Jag läste också om honom Lite obehagligt dock när man inser att Oscar har tillbringat natten i ens fotända… ja då vet man att slutet är nära kanske?

Läs mer plus länkar till intressant läsning om Oscar här - på Steere House där han är sällskapskatt är han mycket uppskattad för sin förmåga. Det är ingen som ser honom som liekatten utan snarare som en hjälp - hans speciella beteende vid dödsbäddarna ger personalen chans att larma anhöriga som hinner ta adjö av sin släkting. Och de som saknar anhöriga slipper att dö ensamma - de har en fyrbent liten ängel som extra sällskap!

Oscar har bestämt sig att ingen skall behöva vara ensam när det är dax.

Läskigt men samtidigt fint på något sätt!

Tycker det är oerhört fint och låta lille Oscar få gå runt hos de sjuka gamlingarna. Måste vara en katt med speciella egenskaper. Menade absolut inte att det skulle vara något negativt.

Här kan ni läsa om Oscar på Steere House's egen hemsida och här finns fler bilder på honom.

De efterlevande är tacksamma för Oscars närvaro och han nämns ofta hedrande under begravningsakter eller i de avlidnas minnesord.

Gripande!

En sån hjälp personalen har av lille Oscar och som då  hinner ringa efter anhöriga.

Jag kan ju tänka mig att är någon väldigt nära döden och förmodligen väldigt trött men ändå medveten om vad som sker så blir vederbörande glad åt Oscars besök.

#5 Tack snälla för länkarna. Funderar på att köpa boken om honom.

Katter gör ofta mycket stor nytta bland sjuka och gamla. Det är synd att vi ska vara så restriktiva med djur i vård och omsorg här i Sverige. Tror djur har en känsla för sådana här saker som när någon är sjuk och döende. Har märkt det på mina katter när jag själv inte mår bra, de finns vid min sida och ger tröst.

När min mamma vårdades hemma i sommras sista månaden innan hon avled av cancer så var min katt findus noga med att inte vara med henne och "trampa" eller sova hos henne när hon började blir sämre, Dock samma dag som mamma gick bort kom Findus in till mamma på morgonen gick fram till henne och nosade på hennes ansikte och la sig sedan vid hennes fötter och mamma avled några timmar senare. Och findus sa farväl på sitt sätt så underbart fint.

Likadant när min pappa gick bort året innan väldigt hastigt i hjärtinfakt dagen efter låg findus under pappa täcke och log där i flera timmar utan att röra på sig…tror han sa farväl även då.

Jag tror jag gillar DNs rubrik om Oscar bäst:

Katten Oscar - ett osvikligt stöd när livet tar slut

Hoppas att jag har en fyrfota vän hos mig att hålla i tassen när den dagen kommer för min del…

Men vilken klok och förståndig kisse…tror att djuren känner långt mer än vad vi gör när det är allvarliga situtationer..fin läsning..