Jag skrev ju till riksdagspartierna och jordbruksministern om bl a obligatorisk id-märkning av katter. Hela mitt brev finns i en annan tråd om Erlandsson. Idag kom svar från jordbruksministern. Svaret innehåller många ord men visar brist på insikt i hur våra katter har det. Vi som bryr oss om katter får inte ge upp utan arbeta hårt så att denna hemsida inte längre behövs. Nedan följer svaret:

Annika!

Tack för ditt e-brev med bifogade skrivelser om bland annat id-märkning av katter.

Frågan om obligatorisk märkning och registrering av katter var under övervägande av regeringen så sent som i juni 2007 i samband med att propositionen 2006/07:126 om tillsyn över hundar och katter överlämnades till riksdagen. Regeringen uttalade då att det för närvarande inte föreligger tillräckligt starka skäl för att införa bestämmelser om märkning och registrering av katter. Jag gör i dag inte någon annan bedömning av frågan än den som gjordes förra sommaren.

Jag vill betona att jag delar din åsikt om att katterna ska ha det bra. Regeringens inställning är att djur ska behandlas med respekt och värdighet. Arbetet med ett gott djurskydd har en lång historia i Sverige och min ambition är att vi ska fortsätta att vara ett föregångsland inom området. Både bland djurägare och övrig allmänhet finns en stark förankring för vårt goda djurskydd. De allra flesta svenska djurägare vill att deras djur ska må bra.

När det gäller katter så finns det i dag ett antal bestämmelser som reglerar katthållning. Dels bestämmelser som tar sikte på att skydda djur mot skador och onödigt lidande, dels sådana som avser att skydda omgivningen från problem och hälsomässiga olägenheter som kan orsakas av djur (tillsynslagen). Därutöver finns även bestämmelser om bortsprungna eller borttappade djur. Lagstiftningen innehåller också möjligheter att ingripa mot personer som bryter mot bestämmelserna, exempelvis genom förelägganden eller straffsanktioner.

I djurskyddslagen finna allmänna bestämmelser om djurskydd och dessa regler gäller naturligtvis även för katter. Bestämmelserna ställer bland annat krav på att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt att ägaren ska ge dem tillräckligt med tillsyn, vatten och foder. Problemet är med andra ord inte att vi saknar lagstiftning på området, problemet är att en del människor struntar i lagen.

Att bestämmelser i flera olika lagar är tillämpliga, som i fallet när det gäller katter, är inte något unikt. Olika problem kräver olika lösningar och olika myndigheter har olika ansvarsområden. Det är polisen som ska kontrollera att bestämmelserna i tillsynslagen efterlevs. När det gäller bestämmelser om djurskydd så är det kommunen som har tillsynsansvar. Det finns ett stort förtroende för att myndigheterna kan bedöma när de ska ingripa och med vilka åtgärder. För närvarande finns inte några avsikter att föreslå ytterligare åtgärder på området men regeringen kommer även fortsättningsvis att följa frågan noggrant.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson Jordbruksminister