Jag har aldrig arbetat med skygga katter på det sättet som Du beskriver Alexej, men jag har haft många djur och träffat många veterinärer genom åren. Bra o dåliga!!

Om jag skulle driva ett tex katthem där min policy var att ge alla katter samma möjligheter, självklart som "kund" skulle jag välja en veterinär som är kunning i just kattens sjukdomar och beteende, en veterinär som jag skulle ha fullt förtroende för, en veternär som såg möjligheten för katten.

Det är trots allt medlemmar, andra givare som betalar för veterinär vården i en förening som driver katthemmet. Att en låta lekmän råda över liv o död är bara inte riktigt klokt, vilket jag tror är vanligt. Det finns många katthem som inte vill eller kan jobba med skygga katter och väljer då en väldigt enkel väg.

Jag tycker det är en medlemsfråga där policyn reds ut för katthemmet inte en fråga som styrelse/ansvariga ska råda över utan det ska finnas mandat från alla medlemmar. Det är du som medlem som bestämmer hur ditt katthem ska drivas.

Som katthem är Du en stor kund till en veterinär. Ett Katthem jag känner till har t.ex. en vetrinärkostnad på runt 500.000 kr per år. Känner också till att man där tagit egna beslut om avlivning.

Marie-Helene

ANM: Inlägget redigerat pga delvis olämpligt innehåll. // Lena - Sajtvärd.

Rent allmänt så är det inte så många veterinärer som är riktigt duktiga på just katt. Den svenska veterinärutbildningen innehåller inte så mycket om katter. För att bli specialister på katter behöver en veterinär komplettera med utländska utbildningar.

Har själv haft förmånen att ha tillgång till en veterinär som är just specialist på katt. Det är en enorm skillnad att gå till honom jämfört med en sedvanlig veterinär. Det går knappast inte att jämföra.

Tyvärr finns det bara en handfull specialister i Sverige. Men sedan finns det naturligtvis många veterinärer som är tillfredställande, utan att vara specialister fullt ut. Oftast handlar det om vilket intresse och vilken syn vederbörande har på katter. Och det kan naturligtvis utvecklas utifrån att de lär av sina kunder.

Som det är i Sverige är det fritt fram att avliva sina friska sällskapsdjur, till skillnad från många andra länder. I Sverige behövs inget utlåtande från veterinären om den saken. Begär man avlivning så avlivas djuret om nu inte veteriären själv har som egen norm att inte göra det. Därför har vi alla ett ansvar i den här frågan.

Vad som stör mig så otroligt mycket är när människor försvarar sina beslut med förklaringen att någon annan har bestämt det.

Katthem har avlivad sina katter pga 3-månadsregeln som Djurhemsföreningen hade förr i sina stadgar. De har anslutit sig (lät sig köpa) för att får bidrag från Djurhemsföreningen och skulle då lyda deras regler. Så enkelt och praktiskt…

Katthem har avlivat sina katter pga veterinärens rekommendationer. Som jag skrev innan skulle ingen veterinär här neka en avlivning om jag kommer dit med en skygg katt. De gör som jag vill och betalar för.

DV Skara rekommenderade avlivning av upphittade katter för de hade inte plats. De ursäktade sig med att RO hade sagt så till de att de skulle svara så….

Vilka fega människor det finns…. Tyskarna ursäktade sitt beteende också med att det var order uppifrån. Har vi inte lärt oss att tänka själva???

Den som tiger gör sig medskyldig!!!

ANM: Inlägget redigerat då det i vissa delar bröt mot våra Skrivregler. // Lena - sajtvärd

Om den veterinär som jag träffade när Mamsen nyss hade kommit till mig hade fått bestämma, så hade lilla gumman fått somna in, istället för att få vård.

Vi hade förberett och sagt att hon var JÄTTEskygg och inte hanterbar alls, min dotter och mitt ex åkte in med henne då jag jobbade.

De skulle ju testa hur skygg hon var, så de öppnade buren och ut flög katten och i över 40 minuter sprang hon runt och var jätterädd. Veterinären ropade då… "ta bort vildkatten och skaffa en tamkatt istället" kan meddela att det var sista gången jag gick dit. Aldrig mer!

Min dotter tog henne i en filt och tungan hängde utanför och hon var så stressad de sövde henne och medicinerade henne under dagen och på kvällen fick jag hämta henne då de inte kunde hantera henne för att hon var så skygg.

Veterinären skriver också i journalen att det är en "vildkatt" grattis till idioter, de borde väl veta att det enda vilda kattdjuret är lodjuret, min katt var ingen vildkatt, det var en förvildad tamkatt!

Skäms borde de göra, men det tror jag inte att de gör. De är inte beroende av mina pengar, men samtidigt köper jag en tjänst av dem, betalar dem för det, så de borde kunna vårda henne eller säga det direkt!

Vi hanterar inga skygga eller blyga katter, då vet man ju det och åker inte ens dit!

Att veterinärer är dåliga på att hantera skyggisar är kanske sant, men djursjukvårdarna i det här fallet är GULD, för de hanterar katterna innan och vet att man inte försöker att kolla om de är tama, eller ja, det finns dom som måste testa och får rivet skinn eller blir bitna, men de lär sig också att man inte ska "ta i dem" med händerna till att börja med.

Vi får lära upp dem, så enkelt är det!

Vi önskar att våra missar får samma vård som tamisarna och de är för mig lika mycket värda och det kommer jag aldrig att frångå som värdering, aldrig!

#4 Även tama katter kan hamna i skräcktillstånd hos veterinären. Särsklilt de som tidigare varit skygga/förvildade. Att komma till en främmande miljö med en massa lukter från andra djur etc. kan väcka upp gamla dåliga minnen helt enkelt. Därför är det missvisande att bedöma en katts skygghetsgrad i den situationen.

Är veterinären kompetent så vet han/hon om att så är fallet och tar med det i beräkningen. Men det är det där faktumet igen att inte alla vetrinärer är bra på katter, de äger inte tillräckligt mycket kunskaper i ämnet. Det beklagliga i sammanhanget är att det kan kosta många katter livet. Allt hänger då på oss kattägare.

Det är inte bara skygga katter veterinärer vill avliva, utan även tama, sjuka och  behanligsbara djur. Ingen av mina katter (som blev 17-19) år gamla, hade fått leva mer än några år om jag litat på okunniga veterinärer.  Två med diabetes, och en som fick cancertumör under magen. Alla dessa ville veterinärerna avliva direkt. Även en katt som en veterinär misstänkte, hade diabetes (det hade han inte).  Jag sa nej till avlivning och tog dessa katter till en specialist. Inte ett ord om avlivning där, tvärtom, de blev förvånade när de hörde vad anra veterinärer sagt. Hon med cancertumör opererades och cancern komm aldrig tillbaka. Diabeteskatterna fick långt, bra liv med rätt behandlig.  Den tredje tog jag direkt till specialisten.

Måste vara ännu värre för skygga, och rädda katter. Förstår inte att veterinärer får göra vad de vill. Klarar de inte av att behandla en katt, skygg eller tam, finns chansen att remittera vidare till en kunnig veterinär, men det är väl inte många som gör.

Visst finns det både bra och dåliga veterinärer, För mig som kattägare är det viktigt att hitta veterinär som jag känner förtroende för och som behandlar mina djur på ett bra sätt.

När det gäller detta med skygga och förvildade katter så tycker jag att VI som kommer till veterinär med dessa katter måste ta eget ansvar och inte köpa alla argument om man träffar en veterinär med en negativ syn på skygga katter.

Det stora problemet är dock att det finns alltför många människor som inte tar ansvar för katter de skaffar utan behandlar dem som en slit och släng vara som man kan byta ut när man tröttnar och som framförallt inte kastrerar sina katter.

#7 Ja där trycker du på det huvudsakliga problemet bakom alla dessa hemlösa katter som finns i landet. Bristande ansvar hos kattägare och en allt för skral syn på katten som sådan. Knepigt egentligen att det ska vara så. Katten är ju faktiskt ett riktigt nyttodjur när det gäller att hålla efter råttor och möss. Därför tycker jag den borde ha hög status.

Kommer ihåg när jag skulle kastrera Tudor. Han hade lite hosta innan så jag var och pratade ifall han skulle ha någon förskylning. Vetten frågade om jag ville komma in så de fick titta på honom och jag nämnde då att han var en fd hemlös och var lite skygg så jag visste inte hur han skulle reagera i en främmande miljö.

Vetten påpekade då om just smittrisk mm när man tar in en främmande katt och jag sa att han varit på ett annat ställe innan för att just kolla så han inte hade något skit. Tonfallet fick mig att tänka på att katten inte var lika mycket värd men de skulle kolla honom.

Nu visade Tudor sin bästa sida och var jätteduktig och allt verkade vara fint. Vi flyttade dock upp kastreringen en vecka ifall han hade något virus. han var lite stressad men fogade sig i att bli undersökt. jag var ju med hela tiden och med mig var han ju trygg.

Vet att katthemmet här i stan åker flera mil för att träffa en annan veterinär som har mer hand om skygga än den i stan. Jag kan gå hit för lättare saker eller kastreringar men annar skulle jag nog välja distriktsveteinärerna här då de har mer möjligheter med röntgen mm och verkar vara bättre på att ha med djuren att göra.

Springer man ofta hos veterinärer lär man sej snabbt deras olika inställning . olika som dag och natt kan det ibland vara.Sammanlagt om jag inte glömt någon har vi under de senaste åren varit på 7 olika veterinärkliniker med allt ifrån kattungar vuxna tamkatter till riktigt rejält skygga katter mest vuxna några kattungar.

Man lär sej vilken veterinär som är bra  på en viss åkomma eller ingrepp samt deras inställning. Vet på en veterinärklinik en som blev helt snopen att en skyggis satt så snällt hon hade trott att den skulle vara helt rabiat och slänga sej hit och dit hoppa högt och vara super stressad.Konstigt att fördomar existerar på det sättet.

Vet tyvärr en annan veterinär som gav en skygg liten kattunge som jag var tvungen att ta hem  skulden för att min äldre MainCoon liknade katt fick urinsten kalciumoxalat  Det var verkligen ett slag under bältet efter upprepade ordinerade pencillinkure av samma klinik som aldrig hjälpte.Hade jag inte själv till slut begärt ultraljud hade säkert min katts verkliga åkomma aldrig upptäckts eller för sent iaf.En veterinär utför ju ett jobb mot betalning och det den utför är vad djurägaren har beställt.