Min första egna katt, Svempa, hade två olika boenden (ibland 3 när han var hos mina föräldrar): hemma där han var innekatt och landet där han fick vara ute hur mycket han ville. Han lärde sig själv att det var skillnad och verkade aldrig ha problem med den saken.

Enda gången han var sur var när vi bytte bostad när han var 14 år gammal. Då satt han vid dörren och stirrade i en veckas tid. Sedan insåg han att det var här vi alla skulle bo.

Tror att de allra flesta katter inser var de får gå ut och var de inte får det. Har just haft 2 damer på korttidsboende hos mig som är vana att vara ute. Första dygnet är det mycket krafsande på ytterdörren, men sedan tar de saken för vad den är och är lika glada och lekfulla ändå.

Det viktigaste är ju att de känner sig hemma. Var lådan och maten finns och dörren ifall de är utekatter. Dröjer alltid någar dagar i början men sedan brukar det funka bra.

Min dotter flyttade sina katter mellan sin lägenhet i Stockholm och vår sommarstuga där hon tillbringade alla lov.

Själv har jag flyttat en katta mellan vårt hus i Stockholm och samma sommarstuga plus ibland till mina föräldrar. Denna katta tog jag med mig på stugsemester både till Lappland och Gotland och på båda ställena släppte jag ut henne och hon stannade alltid i närheten av mig. Hon var lite speciell. Hittekatt från en parkeringsplats i Sydstaterna som jag tog med mig till Sverige. Hon gick aldrig av min tomt i USA heller.

Katter vet var de hör hemma.

"Katter vet var de hör hemma."

Fast inte alltid. Annars skulle inte så många katter försvinna.

Våra katter har alltid varit med hem till min mamma (fast numera är det min bror som bor där), och de har aldrig haft några bekymmer med det. Friheten att komma och gå är större än hemma, eftersom dörren oftast står öppen. Några år hyrde vi ett sommartorp någon mil utanför stan och de vande sig snabbt med den tillvaron också.

Dessutom har vår dotter ständigt släpat med sig sina katter (rent bokstavligt SLÄPAT,eftersom hon åker tåg och lastar burarna på en dragkärra), när hon har kommit på besök till oss. Det har funkat det med - även om det verkar som om mina katter drar en lättnandets suck när gästerna åker.

Visst finns det katter som försvinner och en del av dem har nog råkat ut för någon olyckshändelse och dött. En del okastrerade hankatter drar ju iväg och det är svårt att få dem att ändra sitt beteende om de blir kastrerade för sent. Men känner en katt sig omtyckt och ompysslad så vet den var den hör hemma, dvs där ägaren är.

Mina katter har två hem, i stan och stugan. Jag tar alltid med mig en vanlig sovkudde hemmifrån som de älskar att sova på (lite hemma lukt som kommer med). Plus att hemma står deras transportburar framme nån dag eller så innan vi åker med deras filtar i, dessa står även framme lite i stugan med som kryp in. Det har tur nog aldrig varit några problem

Bloggkatten Wikki och hennes "lillasyster" Nova är innekatter med tillgång till nätad balkong och endast koppelpromenader ute där de bor i Örebro. Sedan åker de tåg till Landet hos mig utanför Eskilstuna och här går de på fri tass så mycket de vill, och delar då reviret med mina egna 4 utekatter.

Wikki och Nova fick först komma några gånger och bara vara inomhus, för att vänja sig vid miljön och de andra katterna. Sedan blev det flera dagars koppelpromenader, och när det märktes att de förstått hur de kunde komma in/ut och var maten och tryggheten fanns, så fick de gå ut lösa.

Dock får de även på Landet hålla sig inomhus nattetid, och har accepterat det.

När Wikki och Nova kommer "hem till stan" så förväntar de sig inte annat än tillvaron inomhus och koppelpromenader. Ett lätt rassel med selen är dock allt som behövs så sitter de i hallen och låter sig "kläs på".

Bara katten inte släpps ut ensam direkt utan får en trygg tillvänjning vid det nya extra hemmet med gott om tid, så uppskattar de flesta katter både ombytet - och att komma hem!

/Mew2

Rasmus har bott i lägenhet och i vårt fritidshus i snart 17 år han har också varit med till vår dotter när hon bodde i Sthlm över helger och till vår son och mina föräldrar, hade kisslåda med och inga problem.

Pysen bor nu 3:e sommaren på landet och inga problem med honom heller.

Dock går dom i låång lina under uppsikt, vill ej ha dem springande lösa. Är alldeles för rädd om dom.

Inätad balkong i stan.

Ängla är hos mina svärföräldrar i stort sett varje dag. Där får han gå ute i sele, men under uppsikt. Hemma går vi "bara" promenader i sele och han nöjer sig med det. Så visst kan det fungera för katter att "bo" på två olika ställen.