Jag tycker man ska tänka till och kanske skaffa ett äldre djur, eller ha en plan för vad som händer med djuret om man hamnar på sjukhus/hem eller avlider.

Att ha en plan är också lika viktigt om man är yngre, dö eller bli sjuk kan ju vem som helst bli, en ung frisk människa kan dö när som helst i en olycka eller allvarlig sjukdom.

puttar upp detta viktiga inlägg, som tål att tänka på !

Att äldra människor skaffar sig kattungar/valpar tycker jag inte är lämpligt! Okej man vet inte hur länge man lever! Men man kan lika bra hjälpa ett vuxet djur (katt, hund) till att få ett bra hem! En gubbe i mitt hus dog för ett tag sen! Han hade en liten hund som var riktigt överviktig! Han orkade ju inte gå ut med den! Hunden bor nu hos hans dotter! Mer om det vet jag inte om det!

Ja jag är 57 år. Och jag säer,att jag skall itne skaffa mig flera djur. Jag har inte heller vad jag kan kalla anhöriga, ens en gång. Så de kissarna jag har nu blir mina sista djur oavsett. Man får tänka på djuren och att de inte ska bli lämnade till sitt öde.

Tror nog att de bästa i dom här situationerna är att låta de äldre, lugnare djuren få bo hos gamla människor. Det kan vara mycket jobb med ystra kattungar som gamla människor kanske inte har krafter nog att orka med, sen om man tänker på livets gång så är det en fördel om djuret inte är alltför ungt..viktigt är också att man har släkt, eller bekanta som tar sitt ansvar om något drastiskt skulle hända..

Äldre skulle kunna vara perfekta stödhem åt hemlösa katter, där är det någon som går in och hjälper till om något skulle hända.

Hej Anna och ni andra jag satt precis och tänkte på det du sa nu Anna,jag sitter i Styrelsen på PRO här i Partille,och jag pratar med många människor som skulle vilja ha en katt men dom säger att det blir för dyrt för dom,att ha ett djur att försörja dom har ju bara sin pension och det är inte mycket som ni vet,och sen är det ju åldern som många oxå tänker på och det är ju bra att man inte bara tänker på sej själv utan även på djuren

 Jag tror hade våra kommuner ställt upp med bidrag till människor som kan ta hand om djur men inte har råd till det,då tror jag vi hade hjälpt många hemlösa katter idag eller var tror ni själva om det??

                    Hej Cuyo

Min svärfar, en gammal man på 94 år, vill ha en katt. Vi har löst det så att vi kommer och hälsar på och tar med oss Smulle och de får umgås i några timmar.

Ibland ligger de bara och vilar tillsammans, eller så får svärfar gå ut på tomten med honom, kopplad såklart. Det fungerar bra.

Svärfar är stel och har lite svårt att röra sig, men han älskar katter.

Han inser själv att han inte skulle klara av att ha egen katt, men han är nöjd med att få låna Smulle ibland. Lite kan glädja mycket!

Annars så tycker jag inte att man ska skaffa kattunge/ungkatt när man är "gammal" men att vara stödhem kanske skulle fungera faktiskt, det var ett himla bra förslag :)

/Malin

Hallå där inte skall vi näkas o ha djur när vi blir äldre, om ingen kommer o hälsar på, vad är en katt som går på låda o ligger på den gammles ben o spinner, jag tycker den äldre säger till sina anhöriga jag har en familjemedlem o är det så den dagen kommer får ni låva att ta hand om djuret tills den får sluta, ni skall se att de anhöriga kommer göra allt för den gammle skall överleva djuret, åldringen kommer få sådan cervis på äldre dagar som ni minst kan ana, som den säkert är värd många gånger om.

Jag skall vara så elak så jag skall ha hund som släktingarna få gå ut med, o har jag tur så får jag följa med o få en nypa luft jag också

Så åldringar glömm det att ni blir för gammla att skaffa djur, sätt press på anhöriga vet ja.

Jag har för mig att man kan köpa en tilläggsförsäkring hos vissa djurförsäkringsbolag som gör att katten får tid på till exempel kattpensionat under en viss tid medan släktingar kan försöka hitta ett nytt hem. Det löser ju inte problemet med att ingen kollade till mannen på två veckor, men kan ju lösa lite av problemet för de som är äldre och ändå vill ha djur. Men visst ligger det något i att man inte behöver satsa på just en kattunge/hundvalp när man är så gammal och inte tror att man har 20 år kvar.

Jag tycker väl snarare att det är något omsorgsorgan som har brustit, när man är så gammal så borde ju det ju finnas någon form av kontroll om man fortfarande lever.

Men vad hemkst för de små katterna. :(

På Stockholms Katthem omplacerar vi inga unga katter till människor som fyllt 65 år. Har man kommit upp i den åldern så får man välja en katt som är äldre än sex år. Och om man fyllt 70 så kräver vi att någon närstående, dvs yngre god vän eller släkting skriver på en särskild ansvarsförbindelse.
Ansvarsförbindelsen har även använts vid några tillfällen då nya ägaren iofs varit yngre men varit handikappad.
Detta system har fungerat bra för oss och förvånansvärt många anhöriga är villiga att hjälpa till med kattens skötsel samt att ta hand om katten vid ett eventuellt dödsfall.

#11 Det tycker jag låter som en jättebra lösning. Jag kan tänka mig att många tycker att det kan vara värt lite husdjursstyr bara mormor/morfar/farmor/farfar får lite sällskap på ålderns höst när alla andra fallit ifrån. :)

Agria har den tilläggsförsäkringen. Agria trygghet, heter den. Jag har den.Mensom du säger, det är väl bra,ifall man har anhöria och barn. Men jag , rent statisktiskt sett, kommer ju att vara helt ensam när jag blir gammal, så jag har inga anhöria. Då ska man inte ha djur.

Men det är just när man blir gammal å ensam, man kanske behöver kärlek från ett djur…Kanske då som jourhem eller liknande..Jag kommer då att ha djur så länge jag kan sköta dom, kommer att vända upp å ner på tillvaron om man tar av mig katterna så länge jag fixar det själv eller med hjälp…Å är man då jourhem å inte fixar sina djur, så finns ändå ett katthem bakom…

Ja det är en lösning. Liksom Kattfondens lösning, som finns i Stockholm. Projektet Hälsokatt.

Hej på er jag har läst lite vad ni har skrivet om det här och tycker nog vi har samma tanke om det här,men det är som du oxå säger Catfoot ett djur för oss gamla betyder väldigt mycket för det kanske är den enda vännen vi har kvar i livet,så vist är det viktigt att man kan ha sina djur så länge man kan,man sitter här och skriver om hur andra borde göra när dom blir gamla,jag undrar hur man själv kommer att göra när den tiden kommer men det vill man nog inte tänka på nu,för den tiden kommer för eller senare ändå oj oj .

                   Hej Cuyo 

Jaha så när man blir gammal så får man inte ha djur, o hur är det med övriga saker för livsgarantin är det lämpligt.

Nä nu får ni ge er kattfolk, skall ni göra åldringar omyndförklara dem, många tokiga grejor har jag hört men detta slår alla rekord.

gör något med mening, se till o örsla tid på de hemlösa katterna i stället för att ge er på åldringar, jag säger rent ut fy fan på er.

                            Nore med djur o kommer så ha

Noe, du har nog int fattat riktigt, hur många av oss menar. En människa på 65-70 år är faktiskt inte den bästa matten eller hussen för en liten kattunge eller hundvalp. Du har det kanske så förspänt, så dina djur är säkrade, när du inte kan ta hand om dem, eller dör. Men som i mitt fall, jag har INGEN! Således, för djurens  bästa, jag har tre katter, den yngsta är tre år. aldrig mer en kattunge för mig, jag är 57, det är bara att räkna, på mig och katten 20 år framåt. Nix.

Jag tycker det är viktigt att äldre får möjlihet att ha djur. Men det kan vara klokt att de inte adopterar kattungar. Sedan får man ta och tänka till lite här tycker jag. När är man gamal i ordets rätta bemärkelse? Idag ligger svenskens medelålder runt 82 år. Det innebär att de flesta lever 17 år till sedan de fyllt 65. Dessutom är människor friskare mycket längre upp i åldrarna numera än hur det var förr. Sist men inte minst gör djur oss friskare. 

//Lena - äldreomsorg är ju mitt gebit…

#19. Tack det var det jag ville komma fram till, det är ju från person till person o inte ta en ålder nu ärdu 65bast o då får du inte skaffa något nytt djur.   O det om att plasera om äldre djur kan många gånger vara mer djurplågeri än vad många tror, kan berätta om ett äldre par som hadde rätt många katter, en dag dog frun i huset o blev begravd på ortens kyrkogård, manen gick varge dag till graven o satte blommor o talade med frun, o märk väl katterna följde med varge dag, sen blev mannen sämre o blev inlagd på åldringsvård o bönder runt om tog hand om katterna, men lyckades aldrig att ha dem hemma, men varge dag såg kyrkvaktmästaren hur katterna kom till graven, o för sen gå vart sitt håll i byn, nu undrar jag om det är vi som är kloka eller djuren, ja inte ni iallafall som vill ha åldersgräns på att ineha djur.

                            MVH Nore

Ja, jag håller i alla fall på att Stockholms Katthems regel är jättebra. Inte så svårt att omsätta i andra fall med.

#21 Är mycket klyven till åldersgräns. Många är kärnfriska vid 65 års ålder och kommer så att vara i många år. Medelålderna i Sverige har höjst med drygt 10 år senare tid. Men sedan finns det människor som är svårt sjuka vid 40. Hur gör man om en svårt sjuk 30åring vill adoptera en katt kontra en kärnfrisk 65 åringar som just gått i pension och har hur mycket tid som helst för en kisse? Allt sitter inte i åldern. Vi har en stor reserv bland yngre äldre som det brukar kallas när man är i åldern 65 - 75 år. Tyvärr är vi lite för åldersfixerade i vårt land. Gillar inte det.

//Lena

Ja allt är inte svart eller vitt. Men det måste finnas backup. Vilket det i mitt fall inte finns. Vi är inte många som är helt utan anhöriga, men vi finns faktiskt! Det är lätt för vanliga normala folk att glömma, som har släkt och barn.

# 17 Det är ingen rättighet att få ha hand om djur. Snarare en uppfigt med många förpliktelser. Kan man av vilken anledning som helst (ålder, sjukdom, handikapp mm) inte garantera djuret ett tryggt tillvåro ska man inte ha djur. Så enkelt är det, djur har rätt till en ägare som kan, vill och orkar ta hand om dom.

#22

Lena visst har du rätt i att det finns kanonpigga 70-åringar  som kommer att leva under många fler år. Sedan finns det tyvärr de som drabbas av sjukdom i unga år. Se bara på Fleas förssta matte som gick bort innan hon fyllt 50.  Det finns inga garanntier för någonting och alla är vi individer med olika förutsättningar. Vårt bekymmer på katthemmet är att det blir väldigt besvärligt om vi har olika regler för olika personer. Om en 70-åring får köpa en yngre katt men inte nästa 70-åring. Hur förklarar man det? Vi skulle hamna i oändliga diskussioner med kattintressenter. Därför måste vi hålla hårt på våra regler, annars blir det ohållbart för oss att arbeta. Sedan om 65 är rätt gräns eller inte, det kan man diskutera, men vi landade där iallafall.

Vi får ofta in "dödsbo-katter" som har några år på nacken, de kan många gånger vara svårplacerade hos yngre katt-spekulanter men passar utmärkt hemma hos en liten tant eller farbror. Våra regler medför att dessa katter har en chans att hitta ett nytt hem lite lättare.

Så om Nore tycker att i diskrimenerar äldre personer så vill jag nog påstå att många kattköpare diskriminerar äldre katter.

#25 Jag håller med om att det kan vara klokt med äldre katter till äldre personer. Sedan kan man försöka jobba fram olika back-upsystem som gör det lättare för äldre att ha katt. Hur brukar äldre kattinstressenter reagera på åldersgränsen?

//Lena

Personligen så tycker jag inte att man ska haka upp sig på åldern, utan att se till varje individ. Som tex sjukdom, handikapp mm.

Visst kan det väl kännas tryggt om man har en back up hos tex barn/barnbarn om man är äldre, men som det redan har sagts, man vet aldrig när man dör.

Ta Killen som jag har hemma, hans matte gick bort i cancer på en veckas tid ungefär, och hon var bara medelålders. En jag känner dog i leukemi för ett år sedan, bara 27 år gammal. Så då skulle man väl kräva att alla som köper katt har någon som backar upp om man dör?

Jag har visserligen nekat en dam att köpa katt av mig, för hon var gammal och behövde hjälp genom hemtjänsten. Så långt inga fel, men hon sitter och berättar för mig att den dagen hon dör, så skulle hon avliva katten för att ingen annan skulle kunna ta hand om den bättre.

Visst, tanten var lika gammal som Gustav Vasa, men hade väl visserligen kunnat leva länge till, det vet ju inte jag. Men katten ifråga var bara 2 år gammal tror jag. Men det kändes inget bra. Inga anhöriga hade hon heller. Där hade en äldre katt passat bättre.

Den dagen det inte fins en enda hemlös katt i vårt sammhälle, då skall vi börga diktera en lag om att vissa bestämmelser om djuret katt.

#25. Om du kom in i en zoobutik o ville köpa en pappegoja eller sköldpadda, o de skulle säga som så, nej du är för gammal för dessa djur kommer överleva dej, pappegojan går an med en som står vid din sida som ansvarig djurhållare, men sköldpaddan, där behöver du minst fem pesoner som går i borgen för dej efter som dessa överlever så länge.

#23. Svart o vitt säger du, håller fullständigt med om detta, så länge inte katthemmen kan ta till vara varge katt som fins utan ett fast boende, o se till att dessa får ett hem, skulle inte vara gladare om det gick o lösa det så, men så fungerar det inte i sammhället, utan det är så att kommunerna tar hjälp av oss kommunskyttar, tragiskt men sant.

Vi säger som så om ni kunde få en lag att alla svenska medborgare skulle ta hand om var sin katt, ja även de som lider av alergi o bekvämlighetssyndrom att inte äga något djur, då kanske det skulle komma den dagen vi kommunskyttar är överflödiga, jag tackar för det, men så länge det fins de som inte tar ansvar för katten så kommer det inte bli så.

Nej jag har sakt förut se till att katten får en statussymbål i sammhället, hur skall ni göra, ja låt någon bimbo klä ut en katt o gå på galej i vimlet, då skall ni snart se att katten börgar bli statuspryl, likadant som dessa småhundar o deras ägare med putande läppar.

# 28 Det du egentligen säger är att katthem har ansvaret att ta hand om alla hemlösa katter som finns just nu och att dom katterna som finns på katthem ska omplaceras i vilket hem som helst, bra eller inte, för att kunna ta emot följand hemlös katt.

Hur har du kommit fram till att det är katthemmens ansvar att ensam stå för omhändertagandet av Sveriges alla hemlösa katter?

Hur har du kommit fram till att katthemmen ska omplacera deras katter i vilket hem som helst, utan att ställa krav på dessa hem, bara MAN BLIR AV med katterna?

Jag som tycker inte heller att det är en rättighet att ha djur, utan en uppgift. Man måste som person kunna ta hand om djuret för dess förutsagda livstid. Med det sagt, tycker jag fortfarande att många gamla skulle må oändlgit mycket bättre med djur runt omrking sig eftersom de då får något att ta hand om och slösa sin kärlek på.

Jag tycker därför egentligen att var och en ska överväga sin situation; har man som Nore släktingar som kan ställa upp och hjälpa till och se till skyddslingen när saker börjar gå utför så är det inget fel med att skaffa djur. Jag håller dock med om att, som Imasy sa, som äldre människa kanske man ska överväga att skaffa ett något äldre husdjur eftersom man kanske inte riktigt orkar med alla upptåg som kattungar/hundvalpar håller på med, förutom att djuret med stor sannolikhet överlever matte/husse. Har man däremot ingen anhörig som Gunilla så tycker jag också att man fattar rätt beslut om man väljer att inte skaffa fler djur, just därför att man inser riskerna med vad som kan hända om man en dag dör, utan att någon kollar till djuren eller kan ordna nya hem till dem.

Detta förutsäger ju självklart inte allt som går åt skogen. Vem som helst kan ju dö när som helst. Blodproppar i hjärnan, cancer, överkörd och så vidare.  Det finns helt enkelt inga garantier.

Men lösningen som jourhem tycker jag lät fin. Då får man även som gammal människa ha närhet till djur, även om man inte har släktingar som kan ställa upp. Sen vet jag inte riktigt hur man ska lösa det rent praktiskt. Men kanske veckovis kontakt där man får kolla upp hur den äldre mår. Katthemmet ifråga kanske får en nyckel att gå in med ifall kontakt inte längre kan fås, alternativt att man kontaktar hyresvärde och gör någon överenskommelse där katthemmet enligt hyresgästen får gå in med hyresvärdens hjälp om ingen kontakt fås på en vecka. Egentligen så kanske det blir merarbete för katthemmen. Det är en vacker idé i alla fall.

Men en sak som jag funderat på, att om jag köper en katt ifrån ett katthem, så står det väl oftast i kontraktet att katthemmet har första tjing på att ta tillbaka katten om något händer och man ej kan ha katten kvar?

Kan man då inte göra någon form av avtal, att om en äldre människa dör, och ingen kan ta hand om katten, att katthemmet tar tillbaka katten?

För det behöver man väl inte lämna ut kattungar med allt vad det innebär till någon som börjar bli skröplig på ålderns höst, men en katt på tex 8 år kan ju leva i 10 år till, så köper man som tex 67 åring en 8 årig katt är det ju iaf ingen garanti att man lever tills man är 77 år gammal.

Förstår ni mitt resonemang?

Det låter rimligt tycker jag. Men jag antar att det är en fråga om arbetsinsats, man måste ju ha någon som kollar upp de gamla så inget händer. :)

#31.

I köpekontraktet står att nya ägaren inte får omplacera katten på egen hand. Om man av olika anledningar inte kan behålla sin katt ska den tillbaks till katthemmet så att vi kan hitta ett nytt hem till den igen, alt. om någon släkting,kompis övertar katten vill vi se det nya hemmet och skriva ett nytt överlåtelseavtal med den personen. Detta är ett skydd för våra katter. De ska ha bra hem resten av sina liv. Och visst skulle man kunna tänka som Imasy att då  får väl katten komma tillbaks om ägaren dör. Och naturigtvis får den det, men det är trots allt större chans att en 75-åring dör inom några år än att en 35-åring gör det. Våra katter har ofta farit illa och haft det jobbigt. De är inet alltid så psykiskt stabila. För katten är en ägare som går bort med medföljande flytt till först katthem och därefter ny familj  oerhört traumatiskt för katten och något vi vill skydda den från så långt det är möjligt.  Vi vill inte att våra katter ska åka fram och tillbaks från det ena hemmet till det andra och om katten först bott några år i ett hem så är den naturligtvis äldre när den kommer tillbaks och det blir alltid svårare att hitta ett nytt hem ju äldre katten blir.
Vår största farhåga är dock inte att äldre människor ska dö, utan att de ganska snabbt kan bli sjuka, glömska och förvirrade och då inte klarar skötseln längre. De glömmer att ge katten mat/alt ger för mycket. Glömmer toalådan osv. Vi har tyvärr sett flera exempel på vanvårdade katter som kommit från äldre personer som verkligen älskat sina katter men drabbats av demens. Och detta är den främsta anledningen till ansvarsförbindelsen, någon måste hålla ögonen på katten och kunna upptäcka tecken på begynnande demens mm.

Jag är humanist och tycker precis som alla andra att det är toppen för äldre med en katt, men vår uppgift är först och främst att se till kattens bästa. Den kan inte föra sin egen talan.

Att ta upp detta ämne med äldre kattköpare är alltid känsligt, men oftast förstår de varför de bör välja en äldre katt, många är så kloka att de själva direkt förslår det. Och det är förvånansvärt hur många barn/släktingar det finns som vill skriva på en ansvarsförbindelse.

#29. Vem skall ta hand om alla hemlösa katter, jag är öppen för alla lösningar, för det verkar så änkelt för er, jag har varit kommunskytt i snart tjugo år, nu är lagen sådan att man kan inte avliva katter som kan vara märkta o kippsade så vi ställer fällor o fångar o kollar upp om de är märkta o är de det så släpps de. skulle vi ställa ut tio fäller i kommunen så skulle de vara minst tio katter på morron efter.  Det låter jäkligt grymt när jag säger att det måste minskas drastiskt på förvildade katter o sen ta hand om de som är kvar på ett bra sätt efter alla konstens regler o för djurens bästa, för då tror jag katthemmen kommer göra en mycke god gärning i sammhället, det gör ni i dag också, men ni är som en hamster i bur o sitt ljul, bara springer runt utan komma till slutändan. Jag förstår att ni har problem med överfulla hem, o att ni inte kan ta hand om alla, men det går inte heller att påtvinga folk en katt att ta hand om när de i verkliga livet inte vill ha någon.

#33. Undrar just över det här med kontrakten som skrivs… det har varit en annan tråd där vi lyfte frågan… jag undrar om kontrakten verkligen gäller i praktiken?

Kan ni alltid ta tillbaka kissen om det inte fungerar?

Vet att det inte fungerar på andra katthem nämligen, så jag undrar bara…

/Malin

Bry er inte om det sista inlägget… startar en ny tråd då jag inser att det inte är rätt tråd… sorry…

Malin

#33 Många äldre jag talat med vågar inte skaffa katt eller andra husdjur av rädslan att de ska bli sjuka eller dö och då inte kunna ta hand om den. En äldre dam jag känner från jobbet har nu en äldre kisse som vi är bakjour till om något skulle hända. Han var deppig och kände sig ensam sedan hennes livskamrat gått bort. Nu när hon har Mimmi mår hon mycket bättre. Så och grannfruarna i huset. Det blev mycket lyckat. Mimmi får så mycket uppmärksamhet nu. Hon hade inte vågat skaffa katt om vi inte ordnat det med den här bakjouren.

//Lena

Lena

Det är ju toppen att ni ställer upp för den gamla damen. All heder till er. Önskar att fler kunde tänka som ni.

Hej här var det många olika uppfattningar om det här att ha husdjur när man blir äldre,det har blivet väldigt mycket om att ha och inte ha djur för äldre,jag tycker vi har kommit in i en diskussion där många tycker att mitt inlägg inte var bra tänkt när vi pratar om hur djuren har det när dom inte kan få mat därför Husse och Matte är döda som i det här fallet jag skrev om.

 Sen är det tycker ni att vi hoppar på dom gamla att dom inte få ha djur,jag tycker som så är man djurvän som vi alla är så tänker man oxå på dom i det här fallet,och inte tycka det är synd om oss själva om vi inte och beklaga att dom äldre inte ska ha djur,och sen pratar jag inte om 65 åringar som jag läste om här.

 Jag tycker att det här ämnet har fått en bra inblick hur många av oss som tänker på olika åldrar när det gäller att ha djur på äldre dar,men givervis om vi kan och känner någon som vi vet är dålig eller så sjuk att dom inte kan ta hand om sitt djur,då tycker jag vi ska ställa upp  att hjälpa dom djuren.

 Nu säger jag tack för många olika synpunkter på det här och hoppas att vi slipper uppleva det här som dom här katterna fick göra i den här berättelsen av mej .

          Hej jag säger God Natt från Cuyo i Partille

Ja du Cuyo det hoppas jag också att du slipper, men inrikta sig på åldringar i sammhället är apsolut fel, kan göra helt klart för er att det fins ungdommar som inte tar ansvar om sina djur, de flyttar ihop o skall pröva familjelivet med husdjur o de flesta fall katt, det blir en fnurra på tråden de flyttar i sär o kickar katten i baken o katten bostadslös, menas gamle husse o matte har startat nytt förhållande med nya katter.

Denna kat som blev utsparkad skaffar sig ett boende i övergiven lada eller föråd får kattungar som växer upp som i sin tur avlar av sig, det är där jag kommer in i bilden, då har denna katt helt plösligt blivit sanitär olägenhet o skall avlivas, så om katten kanske fått fem till åtta år hoss en 65 åring, tror jag den fått det bra.       

 Från Nore som ser verkligheten varge dag, i kattvärden.

Så rätt du har Nore…Finns ingen säkerhet, vare sig man är ung eller gammal..

Hej Nore jag tänker inte svara mer på det här för jag tycker det har kommit fram det vi vill ha reda på,och sen vill jag inte att vi ska ha en massa olika åsikter om det här som det kan bli om vi drar ut på det här mer,jag tycker vi har fått oss en bra bild hur vi alla tolkar det här,så gå in och blanda in ungdomar tycker inte jag vi ska göra,för då kan det här ämnet bli hur långt som helst och det tror jag ingen vill att det ska bli,så för min del slutar jag att svara mer på den här tråden för jag vill ha den som den är nu och inte en massa spekulationer på saker som inte hör hit.

 Jag tackar för trevliga svar från er sida hälsar Cuyo

PS Jag kommer att skriva om en ny upplevelse när det gäller Malla här inne men i ny tråd Hej Cuyo

Ja, då kommer vi till tanten i Strömstad, som jag hjälper med kattmat varje vecka, fast jag inte borde. Hon är alltså 87 år. Hon har för många kater, fast kommunen har sagt till henne, att hon ska minska ner. hon vill inte kastrera, men slår gladeligen ihjäl kattungar i en plastpåse med spade. Jag har frågat, hur hon tänker, då hon är så pass gammal som hon är. Tja, kommunen får väl avliva dem då, när jag går bort…  Kolpplar åter till projektet Hälsokatt, som jag vet att KAttfonden hade/har. Det går ut på, att du betalar varje månad du har katten hos dig. Inte alls fel tanke. Googla på det, så kan ni lägga länken här.

En fördel med att ha en pensionär till matte eller husse är att de är hemma hos katten på dagarna. Yngre kattägare måste oftast jobba och katten får vara ensam hemma hela dagen.

#43 Snart kommer länsstyrelsen att ta över djurskyddstillsynen från kommunerna. Då kommer det förhoppningsvis att hända grejer hos den tanten!

Och hos alla katterna på  SörYtten också? Som också är anmälda……HAr inte stora förhoppningar, tyvärr. Men vi kan alltid hoppas