Vilken idiot till veterinär…

Den veterinären skulle jag aldrig besöka igen!

Jag har också träffat en otrevlig och okunnig veterinär och tack vare henne har jag tre katter som är livrädda för alla veterinärer

Ja det är verkligen stor skillnad på veterinärer. När jag åkte in med min Musse i november så tog dom först prover och jag fick beskedet att det fanns inget att göra och då frågade dom först om jag ville vara hos honom och sen gav dom honom en lugnande spruta, sen fick jag sitta ensam med min älskade vän och under tiden tog hon en annan patient. Jag fick tid att ta riktigt adjö av honom och satt och pratade hela tiden men jag vet inte om han hörde mig men jag inbillar mig att det gjorde han nog. Efter 10-15 minuter kom veterinären in för att ge honom sista sprutan och då frågade hon igen om jag skulle stanna kvar men jag ville vara där till slutet. När allt var över satt jag kvar med honom en bra stund innan hon kom tillbaka så jag kände att jag fick ett riktigt avslut och med min Musse.

Jag hadde tatt adjö innan vetten så att säga men vart med och hadde Murre i knät tills hon inte fanns mer , jag bölade hela tiden, vetten var ok. inga tröstekramar direkt men helt ok, respekterade att jag behövde gråta själv en stund efteråt,,, detta var på ett djursjukhus efter en bra tids sjukdom,

Avlivade min Gullungen hemma, hadde tatt adjö kvällen innan, ville inte stressa henne så jag försökte va som vanligt den morgonen veterinären skulle komma, (min underbara veterinär gör hembesök) jag höll tass och hon låg på en filt, vetten mådde dåligt han med såg det ut som, han är underbar,

Vilken idiotveterinär!

Jag hade en gång tid hos min veterinär och var lite irreterad för jag fick väntar så länge. Sedan öppnades dörren och ett ung par kom gråtande ut med en bur. Veterinären lånade de en spade och visade till ett ställe vid sjön där de kunde begrava sin katt. Då skämdes jag.

Sen tror jag, att det kan vara ett sätt för veten att stänga av, för att inte må dåligt själv…..Det är ju som med alla läkare. De kan ju faktiskt inte engagera sig i sina patienter personligt. De skulle gå ner för räkning då. Tänk att vara cancerläkare och ständigt och jämt behöva utdela dödsdomar. Det är inte för inte det finns palliativa team, som tar hand om såna grejer…..

Det kan säkert variera oerhört mellen olika veterinärer när det gäller bemötandet i den här typen av situationer. Personligen har jag bara positiva erfarenheter, de veterinärer vi konsulterat har varit underbara när det kommit till den svåra situationen att avlivning varit ända utvägen. Men alla kan väl kanske inte hantera det. Synd när det blir så fel, för det bär man i regel med sig.

//Lena

När vi kom in med kissen och bankade på dörren precis innan kliniken öppnade, så kom veterinär och sköterska rusande nedför trappan och slängde sig i rummet för att hjälpa. När det visade sig att det redan var slut så grät veterinären också en tår, vi hade varit där flera gånger den sista tiden. De berättade snällt om alternativen och vi fick en mjuk handduk att svepa honom i, de hjälpte till att torka honom ren från kiss och lägga honom till rätta. Vi fick också stanna så länge vi ville för att ta farväl. 

Men jag tror inte veterinärer, i synnerhet inte de som utbildat sig för lite längre sedan, får någon vidare utbildning i att hjälpa djurägare med det som är svårt.

Men så kan man inte agera som veterinär tycker jag..även om dom är stressade och har andra kunder i kö så måste man allt visa lite mera empati vid sådana här tillfällen..jag har blivit bra bemött vid alla sådana här tillfällen utom ett.

Det var när det var dags fär mina föräldrars Måns att somna in, en hittekatt som jag tog hem till dom då jag bodde i Örebro. Felet han gjorde, enligt min åsikt, var att jag fick sitta med Måns i ett väntrum där det också fanns andra..minns att jag hade en väldigt pratsam dam bredvid mej..o jag var inte speciellt socialt upplagd just då..

Jag kan förstå de veterinärer som till slut stänger av sina känslor så gott det går, dock anser jag ändå att de ska ha empati och visa hänsyn till ägarna.

När jag avlivat här i Öjebyn som är en ganska liten klinik så har de alltid låtit en vara med djuret och sörja, framför allt för de som inte varit beredda för att djuret skulle vara tvungen att avlivas.

Jag har alltid haft bra sköterskor och veterinärer på denna kliniken, dock den i Luleå har både jag och andra varit med om både positiva och negativa sidor av både behandling och avlivning. Men det blir nog lättare så ju större kliniken är tyvärr. Allt handlar till slut bara om pengar för tid är pengar.