sakta mak för att få lite kel. Men hur många katter är van med fällan så att de beter sig så?

#30, 31, nej, precis, man kan aldrig veta om det är en tamkatt eller inte om man inte tar in dom i tryggheten och låter dom varva ner, det kan ju ta olika lång tid, pga. av chocken efter fällan mm.

Många katter har/blir oskyldigt dömda, men det viktiga är ändå att alla katter är värda att kollas och få en chans, tam eller förvildad. Man får inte glömma att ofta har den förvildade katten varit tam en gång men på grund av människors svek varit tvungen att "gå under jorden" för att överleva och undvika faror, oftast orsakat av oss människor.

Ni som har tagit in katter som sedan visat sig vara tamkatter en gång i tiden, hur lång tid brukar det ta innan de lugnar sig? Jag tänker såklart på min kattmamma som började klättra på väggarna precis som sina ungar nu när vi tog in henne. Men när jag tittar på henne och blinkar så blinkar hon tillbaka och ser ut som hon vill kommunicera… men om jag skulle gå mot henne så morrar hon. Min egen hittekatt tog det ju en två-tre dagar innan han vågade sig ut från under badkaret, men sen var han ju helt tam igen.

Vad har ni för erfarenheter?

Jag hoppades ju också att Värnamokatten har varit tam en gång i tiden. Men nu hade de spytt en massa mask så jag var tvungen att ta i henne för en avmaskning. Hon fräste också när jag kom för nära men åt lite godis från mina händer och sov-längst ner- i min säng.

Jag hade arbetshandskar på mig och en handduk men hon bet mig genom handskarn och genom fingernageln. Jag fick i henne avmaskningsmedel men har samtidigt förstört mycket. Nu är hon ännu mer rädd för mig och sover under sängen. Och jag hade försökt att ta det så lugnt som möjligt….

Problemet är också att så får jag aldrig med henne till veterinären. Har insett att hon nog aldrig hade kontakt med människor och det kommer att ta långt tid.

#33 oj det varierar, allt från 10 minuter upp till månad. Allt handlar ju om hur illa de har blivit behandlade innan. Rasmus tog det ju ca tio minuter innan han började prata med oss och då hade jag ju matat honom ute i två år och han var ju så rädd att han sprang så fort han såg min skugga.

Zorro som var värsta attack katten tog det väll ca 4-5 dagar sedan snubblade man över honom när man försökte gå.

Den som har tagit längst tid är Harlequin som är en riktig fegis, att han har haft ett hem tidigare tror jag fullt och fast på men har säkert blivit väldigt illa behandlad så att få hans fulla förtroende tar lång tid. Honom var jag ju tvungen att tvångskela med, först med en ridpiska och efter lååång tid kunde jag ta händerna.

Det är bara tre olika katter sedan finns de dem som är där emellan. Jag har ju mest bara tagit in utefödda katter så då ser man ganska lätt skillnaden på beteendet.

Jag säger som de andra, det tar olika lång tid. Kan ju bero på hur om någon vänlig själ matat dom en längre tid ute osv. så de haft lite mänsklig kontakt, eller om de varit inne en gång i tiden, kanske som kattunge.

Här hemma funkar mina andra katter som tämjare, men det förutsättter ju att skyggisarna är avskabbade och vaccerinerade förståss.

Jag får väl helt enkelt döda mina gosinstinkter och försöka ta det lugnt och låta henne ta lite tid på sig… Hon är inte speciellt stor förresten. Kan tänka mig att hon nog bara är året själv. Sommarkatt kanske?

Jag har en ridpiska som jag använder till skyggisar, troligtvis en barnpiska. längst ut så sitter det som en hand i skinn, den är perfekt att först börja mata dem med godsaker med, sedan kan de bita lite i den så vet de att den inte är farlig. Sedan är den perfekt att använda att kela med, den kliar dem gott i pälsen.

Fagddu, är lite nyfiken, är detta den grå honan med tre ungar upphittade i Lund? Har inte hängt med i alla trådar.

En ridpiska? Hahaha, så smart egentligen. Synd att jag inte har några av mina kvar, de hade säkert luktat gott dessutom ;)

#39 Det är "min" lilla kattfamilj japp. Det var ju egentligen fyra ungar, men en av dem har inte setts på 1,5 månader så jag tror att den tyvärr är död… fast jag vet inte varför eftersom den försvann efter jag börjat matat dem… kanske någon elaking. Men det är de iaf :)

Det är en väldigt fin familj, såg bilderna du tagit.

Då har du inte haft dom länge….honan kommer, hon har nog fullt upp med att försvara sina bebisar.

Ridspö var smart, fjädervippa, elementborste eller fönsterpensel är också bra.

En katt fick jag tam genom att binda en leksaksråtta i ett långt snöre, först fick han busa med den, sedan började jag dra råttan över kroppen och över huvudet, till slut tyckte han det var mysigt, speciellet på huvudet, till slut kunde jag smyga ner handen mot pannan och klia, han trodde det var råttan. I och för sig en lång process, det tog tid, men det gick till slut!

Idag är han tam, men tycker fortfarande det är mysigt när jag kommer med en råtta, då böjer han ner huvudet och säger till råttan, att det är okej att klia nu.

Nej, honan kom in imorse, och den sista ungen också. De andra två ungarna har varit inne i tre och två dagar. Ska nog försöka hitta en ett spö att fästa något på, och se om jag kan få dem att leka lite när de lugnat ner sig. :)

Lite kul med en kliråtta ändå. Undrar om han gör samma sak med riktiga råttor? ;)

#42, fniss, jag det kanske han gör, böjer ner huvudet när han möter en skogsmus….musen måste tycka att det är en väldigt artig katt som bockar.

Jaha, har du fått in mammakatt idag, då är det inte konstigt hon är rädd. Jag brukar låta de vuxna katterna vara första dagarna, mest sitta i rummet och läsa och prata lugnt. Kanske ha en radio på så de lär sig normala ljud. Jag tror inte på att tränga sig på från början.

Ska du behålla dom ett tag eller skulle de till Alexej? Ska du flytta på dom är det smart att du har en transportbur färdigbäddad så kanske honan lägger sig där och du bara kan smälla igen den när hon ska åka. Slippa bråka med henne i onödan.

Ska du försöka få in hanen också? Senare förstår jag….

Det mötet hade jag velat se. *fnissa*

Jag får nog låta henne vara ett litet tag. Egentligen var väl planen att kastrera honan så snabbt som möjligt och sedan få iväg dem till Alexej… men nu eftersom hon är så himla skygg kanske det blir svårt att få iväg henne till kastrering. Vi måste hitta en bra veterinär som inte tar överpriser också…

Ska se om jag kan lura sambon att låta dem stanna och lugna sig ett tag innan de får åka hem till Alexej. Jag får ju inte bestämma allt själv hemma. *morr*

Tänkte faktiskt ställa in transportbur och lägga en handduk eller så i.

Jag ska försöka få in hanen också. Men han är mycket svårare, han är inte alls lika bunden till det här området så oftast ser man honom bara någon gång varannan månad. Dessutom har jag inte plats hemma just nu, så det får bli efter de här har åkt… om jag har "tur" så kanske vi inte får tag på honom förrän efter vår Thailandsresa, och sambon är lite svag för honom… *håller tummarna och önskar*

Vi har döpt honom till Ugglo förresten. För han sitter som en UGGla och GLOr på en när man ser honom. Det är dock mest ett arbetsnamn, vi får kanske komma på något finare längre fram. ;)

#44 Hanen verkade det ju jättesynd om, hoppas, hoppas att din sambo faller för honom. Vet hur det är när man inte får bestämma själv, i och för sig kanske tur, hade det varit bara jag hade jag haft hur många djur som helst här hemma……hade inte varit så bra…..låtit hjärtat styra före hjärnan, än en gång!

Du har ingen veterinär som lånar ut tvångsbur? En trådbur med mellanvägg. Då behöver man ju inte bråka mer med katten än att få in den i tvångsburen. I och för sig funkar det med en vanlig gammaldags trransportbur i tråd också, man kan ställa den på högkant hos veterinären så sticker de katten i rumpan utan att behöva krångla.

Bara en tanke….

Det kanske kan fungera… för jag tror inte den här honan är så himla hanterbar riktigt än. :/

Sambon sa precis att en av dem (antagligen den nyaste lilla kattungen) hade kissat på madrassen istället för i lådan… kanske dags att köpa en nya extra säng…

#46 kanske inte så fagert inredningsmässigt sett men lägg en presenning över sängen så ska nog kissarna undvika att kissa där.

#47 Vad gör det? Dörren till dem är ju stängd ;)

Ok missade att dörren var stängd

Jag tänkte att de kan behöva lite privatliv eftersom annars lär de ju sitta och fräsa åt mina kissar hela dagarna istället för att lugna sig. Så därför har de en stängd dörr. Därför kan jag ju göra det hur hemskt som helst där inne, rent inredningsmässigt. Har ingen presenning dock… får skaffa en idag. Tack för rådet. :)

Har du möjlighet att kunna sätta upp kompostgaller i dörröppningen? Det är mycket bra när man vill vänja kissarna vid varandra.

Vi har ett förberett kompostgaller sen senaste katten vi tog in, men de har ju inte varit inne så länge än så vi tänkte vänta lite med det. Låta framför allt katthonan läka lite efter kastreringen och sådär. :)