Bild på en sovande Zarifa från tidigare idag, 25/3. Lilla hjärtegryn, vi kommer ta väl hand om dig, var inte ledsen… <3

Tycker bara det är kul att läsa långa trevliga berättelser om djur som har fått en andra chans. Ser fram emot att få lära känna Zarifa närmare och höra hur det går för henne.

#2: tack för dina snälla ord!  Zarifa är en bedårande liten tjej och jag hoppas kunna hålla tråden uppdaterad så ofta som möjligt. Det känns underbart att se de små framstegen som Zarifa gör!

Vad roligt att du valde att starta en tråd! Zarifa är jättefin! . Du verkar väldigt engagerad i dina djur, så jag tror verkligen att det här kommer gå fint! Hoppas Sugar snart fattar tycke för sin nya lekkamrat! Ser fram emot nästa uppdatering! 

Vad söt hon är! Kul att få följa ytterligare en katts resa från skygg till trygg. Lycka till med alla dina 4-fots familjemedlemmar !

#4: tack! Zarifa är otroligt vacker, min kusin påpekade att hon ser ut som Sverak-loggan i ansiktet.  Känns fantastiskt roligt att få dela med mig av de små framsteg som görs, härligt att andra tycker om att läsa det jag skriver om! Bjuder snart på dagens uppdatering. 

#5: tack så mycket! Känns otroligt spännande och givande att ta hand om en tjej som verkligen behöver hjälp med att börja lita på oss tvåbenta igen.  Hon är inte superskygg längre men väldigt blyg, men jag har märkt att hon blir lugnare om jag har radion på en ganska låg volym.

Uppdatering, 26/3, 09:15 (dag 2)

Zarifa har ätit frukost (inte så mycket som jag hade velat, men bättre än inget). Hon fräste lite åt mig när jag gick för att rengöra hennes kattlåda och drog sig några steg bakåt, men inte alls lika mycket som förut. Hon springer inte iväg utan går iväg när hon vill dra sig undan. Sambon har börjat få kontakt med henne och trots att hon fortfarande fräser och morrar vågar hon lukta på hans hand.

Får se vad som händer under dagen. 

Men vilken trevlig berättelse, är helt övertygad om att den vackra drottningen kommer att få det riktigt gott hos er, sanna djurvännisar som ni är! Tycker det är så fint med storys av detta slag, det skänker inspiration till andra att hjälpa en f.d. hemlösing, tänk vilken lycka det innebär att få ta del av framstegen med en misse som så sakteliga bygger upp förtroendet för oss "otäcka "tvåbentingar"

Ser med gläjde fram emot fortsatt läsning i den här tråden:-)

Fräsandet och morrandet är mer en reflex. Hon har ju hela tiden behövt sätta sig i respekt tidigare. Det går över med tiden.

#7: tack så mycket, Sidentass! <3 Ja, det är verkligen underbart att sakta men säkert bygga upp förtroendet igen, det känns bra ända in i själen när man ser ett litet framsteg, och vi blir så stolta över vår lilla tös!  Idag vågade hon sig ut i köket, även om det var för en liten stund. Sugar fräser och morrar lite dovt på avstånd men han verkar ändå nyfiken då han ibland går väldigt, väldigt nära henne trots att hon fräser.

#8: ja, så tänker jag också, att det troligtvis kommer gå över med tiden. I sitt jourhem verkade hon dock inte vara så här, så jag hoppas att detta är ett övergående beteende och att hon kan börja känna sig trygg igen på samma sätt som om var hos jourmatte. 

Uppdatering, 26/3, 12:05 (dag 2)

Zarifa har varit ute i köket en liten sväng men fräste åt lille Sugar innan hon traskade in i sovrummet igen. Vi har nu återigen satt upp ett kompostgaller vid köket så att hon kan gå in och ut mellan kök, sovrum och den innätade balkongen som hon vill utan att hon blir rädd för de andra katterna.

Idag har hon redan ätit två måltider och hon verkar gilla Mjaus blötmat, så vi är jätteglada! 

Kommer gå och sätta mig hos henne om en liten stund igen och prata lite med henne i lugn och ro så att hon så småningom blir van vid mig. Har inte kunnat klappa henne på två dagar (det gick bra hemma hos jourmatte men inte här hos oss) så jag fortsätter sitta nära, blinkar till henne på katters vis och pratar mjukt.

Det är helt normalt att skygga katter går tillbaka i utvecklingen när de omplaceras, men de kommer snart upp till samma nivå igen. Det är ett stort, stort steg att anpassa sig till ny miljö med nya människor, nya djur och dofter. Kärlek och tålamod är receptet. Bra att du sätter dig och pratar och blinkar med henne. Glöm inte att vi är nästan ofarliga när vi ligger ned och att det ofta går lättare att få klappa om man inte visar alla fingrarna, som ju kan uppfattas som klor.

Följer med spänning din och 'nylevererad killes' uppdateringar. Det är så roligt när skyggisar kommer till engagerade nya ägare som förstår att gå varligt och långsamt fram med sina nya familjemedlemmar.

Vilken skönhet och vilken fin berättelse! Jättebra att den är lång . Det saknas bara en bit, när du skriver: "…Sugar vaknade så småningom och jag försökte få honom att leka och trodde att det kanske var den äldsta katten som"

Meningen slutar där. Hur blev det sen? Jag är nyfiken!

Lycka till med Zarifa och jag hoppas att hon och Sugar ska hitta varandra så att han blir glad igen.

#10: tack, skönt att höra att vi är på rätt spår med vår lilla tös!  Och tusen tack för de snälla orden - vi har aldrig haft en skyggis förut men nu när vi ser de små framsteg som görs för var dag känner vi en sådan lycka och kärlek till lilltjejen, det är fantastiskt!

#11: tack för dina snälla kommentarer! Hoppsan, jag måste ha missat den biten mitt i skrivandet - det blir så när jag skriver på forum ibland.  Låt mig tänka efter. Ja, jag tror att jag höll på att skriva någonting i stil med: "/…/äldsta katten som hade lekt med lite tuffare tag under de nattliga kattracen och fått Sugars svanstipp att tappa pälsstrån."

Tusen tack för att du uppmärksammade detta! 

Uppdatering, 26/3, 21:02 (dag 2)

Zarifa har ätit tre gånger idag och verkar ha gått på lådan en gång. Min fästman och jag befann oss i sovrummet och samtalade med varandra medan hon gömde sig under sängen. Vovven och våra andra två katter sussade bredvid mig. Efter ungefär en timme kom hon plötsligt fram, gick två rundor i lägenheten och utforskade hallen och badrummet (där kattlåda nummer två är belägen) och spatserade sedan tillbaka till gömstället i sovrummet. 

Lite morr och fräs blev det mot vovven och katterna men annars gick det hela lugnt till och vi är så stolta att hon faktiskt vågade sig fram där jag satt på sängen och sambon stod i dörröppningen och pratade med varandra! 

Hoppsan, det blev visst två inlägg. Har ändrat det till detta istället!

Vad duktig hon är, lilla Zarifa! . Blir så glad att höra att hon gör framsteg så snabbt!

#14: ja, visst är hon!  Hon vågade till och med lukta på min hand för några minuter sedan, vilket hon inte gjorde förut. Jag är överlycklig!

Oj, det förstår jag verkligen! . Åh, vad kul!! Vilken modig tös du har fått hem! 

Uppdatering, 27/3, 07:03 (dag 3)

Under natten verkar Zarifa inte ha vandrat runt i lägenheten så mycket. Vaknade upp av att hon fräste lite mot Killen, vår äldsta katt, därefter blev det lugnt och tyst.

På morgonen matade jag de andra katterna och vovven först för att kunna umgås med Zarifa på egen hand utan störande, nyfikna pälsklingar.  Jag stängde bägge dörrarna till sovrummet och lockade på henne. Hon kom inte fram från sitt gömställe under sängen men när jag lade mig ned på mage och pratade visste hon att jag hade mat med mig och kom ganska nära. Min modiga lilla tjej!  Hon åt lite och därefter började hon putsa sig.

Nu befinner jag mig på mitt deltidsjobb, så fästmannen är hemma med pälsklingarna. Hoppas på lite goda "news" när jag kommer hem. Ska köpa med mig lite skinka som Zarifa förhoppningsvis kommer tycka om.

Mat och ligga på mage = matte har gjort 'alla rätt'

#18: hihi, gött att höra!  Ska nog även ta hem Feliway, då jag såg att refillen tagit slut. Vet inte riktigt om det kommer att hjälpa, men jag testar med alla medel för att lilltösen ska känna sig tryggare!

Tror att det har begränsad effekt med Feliway för att hon ska bli tryggare med dig. Brukar däremot fungera utmärkt om det är litet stressigt mellan katterna.

Ser fram emot nästa uppdatering!

#20: jättebra input, tack! Lite stressigt är det nog mellan katterna så det är troligtvis bäst att chansa på Feliway och se om det har någon effekt. Sugar är väldigt lättstressad som katt så jag tror att Feliway kanske skulle kunna gynna även honom (dock har det inte gett effekt på honom förut).

Nu blir det att åka till Konsum och köpa hem lite goda skinkbitar till tösen och grabbsen!

Jag har fått lära mig att om det bara är nervositet som gör att katten morrar/fräser/gör utfall mot andra katter kan Feliway hjälpa, men om det är ett uttryck för att jaga iväg andra katter (djur öht) så har det ingen effekt eftersom det då inte är ett nervöst beteende. Men du kan ju alltid testa.

#22: (nickar) som tur är har våra katter aldrig jagat nykomlingar utan bara fräst lite då och då. Sugar fräser men går ändå ganska nära, håller sig på cirka 20 centimeters avstånd. Min fästman rapporterade via SMS då jag befann mig på jobbet att äldsta katten Killen och Zarifa sov under sängen, även då med cirka 20 centimeters avstånd från varandra och Zarifa fräste inte. Framsteg! 

Uppdatering, 27/3, 17:00 (dag 3)

Zarifa kom ut från sitt gömställe för en liten stund, gick till balkongen och tittade runt. Därefter gick hon till sovrummet igen. Jag gav henne mat för inte så länge sedan. Tycker att hon äter lite dåligt, men då hon äter så gör hon det med aptit. Mängdmässigt äter hon väldigt lite jämfört med vad våra andra två katter gör, och mina pojkar är normalviktiga.

Underbara nyheter! Killar äter ofta mer än tjejer. Så länge hon äter regelbundet behöver du nog inte oroa dig.

#24: åh, tack för inputen, då slipper jag stressa ihjäl mig för vilken mängd hon äter jämfört med killarna! Jag hittade några små "korvar" i tösens kattlåda som jag tror tillhörde henne (killarna föredrar att använda de andra kattlådorna för större behov). Kanske börjar hon äta lite bättre när hon känner sig tryggare?

Uppdatering, 27/3, 21:00 (dag 3)

Nu har Zarifa börjat tillåta att Killen sitter lite närmare henne under sängen. Ett annat tecken på framsteg var när jag för en liten stund sedan skulle mata henne. Som vanligt stängde jag dörrarna till sovrummet så att våra nyfikna och matglada pojkar inte skulle ta sig in och störa lilltjejen. Jag ropade försiktigt på Zarifa och uttalade samma mening som jag alltid brukar använda mig av när det är dags för mat och till min stora förvåning kröp hon fram till mig under sängen redan innan hon såg mitt ansikte och maten i mina händer!

Åh, blev så glad i hjärtat när jag såg detta! Vårt lilla hjärtegryn börjar nog sakta men säkert acceptera att hon faktiskt ska bo här och att min fästman och jag och resten av djuren inte är otäcka. Det får ta sin tid. 

#25 Angående att du tror hon äter bättre när hon känner sig tryggare: så var det i vilket fall med vår kisse, Sora . Han åt också ganska dåligt de två första dagarna, men dag tre blev det bättre och han åt betydligt mer än tidigare . Nu är han en riktigt matglad liten (stor) kisse, haha.

Riktigt roligt att det går så bra för lilla Zarifa och grattis till framsteget att hon kom fram till dig trots att hon inte såg att du hade mat med dig! . Riktigt roligt att höra om hennes framsteg!

#26: vad skönt att höra, checkbox! Nu känner jag mig genast lite bättre till mods. 

Tack, vi är så stolta över vår lilla tjej! Idag låg jag på mage vid sängen och pratade med henne där hon satt och blundade. När jag nämnde att hon har världens sötaste små öron och att de var de minsta öron jag någonsin sett på någon av mina katter öppnade hon ögonen lite, kisade mot mig och blundade igen. Så otroligt söt! 

Ser fram emot att höra mer om Sora och Sofin också! 

Blinka är att le, så fortsätt. Det är ett jättebra sätt att bonda med blyga katter. Tålamod och kärlek i stora mängder är receptet för att habituera skygga/blyga katter.

#28: jag tror att blinkningarna har gett resultat, Katthemsmatten! Uppdatering följer här nedan. 

Uppdatering, 27/3, 23:40 (dag 3)

Oj oj, det har varit morr och fräs under senare delen av dagen, prinsessan Zarifa verkar våga ta för sig lite mer attitydmässigt. Hon har ätit tre gånger (små måltider) och gått på lådan en gång (som jag har sett) och inom loppet av en timme var hon ute och spatserade runt i hallen hela två gånger! Vilket framsteg!

Min fästman fann Killen och Zarifa sittande vid fönstret, cirka 30 centimeter från varandra, blickande ut i natten. Zarifa fräste en hel del åt Killen även då men verkade relativt avslappnad annars. Om hon ändå kunde vara lika avslappnad runt Sugar (det är ju lille Sugar som behöver en lekkamrat och inte Killen, hihi ), men det kommer nog ta lite tid. Sugar är en speciell liten kille med mycket attityd men gosig och kelsjuk som få.

Nu blir det att gå och sova och låta Zari (min mor, som träffar Zarifa två gånger, kallar henne för detta smeknamn, vilket betyder "gyllene" på persiska) få utforska lägenheten i lugn och ro.

He, he! Zari gillar äldre och mer erfarna killar. Inte ovanligt hos honor. Hankatter som går ute har det jättetufft fram till de är 3-4 år åtminstone eftersom de inte har de äldre hanarnas erfarenhet och blir undanskuffade mer eller mindre hårdhänt av dessa gatusmarta exemplar.

Jag ser samma beteende hos min skyggishona. När jag adopterade henne adopterade jag samtidigt en trygg hane som var 3 år äldre. De första 8 månaderna hade jag bara dessa två och hon följde honom som en skugga. Sedan skaffade jag en kisse från ett vanvårdshem som tyckte att jag dög till att ge honom mat och tömma lådan, men i övrigt behövdes inte människor. :-) Han var ett par år äldre än den första hanen. Gissa vad som hände? Hon bytte idol! Inte så bra, för hon tog efter hans flyktbeteende. Nu är båda ursprungskillarna döda. Idolen avled för en dryg månad sedan. Av de två hanar jag har hemma nu är en knappa 3 år och den andre ca 16. Och gissa vem hon försöker bli bästis med?  Bägge de här killarna är trygga, så hon har börjat ändra beteende gentemot mig. Nu är hon mycket mer social och jag hoppas att hon med tiden ska bli helt trygg.

#30: vad roligt att höra berättelsen om dina missar! Tusen tack för att du delade med dig av dina erfarenheter (beklagar sorgen för missarna som inte längre finns hos dig - jag förstår att det måste kännas oerhört jobbigt, då jag förlorade Simba för cirka 11 månader sedan och det tär fortfarande på mig)! Håller tummarna för att din tös kommer känna sig trygg snart.  Det är verkligen intressant hur skyggisar kan ändra beteende och bli mer sociala! Jag hoppas att Zari kommer ta efter Killen och Sugar så småningom.

Ja, jag börjar också tro att Zari hellre tyr sig till Killen som är äldre och mer erfaren än Sugar. Ingen känner riktigt till Killens bakgrund. På djurhemmet sade de att han var en omplaceringskatt men att han hade bott på djurhemmet väldigt länge och snart skulle behöva omplaceras om ingen ville ha honom (dock förstod jag aldrig innebörden av detta uttalande - han var ju ändå på ett djurhem, hur skulle man kunna omplacera honom hux flux om ingen ville "ha honom" såsom de uttryckte det?). När vi först fick hem Killen insåg jag att han var ganska traumatiserad och han vågade inte ens vara i köket nära spisen, inte på flera månader. I några månader bodde han mer eller mindre under soffan i vardagsrummet men kom när vi lockade på honom och ville kela. Han har blivit en väldigt trygg katt så jag hoppas att Zarifa kommer påverkas.

Uppdatering, 28/3, 16:49 (dag 4)

Zarifa har ätit tre gånger och aptiten verkar ha blivit bättre. Hon satt ute på balkongen tillsammans med Killen medan Sugar spanade på dem på avstånd. När hon fick syn på mig hoppade hon dock ned från sin utkiksplats och gick tillbaka in i sovrummet igen. Det gör inget, tjejen, ta din tid, vi finns här när du känner dig redo att gosa och klappas… 

Just nu ligger Killen och slumrar en bit ifrån Zarifa (som fortfarande är under sängen). När jag matade henne för ungefär en timme sedan kom hon fram till mig och stack ut huvudet från under sängen och åt framför mig medan jag blinkade mot henne. Framsteg! 

Uppdatering, 29/3, 08:55 (dag 5)

På natten vaknade jag av att Zarifa använde kattlådan och därefter hoppade upp i fönstret för att blicka ut i natten en liten stund. Imorse när jag skulle mata henne lockade jag på henne så att hon kom fram från under sängen. Medan hon åt lyckades jag röra lätt vid henne två gånger, men andra gången fräste hon åt mig. Hon fortsatte att äta trots detta så det känns verkligen som om vi gör framsteg.  

Hon kommer ut och utforskar lägenheten allt oftare och gick även ganska nära hunden vid ett tillfälle, så det blir stora pluspoäng för Zari!

Tålamod och kärlek i mängd!

#33: Katthemsmatten, nu börjar det bli resultat som heter duga i mitt lilla hushåll!

Uppdatering, 29/3, 11:47 (dag 5)

Ringde precis till min fästman då jag sitter på mitt deltidsjobb och frågade hur läget är med Zari, om hon har kommit ut från under sängen och vad hon och de andra katterna har pysslat med. Han lät väldigt glad på rösten och berättade att Zarifa suttit på balkongen, cirka 10 centimeter från Killen, och tittat ut genom balkongnätet! Hon såg min fästman när han gick in i köket och laddade diskmaskinen, men satt kvar och han lämnade köket efter att ha pratat med henne en liten stund. Tjugo minuter senare gick både hon och Killen in i köket igen och nu sover de (på lite avstånd) i sovrummet.

Vilken härlig uppdatering! Zari kommer nog att gå fort fram med hjälp Killen.

#35: ja, jag tror det också!  För bara några minuter sedan testade jag att stänga sovrumsdörren och satte upp kompostgaller till köket då Zari var ute på balkongen. Hon blev orolig först men åt sin mat och därefter kom hon fram till mig, ömsom rädd och ömsom kontaktsökande, och strök sig mot mina ben! Jag klappade henne i fem minuter och pratade med henne, därefter öppnade jag dörren till sovrummet så att hon kunde gå tillbaka till sitt gömställe och inte se mig som ett hot. Hon är så mjuk och go' i pälsen, den tjejen.  Åh, vad jag är lycklig just nu!

Blir så otroligt lycklig av att höra framstegen lilla Zarifa gör!
Tack för att du tog hand om vår lilla hemlösa tjej Zarifa!
Jourmatte Birgitta och bästa kompisen Buster saknar henne mycket, men vi alla följer er både här och i facebook.
Hon kommer få det bra i Linköping med dig, sambon, Sugar, Killen och hundkompisen. Om några dagar har hon vant sig vid sina nya vänner och miljö!
Kram Ina.

Luffarkatten- För katter som vill in i värmen
info@luffarkatten.se
www.luffarkatten.se
Facebook Luffarkatten

#37: tack kära Ina för att vi fått äran att ta hand om Zarifa! Hon må vara blyg fortfarande men vi älskar henne oerhört mycket och varje litet framsteg känns fantastiskt givande. Imorse vågade hon sitta vid fönstret medan jag borstade mitt hår i samma rum!

Igår kväll satt hon bakom rullgardinen i vardagsrummet och putsade sig själv medan vi satt på soffan och tittade på TV. Sakta men säkert tror jag att vi kommer att kunna klappa henne. Hon verkade gilla beröringen när hon inte kunde gömma sig under sängen, hon krökte på ryggen och strök sig mot mina ben och kuttrade lite svagt. Synd att jag inte fick med mig hennes pälsborste från Birgitta! Hon gillar inte borsten som jag köpte till Simba för två år sedan.

Många kramar till dig - du gör ett fantastiskt jobb för utsatta små katter därute!

Wow, hon har blivit modig den lilla……
Jag kan skicka borsten till Zarifa med posten? Borde väl gå?
Ikväll ska jag ut och fånga in en ny kompis åt Buster. Birgitta har sett en jättemager svart liten stackars kisse. Det är en tamkatt så såsmåningom hoppas vi hitta ägaren.
Buster blir nog jätteglad över en ny kompis.

Många kramar tillbaka till er alla! Kramkram!

#39: ja, det har hon verkligen blivit. Hon gör framsteg för var dag som går. Det vore fantastiskt om det gick att skicka den! Skulle bli evigt tacksam.

Åh, lille Buster, hoppas han blir glad av att få en ny kompis! Ser fram emot att få höra hur det går med infångandet. Stackars lille misse som går därute och är mager, håller tummarna för att ni lyckas fånga in den så den får mat och värme och framför allt, trygghet och kärlek!

Uppdatering, 30/3, 17:03 (dag 6)

Zarifa börjar röra sig alltmer i hela lägenheten. Hon använder alla kattlådorna i huset. Hunden är fortfarande väldigt läskig, men de andra katterna sätter hon på plats när det behövs, speciellt Sugar som är lite påträngande ibland.  Vår lilla tjej har tuffat till sig lite!

När jag förberedde husdjurens mat för en timme sedan såg jag att Zari satt vid köksdörren och tittade på mig med stora, osäkra ögon. Jag fortsatte med bestyren och pratade med henne och de andra pälsklingarna, dock utan att ha ögonkontakt med henne då hon ibland gömmer sig. Gonzales (vovven) fick mat först, därefter de äldsta katterna och sedan ställde jag maten en bit från Zari, för att se hur hon reagerade. Till min stora glädje och förvåning kom hon fram till skålen och började äta, trots att hon morrade lite dovt åt Gonzi. Jag bad Gonzi gå och lägga sig i vardagsrummet så att hon och de andra katterna kunde äta ifred.

Tre katter i mitt kök och alla tre åt mat på sina speciella platser utan att det blev en massa morr och fräs. Det går framåt! 

Bild från idag, 30/3.

Zarifa har börjat vila och sova på mer "synliga" platser.

Ytterligare en bild från idag, 30/3.

Zarifa har börjat vila och sova på mer "synliga" platser.

Jättevacker tjej.

#44: ja, visst är hon?  Tack för att du kikade på min tråd om Zarifa. 

Härlig uppdatering, igen! Hon är ljuvligt söt.

#46: hon är verkligen bedårande!

Uppdatering, 31/3, 09:30 (dag 7)

Zari vågar sig in i köket nu för att äta mat med de andra katterna och hunden, dock fräser och morrar hon väldigt högt, högre än vad hon brukade innan. Hon gör även små utfall mot Killen och Killen ser väldigt snopen ut och drar sig undan en smula. När jag ropar på honom agerar Killen som vanligt och kommer och stryker sig mot mig.

Sugar verkar ta åt sig ganska mycket när hon fräser åt honom och ser väldigt sårad ut, men jag hoppas detta går över. Vill inte behöva ha Zarifa endast i köket med tanke på att hon faktiskt går omkring i lägenheten. Hon är rädd för att bli klappad och avviker från de andra djuren och vill inte umgås med dem än, men samtidigt vill hon ändå äta i köket där alla andra samlas.

Jag funderar på att filma husdjuren vid nästa tillfälle när det är matdags. Det kanske förklarar och visar mer än vad mina skrivna ord gör. 

Sådna här trådar älskar vi här på sajten! Alltid lika underbart att få höra om en hittekatt som fått ett hem och hur det går framåt.

Det är helt naturligt att det förekommer en del morr och fräs första tiden. Sådant brukar visa sig extra mycket i samband med maten. När det kommer en ny katt till hemmet blir det en tid där katterna gör upp om rangen. Det blir en förändring av rangordningen när en ny kisse gör entré i flocken. Det bästa man kan göra i det läget är att lägga händerna på ryggen och låta katterna sköta det själva. När vi blandar oss i kan vi istället förvärra situationen. När katterna väl har hittat sin platser blir det lungare. Det man får vara observant på är om en av katterna helt tappar aptiten. I så fall kan man utfodra den katten i ett eget rum.

Morrandet vid matdags skulle kunna vara att hon fortfarande känner att hon måste försvara sin mat. Att hon fräser mer åt Sugar är nog för att han har lägre status än Killen. Att den stackars hunden är i strykklass kanske inte kräver någon förklaring.

Låt katterna göra upp om revirfördelning utan inblandning. Enligt min erfarenhet går det snabbare då än om vi människor lägger oss i. Det blir kanske lugnare för stunden då, men katterna har inte åstadkommit det de vill nämligen en uppgörelse om vem som får vara på en viss plats vid en viss tidpunkt. Om du studerar dem noga kommer du att upptäcka att det inte alltid är samma katt som ska avvika från en plats, utan tiden på dygnet avgör vem det är som ska försvinna. Och det hjälper inte om den katt som för tillfället inte har 'rätten' till en viss plats lägger sig på rygg och blottar sig. Den ska försvinna annars får den stryk. Katter har alltså inte ett rangbeteende så som vi människor försöker förklara naturen, utan ett avvikande beteende.

Eftersom katter tar efter beteende så är det bra om Zarifa får fortsätta gå omkring i lägenheten. Så småningom kommer 'poletten att trilla ned' och förstår att din hand inte är farlig eftersom de andra inte försöker smita iväg. Fortsätt också dina försök att närma dig henne. Ibland kan det vara bra att inte ha handen öppen när du klappar. Försök att ha den lätt knuten, går det bra så vecklar du ut ett finger och så fortsätter du så till dess att hon litar på handen.

Lycka till!

#48: tack så mycket för din kommentar och input! Till en början ville Zarifa inte äta, så jag matade henne i sovrummet och så småningom började hon komma fram till mig istället för att jag skulle skjuta fram matskålen till henne.

Det känns otroligt givande att hon nu vågar äta i köket när alla andra också äter. Du har så rätt, Lena, jag ska hålla händerna på ryggen och låta rangordningen bestämmas av katterna själva. Hon har redan satt vovven på plats, så det är ett plus.  Förut reagerade jag inte på fräsandet men blev lite orolig för henne imorse när hon morrade och fräste extra högt och ville inte att Killen skulle skrämma henne genom att vara för närgången. Men nu vet jag att det är OK att låta det hända. De jagar henne inte vilket känns betryggande!

#49: hihi! Vovven fick sig en liten törn idag, nu vet han att han inte ska bli busig mot Zari. Jag hade åt honom att inte försöka sig på att busa med henne, men han lyssnade inte och då satte hon honom på plats. Jag har märkt mycket hos Sugar och Killen att de "gör upp" om vem som ska befinna sig var beroende på vilken tid det är på dygnet, men hade aldrig funderat kring varför det var så. Det var ett beteende som jag bara hade iakttagit som åskådare och jag lade mig aldrig i när den ena satte den andra på plats, så att säga.

Det som jag med säkerhet kan säga utifrån att vi haft Zarifa här i en vecka är att både Killen och Sugar har blivit lekfullare med varandra, trots att hon inte är involverad i "racet" än. Killen skiner verkligen upp på ett sätt som jag bara lade märke till när Simba fortfarande var vid liv och fanns hos oss. Så det verkar som om han tar för sig på ett annat sätt och vill busa mer än förut trots att han blir tillsagd av en viss liten tös att hålla sig på avstånd.  Det känns fantastiskt, trots att det har påverkat den nattliga sömnen en smula med två grabbar som springer runt och "racar" genom hela lägenheten mer än vanligt. 

Uppdatering, 31/3, 15:52 (dag 7)

I skrivande stund kan jag bjuda på ett enormt framsteg som vår lilla prinsessa har gjort! Jag och min fästman såg att hon satt vid fönstret och "log" mot oss med ögonen, så vi stod en stund och pratade med henne på avstånd. Därefter flyttade vi oss närmare henne och hon fortsatte le, tryckte inte in sig i något hörn utan låg i lugn och ro på samma plats och betraktade oss. Jag sträckte fram min hand med knuten näve och hon nosade på mig. Varsamt strök jag med ett finger på hennes kind och hon blev inte rädd! Fästmannen gjorde samma sak och då började Zari spinna högt! Vi klappade henne i cirka fem minuter, därefter visade vi henne två pälsborstar som hon genast strök sig mot. Vi började borsta henne samtidigt och hon spann ännu högre. Oj oj, vilken spinnmaskin hon är! 

Jag har även en liten video på när jag ensam klappade Zarifa (men efter en liten stund ville hon lägga sig och sova och hon viftade på svansen som ett tecken på att hon ville vara ifred), dock vet jag inte hur jag ska lägga upp den från min iPhone. 

#50 men gud vad roligt att höra! Grattis i massor!! Hon är verkligen ljuvligt fin

#51: tack för att du läste min lilla tråd om Zarifa!  Vi är så glada för framstegen som hon gör för varje dag! Och hon är ruskigt söt. 

Jag tror att Zarifa är en falsk skyggis, dvs att hon någon gång har haft ett hem. Underbart att höra om hennes framsteg. Härligt att ni ger henne så mycket kärlek och tålamod.

Kul att grabbarna kör på med lek också. Det bådar gott.

#53: (Nickar) det tror jag också. Hon visar att hon gärna vill bli klappad men vågar fortfarande inte riktigt (bara ibland). Dessutom har jag märkt att Killen från och med igår kväll börjat sätta henne på plats, är ganska hårdhänt men inget blod har flutit. Sugar å andra sidan försöker busa med Zarifa som blir arg på honom.

Vid frukosten kom Zarifa ända fram till mig för att få frukost (trots de små utfallen som hon gjorde mot Killen p.g.a. att hon ville försvara sin mat redan innan hon fått den). Hon har börjat äta med mycket mer aptit. 

#53 Ja många gånger är katterna inte så skygga som de först ger sken att vara. Det är nog som du säger att hon haft någon form av mänsklig kontakt som hon nu faller tillbaka på.

Tack till alla som har läst om Zarifa hittills! Jag är glad att så många gläds åt hennes framsteg lika mycket som vi gör! 

Uppdatering, 1/4, 20:10 (dag 8)

Vår lilla tös börjar visa sig alltmer! Killen har jagat henne under sängen några gånger, men hon har även satt honom på plats. Vi har valt att inte lägga oss i, precis som några av trådens läsare har nämnt, så att katterna som faktiskt vet bäst får sköta sin rangordning själva.

Zarifa låg bredvid mitt knä i köket en liten stund och lät sig borstas av både mig och fästmannen och vi har nu insett att vi behöver bättre borstar, då hennes päls är i behov av daglig tillsyn och skötsel. Zarifas f.d. jourmatte kommer skicka hennes borste med posten, så det är vi evigt tacksamma för! 

Wow!! Här går det framåt vill jag lova!:-) Tänk att hon låter sig borstas redan…säkert tycker hon det är skönt att få den härliga pälsen omskött! Och så fina bilder…visst är det rart när dom ligger "sådär" med tassen!!

Oj, vad duktig hon är lilla tjejen!! 

Hej igen!

Ber om ursäkt för tystnaden men har haft problem med vovven som varit hos veterinären i flera omgångar. Men nu är läget lite stabilare så jag passar på att skriva ett inlägg om raringen Zarifa.

Häromdagen fick vi Zarifas borste med posten (tack, underbara jourmatte Birgitta P.!). Vi invigde den genom att visa den för henne när hon satt på köksgolvet, och hennes reaktion var att hon lade sig på rygg och lät mig borsta henne försiktigt på magen. 

Jag kommer försöka fotografera henne under påskhelgen med systemkameran. 

Här nedan är en bild på Zarifa och Sugar på balkongen från tidigare idag.

Hoppas det inte är allvarligt med hunden. Zarifa går verkligen framåt med stormsteg! Hon har säkert fötts inomhus med tanke på hur hon beter sig. Härligt att ni ger henne förtroendet för 2-beningar tillbaka!!

vad härligt att läsa din tråd om zarifa och fantastiskt namn och hon har!

Tack alla ni som läser/läst min tråd! Situationen med vovven har förbättrats markant och han mår bra igen, gudskelov. Det går framåt mellan katterna också. Lite mindre morr och fräs, men det förekommer varje dag och speciellt på kvällarna. Det händer att hon slår med tassen men har inte sett några klor användas, vilket känns som ett stort plus!

Här kommer en bild på vår lilla tös som togs för bara någon kvart sedan. Visst ser hon mer självsäker ut?

Ja det gör hon och hon ser LYCKLIG UT:)

Hon ser verkligen ut att trivas!

Vilken fin bild! Hon ser verkligen mer självsäker ut! 

Hej alla som följer Zarifa,

Lite bakgrund om Zarifa efter att ha studerat och karlagt Zarifa ute i 5 månader (om matte ursäktar att jag skriver lite i mattes inlägg om denna skönhets bakgrund?).

# 53, ja hon är en falsk skyggis!
Zarifa är en av de tamkatterna som var utslängd och ifrånflyttad i stadsdelen Geneta i Södertälje. de hemlösa katterna jag hjälper där i en stor koloni är av blandad bakgrund, utslängda, frånflyttade tamaktter, mest är det utefödda kissar och förvildade kissar. Man slutar aldrig förvåna sig över hur folk bara kan slänga ut och flytta ifrån sina käraste kissar?

För Zarifas del finns mycket goda förhoppningar om att hon inte ska behöva ha men av att hon har levt ute en tid då hon både är väldigt ung och då jag tror att hon inte levt ute så länge. Det märktes på en gång när när jag träffade Zarifa ute första gången och försökte fånga in henne att hon var väldigt speciell, att hon varit en familjekatt. Hon är hitintills den enda hemlösa katt som lagt sig för att ta en tupplur i fångstfällan och som kommit fram till mig och tiggt mat ur min hand.

Jourmatte Birgitta och jourmattes katt Buster gjorde sedan efter infångandet ett fantastikskt arbete med lilla Zarifa de 4 veckorna hon levde hos dem.

Nu har hon kommit till sitt alldeles egna hem med mycket kärlek och med mycket snälla och rara matte, husse, Sugar, Killen och Gonzi. Allt kommer gå väl, hon är troligtvis bara lite blyg fortfarande. Vi alla inblandade i Södertälje saknar lilltjejen enormt och följer dagligen hennes framsteg hos matte och husse. Vi kommer gärna och hälsar på er om vi får!?

Zarifa är ett persiskt namn som jourmatte Birgitta gav till lilltösen vid ankomst. Vi hittar alltid på ett arbetsnamn till kissarna, så vi vet vilken katt vi pratar om oss emellan jag och jourhemmen. Zarifa betyder den snälla, och Zarifa är verligen det, lilla hjärtat!
En massa nosbuffar och purr från mig och jourmatte Birgitta!

www.luffarkatten.se
Facebbok Luffarkatten

Tack alla rara som läser min tråd om Zarifa, och tack Irina för ditt inlägg (#66)! Det märks mer och mer att Zarifa är en "falsk skyggis" - hon är nog bara lite blyg fortfarande. Har märkt att det kanske ibland är Sugar som triggar igång hennes morranden ibland då han har blivit lite väl hårdhänt när han vill busa och ogärna accepterar ett nej…

För det mesta är Zarifa i köket, vilket tycks vara hennes favoritrum. Favoritsovplatsen är fortfarande garderoben men nu har hon även börjat sova vid fönstret i vardagsrummet, precis bakom Gonzis egen fåtölj (Gonzi är vår vovve).

Här kommer en bild på vår skönhet från i helgen, då hon satt och kikade på oss när vi åt glass i köket. Som synes börjar hon bli mer van vid att fotas, och systemkameran med maffiga objektiv verkar inte bekymra henne i lika hög grad. Den här gången kom jag henne riktigt nära med mitt vanliga kit-objektiv. Hon kommer bli en kanonbra modell en dag.

Åh, vad fin hon är!! Vad glad jag blir över att det går så bra för lilltösen!