Min erfarenhet är att katter (speciellt ungar) från kolonier kan man lätt få in i egna kattgruppen, så ungen behöver inte  eget utrymme för den skull. Däremot behöver den ju vänjas vid människor och det är svårt om den ges för stort utrymme att gömma sig i. Kan inte hemmet ha ungen i sovrummet några veckor tills den hunnit lära känna sina människor lite bättre?

Hej!

Jo men i sovrummet får den ju inte vara ifred. Den kommer ju att bli livrädd när de kommer in för att sova  , Inget stort sovrum. Är det inte bättre  att göra någon form av bur tiill den?

Mvh Anette.

Fast den blir ju inte tam om den lämnas ifred. I sovrummet bör den ha ett krypin, t ex en transportbur som är övertäckt och bäddad med något mysigt, och sedan bör stödhemmet (efter en par dagar så kattungen får landa) tillbringa mycket tid i sovrummet. Locka till lek, muta med godis, och ha med den egna katten för att signalera att det inte är någon fara.

Ok vi försöker med sovrummet och krypin. Är bara rädd att katten inte ska våga äta eller gå på lådan när den inte är ensam i rummet till en början.

Vi har även en av de små ungarna ( 9-10 veckor) som ska till en kattmamma  som nyligen mist en unge i samma ålder. Hur länge ska vi vänta med att para ihop surrogatmamma och unge? Detta hem ska adoptera ungen. De har gjort i ordning ett eget rum för den lille där han kan vara några dagar, men är det bäst i detta läget att para ihop dem så snabbt som möjligt då den är så liten?

Tack för dina svar. Betyder mycket att få diskutera innan man kanske gör dumt: ( Fast man vet att misstag är omöjliga att undvika)

Mvh Anette.

Den skulle inte våga äta eller gå på lådan om den satt i en bur heller om det var folk runtomkring, så det gör ingen skillnad. Bara stödhemmet ger den egentid i rummet, vilken den även får om de ligger där och sover för den lär sig snart att det är fritt fram att röra sig då, så kommer det att ordna sig.

Vad gäller den andra ungen, har surrogatmamman några andra ungar? I så fall måste ju karantän iakttas i två veckor. Om inte så skulle jag släppa in mamma katt till ungens rum på en gång och se hur de två agerar mot varandra. Det blir inte bättre av att vänta några dagar och har ni tur så finner de varandra direkt och då är allt så mycket lättare. Har ni otur så blir det lite fräs och då får man ta det i omgångar, låta katterna vänja sig vid varandra pö om pö.

Gör en mysbur av kompostgaller där du har lite krypin och ställ den lite avskilt…

Tack för tips!

Hur gör man så att mamman kan komma och gå till ungen medan den är lite bergränsad till att börja med. Tror t.ex att denna mammakatt är en utekatt och ungen får ju inte komma med ut på ett tag.

Mvh Anette.

Gör en sån bur men förläng den! Dubbel!

Kanske har jag missuppfattat frågan, men när jag fick hem en tam kille och en utefödd liten tjej som båda var vuxna, 5 resp ca 2 år, så lät jag dem helt enkelt hållas. Båda var kattsociala och killen som älskar människor hade ju behov av mig för kel och av henne för kattsamvaro. Den första veckan så gömde hon sig i en smatt mellan en garderob och ett fönster. Jag hörde henne sena kvällar när hon trodde jag sov. Då gick hon på lådan i badrummet och var i köket och åt. Eftersom jag arbetade så hade hon större delen av dygnet frihet att röra sig utan att bli oroad av mig. Och den tama killen var hur lycklig som helst över att ha sällskap när jag var borta.

Efter någon vecka kunde jag höra hur hon försökte knöla sig in under soffan när jag öppnade ytterdörren. Hon hade behövt skohorn, men på något sätt lyckades hon ta sig under. Nöden har väl ingen lag. Efter ytterligare en tid så tröttnade hon väl på den plågsamma manövern och nöjde sig med att ligga under en betydligt högre fåtölj eller soffbordet.

Jag tror inte man ska göra för stor affär av hur skyggisen ska få vara ifred. Snarare är det ett problem att konfrontera dem när man bor i öppen planlösning. Det finns inte så mycket plats att stänga in dem på så man kan arbeta med dem. Att 'förvara' dem gör dem inte tryggare. Vi måste testa deras gränser så de ser att de inte dör av vad det nu är vi utsätter dem för. Givetvis innebär det inte att man ska tränga in dem i ett hörn för att vidröra dem 23 timmar om dygnet, men att vi gör det vi alltid gör tycker jag mig ha upplevt som positivt.

Lycka till!

Skygg kattunge hemma och nu?

ja jag satte ju Mee i vårt kök, för där är det ju mest liv och rörelse och en hel del oljud. Så hon blev ju den mest goa kissen som man kan tänka sig sen. Mot oss tåv, alltså….