av Göteborgs Katthjälp den 22 februari 2013

Vi tackar för svaret vi fick från dig i din roll som djurskyddschef på Jordbruksverket, angående hanteringen av hemlösa katter i Västra Götalands län.

I ditt svar dyker omedelbart de svenska djurskyddsmyndigheternas ständiga mantra upp om att ”en död katt inte lider” - denna gång i form av ”ibland är avlivning det bästa alternativet för att undvika att djur ska lida.”

”Ibland” betyder i andra sammanhang "undantagsvis" men i Länsstyrelsen i Västra Götalands fall betyder det att dryga 70 % av de katter som årligen omhändertas avlivas. (Med utgångspunkt i länsstyrelsens egna uppgifter som nämns i vår tidigare mail).

Antalet hemlösa katter som överlever med hjälp från icke-myndigheter, d v s katthem och privatpersoner, är en betydligt större andel än de blygsamma 30% räddningsbara katter som länsstyrelsen påstår sig ha stött på. Anledningen till att det ideella djurskydds-Sverige kan rädda så många fler hemlösa katter, om man ska tolka budskapet i ditt svar, är att vi är så okunniga och uppvisar sådant bristande ansvar att vi faktiskt låter katterna leva, ger dem vård om de lider av någon sjukdom och tillåter dem att vänja sig vid människor i egen takt, trots att de tydligen "lider och skulle må bättre av att avlivas". Du undervisar oss också i att ”omplacering av ett djur innebär ett stort ansvar”. Något som dock knappast kommer som en överraskning för oss som i åratal arbetat ideellt med att omplacera djur till seriösa hem samt dagligen kommer i kontakt med de oseriösa djurägarna som vill bli av med ett djur.  

Ingenstans i ditt svar berör du 'pudelns kärna', nämligen att länsstyrelsen på löpande band fattar beslut om avlivning med stöd av en enda, feltolkad studie medan det finns massor med forskning som visar att de flesta omhändertagna katter med framgång kan omplaceras. Utöver dessa studier kan de svenska katthemmen och en hel armé med kunniga privatpersoner vittna om exakt samma erfarenheter - om någon myndighetsmänniska någonsin hade haft lust att lyssna och lära, istället för att bara rabbla sitt mantra. Inte heller berör du att Jordbruksverket, som inte får lägga sig i enskilda ärenden, faktiskt kan ställa allmänna utbildningskrav på länsstyrelsen, utfärda regler och ge generell vägledning om hantering av skygga katter, om de bara ville. Därav framstår det som både fegt och "strutsaktigt" av dig att, i din roll som djurskyddschef, låta Jordbruksverket två sina händer från länsstyrelsens upprepade agerande i dessa frågor och låtsas som att de inget kan och inget vet. 

Slutligen, utöver möjligheten att socialisera och omplacera skyggare djur, finns också den beprövade och väldokumenterade 'Trap Neuter Return'–metoden, som rekommenderas av alla större djurskyddsföreningar och veterinärmedicinska sällskap i världen. Med denna metod skulle inga förvildade djur tvingas leva med människor och uppleva dessa perioder av stress som länsstyrelsen och jordbruksverket verkar oroa sig så mycket för. Användande av denna metod skulle dessutom kunna bespara oss skattebetalare en hel del pengar.

Förändring och att lära sig något nytt kan vara svårt. Man måste vara öppen och beredd att ompröva det man tror sig veta. Det kanske är skönare att klamra sig fast vid det man känner till och skjuta av lite katter då och då och "göra som vi alltid har gjort"?

Hur det än må vara, att som Jordbruksverkets djurskyddschef låtsas att länsstyrelsen gör det "för katternas skull" är faktiskt att förolämpa allas vår intelligens.

https://www.facebook.com/notes/g%C3%B6teborgs-katthj%C3%A4lp/%C3%B6ppet-brev-till-helena-k%C3%A4ttstr%C3%B6m-djurskyddschef-p%C3%A5-jordbruksverket/10151258853742377