Folk ibland blir jag så arg!! Vilken tur att du hittade dem! Verkligen fina katter det där och mamman verkar så liten och ung för att vara mor hon.

Alltså jag blir rosenrasande och färdig att krypa ur mitt eget skinn när jag läser om hur s.k. folk handskats med dessa små försvarslösa varelser..finner helt inget ord för vad jag känner för detta …vilken oerhörd tur att du om i deras väg, vågar inte tänka på vad som kunnat hända annars..

Önskar såå jag kunde öppna mitt hem för dom..bor ju inte så långt ifrån utan i Linköping..men..jag har sju egna katter samt en stödhemskatt som mestadels vistas i vårt arbetsrum..

Håller hårt i tummarna för att någon som inte har lika kattfullt som oss kan öppna sin dörr för en pälsklädd liten familj…

Jag kan inte låta bli att undra om den som lämpade av dem så lättvindigt vet att just där han/hon lämnade dem ser man alltid rävar… Kissarna satt verkligen och tittade ut mot vägen, som om de väntade på någon. Att det var något som inte stämde märkte jag direkt. Men jag har ju alltid mina djur-tentakler utfällda förstås .

Jag tittade efter fler ungar, men kunde senare konstatera att det bara var snuttat på två av spenarna på sista tiden, och en till, men inte sista dagarna. Så antingen behöll de en unge (eller gav bort) eller också har hon mist en i skogen. Men jag behöver nog inte oroa mig för att det finns någon kvar där.

Stackare kissar! De har ju inte bett om att bli födda! Hur kan man göra så??

Ja, se dessa människor..Vad jorden skulle vara ett bra ställe för djur att bo på om inte dessa människor funnits..Grrrrrrrrrrr

vad bra att du hittade dom……jag hade en kull med 7 syskon här i somras…med mycket varierade storlekar…. är man 7 så blir ju kampen om mat stor….. den minsta vägde 2 hg som 4 veckors medans den största vägde 550 g…..frågan är ju om denna kattmamma har mycket mat att ge?….tur iaf att dom är hos dej….dom är ursöta…. lyckka till med att hitta hem!

Måste bara berätta om hur det gick med de små liven! Mamman och lilla Myra flyttade till grannen tvärs över gatan och den största av ungarna, ja, hon är kvar här! Det var liksom efter en tid ingen tvekan om saken; det var vår lilla kisse . Hela familjen älskar henne högt! På morgnarna går hon med mig och väcker barnen och på kvällarna är hon med och nattar allihop! Hon älskar också hundarna och det är ömsesidigt! Så det blev en riktig solskenshistoria .

Å vad roligt med ett lyckligt slut på en sådan sorglig historia Tack för att du tog dig an dessa små skyddslingar och att en av lillkissarna fick vara kvar hos er!

så underbart att de fick hem

Vad skönt med en solskenshistoria. Förstår verkligen hur man kan slänga ut oskyldiga djur, alla djur är ju underbara på sitt sätt.

Tur att det finns ansvarsfulla människor som du iaf. Och Grattis till familjetillskottet.

Ett sånt lyckligt slut det blev för dessa kissa som var utslängda i skogen.   

Tur att du fanns på plats och hittade dom.

 Grrr på alla grymma människor som inte har nåt varmt hjärta och är helt tomma mellan öronen.

#7 när jag läser denna solskenshistoria blir jag tårögd av gläjde och lättnad…vilken underbar läsning!:-))