Efter otaliga diskussioner som förts både natt- som dagtid insåg vi, min särbo och jag att….Huliganer uppför sig inte som hans New Foundlandshundar.

Insåg, fast jag känt det en tid att: NU RENSAR VI LUFTEN. Hans hundar är döda och mina huliganer lever!!!! Verkligen LEVER!

Vilken styrka jag fick:) Tack Gunilla för Bill o Bull.

Efter åtta år, med man som nu är utan hundar insåg jag med lite lessenhet och kommande saknad att jag väljer mitt liv med Bill o Bull.

Djur går aldrig att värdera, inte ens jämföra.

Kan ju känna rent spontant att om hans hundar hade kommit på tanken att galoppera över mig en tidig morgon så hade jag inte suttit här och skrivit nu.

Men..å andra sidan. Hur många gånger har jag inte vaknat av en dräglande, polyptät hund hos honom? och hört hans: Duktig gubbe. VADÅ DUKTIG GUBBE???

Hos mig har han blivit väckt av två galopperande huliganer som inget hellre vill än att få kurra och slicka öron eller hår? Hans kurvor har också inbjudit till Titt-ut!

Enligt mig mysigt och jag har nog mumlat: Hej Pussgurkor.

Hans röda, trötta ögon fick mig att inse att ett liv utan oss tre blir bättre för oss alla.

Rannsakade mig själv och insåg att!: Jag involverade inte ens honom i mina planer att skaffa katt.

Ler och inser vad nyttigt det är att följa det man känner.

Har också lärt mig att om man släpper på kontrollen så e i-n-g-e-t- intressant för en huligan.

Sluta bädda-inget överkast att dra ihop.

Öppna dörren till vardagsrummet-vadådå?

Blommor utan tandcreme-inte kul

Akvariet-blött o farligt.

Balkongen- fullständigt livsfarlig

Toan e skitkul, en drar i ploppen, en dricker. Förmodligen med kill-i-magen men sååå himla rolig.

Ha nu en go helg allihopa. Vi skall mysa.

Kramar Eja, bill o Bull