Hej terror Åsa. Du gör helt rätt. Så gör vi med skyggingarna också, och det är bra att styra övrer godkända ställen. För sedan blir nästa steg att böeja terrorisera de ännu mer. Så detta är ypperligt. Nu är det dags för små matmutor för dem tycker jag. Typ skinka, räkor, pastej eller annat förföriskt. Först avståndsmatning, sedan närmare och närmare. Då lär de sig snart att äta ur handen och inser att från händer kommer det bra saker.

Vanessa - lycka till

haha, japp här terrar vi sakta men säkert ;-)
Det går nog bra det här. Men som jag sa tidigare och redan innan de kom, det får ta tid. Jag har inte bråttom. Bättre att skyda långsamt med dem.

Tänk bara på att omställningen för dem har varit enorm. Från att ha varit ute och fria till att fångas, åka bil, instängda i cammos frigga, i ett rum, in i bil igen, åka massor av mil och nytt rum igen. Jag skulle låta dem behålla sina gömställen ett bra tag till. Tror inte att de är stabila nog att terras än, även om tanken är god. Låt dem bestämma själva. Om de inte vill komma fram så är det ju av en anledning, nämligen att de fortfarande är för rädda.

Det tog 2 år för G att få klappa Missan utan att hon stack iväg. Två år! Mojje har ingen fått röra under hela den tid som G har matat honom. Vi som känner dessa två missar vet hur rädda de är och vet hur mycket de har fått stå ut med.

Så snälla rara, sakta ner farten. Låt dem vara ifred i sina gömställen, de behöver det.

Helen

Det verkar ju ändå inte som de är så ångestfyllda - då ska det säkert inte vara någon fara. Det är väl det där som är svårt att bedömma vad som är lagom takt kan jag tro. Men jag tycker det låter klokt att ta ett litet steg i taget prcis som Åsa gör och sedan smörja med mycket godsaker som Vanessa föreslår. Ni på Djurhjälpen har ju så stor erfarenhet av att tämja skyggisar. Där har vi andra mycket att lära.

//Lena

evangelin, jag menar självklart inte att jag terrar dem på det sättet.
jag tar det lungt. Som jag skrev har jag precis dragit ut soffan. Det har dom nu när det gått några dagar tagit jättebra. Jag tar det lungt, och kommer inte fortsätta med nästa sak förns jag ser att de är redo för det.
Missan visar sig för mig nu, vilket hon inte gjorde förrut. Visserligen inte hela henne men ändå.
Mojje följer Missan i det hon gör. Och nu springer de inte iväg när jag kommer till dem. De ligger i sin låda och småkikar på mig. Men de andas lungt och till och med kan sova när jag sitter bredvid byrån.
Så jag tror inte de tagit skada av detta.

Jag lovar dig att jag tar det lungt. Och inte försöker stressa dem i onödan.
Mvh Åsa

#5 Det där verkar mycket lovande Åsa. Just det där att de är mer avsända nu, andas lungt och tom kan sova när du finns i närheten visar att det går åt rätt håll. Ingen fara på taket alls!

//Lena

Aha. Jag visste inte att de gjort såna framsteg ändå! Jag trodde att de fortfarande gömde sig och sprang iväg när du kom och därför tyckte jag att det verkade stressande att ta bort deras gömställen.

Ur den nya synvinkeln jag nu har verkar det inte lika stressande. MEN jag hävdar ändå att de här två katterna inte är "vanliga" skyggisar, utan behöver lite extra försiktighet. Kanske bara för att jag känner dem och vet hur de haft det.

Jag tror ju inte att du är elak och hemsk mot dem, Åsa. Ville bara belysa det faktum att de haft det förj-ligt i samband med människor och kanske därför behöver extra lång tid på sig.

Helen

#7: Det får ta den tid det tar. Jag lovar dig. Och märker jag det minsta att de faller tillbaka, för det kan de göra. Då kommer soffan att åter hamna mot väggen.

Har räknat med tid och massor av tid åt dem.

Undrar om katterna "känner" att de har hamnat söderöver? De kom från snöiga Lule och nu är det väl nästan grönt där hos er också Åsa?

Det lyser så grönt här så man har svårt att begripa att det snart är jul!

Soulway

Här har det också slaskat bort en massa snö så det är glashalt ute. Suck. Nu ser det bara smutsigt och blä ut överallt.

Kanske att missarna känner att det är annorlunda luft de andas?? Luften är ju inte likadan här som i söder.

Helen