Fy fan för folk säger jag bara! Jag skäms att vara människa! MORR!

Nu börjar det väl ändå bli dags att återinföra de gamla 'dårhusen' med livslång inlåsning? Även om det här förmodligen är gjort av någon med hygglig IQ men noll empati. Ska nog ta mig en sväng runt valstugorna här och fråga var de enskilda partierna står i djurskyddsfrågor i allmänhet och kattfrågor i synnerhet.

Dåliga kattägare har tydligen inga gränser. Sådana här vidriga händelser talar sitt vidriga språk. Det behövs skärpning av djurskyddslagen och dess tillämpning. Den som gjort detta behöver sitta bakom lås och bom.

Det är nästan så jag förlåter min fd svärfars skjutande av kattungar (bonde, han kastrerade senare sina katter efter att jag tjatat och tjatat och tjatat och dessutom empiriskt bevisat att hans honor jagade lika bra med p-piller och därför kunde få en mer permanent lösning, och efter att ha sett min innestadskatt - hankastrat- jaga råttor och andra hankatter) - det var i alla fall bättre…

Så vidrigt! Gång på gång får man skämmas för människosläktet.

Såg just att Micke Wennborn skrivit om detta på Facebook.

Så vidrigt sätt mot katterna! Att begrava dem levande!

#2 Wikki bloggarkatten har gjort just det hemma hos sig!

när jag läser alla annonser om vanvårdade katter och får höra/läsa om hur idiotiska människor försöker dumpa sina katter kors och tvärs blir jag så arg och framför allt ledsen.

det känns som att det bara blir värre och värre

#6 menar alltså att Wikki skickade ut mig som representant i valstugorna… Samt kan meddela att Wikki har INTE för vana  att begrava kattungar levande!

#8 Ursäkta om det blev syftningfel!

Micke Wennborn har heller inte grävt ner några katter. Han är bara ytterst förbannad på dem som gjort det.

Ursäkta min taskiga svenska idag. Somnade aldrig igår så jag är lite bakom flötet idag…skulle kanske inte skriva något alls egentligen…Hälsocentralen håller på med att pinka revir vilket gör att jag blir utan kramplösare o smärtstillande…vilket gör att kroppen inte fungerar o jag inte sover…dricker lite kaffe nu så att hjärnan skall gå ner i varv så den fattar att kroppen är trött…går o lägger mig o läser stickbroschyrer istället…

#7 Tror inte att det blir mer och mer. Jag tror det har funnits hela tiden, men att folk är mer medvetna om problemet idag, och reagerar på det på ett helt annat sätt… Tänk för 20-30 år sedan. Utan internet, hur skulle informationen spridas? Den spreds inte. Kanske någon reagerade och ringde tidningen, eller polisen, men ingen brydde sig då. Tack vare internet har kattmänniskor kunna sluta upp och påverka tillsammans, så att samhället "tvingats" till att reagera…

Jag tror i alla fall att det är så här!

Jag har inte varit inne och kollat TS länk än, men ska göra det…

Har läst det nu…

…ingen kommentar…

#10 Precis. Bara en sådan sak som jag reagerade på hemma…träffade en granne som när han gick ut från hyreshuset möter en mycket kraftigt blödande person som vill in…efter lite pratande får personen komma in o han hittas senare med en stor blodpöl runt sig…grannen sade att han inte läst något i tidningen om det. Men varför ringde du inte ambulans eller polis undrade jag. Inget svar. Sådant gör mig rädd! Också! Jag skulle aldrig kunna ha detta på mitt samvete att några dagar senare läsa i tidningen att personen dött i diket utanför…

internet uppfanns 1970 och steg snabbt uppåt.

jag såg ingenting om katter på internett eller tidningen för 10 år sedan… brydde sig ingen om dom?

eller var det tvärt om kanske? att katten faktisk hade högre status?

Den grannen skulle ha polisanmälts… JAG hade gjort det, det ska du veta! Tåler inte sådant! Usch, tvi vade!

#9 Jag tyckte att ditt syftningsfel var bara nöjsamt

#12 Ja det är sådant "kallsinne" i omvärlden som är skrämmande - och kanske också det som gör att någon kommer undan trots att denne gräver ned kattungar levande i skogen - ingen vill veta, höra, se eller ingripa - rädda att få problem, rädda att drabbas själva. Sedan är det lätt att slå sig för bröstet och säga "jag skulle ha gjort si eller så" men den som inte var där kan inget göra och kan inte heller påstå vad som skulle ha gjorts.

Vid ett tillfälle tog jag hand om en blödande man på stan, mitt i lunchrusningen. En s k A-lagare som fått stryk av sina "polare" för att spriten inte räckte till. När jag hjälpt honom få stopp på en blödande näsa och snygga till sig tittade han på mig med mycket sorgsna ögon och sa "Är du inte rädd för mig?" - så var han van att bli bemött. Jag såg bara en sliten strykarkatt i mänsklig skepnad och ingrep.

Vad finns inte som säger att jag en dag kan vara en av de hjälplösa? En av dem som behöver den utsträckta tassen?

10# Jo jag tror faktiskt att en del av de här "sjuka" kattfallen fanns inte på samma sätt förr - dels för att jo, förr fanns grannen med bössa som sköt av ett överskott på katter med jämna mellanrum, det var bara så. Dels för att de riktigt morbida sätten att hantera djur (Kasta upp en katt i högspänningsledningen, köra den i torktumlaren i tvättstugan, spela bandy med osv) smittar på internet som böldpest! Tyvärr..

Det innebär att vi som jobbar för goda liv för alla katter får sysselsättning vi kanske inte alltid önskar oss - men för varje räddad katt tänder SkaparKatten en särskild stjärna som lyser bara för oss!

MenTwo, det vore inte första gången jag hade anmält…

Jag är inte rädd för att göra rätt så att andra får hjälp.

Jag hjälpte en cyklande kille som blev påkörd av en bil. När ambulans kom visade det sig att han var knarkare, och han hade Hepatit A. Jag hade sönderkliade värmeutslag på mina händer. Killen blödde lite från pannan, men det var inget jag reagerade speciellt mycket på. Jag ville bara att han skulle få hjälp.

Jag frågade honom om han hade någon sjukdom som ambulanspersonalen behövde veta när de kom, men han sa att han var fullt frisk.

Polisen anmälde honom för försök till grov misshandel för att han medvetet ljugit för mig. Målet lades ner, för jag har inte hört något efter det. Jag fick mediciner i ett år, klarade mig från Hepatiten…

Som sagt, jag är inte rädd att göra rätt för andra. Behövs en anmälan så gör jag en anmälan.

Jag har suttit några år som styrelsemedlem inom facklig rörelse, så jag har skinn på näsan tillräckligt… Har anmält goda vänner för mobbing…

Här slås inte på bröstet…

Gunlog, jag gör tasshonnör för dig och alla andra människor och katter med civilkurage och driftighet. Det finns gott om er här på hittekatter och det är en SkaparKattens välgärning att ni finns!

Men kallsinnigheten och likgiltigheten i samhället omkring oss är växande. Människor bor staplade på varann tätt i städerna, men många känner inte ens personen på andra sidan väggen. Att hjälpa en främling är en sällsynthet.

Så var rädda om er unika gåva av medkänsla och rättspatos, alla ni som vågar stå upp för eller vända er till den som är utsatt. Det är ni som gör världen värd att kämpa för! Kram!

Mew2

och det andra fallet i artikeln var ju fruktansvärt det med. arma djur säger jag bara, hur mycket har inte det lidit, innan döden befriade den?. HURKAN MAN????????

Har helt enkelt inga ord i mitt vokabulär starka nog för att uttrycka hur jag känner!!…Hur..kan man någonsin göra något sådant..trycker på skicka knappen nu..annars finns risk att jag skriver sånt som överstrider gängse regler på internetforum:-(

#17 Ber om ursäkt för mina ord i #16 som kanske kunde läsas som hårda och riktade mot din kommentar #15. Det var inte min mening, tur att du inte tog det så… Har just nu en fruktansvärd förkylning med sprängningar i öron och hals, så jag missförstod mitt eget sätt att skriva, om du förstår mig rätt.

Ja, det behövs fler av oss sk "satkärringar" som drar folk i öronen när det behövs. Jag är glad att det finns likvärdiga som mig, så att jag inte känner mig ensam om att vara en "satkärring", en bitch (vilket jag har blivit kallad mer än en gång när jag avslöjat lögnare och bedragare).

Jag är mycket för att ställa upp för den som har problem som h*n inte klarar själv. Jag ställer upp i den mån jag kan när någon skriker på hjälp, under förutsättning att personen inte har visat oärlighet på något vis, mot mig eller någon annan. Skulle fallet vara så, anser jag inte att personen är förtjänt av någons hjälp.

Dessa små har haft tur som har lyckats komma vidare i livet. Hoppas att den som gjorde det bringas olycka på ett eller annat sätt… Mer kan jag inte heller säga om saken, då vissa Skrivregler finns.

Gunlog, vi har väl läst varandras kommentarer här och där på åtskilliga ställen har på sajten vid det här laget och vet väl ungefär var vi har varandra och vad vi står för - så du vet ju att jag inte är den som tar illa upp. Och jag vet så väl hur gott du kämpar för de som inte kan göra det själva. Inte minst våra hemlösa missar…

Så ännu en knippa rosor till alla som är med här på Hittekatter, faktiskt. Varje medlem är en viktig länk i ett fint nät av katthjälpande vänner som vi ska vara mycket rädda om! För rätt vad det är så är det någon av oss som den där personen som kanske hittar ett par kattungar i en låda i skogen vänder sig till Hittekatter och behöver råd eller assistans. Då behövs starka krafter!

Mjau men jag har kommit fram till att det bästa "straff" en kattmarodör (Kommer inte på nån bättre övergripande beteckning) bör få är att sättas att arbeta på ett katthem (under kvalificerad ledning och övervakning) så länge som behövs för att få personen att "omvändas" till fatta empati, lojalitet och kärlek till den underbara fyrbenta varelse som fyller våra hjärtan! Jag kan inte föreställa mig en bättre förvandling än den! Det kan vara svårt att tänka tanken att någon som gjort katter illa ska "komma undan så lindrigt" men jag tror att principen "öga för öga" skapar bara mer hat - och det vinner inte någon sida på. För att förändras på djupet behöver en människa insikt - och insikt kan byggas med förståelse, förståelse kan byggas med handling. Jag vill dessutom fortsätta tro på den goda saken - för i så gott som alla människor bor ett uns av godhet, om de får chansen att släppa fram det…

Kram Mew2

Hmmmm. Det var ju en riktigt bra idé! Sätta dem att arbeta med katter…

Ungefär som att låta en dödsmisshandlare konfronteras av den dödes familj eller sätta en KluKluxKlan-medlem i ett hem hos "fienden".

Det är nog något vi ska trycka på uppåt, eller vad säger ni, tjejer (och killar)?