Jag måste erkänna att jag är ganska skeptisk till "no-kill principen", i alla fall i dess mest radikala form. 

Jag anser att det är rätt att försöka rädda de katter som går att rädda och som är rimligt att rädda.

Men jag är inte så säker på att det bästa är att rädda en katt som är så pass sjuk att det skulle kosta upp emot 15 000 kr. först måste man ju ta hänsyn till katten. Hur skulle en hemlös, kanske skygg, katt klara av att genomgå så pass omfattande behandlingar? Hur mycket skulle katten lida under behandlingarna? Och hur skulle livskvalitén se ut efter behandlingarna? Det finns vissa behandlingar som jag skulle tveka att låta en tam katt genomgå då det i stort sett bara är ett sätt att förlänga lidandet och i bästa fall kanske ger katten 2 år till att leva. En hemlös, skygg, katt skulle jag aldrig låta genomgå en sådan behandling. Det skulle vara tortyr. Bättre att katten får somna in med lite värdighet.

Sedan finns aspekten om man ska lägga 15 000 kr på en katt eller använda dem pengarna till att rädda 10 andra katter. Låter grymt, ja. Men här är det ännu viktigare att ta hänsyn till kattens välmående. En plågsam behandling för en katt som dessutom kräver så stora insatser anser jag inte är försvarbart.

Att man sedan kanske spenderar de summorna på katter där behandlingen är relativt snäll och där katten kanske kan leva ett fult normalt liv efteråt är en annan sak. Men man måste ändå inse att de flesta organisationer arbetar med extremt smala budgetar och när de ställs inför valet att rädda en katt eller flera så kommer de att välja flera i de flesta fall.

Jag tror ni har missuppfattat No-Kill principen. Jag märker även att ni blandar in olika slags problem i det hela som inte riktigt har med varandra att göra. Att det till exempel råder brist på katthemsplatser är ett annat problem än om ett katthem står för No-Kill eller inte. Tyvärr är det oftast fullt på Katthemmen då vi har på tok för få i förhållanden till behoven. Det finns således ingen garanti att ett katthem har plats när man som privatperson hittar en hemlös katt. Vi är beroende av att flera privatpersoner ställer upp och tar in katterna. Sedan blir det givetvis extra svårt om det är en skadad/sjuk katt som kräver mycket veterinärvård. Det finns vissa fonder där man kan söka pengar, men det tar i regel ett tag innan man får veta om man blivit beviljad pengar. Här skulle det behövas ett annat system. Det är dock ett problem som inte har med No-Kill att göra. 

Sedan är det ju inte så att man aldrig avlivar en katt inom No-Kill filosofin. Det man inte gör är att avliva friska katter och att man inte ser skygghet som en sjukdom. För varje sjuk katt gör man sedan en individuell bedömning utifrån vilka förutsättningar just den katten har vad gäller sjukdomsbild och prognosen som en behandling skulle innebära. No-Kill katthemmen är mer lösningsfixerade istället för problemfixerade. Inga katthem vadar i pengar men de som anslutit sig till No-Kill brukar lösa det om de väl tagit in en sjuk katt där behandling är försvarbart. De har blivit duktiga på att hitta lösningar via insamlingar och sponsorer helt enkelt. No-Kill handlar dock i första hand om att inte avliva friska katter. Något som görs på tok för ofta och för mycket idag. 

#1 Du skriver: "Sedan finns aspekten om man ska lägga 15 000 kr på en katt eller använda dem pengarna till att rädda 10 andra katter. Låter grymt, ja. Men här är det ännu viktigare att ta hänsyn till kattens välmående. En plågsam behandling för en katt som dessutom kräver så stora insatser anser jag inte är försvarbart".

Ett katthem med No-Kill-policy brukar inte backa för kostnaden om det finns en god prognos för katten ifråga. Det är naturligtvis alltid veterinären som avgör om det är "humant" för kissen eller inte. Så något djurplågeri blir det aldrig frågan om. 

Du skriver vidare: "Men man måste ändå inse att de flesta organisationer arbetar med extremt smala budgetar och när de ställs inför valet att rädda en katt eller flera så kommer de att välja flera i de flesta fall". 

Nej så tänker inte katthemmen som anslutit sig till Svekatt och står för No-Kill-policyn. De anser att varje katt är viktig. Att kvalitet går före kvantitet. Ett viktigt synsätt om vi ska komma vidare och lyckas höja kattens status. Att rädda 10 katter till priset av en är således inte gångbart om man har detta synsätt. Jag vet att det finns organisationer som räddar katter på löpande band men som inte följer upp vad som händer sedan. Inte lägger så stor vikt vid kastrering och att följa upp jourhemmen, de nya hemmen. Jag anser att vi biter oss själv i svansen om vi tappar bort kvalitetsaspekten och blir fartblinda.

Här kan ni se vilka katthem som är anslutna till Svekatt som står för No-Kill vilket värnar om friska katters rätt att leva.

Jodå, No-Kill fungerar alldeles utmärkt! Jag är volontär på ett katthem anslutet till Svekatt, där No-Kill tillämpas, och det är inga som helst problem. Läs #2 så förstår du.

Det finns också veterinärer som hjälper hemlösa katter genom att ge rabatter, erbjuda avbetalningsplan osv.

Problemet är ju egentligen att man inte kan tala om ngn etablerad No-kill verksamhet i Sverige överhuvudtaget. Jag har jobbat på ett no-kill shelter i USA och jag VET att det fungerar.

Problemet är att man idag tyvärr inte kan jämföra Amerikansk djurhemsverksamhet med svensk djurhemsverksamhet, inte på långa vägar ens.

För det första, om man vill kunna driva en framgångsrik No-kill verksamhet så finns det flera program som djurhem MÅSTE jobba med. Jag klistrar in de här på engelska, hoppas det går bra:

I. Feral Cat Trap/Neuter/Release (TNR) Program

II. High-Volume, Low-Cost Spay/Neuter

III. Rescue Groups Transfers

IV. Foster Care

V. Comprehensive Adoption Programs (including off-site adoptions)

VI. Pet Retention Programs

VII. Medical and Behavior Prevention/Rehabilitation Programs

VIII. Public Relations/Community Involvement

IX. Volunteers

X. Proactive Redemptions

Sverige utgörs idag mest av s.k. Rescue Groups (se punkt 3). Små föreningar med små resurser. Riktigt stora djurhem som har en veterinärklinik, utbildningslokaler, träningslokaler mm inbyggd har vi i princip inte alls. Det är just de stora djurhem med anställd och utbildad personal (inte bara för djurvård men även t ex  marketing-, volontär- och utbildningsansvariga) som slussar vidare en del djur till mindre föreningar efter att djuren har blivit kastrerade och ev. behandlade för åkommor. (Trots att djurskyddet är statens ansvar så saknas det helt sådana proffsiga djurhem i Sverige som enligt min åsikt ska drivas med statliga medel).

Trap Neuter Return (punkt 1) jobbas det nästan inte alls med i Sverige. TNR är en STOR anledning till att många katter inte tar upp platser på djurhem i USA.

Stora kastreringsprojekt med starkt subventionerade priser organiserade av djurhem och där både ägda katter och hemlösa katter som matas kan bli kastrerade, saknas i princip helt (punkt 3)

Rehabiliteringsprogram (punkt 7) som förebygger eller förbättrar oönskad beteende saknas helt. Dessa program förebygger dels att ägda katter slipper hamna på djurhem och att djuren som finns på djurhem blir enklare att omplacera.

S.k. “Pet Retention Programs” saknas helt i Sverige. Programmet utgår ifrån att man förebygger att folk ”överger” sina djur till djurhem genom att hjälpa till att problemen kring djuret löses till exempel genom hjälp av en etolog när det gäller oönksad beteende eller kastrering av revirmarkerande innekatter. 

De andra punkter jobbar man med lite grann i Sverige men de används långt ifrån lika bra som man gör det i USA. Mest pga att vi just saknar dessa stora och professionella djurhem med anställda. Resurserna är alldeles för små helt enkelt.

Så nej någon No-kill verksamhet finns inte i Sverige om man ska vara ärlig. Och det är inte så konstigt för staten skiter fullständigt i sitt ansvar. Så länge det inte finns tillgång till statliga medel och så länge föreningarna inte utbildar sig kring vad No-kill verkligen innebär (det är SÅ mycket mer än att inte avliva behandlingsbara djur, se alla programpunkter) så kommer det inte att kunna etableras ngn No-kill verksamhet i Sverige. Det är inte samma sak som att säga att No-kill inte fungerar, för det gör det!

Jag skulle inte tro att katthemmen skulle kunna rädda 10 katter istället för en, då de förmodligen bara kan ta in en katt till istället för en skadad eller sjuk katt som avlivas.

 Kostnaden för ett av djurhemmen i USA som har blivit no kill

YesBiscuit ville veta hur mycket det kostar att gå från att döda 6 av tio djur för att rädda tio av tio . Det korta svaret : När UPAWS dödade 64 % av djuren var kostnaden190,85 $ per djur . Nu räddar de 99 %och kostnaden blir $ 207,58 . Samtidigt dock , kastade de bort $ 178.636 i adoptions intäkter när de dödade djuren och det skulle bara ha kostat dem $ 15.660 mer för att faktiskt rädda dem. **Men det är inte allt : medan kostnaden per djur ökade något ( 8 % ) , så gjorde intäkterna det också : en ökning med totalt 61 % .

****Som Reva Lauturi , styrelse ordförande för UPAWS , förklarar ,

Den … komponent som inte kan ignoreras är att medan kostnaden per djur ökade med 8 % , såg vi också en ökning av donationer på 43 % och en nettoökning av insamlingar på 294 % till en total ökning av intäkterna med 61 % … Uppenbarligen mer än kompenserar de ökade intäkterna upp för kostnad per djur , och har gjort det möjligt för oss att genomföra fler tjänster , blir proaktiv och planera för en framtid (inklusive planer för en ny shelter ) .**

"Det viktiga är det orubbliga beslutet att inte döda friska, behandlingsbara, adopterbara djur. När detta beslut fattas och alla (styrelse, personal, volontärer) har åtagit sig det målet, kan det göras. "

#4 det finns en elfte mycket viktig punkt också I USA är det chefen för djurhemmet om h*n har hjärtat på rätta stället I Sverige får vi väl säga myndigheterna-länsstyrelsen istället om de har ett hjärta..

#4 Tack för en mer genomgripande beskrivning över vad No-Kill innebär. Vi i Sverige ligger långt efter och har bara börjat stapplande steg i rätt riktning… Inte desto mindre viktigt att fortsätta vandra mot mera civiliserade och modernare metoder värdigt ett moderna välfärdsland på 2000-talet. 

#5 Intressanta jmf.

Det är korrekt som #4 säger. Någon fullödig No-Kill rörelse så som den definieras i USA  finns inte i Sverige i dag. Vi har precis börjat vakna till och några av de mer "radikala" katthemmen vågar stå upp för att de inte avlivar en frisk eller behandlingsbar katt. Några få har tagit till sig  TNR-metoden Det är ett första steg mot något bättre.Dessa katthem motarbetas och smutskastas av etablissemanget. Därför är det oerhört viktigt att alla katthjälpare som delar No-Killrörelsens värderingar vågar stå upp för det.

Att rädda liv när chans för bra kvalitet finns framöver berör oss människor på djupet, öppnar våra hjärtan och ger oss kvalitet i våra egna liv. Avlivning, när den sker på "obefogade" grunder kräver nedstängning av våra djupare livsinriktade känslor och möjligheter så det förminskar oss som människor som jag ser det. Sen verkar det finnas människor som kan behålla värdighet och värme trots att de utesluter djuren (våra likar eftersom vi också är djur i grunden), detta fenomen förstår jag mig inte på…

Tack alla för klargörande inlägg, ger en bra sammanfattning på den väg vi har att gå för att no-kill ska kunna fungera även hos oss. 

#1  Vill bara bemöta detta att 15000 på en behandlingsbar katt istället för att lägga dessa 15000 på 10 mindre kostsamma katter inte är försvarbart…  Vad jag kan se samlas det för det mesta in medel till just denna behandlingsara katt och denna insamling skulle aldrig ha gjorts för de 10 katterna. Sen kan man ha åsikter om varför det går lättare dra in pengar till "en viss katt" än till "10 andra"… ibland missrukas just denna tendens hos oss människor attt svara upp på "nödrop". Akuta insattser för att rädda liv berör de flesta av oss, eller hur?

Även våra samhällssystem är upplagda efter den principen: Det akuta går först när man sitter på en Akutmottagning. Räddningstjänst och ambulans tar först akuta fall, sen annat. Även polisen fungerar väl så… Vi hade en katt sittande i träd, 11 m upp under en veckas tid, räddningstjänsten fick ringas av många grannar innan de infann sig. Jag hittade en grannes kattunge i rör under jorden, en arbetsplats som nyligen lagts igen men stått öppen i månader förut. Kattungen svarade genom det böjda luftningsrör som stack upp över jordytan… Räddningstjänsten kom på 15-20 minuter!

Men Dopy har alldeles rätt i att man står där väldigt ensam i lägen när man inte finner hjälp och stöd samt inga resurser har själv! Dessa lägen är så deprimerande att de kan bryta ner en stackars människa som inget hellre vill än att hjälpa!

Angående det som har skrivits om USA och No Kill. Naturligtvis finns det många bra katthem och djurhem som arbetar efter No Kill i USA, men det är långt ifrån alla som gör det. Ville bara klargöra så att det inte missuppfattas som att katthemsverksamheten är mycket bättre i USA än vad den i verkligheten är på många ställen. Det finns "animal shelters" som egentligen borde benämnas som slakthus med tanke på att de dödar 60-95 % av alla djuren där.

Flera av er kanske redan vet vem Nathan Winogard är, om ni inte vet så rekommenderar jag er att gå in på denna sida eller leta upp honom på FB (sök på Nathan Winogard eller No kill advocacy center).

http://www.nokilladvocacycenter.org/

Dessutom så är det fullt lagligt i många delstater att "avkloa" (declaw) katter för att de inte ska klösa på den nya fina soffan i hemmet typ. Fast det är ju en helt annan historia som hamnade helt OT här. Sorry.

Nåja, men de katthem som verkligen följer No Kill och arbetar aktivt med bland annat TNR finns också, och just de katthemmen har ofta en gedigen kunskap om detta, det håller jag med om.

#11 Ja USA är både och när det gäller synen på katter och hur långt de kommit i arbetet med hemlösa katter.  Samtidigt som den världsledande forskningen finns där hittar men även rena rama slakthusen fortfarande. Vi glömmer dock att USA är en hel världsdel med många olika delstater, stora geografiska skillnader och långa avstånd.