Visst är alla katter underbara och om vi börjar med raskatterna så finns det flera som jag mycket väl skulle kunna tänkt mig. Trots detta så är det huskatterna som tagit över i vårt hem. Under alla dessa år vi haft förmånen att ha djur så är det de dumpade och misshandlade katterna mitt hjärta blöder mest för.

Vi har nu ett helt gäng egna kissar och 2 jourkissar samt 2 hundar där de flesta av dem är övergivna från början. Flera av dem är adopterade genom katthem och några har varit rena skyggisar.

Nu är jag extra svag för sköldpaddor och tabbykissar och har mest fastnat för dem. Under alla år så har vi tagit hand om både kattungar och vuxna katter där behovet funnits just då.  

Ja jag kan absolut säga att jag skulle göra samma val idag. När man tittar på utvecklingen som blivit så behöver katterna oss  mer än någonsin tidigare. För varje utsatt katt som jag kan hjälpa till ett bra liv så känns det lite bättre.

Som raskatts ägare så måste jag säga att jag är ganska less på att försvara mitt val av just raskatt när det finns hemlösa. Är inte min exot/skogis värd ett hem bara för att det finns hemlösa och dessa två råkar man veta vem som är föräldrarna?

Även dessa två gosproppar ska ha tak över huvudet, och bor de inte hos mig så blir det någon annanstans. Eller ska de avlivas för att inte ta en plats för en hemlös/katthemskatt? Det är iaf sådana resonemang jag möts av.

Skorpan är en vanlig huskatt. Jag vart förälskad i honom vid första ögonkastet när jag såg honom hos mig vän (det var grannens katt) Jag har många gånger "tänkt stjäla" honom, och när grannens son vart allergisk vart ingen gladare än jag.

Kenneth är också huskatt. min lilla stolthet :) kärlek vid första ögonkastet. Spelar liksom ingen roll att han är papperslös som en flykting, han skulle liksom bara bli men ;)

Jag ångrar aldrig mina katt-val mer än när de pissar i sängen, äter upp hamstrarna, har ner blomkrukor mm ;D

Mina val…

Tössen var en efterlängtad kisse, efter ett år utan kisse, blev abstinensen allt för stor.. Så en av mina barns kompisar hade en kull kattungar, å jag föll för Tössen, matte blev kär. Vacker som få…Idag 15 år senare, ångrar mig inte ens en dag..

Virus min älskade kisse, blev mattes kisse sen min dotter flyttade till staden å Virus ville inte vara innekatt..1 år gammal flyttade kissen till oss..Heller aldrig ångrat mitt beslut, jo kanske när vette räkningarna ska betalas…

Smoggen, mammas hjärtegull..Snuttgurkan nummer ett..Hittade jag via en annons i HT, husse i huset var inte lika beslutsam som matte, men följde ändå med å tittade på Smoggen som då hette Pricken..Ja, å så var vi en till i familjen..Å även han lika älskad familjemedlem..

Tuodor å Troja..Ja, den historien vet ni alla, två nya medlemma av familjen Catfoot, lika älskad som de övriga tre../Catfoot

#2 Jag tycker inte alls att du skall behöva försvara ditt val av raskatter när det finns hemlösa för man vill ju att alla katter skall ha det bra. Det är nog mera att försöka ändra folks inställning till katter. 

Min uppfattning är ändå att de som föder upp raskatter är för det mesta i allafall mycket mer måna om att katten hamnar i rätt hem. De ställer också mera berättigade krav på att katten skall skötas rätt.

Det är där jag ser den stora skillnaden mellan raskatter och huskatter som oftare blir slit och släng.

Ingen är bättre eller sämre. Alla katter är lika värda. Jag har stor respekt för de flesta uppfödare, de har så många kunskaper och de är måna om sina katter. En stor plus som jag ser hos raskattuppfödare att många har börjat med att kastrera sina katter innan de säljs som sällskapskatter, många redan som kattungar för att undvika avel av "blandisar".

Sedan är det helt klart ett personligt val. En uppfödning kräver mycket pengar och engagemang. Finns nog ingen som "tjänar" på sina katter.

Jag har inte det minsta lust att resa till olika utställningar och allt det som hänger ihop med raskatter.

Jag har en hund, mest som vakthund. Huskatter har jag för de är trevliga, håller bort mössen och kräver inte så mycket insats. De håller mig sällskap och värmer mina fötter.

1973 blev det så att en hemlös katta, Missan, kom att flytta in hos mig och hon bodde sedan med mig i 18 år.

När Missan dött såg vi en annons om en kattunge som blev vår. En av hennes döttrar har jag än plus tre barnbarn.

Men sedan har det kommit till katter som på ett eller annat sätt kommit att korsa min väg. De flesta har jag hittat ett nytt hem till medan några har blivit kvar hos mig.

Jag har alltså aldrig valt en viss katt.

Jag har fem f.d hemlösa katter och vad ska jag säga. Tre av dem har absolut inte varit mitt val utan har hamnat här av olika anledningar.

Två st.har jag faktiskt valt helt själv. Smilla fångade jag  in i en koloni med hemlösa katter,. Jag tog hem henne över helgen i brist på annat akuthem. Meningen var att hon skulle flytta vidare ganska omgående. Hon blev kvar eftersom hon har en sådan häftig  teckning vilket gör att hon ser väldigt speciell ut. Flea blev jag handlöst förälskad i under Husby-projektet. Det gick inte att motstå honom helt enkelt.

Att alla mina katter är hittekatter beror naturligtvis på mitt engagemang i Katthemmet. Hade jag inte gjort det så hade jag inte haft så här många katter och om jag hade haft någon så hade det antagligen varit en huskatt via Blocket eller liknande. Raskatter är vackra, men de har aldrig intresserat mig speciellt. Ända anledningen till att jag skulle ta hem en raskatt vore om den var avlivningshotad eller hemlös.

Jag har tre raskatter, det var egentligen meningen att jag skulle börja men en katt men började fundera ganska tidigt på att en kompis till kissen skulle vara bra. Devon rex valde jag för att jag hoppades att min syster skulle tåla dem bättre då hon är allergisk mot katt. Åkte hem till en uppfödare som hade en katt över i sin kull och Aratron valde mig, hade inte förälskat mig lika handlöst om det inte vore så att han kröp upp i min famn och tryckte sin näsa mot min. Hans bror blev senare ledig och de tyckte att jag kanske skulle ta honom, annars så visste de inte riktigt vad de skulle göra eftersom köparen hade backat i sista sekunden så att säga. Åkte dit och tänkt nej jag ska nog ta en huskatt som kompis istället men Azrael kröp upp i mitt knä och la sig på rygg och kurrade så då var jag såld igen så att säga. Sötnos var Aratrons barn, han var avelshane ett tag, och det var ingen som var itnresserad av henne, fanns en eventuell köparen men uppfödaren tyckte att denna verkade oseriös och nekade dem katten. Sista gången jag var där för att kolla kullen så tittade jag in i sötnos underbara ögon och insåg att natruligtvis så skulle hon få följa med hem……Så ja de har valt mig kan man säga. Maja som jag har som stödkatt nu har jag ju inte valt själv men känner alla redan att lämna ifrån mig henne kommer att bli svårt. Hon är fortfarande skygg och vågare sig inte fram om man ser henne och igår så kissade och bajsade hon i min säng eftersom jag hade flyttat lådan till hallen (dumt av mig men trodde att hon kanske skulle våga sig fram till hallen). Hon är så söt och har så fin täckning tycker jag.

Har också släpat hem avlivningshotade kattungar till mina föräldrar och de valde jag inte alls, en av dem, Lupus, räddade vi från att bli hjälslagen, systern till honom hade de redan hunnit göra sig av med och han stod på tur. Broderna till de båda skulle de behålla för han var långhårig och fin. Lupus var så pass liten att mamma fick mata honom med välling.

Älskar egentligen siameser och orientaler. Mitt och numera även sambons engagemang för hittekatter har dock gjort att hela huset är fullt av hittisar och alla är huskatter. (9 Katter har vi) Det är i regel katterna som valt oss eller vad man ska säga.

Vi älskar våra katter och de älskar oss. Jag ångrar inte en sekund att vi har de katter vi har.

//Lena

Jag har två katter som jag fått här igenom. Maja o Nisse som båda är otroligt älskade o mammas o pappas gulle pluttar.

Sen har jag min älskade YadhayeZiba´sJahAngir aka Sture som är en Perser (röd van) och  han bor här för att jag inte vill leva utan honom ;) Jag har alltid älskat perser och när jag kollade runt hittade jag en helt fantastisk uppfödare här i linköping och åkte dit o hälsade på och sture tog mitt hjärta direkt. Han spinner verkligen Jämt! Och det kommer troligen bli fler perser här hemma :)

Ingen av våra har vi egentligen valt ut. Det hela började med att vi tog hand om en hittekatts-hona. Hon blev dessvärre överkörd efter 3 månader och då kom grannen och frågade om vi inte ville/kunde hjälpa någon katt från deras lantställe där tre stycken hade blivit födda under sensommaren.

Vi bestämde oss för att ta en av honorna… (det var nog barnen mest som ville ha en ersättning för Jenny som nyss förolyckats). När vi kom upp till gården för att kika på alla bestämde vi att även hanen skulle få vara med till oss. Den långhåriga honan som var kvar ordnade jag ett annat hem åt. Vi vågade inte ha långhår då vi hade allergi i familjen. Korthåret funkade dock. Så - ja det var väl inte så att vi valde direkt. Kattungarna behövde komma in och vi fanns där för dem.

Hittekatten Baffe som kom till oss för 4 år sedan - ja  han valde oss och inte tvärtom;-)

Dvs. inga raskatter utan bara omhändertagna katter som vi inte valt ut. Så har vi det.

Jag är uppväxt med huskatt. De katter som jag har har alla varit hemlösa och de flesta  av dom har jag varit jourhem till. Som jourhem har jag aldrig valt hur katterna ska se ut, och de som har fått stanna är det ingen som har varit intresserad av att adoptera.

Uppväxt med huskatter (två st under min uppväxt) När vi inte hade några djur kvar så fick jag heller inte skaffa några förrän jag flyttade hemifrån. Efter vissa komplikationer och allt så skaffade jag dock eget för tre år sedan och redan med en gång gick funderingarna på att skaffa katt.

JAg fick reda på att min kompis svärmors katt skulle ha ungar och tingad en av dem. Men tyvärr var den med om en tragisk olycka så det blev inget av. Strax efter så hittade min pappas fru en söt svart ulltuss på blocket och där satt i och smålog åt denna busiga krabat. & mån efter att jag flyttade var vi och hämtade Thindra och jag ångrar mig inte en sekund. Men om det egentligen var jag som valde vet jag inte utan tror det var ödet. Thindra är nämligen så att hon är en mattekatt mer än en matteskatt. Jag är allt för henne.

Tudor valde jag inte alls. Det gjorde Naquita, sen var det bara för oss att godkänna valet vilket inte verkade vara så svårt.

jag har aldrig valt någon av mina 15 katter.Dom flesta har valt ut mig som ägare.Jag har bara huskatter,fast Laban är blandning Perser/norsk skogskatt.

Min första  egna katt var en röd Abessinier Murre, honom fick jag av en gammal pojkvän på 70-talet. Tyvärr så levde den bara i några år, han fick fel på magen så han fick somna in..Han hade det bra på den korta tid han fick leva, var ute på landet hela sommaren med mina föräldrar och deras katt Sessan. Ja även min syrras katt var där.

Andra katten var Tusse en "äkta huskatt" som vi tog hand om som var hemlös 1994.

Tredje katten är Milou som kommer från Örebro katthem som vi ville skulle vara kompis med Tusse, hon kom till oss 2006.

Fjärde katten är Pontus oxå från Örebro katthem som vi ville ha kompis till Milou när Tusse fick somna in 2007..

Kan säga att katterna från Örebro katthem har Kerstin på katthemmet valt åt oss..Vi ville bara ha en äldre katt som gillar andra katter..

jag valde aldrig mina katter, utan de valde mig, eller snarare valde platsen att bo på, och så råkade det vara vi som gav dem mat och sade snälla ord. det föll tydligen dem i smaken och i brist på annat så stannade de här. utom vår första katt, den fick vi av mammas kompis. och den var innekatt fram tills att syrran skaffade pojkvän som var astmatiker och allergisk .

och det är jag väldigt nöjd med.

det har varit många katter som varit hemma hos oss ett tag, men som sedan gått vidare. Antagligen trivdes de inte hos oss. Eller kanske hade de ett hem någon annanstans.

vi har alltid haft mat ståendes i stallet så vilken katt som helst har kunnat komma dit och käka. vilket de har gjort :P

om jag skaffar katt igen så ska det vara en katt som behöver mig, och jag ska ta hand om den katten för att den katten vill det. Och då är jag glad, om den vill ha mig :)

#15# din första katt kommer jag inte i håg. var det den du fick av tommy? har ett svagt minne. vi har  3 hittekatter. lasse som kommer ifrån örebro katthem, var kompis med essuts pontus. sen var det sonen som ville ha en kattkompis till sin katt, men det funka inte. så då tog vi honom. han heter murre. sen har vi zara som var stödis hos zenitha( dotter). som vi adoptera. hon kommer från kks.

#15 Nej inte Tommy utan en annan kille som var lite knäppJag hade sagt att jag var sugen på en kattunge, så kom han med en dan efter. När kattungen kom så gjorde jag slut… Har en bild någonstans på Murre på landet..