Någon mer som känner som jag och erkänner det?
För en stund sedan, så åkte min sambo och jag in till Strömstad på en liten tur. På vägen låg ett överkört litet djur.Min tanke var, innan jag kom fram: Gode Gud låt det inte vara en katt, vad som helst men inte en katt…Det var ingen katt, utan en fiskmås. Puh, vad skönt, tänkte jag. Är det fel på mig? Det är alltså liv som liv, men antagligen så är det gullighetsfaktorn som betyder något….Någon som känner igen sig?
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Jaa du, jag önskar inte att det är något djur som ligger där..
mitt favoritdjur är katter men jag har aldrig fått den tanken, jag har visserligen bara sätt en grävling och en fågel som vart påkörd aldrig en katt men det kan vara möjligt att jag reagerar häftigare om det är en katt eller nåt annat djur..`
Nen det är absolut inget fel på dig!!
Nej, självklart, så vill man ju inte att det ska vara nån stackare överhuvudtaget. Men ni fattar vad jag menar i alla fall…
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Yes vi fattar!
Det är sorgligt vad det än är, men visst är det värre när det är en katt, hund eller rådjur m.m.
Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna

Med en katt eller hund så tänker jag på sörjande ägare. Men jag tänker på djur på annat sätt, som troligen är lite sjukt. Men det får jag leva med..
Kastade mig ur bilen en gång då det låg en påkörd räv. Den drog jag in till kanten och diket. Var arg för att de som kört på den inte gjort det. Men min tanke är att ta undan räven, för att den är så vacker. Men även för att fåglar inte ska bli påkörda när de leker gamar. Då kände jag mig ändå nöjd över att livet fortsätter. Trots allt. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Ja, som aktiv jägare, så gör det inte ont i mig när det är vilt. Men självklart så kollar jag att det är dött och kontaktar polis/markägare om det är jag som kört på rådjuret. (skyldighet)
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

Det är nog så att katter o hundar står närmare oss på något vis än djur såsom fåglar, rävar,grävlingar osv..däremot om jag skulle se att djuret lider, vill man ju stoppa lidandet så fort som möjligt, minns tiden i Örebro då vi hade många igelkottar som matades hemma hos oss, så vi sörjde när man såg dom på vägen, ett trettiotal begravde vi under årens lopp
Sidentass

#2 Jaa det är självklart. Men det rä bara så att jag aldrig sett en katt påkörd och har aldrig tänkt på det..men jag förstår mycket väl :)
Tror som sagts tidigare, att katter och hundar är ägda av någon(förhoppningsvis) och då känner man starkare för dem.
Men det är ju sorgligt vilket djur det än är.

Ja det är hemskt att se påkörda katter. När jag var 15 år såg jag en av mina katter rusa ut på gatan precis när en bil kom farande. Han stannade inte utan bara körde över min katt. Jag bar in min döda katt och borrade in huvudet i hans livlösa kropp och grät, det var så hemskt
Bilisten sa inte fårlåt ens, når han såg hur ledsen jag var:-(

Jag tror många reagerar olika när ett tamdjur respektive ett vilt djur ligger vid vägkanten dött. Ett tamdjur så ser man sörjande ägare och ett vilt djur där missar man den biten.
Men jag mår oerhört dåligt oavsett vad jag ser för djur. Och kan inte säga att jag mådde mer dåligt när vi hittade en överkörd schäfer (trotts favoritras) än vad jag blev när jag hittat en rävunge.
Men jag älskar nästan alla djur, åtminstone förrutom de jag är rädda för. Så jag vill itne se något djur i diket och absolut inte på vägen.
Har fått min gubbe att stanna många gånger på E4:an och dra bort djur från vägen.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

#9 men åh vad hemskt det måste varit för dej…sådana upplevelser kommer man nog aldrig över..och även om bilisten inte kunde hindra att olyckan skedde, borde han ha tagit sig tid o tröstat dej…..
Sidentass

#9 Fy vad hemskt, det är verkligen ett mardrömsscenario att se när ens djur blir påkört…. Förra året på sensommaren såg jag min katt Kitty rusa ut framför en bil, bilen tvärnitade och det räddade livet på Kitty. Annars hade jag stått där och sett min älskade katt bli påkörd. Hon blev påkörd några månader senare, men som tur var såg jag inte när det hände då det var på natten…
Men den som körde på din katt tycker jag var väldigt oansvarig som inte tröstade dig och sa förlåt ens!
När min katt Måns blev påkörd så var det en kvinna som stannade bilen. Det var inte hon som kört på honom. Men hon drog undan honom ner i diket för hon ville inte att han skulle ligga på vägen. Måns hade halsband med id-tub på sig, kvinnan tog ut lappen och sedan kom hon upp till trädgården och beklagade sorgen. Jag och lillebrorsan var på väg ner till vägen för att hämta Måns, vi hade sett att det var en katt påkörd… Hon var väldigt vänlig och berättade att hon själv bor vid en väg och hon haft katter som blivit påkörda.
Tydligen krävs det väl att man är djurvän för att ens bry sig om ett påkört djur? Så verkar det vara hos många…