Bra blogginlägg om det:

http://blogg.expressen.se/l-hsnaturvetenskap/entry.jsp?messid=615403

Så j*vla trist att lst. i VG trots vår idoga informerande om TNR fortfarande kommer med samma gamla info om hur illa katterna far… Ja, det vi nu nån gång och det har lst också vetat i många år. Alla dessa saker som tas upp av Borgvall (sjukdom, bråk, kattungar etc) förebyggas med TNR. Så länge katterna finns där de finns och så länge de är okastrerade så kommer de att fara illa. Om de nu blir matade eller inte.

Även bedrövligt och kanske rent av tjänstefel att försöka flytta över ansvaret per definition till den som matar.

Nog dags att skicka ut ett nytt informativt mail till våra vänner på lst….

(PS: Regeringens utredningsgrupp för djurskyddslagstiftningen har visat intresse i TNR så kanske, kanske, kanske TNR äntligen kommer att tas på allvar även i Sverige)

Bra naturligsvis att problemet belyses i massmedia. Det kan inte göras tillräckligt ofta och mycket.

#2 Håller med dig, det som tas upp i artikeln är samma saker som inspektören ifråga har sagt förut. Att de inte kan ta till sig TNR någon gång är besynnerligt när flera lyckade projekt har ägt rum i deras eget område.

Hur är det med det där med ansvaret om man mater. Lst i VGR hotar ju alltid med det. Men om jag förstod dig rätt var det bara en tillämpning som inte hade något laga stöd när det väl kom till kritan.

Vad bra att regeringens utredningsgrupp intresserar sig för TNR. Låter ju förhoppningsfullt.

#3 kopierar in ett inlägg jag skrev i en annan tråd om att mata hemlösa katter (är för lat att skriva det på nytt ;) )

I prop. 1987/88:93 sid. 15 anser departementschefen att "det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds."

Denna mening missbrukas av myndigheterna. Göteborgs Katthjälp skriver i sitt remissvar till utredningen om djurskyddslagstiftningen följande om det:

"Ännu oftare sker det att inspektörer lägger ansvaret för hemlösa katter på den som har börjat mata den hemlösa katten. Detta genom att hänvisa till att regeringen i propositionen om djurskyddslag mm. anger att ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.

Att denna synpunkt bara är en lagtolkning framkommer bland annat ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, Avd 5, Rotel 52, dom 2002-04-19 i mål B 2542-01).

I 9 § djurskyddslagen anges det inte vem det åligger att sörja för att ett sjukt djur får nödvändig vård. I förarbetena yttrar departementschefen som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Vidare anser departementschefen att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen.

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret, utomhus, under en begränsad tid. Man förfogar ju inte självvald över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag medan djurskyddsinspektören inte går att nå. Polisen brukar inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar ibland att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde."

DÄREMOT så tycker jag att man har tagit på sig ägareansvaret för en hemlös katt om man mater den längre tid utan att anmäla katten hos polis och lst och inte försöker ordna ett bättre liv för katten. Det räcker inte att enbart mata.

# 3 Tror det är mer av en prestigefråga hos lst om att acceptera TNR eller inte… det är ju några tokiga kattkärringar som har "uppfunnit" metoden så det kan ju inte vara bra ;)

En av inspektörerna kämpar med näbbar och klor för att se till att TNR inte tas på allvar medans hon själv är aktiv i viltrehabiliteringsvärlden. Det finns ju väldigt mycket överenkommelser mellan TNR och viltrehab. Vilda djur har precis som förvildade katter ingen intresse (och blir rent av stressade) av att vistas nära inpå människor men de blir ändå rehabiliterade för att sedan släppas ut till en osäker framtid. En ännu mer osäker framtid än TNR katterna.

Jag har ingenting emot viltrehab, tycker det är toppen, men vad konstigt det blir om man börjar se rött så fort TNR nämns och samtidigt rehabiliterar fåglar och småvilt ;)

Jag förstår mig inte heller på alla ologiska motagument. Här finns bara svart och vit. Intagning eller avlivning.