Jag skulle nog va räddast att få in i mitt katteri som består av 7 katter,    de dolda virus sjukdommarna som katter kan bära på utan att de visar sjukdom och ändå är smittobäräre.   

Det finns vaccinationer som tur är för herpes Kattpest kattsnuvan och lätt är det att få bort parasiter.

Corona viruset är ett satyg att få in i en grupp katter.

Smittorisken är alltid en faktor som man måste tänka på. Det är viktigt att hålla hittekatten åtskild från de andra katterna första tiden om den kommer direkt utifrån. Att ha den i ett rum för sig. Det vanligaste brukar vara kattsnuva. (Ett samlingsbegrepp på flera olika sorts virus som ger likartat symtom). Vanligast bland parasitangrepp är öronskabb. Kattpest är synnerligen allvarligt och det är viktigt att ens egna katter är vaccinerade mot både kattpest och kattsnuva om man tar in hittekatter.

Det brukar däremot inte vara några större problem mellan katterna. Räkna med lite småbråk första veckan, men det är normalt beteende för katter och inget att oroa sig för.

Jag har nog inte övervägt så mycket är jag rädd! Mina katter är vaccinerade och katterna jag tagit in har först fått vara på badrummet lite.
Det har bl a kommit hit två familjer som flyttat in i mitt pannrum. När jag såg dom var min enda tanke att katterna måste in. Ska man vara rädd för allting hade dom inte kommit in. Men normala försiktighetsåtgärder som eget rum till att börja med är så klart bra. Mina två familjer har inte ens haft loppor men skulle dom haft t ex loppor eller öronskabb så går det att behandla.

Rumsrena har dom blivit med en gång. Någon enstaka olycka hände men det var det lilla. Katterna var skygga när dom kom hit och har aldrig gått på en låda innan jag tog in dom. Det var ungarna som gjorde utanför lådan någon gång, mammorna klarade lådan direkt.

Jag har haft katterna på rum med nätdörr sen så mina katter och dom nya haft god tid att lära känna varandra innan dom släpptes ihop. Den ena familjen är så ny dom bor faktiskt fortfarande på eget rum men det är för att dom behöver bli lite tamare innan dom får mer utrymme. Några av mina andra katter går in till familjen ibland och det funkar jättebra mellan mammakatten och dom.

 Man får ju inte vara livrädd för sjukdommar. men ju fler katter man har på liten yta ju större blir smittotrycket. 

Bra är att kunna avgränsa grupperna om det nu inte är meningen att dom ska bo tillsammans resten av livet.

Jag har tagit in en del katter under tiden. Jag har ingen karatän utan näta in vardagsrummet. Men lät mina egna katter komma in. Aldrig haft problem med sjukdomar.

Tur eller dumhet? Det viktigaste är väl att mina katter är vaccinerade.

Fast vaccinationer räcker inte, faktiskt. Jag fick in herpes i höstas och det fick jag betala dyrt för. Min 10-åring var vaccinerad men fick ändå en släng av viruset och blev så oerhört sjuk att han fick läggas in för dropp. Han hade HCM som förmodligen var det som gjorde honom utsatt - men hjärtat hade varit bra på ultra och var bra även när han kom in till sjukhus. Delvis sammanlänkat med detta, fast mer löst eftersom det var annat som blev droppen, drabbades han 3 månader senare av hjärtsvikt i sin ursprungssjukdom och fick somna i mina armar dagarna innan jul.

Den erfarenheten gör att jag aldrig mer kommer att låta nyintagna och mina egna träffas. Det som är lite besvärligt är att herpes sedan ligger i kroppen. Det bar sig faktiskt inte bättre än att en av mina köpare, trots att kattungen var symptomfri då, också fick en släng av kattsnuva på sin tidigare katt. Denna klarade dock, som vuxna katter ska, av sin infektion på några dagar och blev frisk igen.

Idag har jag inga katter som jag vet är extra infektionskänsliga, men jag skulle göra mer för att undvika smitta nu. Jag har en stödkatt hemma - egentligen mammas stödkatt men de har ett väldigt olämpligt boende för en skyggis sommartid - men han hade varit inne länge innan det var mig han fick bo hos. Och det får nog tyvärr vara det jag vågar göra.

Fast jag vet förstås inte. Skulle det sitta någon mager, trasig stackare utanför porten vet jag inte riktigt hur jag skulle hantera situationen.

Jag tycker man ska ta hänsyn till alla saker som ts nämnde och försöka ha det så ordnat att eventuella sjukdomar inte  kan smitta redan befintliga katter eller en förfärlig osämja kan uppstå.

Karantänsrum första tiden veterinärbesök och eventuell (nästan alltid) behandling förstås om inte annat så vaccinera ,avmaska koll efter öronskabb och eller annan ohyra.Det blir aldrig gratis att hjälpa en katt från hemlöshet till trygghet inomhus.

#6 Vilka symtom visade Herpesinfektionen?

Herpes och Chlamydia är vad vi normalt kallar kattsnuva skulle jag tro. Alltså något de flesta katter - även ovaccinerade - klarar av rätt bra. Lite hängiga och kanske nysiga och febriga. Det är det vanligaste våra hittebebisar har - igenklibbade ögon, snorig näsa, små korta nysningar… Chlamydia kan man ta antibiotika för, medan herpes är ett virus som man bara kan vänta ut. Även vaccinerade katter kan smittas, men det blir mildare. Iofs fick jag den extrema oturen att få se att min katt trots vaccinationer varje år i hela sitt liv blev  mycket sjuk i alla fall. Och eftersom det var virus hjälpte inte antibiotika så det enda att göra var att lägga på dropp och febernedsättande (och evt sondmatning) och vänta ut en vändning.