Åtminstone hoppas jag och tror att både Harlequin (från trden Harlequin söker sitt hem, av Misan) och Lavendel inte söker längre, utan att de kan finna verkligt och önskat hem hos mig.

Marieborg, du jag tror att det ljud de gav ifrån sig, snarare är en hälsning till varandra. Har läst något om att det kan låta så när de antingen hälsar SIN ägare, eller då antagligen en "älskad vän". Men jag har inte hör det tidigare. Men gulligt var det i vilket fall.

Det är roligt nu för de, speciellt Harlequin, börjar komma fram och hälsa på mig, speciellt när jag sitter i soffan. På samma sätt som han går fram till Lavendel, men, ja för all del, mycket försiktigare ;-). Gjorde det även när jag kom hem från jobbet i dag, och hade satt mig på vardagsrumsgolvet - för att hälsa. OCH han visade upp sin rumpa - även för mig, föratt jag skulla KATThälsa på honom.

Och när jag håller på med Harlequin, så kommer även Lavendel - och är avundsjuk. Hon böjer ner huvudet och buffsar mot min utsträckta hand, försiktigt - ibland får jag hälsa mer tillbaka- och då går ena eller andra tassen "i krok". Buffsan, tror jag får bli hennes "andranamn" ;-) .

Det är verkligen spännade och roligt att se hur de två katterna samverkar, sammanbor, funkar ihop.  Deras spel sinsemellan. Vissa saker är jag inte klok på än. Tex om Harlequin verkligen inte vill ha mjukmaten, är Lavendel puttar undan honom. Hon gillar den skarpt. Men å andra sidan kan han ju gå dit senare.

Jag började med två skålar med våtmat, liksom två med mjukmat, men har övergått till en med mjukmat. För tillfället … Vatten har de på lite olika ställen, udda större byttor.

Bilder kommer med tiden. Har inga nya just nu …