Tack för din lilla rapport! Det är naturligt att det blir sådär när man måste behandla skygggisar mot skabb. Du har gjort helt rätt som gett dem behandlingen. I det stora hela var det det bästa som kunde göras även om det på kort sikt blev lite störningar i relationen. Som vår veterinär sa tar öronskabb ner katten i humöret och gör att deras livskvalitet blir så mycket sämre. De kommer över detta och blir på köpet nöjdare och friskare av att bli av med öronplågan.

//Lena

Vi genomlider också en skabbehendling här hemma som gjort våran tamkatt Linus svår i humöret. Det kan även hända tamisar.

dem kommr älska dig sen:) jag tror dem redan gör de fast de kanske inte kan visa det riktigt än:) har de varit ute något? kan du klappa dem?

Tack för uppdateringen ÅsaF. Ibland blir det några steg tillbaka sedan och ett skutt framåt. Så är det så oroa dig inte. Sköt om dig och kissarna.

Vanessa

Hej ¨Åsa…

Skriver några rader..o vill du ska veta att du är värd en stor o varm kram..det är så svårt detta med skabb..och vad gör man när öronen är infekterade av eländet o man inte har något annat val än att ta tjuren vid hornen o försöka bli kvitt eländet…mina katter har blivit väldigt förbaskade på sin matte när dom fått medel..till och med tamaste, de mest kelna små kattungar reagerade..

Tror att det kommer att bli bättre med tiden..när behandlingen väl är avslutad..och att tiden går utan missarna ska behöva få någon mer behandling..så kommer nog också lugnet..så sakta, sakta återfinna sig..det är vad jag tror och hårt håller tummarna för..

*kram*

Tack Åsa för uppdateringerna, det är alltid lika kul att höra från Missan och Mojje. Varesig det händer nåt eller inte:D. Har du några nya tagna bilder på dom?

Tyvärr har jag inga bilder att komma med. De är som sagt var inte alls sällskapliga nu och de gömmer sig otroligt bra. Oftadt ligger de i byrån och jag vill inte störa dem där, hinner inte heller för då rymmer de bakom. Men jag vill gärna låta dem ligga där i byrålådan bredvid soffan, så kan jag sitta när,nära och små jollra med dem ändå. :-)

Känns tungt som jag sagt tidigare. De tycker verkligen inte om mig. Jag som är van att alla djur älskar mig, även de som annars är aggresiva. Men Missan och Mojje tycker då rakt inte om den elaka tanten. Inte ens trotts grädde och konservmat ;-) Fast de är nyfikna på mina stallkatter i alla fall, så allt är inte trist för dem.

De har fått igång ett konvektor element där inne som står och går nu, så de har det varmt och skönt i alla fall. Ska fixa så de kan sitta i fönstret på något sätt och kika ut på kylan därutanför så kanske de kan njuta lite mer av sin värme och tre mål mat. ;-)

De här katterna var ju förvildade så det kommer att ta tid. Ingen kan begära något annat av dig, Åsa!

Värme, mat och en människa som kommer över varje dag och småpratar.Dessutom stallkatter. Nog är det bra mycket bättre än att leva utomhus i Luleå vid denna årstid!

Om du känner dig trött och önskar dem dit pepparn växer så är också det naturligt när något är jobbigt. Jag vågar inte uttala vad jag har tänkt om mina "hittisar" när det någon gång känts extra besvärligt. För mig brukar det dessutom ta ett tag innan den där "äkta mattekänslan" infaller. Men sedan är det kört, då går man genom eld och vatten för dem!

Soulway

Tack för era uppmuntrande ord. Kan verkligen behövas när man misströstar lite och bara känner sig elak.

Hej Åsa!

Här är det lite för mycket saker på gång just nu så jag hinner knappt skriva här i gruppen :( Men du ska veta att jag tänker på er varje dag! Jag vet precis hur du känner dig!

 Du ska inte alls känna som att missarna hatar dig. Missan och Mojjes erfarenheter av oss tvåbeningar är ju väldigt dåliga, dom har behandlats riktigt dåligt av människor under sina liv. Du behöver inte alls ha så höga krav Åsa, dom är tacksamma att få mat och värme, dom har bara inget språk och vet inget sätt att visa det på Deras tidigare beteende när de träffat människor har hela tiden varit FLYKT och det sitter djupt rotat i deras medvetanden.

Så fortsätt bara som du gör, det kommer andra tider, jag lovar dig. Jag vågar inte ens tänka på hur det varit om missarna varit ute nu i snön….vi fick en tidig vinter här.

Många tass-samma hälsningar

Cammo

mer tassamma hälsningar kommer från Mixon och Max i Boden

TACK ÅsaF för att du hjälper vår mamma och pappa…

btw… Mixon är Läskigt lik Mojje om det inte vore för de vita tecknen

åsaf: Dina stallkatter får skvallra för dig sen va missan och mojje säger om dig;) hehe. Tiden läker alla sår…som man brukar säga:)de komemr komma över de. du är underbar som tar hand om dem!

Så skönt med eran uppbackning. Det behövs ,-)

Du ska se att det löser sig Åsa!! Som sagt, mat och värme och tid…

Skulle det visa sig att det går helt åt pipan i typ ett år framåt så får vi väl hämta dem igen…otacksamma rackare…nä, men skämt åsido, du ska se att det löser sig!! Klart att de inte gillade skabbehandlingen, det gjorde inte min timide Musse heller ALLS. Men det måste ju göras. Så du gjorde rätt, de bara inte förstår det än.

upp med hakan Åsa… du o missarna är på väg åt rätt håll…..känner igen mej själv i att tappa modet då en kattfamilj jag hade inte föll mej om halsen av tacksamhet då jag försökte göra dom tama…..i mitt fall ville jag ha ett snabbt resultat… så ha tålamod….det kommer att ordna sej fint….du gör en kanonfri insats med Mojje o Missan…

Vad har hänt senast

Jenna

undrar jag också kram Maggan47

#16 & #17: Förlåt att jag inte skrivit i denna tråd på ett tag. Blir lätt knasigt när flera trådar handlar om samma saker. Jag har skrivit i andra trådar. Men självklart berättar jag gärna här med. Var inte meningen att lämna er fundrande över missarna.

Uppdateringen nu blir således:
Sedan nyårsafton är både Missan och Mojje borta. Jag har inte sett till dem, ingen större mängd mat har försvunnit ur skålarna. Således tror jag inte att de är där och äter.
Varken jag eller någon annan ur familjen har sett det minsta från dem.
De ligger inte i sin bil längre och jag hittar inte det minsta spår.
Under hela veckan har åtskilliga timmar lagts per dag/kväll/natt för att söka efter dem. Inte ett spår.
Jag hoppas fortfarande på att få se dem igen. Och ovissheten för vad som hänt dem är jobbig. Jag skulle bli överlycklig om de kunde visa sig, bara det minsta så jag får se att de mår bra. Att inget har hänt dem.
Jag har gått utefter vägen genom hela byn för att kolla så de inte ligger påkörda.
Ingen katt har hittats, så det känns i alla fall bra. Då kan jag fortfarande hoppas.
Och hoppas gör vi än här hemma. Jag ber om att de ska komma tillbaka, jag håller tummar och jag gråter. Men inget hjälper.
Kanske kan ni hjälpa mig att önska dem tillbaka till mig, kanske lyssnar någon högre makt då
Mvh en sorgsen matte som saknar sina bebisar

Jag lider så jättemycket med dig, ÅsaF, tror nog jag vet vad som rör sig i ditt huvud och jag vet att det är inte nådigt!
Så vitt jag förstår så gör du allt du kan göra, du lägger ut mat och fällor, du letar aktivt… mer kan du ju inte göra just! Att försöka hitta katter som inte vill bli hittade ute i naturen är som att leta efter nålar i höstackar.

Jag kan iaf ändå inte riktigt släppa det här med stallet, dvs kan de ha slunkit in där i nyårshelgen trots allt? Har ju förstått att det är stort med många skrymslen och vrån - och där bor andra missar som har fri tillgång till mat kanske? Går det åt ovanligt mycket käk i stallet just nu? Bara en liten förvirrad tanke!

/Pelusa

Förstår att det känns både jobbigt och tröstlöst att de liksom försvunnit som de gjort. Mina tankar är att de kan ha blivit skrämda av några nyårssmällare och sprungit iväg någonstanns. Kanske finns de inne stallet trots allt som Pelusa föreslår. Men vet aldrig med katter.

//Lena

#19: Nej det går inte mer kattmat i stallet, så det känns inte troligt att de smitit in. Tyvärr. Så ledsamt så.

Inget nytt om Missan och Mojje

Undrar också, långt till grannbyn, eller andra hus, ingen som sett dom kram till dig Åsa Maggan47

Hur går det med missan och mojje, undrar molle och mulle??

Ledsen att behöva säga att sedan jag såg någon som jag trodde kunde vara Mojje ifrån bilen har vi inte sett ett enda spår. Ja åtminstone inte spår från huskatter.

Okej, men har ni kallt där nere? Tror du att dom häller sig där? Och Mulle börjar bli så fruktansvärt lik Mojje och Molle är så lik Missan. Molle och Mulle blir mer lik sina föräldrar för varje dag som går…

#26: Vissa dagar har vi riktigt kallt. Nu har vi dessutom rikligt med snö. detta känns inte bra alls.
I den här snön borde jag se spår efter dem. Men inte ett enda spår av små huskatts tassar.

#27 Vad jobbigt Åsa. Det verkar ju tyvärr som de flyttat från platsen.

//Lena