Det är bra. Det är ju lika illa om det är en katt som ger sig på djurungar som om en hund gör det.

Tycker utevistelse av katter ska ske med samma regler som för hundar så inte låta dem gå ut vind för våg utan att en männsika är med och håller uppsikt på dem/har dem i koppel. Och det är både för kattens skull och för omgivningens skull.

#2 Håller med.

Jag tycker det är jättesvårt. Å ena sidan vill jag ha "ordning och reda". Ffa i tätorter och i stan. Å andra sidan har jag bott långt ute på landet och där skulle det ha känts konstigt att ha koppelkatt. Men så tänker jag efter igen, och minns mycket väl de katter som försvann i området, och de katter som flyttade mellan olika grannar på landet. Och jag minns alla skador efter kattslagsmål (många okastrerade katter på den tiden). Och så landar jag väl i att det ideala vore om varje katt kunde ha en stor rastgård/instängslad trädgård. För att i nästa stund tänka att då blir det svårt om man har gård och vill få kattens hjälp att fånga möss…. (men det kanske katten inte behöver göra just den 1 mars till den 15 juli…?

Jag tycker att det förslaget är lite väl orealistiskt för att ens tas på allvar. Förslaget går tvärtemot den "utekattsnorm" och kattsyn som hävdar att utekatter är det naturligaste som finns och därmed är något som "ska" förekomma i naturen - oavsett vilka faror de utsätter sig själva och andra för.

Tycker inte man ska ha sån lag. Däremot borde det komma lag att det skulle vara förbjudet med utekatter i städer & tätbebyggt.

Jag skulle aldrig bygga rastgård enbart för så kort tid.