Så fruktansvärt!😭

Sorgligt 😥😥😥

Hoppas någon kan hjälpa henne att t:ex skriva ett inlägg i passande fb grupp där hon bor. Om någon som bodde väldigt nära med henne fick reda på situationen och hade tid tror jag säkert de skulle utan betalning eller nåt kunna ta sig en stund per dag för att hjälpa till.

Om det hade varit någon i området här som hade så hade jag själv utan problem ställt upp, som sagt gratis. Visst, jag är inte sängliggande, men jag är ju totalt isolerad från omvärlden med undantag av folk i kassan på mataffärer och sen mina insatser som inkluderar typ psyk och samcoach. Om jag inte hade mina katter längre skulle jag ge upp totalt. De ger mig den lilla styrka jag har att fortsätta kämpa oavsett hur åt helvete allt går.

Skulle förstå om hon hade hund eller häst eller något liknande, då krävs det ju så mycket mer. Men det tar seriöst inte mer än 10-15 min två gånger per dag att ge mat, byta vatten, och städa lådor. Jag lägger aldrig mer tid än så på mina missar när det gäller sånt. Inte direkt ryggknäckande arbete som tar flera timmar och gör så att svetten dryper.

Usch, vad jag hoppas det uppstår någon lösning för henne.

Känner en person som tyvärr var i samma sits. Hon hade en jättemysig katt, som hon blev tvungen att lämna bort då hon fick hemtjänst efter blivit sjuk. Så jag misstänker det kan vara vanligare än man tror.

Alltså så jäkla sorgligt. Man kanske kunde lägga det på frivillig basis? Eller volontärer? Tror säkert det finns människor som skulle välja att hjälpa till om dom blev tillfrågade.

Hoppas hon får hjälp av frivilliga!!!

Här hos oss tror jag nog hemtjänstpersonalen gör sitt yttersta för att hjälpa till med djuren.
Det borde gå att lösa i de flesta fall. Djuren betyder ju så mycket minst sagt …

Är väl logiskt att det inte kan finnas regler som säger att hemtjänsten ska hjälpa till med dylikt. Men borde inte vara förbjudet om den personal som ska hem dit själv erbjuder sig som frivilliga. Samt att istället för att katterna direkt ska avlivas borde man inte kunna få hjälp att först kanske försöka hitta någon som frivilligt vill komma och hjälpa till, eller hitta nya hem åt katterna?

De är ju rädda för att det ska kosta för mycket om de ska lägga tid på det också.
Omvårdnaden om de sjuka och äldre får ju inte kosta något 😠
Jag har boendestöd men de får inte komma hem till mig för jag har marsvin och marsvin kan ju få ringorm och det är ju livsfarligt för deras personal 🙃
Jag har boendestöd via telefon idag.
Räknar med att skaffa katt så får se vad de tycker om det, verkar inte som om det gör något men vet att katter också kan få ringorm.
Vet vad djur kan betyda när man mår dåligt och lider med personen.
Hoppas det löser sig.

#8: Nej, jag har ju två katter och jag har boendestöd. Nu har vi visserligen promenerat ihop i några år, men det är ju för att min lägenhet har sett ut som ett rent helvete. Nu bara för några minuter sedan var de inne här tillsammans med hon som sköter hela grejen från soc, då de i framtiden ska komma in till mig en gång i veckan. Katt verkar inte vara några problem iaf.

#5: Ja, likväl som man kan jobba som volontär på ett katthem.

Hos oss kan man få godkänt med rensning av kattlåda.
Men inget annat kring katter. Jag kollar hos de som har katter hur det ser ut, eller andra djurslag. Men ingenting vi kan ta på vårt ansvar, utan är omsorgstagaren och sedan anhöriga, sista bekanta/vänner.

Det är sorgligt när det blir så, men samtidigt så ingår det inte i hemtjänstens uppgifter. Avlivning är dock extremt fel tycker jag

#8 Låter som märklig anledning faktiskt. De får inte neka fysiska besök pga djur.
Däremot om det är personal som är allergisk måste de ordna annan personal som kommer.

Ensamma blir ännu ensammare….

https://sverigesradio.se/artikel/katten-ar-inte-hemtjanstens-ansvar-ett-problem-tycker-evy-ann

Eller så borde varje kommun ha ett volontärprogram som fokuserar just på detta. Alltså människor som kan anmäla sig att utan betalning spendera en kvart eller halvtimme hemma hos en pensionär/sjuk/handikappad person per dag för att se efter deras katt. Tror inte det skulle vara helt omöjligt att det skulle kunna bli ganska bra, om allt styrs upp ordentligt. Sen är jag ju ingen expert på hur något skulle kunna se ut i praktiken. Men helt omöjligt borde det ju inte kunna vara. Just som sades i det senast länkade är ju så otroligt sant. Många pensionärer har ingenting annat, eller någon annan, förutom just sin kisse.

Men tyvärr lär det ju aldrig hända eftersom vi helst inte ser efter våra äldre utan knuffar in dem i skuggorna och lämnar dem därhän.

#13 Ja det hade varit toppen om man kunde få ihop sån grupp.

Är man själv sängliggande i ett mörkt rum dygnet runt kan man inte kräva att få fortsätta vara kattägare. Det är inte rimligt att kräva att andra ska sköta allt som har med katterna att göra och det är inte snällt mot katterna att låta dem leva i den miljön.

#15 Jag håller med dig.
Katternas väl måste ha hög prioritet.

#15 Jag har bekanta med ME. Att personen ligger i ett mörkt rum (mestadels) om dagarna innebär inte att katterna inte kan röra sig i annan del av bostaden.

Jag tycker att det vore rimligt om man kunde få "köpa till" omvårdnad av katten från t.ex. hemtjänsten.

Sedan tänker jag också att många med ME säkert får hjälp av familj, vänner o.s.v. när det gäller veterinärbesök och annat som katter behöver. Men att det är det vardagliga med matning och kattlådan man behöver regelbunden hjälp med.

ME kan också variera mycket i hur hårt drabbad man är.

Och i bästa fall kanske Covid kan ge oss ledtrådar om ME, och hitta sätt att lindra.

#17: Mitt fokus är katternas bästa och om ägaren sedan flera år tillbaka är sängliggande dygnet runt i ett mörkt rum behöver katterna en ny ägare. Det är ingen mänsklig rättighet att vara kattägare.

#18 Jag tycker du tänker för svart-vitt, samt att det är svårt att "tycka" utifrån ett reportage i massmedia. Att som katt alltid ha sin matte hemma och tillgänglig uppskattas nog av många katter. Sedan håller jag med om att det inte är en rättighet att ha katt, men det kan absolut vara möjligt att ha en bra katthållning trots att man själv är långtidssjuk/har funktionsnedsättning. Skulle jag själv bli liggandes i ett mörkt rum så kan ju katterna ha dagsljus och möjligheter att spana i köket, och de kan krypa in bakom mörkläggningsgardinen och spana, samt att de skulle kunna ha fri tillgång till balkongen dygnet runt under sommarhalvåret. Men självklart måste det gå att ringa vänner/bekanta i akuta situationer, för hjälp med veterinärbesök etc. Och som sagt: svårt med gränsdragningar. ME kan variera mycket. Omplacering av äldre katter innebär ju även negativa upplevelser för katten: stress, omställning, nya relationer/lukter/rutiner. Och avlivning låter alldeles galet onödigt och fel. Trist också att splittra en familj - kanske har vi lindring av ME snart.

#19: Sen beror det på katten också. Jag har två katter. Nox skulle avsky det. Han skulle lida av det. Han är så lekfull och social att det inte skulle fungera. Elrond skulle inte bry sig nämnvärt, han vägrar leka med mig och har gjort i nio år, och tycker mest det är jobbigt om jag är uppe och springer för då vill han gå undan och sitta och kolla på från trädet eller en hylla.

Ja, det måste ju alltid bli bra för katterna. Men så är det ju annars också. Och en social katt kanske tycker det är jättemysigt med hemtjänst som kommer och går.

#19: Ja, det är många saker som är trista, men jag är lite allergisk mot snyft-reportage som handlar om hur orättvist det är att en kattägare inte längre kan ta hand om sina katter. Det finns massor av människor som inte längre kan ha katt av olika anledningar, men det är ju bara så det är. Varför ska just den här personen inte behöva acceptera det?

#22 För att hen kanske brottas med så mycket annat som är överdjävligt jobbigt, att förlusten av katterna skulle innebära djup depression etc utöver det elände som redan är. ME är "helvetet på jorden" för många.

Varför inte sträva efter ett bättre alternativ.

Om det är möjligt.

#23: Om beslut om vem som kan fortsätta vara djurägare grundades på godtycklighet, dvs. vem som klagar högst och det tycks mest synd om, skulle det verkligen bli orättvist.

Godtycklighet??? Hur tänker du då? Ytterst så är det ju lagstiftningen som gäller?

Det bästa vore väl ändå om det kunde lösas med frivillig hjälp. Nån snäll granne kanske kunde hjälpa till om de bara visste att hjälp behövdes.

Det kanske skulle kunna skapas nån hemsida där de som behöver hjälp och de som vill hjälpa kan hitta varandra.

Men alla borde tänka på att katten ska ha ett bra liv. Om den inte kan få livskvalitet där den bor ska man nog försöka ge den ett nytt hem.

#26: Precis min åsikt.

Sen är ju faktum också det att vi vet inte hur dessa personers dagar/veckor ser ut i övrigt. Visst, det tragiska faktum är att de är sängliggandes i princip dygnet runt, och det är hemskt. Men sen vet ju inte vi om de kanske får besök av vänner/familj vissa veckor två dagar, och andra veckor fem dagar. Vilket skulle betyda att katterna absolut inte är totalt ensamma varenda dag dygnet runt med en person som är fast i sängen.

Det är klart att katter alltid ska ha det bra och ett gott liv, men det gäller alltid och är inte antingen/eller ägaren är sjuk/behöver hemtjänst och hemhjälp eller inte. De katterna kan i många fall ha det bättre än i hem där de är ensamma hela dagarna och ingen har tid med dem övriga tider på dygnet. Så det finns många varianter.
Bäst är att hjälpas åt.

https://sverigesradio.se/artikel/susanne-kan-bli-av-med-sina-katter-nu-svarar-kommunen

Jag är kluven i denna fråga.

Själv har vi bestämt att Lakritz är vår sista katt. Min man är 68 och jag är 62. Lakritz blir 11 år denna sommaren.

Vi har ingen som skulle kunna ta hand om en katt när någon av oss blir sjuk.

Jag skulle heller inte räkna med att de som eventuellt vårdar mig också skulle kunna se till en katts behov.

När man skaffar djur så får man ha både livrem och hängslen tycker jag. Katten eller allra helst katterna går först.

Alla tycker inte om djur, många är allergiska och krasst så ingår det inte arbetsuppgifterna för en undersköterska.

I vissa fall kanske det skulle fungera riktigt bra men det är nog rena turen.

Det här borde vara en fråga som inte ens ska behövas föras upp till diskussion tvärtom det borde vara en självklarhet för människor som blir sjuka och gamla att få ha kvar sina djur.

Det skrivs och talas om hur viktig djuren är för både gamla och sjuka hur gott djuren gör dom i deras situation och hur bra djuren i sin tur mår av det så att det ens diskuteras och ifrågasätts övergår mitt förstånd.

Min farfar när han levde och bodde på ålderdomshem så fanns en katt därpå avdelningen som gjorde dom gamla sällskap och uppskattades av alla boende och den här katten han besökte alla patienterna han sov ena gången hos farfar och nästa hos någon annan det var en otroligt fin gemenskap med den katten både katten och dom gamla trivdes och personalen dom tog hand om katten precis som dom tog hand om dom boende.

Resonemanget här var hur djur gör att vi känner oss trygga och hur dom skapar harmonin hos många som inte kan leva sin vardag som dom en gång gjorde och att dömas ut så här för man blir sjuk får hot om att katterna ska avlivas vad är det för en värld vi lever i för här gäller det både katterna och matte båda älskar dom varandra vem är några sabla biståndshandläggare eller kommun att separera dom ?

Det talas om att djur gör oss mer friska och levnadsglada oavsett vi har en sjukdom eller ej så är djuren några som vi behöver och dom behöver oss och tänker jag mig in i situationen att själv råka ut för något sånt här jag skulle inte kunna föreställa mig att mina katter inte skulle få finnas kvar hos mig att dom antingen avlivas eller hamnar hos någon annan jag skulle bli så förbannad så jag faktiskt dog på direkten av ilska och explosion.

Här tänker inte myndigheter på djuren vi talar om djurens rättigheter men plötsligt kommer det i skymundan hur upplever djuren att skiljas från sin matte eller husse ? det är en sorg som kan skapa stress och obalans hos djuret som omplaceras vem är ansvarig för det ? jo myndighetslymlar när en katt börjar kissa inne och känna stress vem tar hand om den katten INGEN det slutar ofta med avlivning av ett djur som hade en trygghet men som berövades den.

Vi har ett djurskydd i Sverige det måste åberopas högre för det här är under inga omständigheter ok och det är inte under några omständigheter ok att beröva sjuka människor sina kära djur som dom älskar och som älskar dom tillbaka 💖

Hur konstigt det än låter så gillar inte alla djur.
Min pappa hade t.ex inte alls uppskattat en katt på boendet.
Personal kanske heller inte tycker om djur.

I sådana här fall tycker jag personligen att det är katternas väl och ve man i första hand ska tänka på.

#32: Det är svårt att förstå att det finns dom som inte tycker om djur sen när det kommer till boenden finns allergiker som också ska tas hänsyn till och på farfars avdelning kom senare en allergiker in då fick katten flytta hem till en i personalen tror jag det var men hur som katten fick ett bra hem efter sin tid på ålderdomshemmet 😎

Här i stan fanns det för en del år sedan en kedja av förskolor som satsade på att erbjuda extra service.

Exakt allt minns jag nog inte, men det handlade om att kunna hämta barnen i hemmet på morgonen, att tvätta familjens tvätt och familjen kunde få köpa matlådor att ta hem via förskolan. Jag vet inte om det här finns kvar i dag.

Kanske kunde det här vara ett koncept för privat (?) aktör inom hemtjänsten…? Att man kan köpa till tjänster såsom hundpromenad eller skötsel av kattlåda + matning av katt etc.

https://sverigesradio.se/artikel/vandningen-susanne-kan-ha-kvar-sina-katter-tack-vare-ulrika?fbclid=iwar37f0ex7c_73qsms0iy9dccdds5jhfhgruhaq9vhppnkvzymmda3xxqhuk

Så bra att de verkar få till något som kan fungera, och bra med en volontär som både är kattvan och som har insikt i vad den här sjukdomen kan innebära.

#35: Så när en volontär tittar in och utför matning, lådrensning och annan kattskötsel 2 (?) gånger i veckan så är det tillräckligt enligt alla?? "Ett par gånger i veckan - när det passar med hennes jobb"…

Jag tror att många underskattar vad som krävs för att sköta det som behöver skötas när man har katter. Det är inga gosedjur eller prydnadsföremål som möjligtvis behöver dammas av ett par ggr i veckan.

Nej men nu tror jag att du är för svart-vit i ditt tänkande igen. Det vet vi allihop att katter kräver mer skötsel än 2 ggr/v. Jag tolkar inte det här reportaget bokstavligt, utan här säger man att man verkat hittat en lösning. I den lösningen ingår att en volontär hjälper till ett par gånger i veckan. Kanske gör man då en extra översyn av t.ex. katter och kattlådor. Kanske tittar anhöriga införbi övriga dagar och hjälper till med katterna. Kanske kan matte göra en del moment själv, t.ex. de dagar då sjukdomen är lite "lugnare". Vi kan inte tro att ett reportage ger oss hela bilden.

Kan nämna i sammanhanget att jag själv har intervjuats av journalist om forskning jag var involverad i. Och det var snart sagt omöjligt att få journalisten att skriva ett "korrekt" reportage. Däremot tror jag att budskapet att "det verkar ordna sig" kan vara korrekt uppfattat.

#39: Har en person reagerat med att erbjuda hjälp kan absolut fler gjort det också men kanske inte fått kontakt med Susanne direkt än eller så kanske de helt enkelt inte är intresserade av att bli intervjuade etc. Sen vet vi inte heller helt konkret hur ofta Susanne får besök av familj eller vänner. Varje enskild person kanske inte kan se till katterna tillräckligt ofta, men kombinerat kanske det absolut leder till att katterna får mat/vatten och låda städad två gånger om dagen. Samt kanske aktivt sällskap några timmar om dagen också. Inget av det framgår ju glasklart varken åt ena håller eller det andra i de korta klipp som finns tillgängliga.

Det kanske är för tidigt att bedöma exakt vart denna situation kommer sluta och hur den kommer se ut på det stora hela.

#39: Frivilliga insatser av (olika) utomstående för hjälp med daglig skötsel, tillsyn och ansvarstagande för katterna kan säkert pusslas ihop för begränsad tid - men det här handlar inte om begränsad tid. Det handlar om varje dag, 7 dagar i veckan tills katterna dör (vem som nu ska ta ansvar för allt som det kan föregås av).

Vad händer om/när någon av katterna blir sjuk? Vem ska uppmärksamma hur de mår och besluta när de inte längre mår bra? Vem ska egentligen ha ansvaret för katterna?

Jag förstår hemtjänstens sida där man många gånger knappt ens har tid att utföra sina sagda arbetsuppgifter ibland - vilket är helt fel!
Det är ett servicejobb där de tar hand om sjuka och äldre människor. De borde i den bästa av världar ha tiden för sina kunder.

Jag kan också förstå känslan av de som älskar sitt djur och kanske bara har det att prata med och klappa på på dagarna. Känslan av att bara tvingas lämna bort den, nog inte så kul.

En lösning på det skulle kunna vara en instans som har till uppgift att åka runt till kunder med katter och se till att djuret har mat och vatten och ren låda tex. Samt skulle kunna ha några minuter över till att samspråka/sällskapa lite med sin mänskliga kund. Det skulle kunna ge fler jobbmöjligheter i samhället också.

Enda problemet jag kan se just nu är att för att ett sånt företag ska kunna anställa folk måste det komna pengar nånstans ifrån. Vilket då skulle innebära att den som redan har det knapert ska behöva stå för ännu en kostnad/månad? Visst några kanske har råd men troligen långt ifrån alla.

Så förutom hur man ska lösa varifrån ekonomin skulle komma i ett sånt företag..
så tror jag det skulle vara ett bra sätt att skapa fler jobbmöjligheter samtidigt som hemtjänstens kunder kan få må lite bättre av att ha sina fyrbenta älsklingar nära sig.

Kan tala om att Susannes katter är runt 15 år gamla.
Och det vet jag eftersom jag kände S. en gång i tiden och var kattvakt åt katterna några gånger, hade gärna ställt upp och hjälpt henne om jag hade kunnat.

#42 Lagstiftningen gäller för dessa katter precis som för alla andra katter. Lagstiftningen anger lägsta nivån.

Kattägaren är ansvarig. Att man har ME innebär inte att man saknar förstånd.

Och minns jag reportaget rätt så hoppades man på en långsiktig lösning framöver.

Här finns också hopp om att Covid-forskningen ska ge resultat som även ME-patienter kan ha nytta av.

De personer jag känner med ME varierar en del i sin hälsa med bättre och sämre dagar. De jobbar med olika tekniker för att få en så bra tillvaro/dag som möjligt.

Vi kommer aldrig att få full insyn i ett enskilt ärende via massmedia.

#44: Ja, och hur många av de åren har Susanne legat i ett mörkt rum med ögonmask och öronproppar? Att något redan pågått alldeles för länge betyder inte att det är ok.

Var hittar du uppgifter om ögonmask och öronproppar? Eller hur ofta det används? Är ju väldigt många människor f.ö. som använder sådana hjälpmedel nattetid p.g.a. störd sömn.

De här katterna har ju därtill ett extra skyddsnät i och med att hemtjänsten kan anmäla enligt lex Maja om de uppfattar att en brukares djur far illa.

#47: I en artikel från 2012 (!) som handlar om Susannes tillstånd.

Ok, men väldigt, väldigt många svenskar sover med ögonmask och öronproppar dagligen.

Många, många använder därtill sömnmediciner.

Ska det diskvalificera dem som kattägare, menar du?

Det som var nödvändigt 2012 kanske inte är nödvändigt idag?

Och hemtjänsten har tydligen inte anmält enligt lex Maja fast möjlighet funnits, det kanske också säger något om situationen?

#50: Är möjlighet att anmäla missförhållanden detsamma som skyldighet att anmäla?

Nej, det är det inte. Det vet både du och jag. Men att lex Maja används och är välkänt vet vi också. Få av oss skulle acceptera att se djur fara illa hos en brukare.

Jag betvivlar att släkt, vänner och hemtjänst skulle ha accepterat om katterna farit illa under alla de år som matten varit sjuk. I ett av de äldre reportagen framkommer att matten då kunde vara uppe upp mot 4 timmar per dag. Nu tillkommer dessutom en volontär, aktiv inom Djurens vänner tror jag det var. Det är många som möter de här katterna. Och som kan reagera/agera vid behov. Jag tycker inte det är OK att rikta så mycket tvivel och misstänksamhet mot en kattägare, om anledningen är att kattägaren har ME och använder ögonmask/hörselproppar. Så länge man kan ordna det bra för sina katter så uppfyller man lagstiftningens krav, och det är ju vad den här matten är angelägen om att göra.

Kan tillägga att det var en lättnad för många när Lex Maja klubbades igenom.

#53: Eftersom just de här katterna borde ha hunnit bli gamla nu - skulle du även tycka att det var ok om hon skaffade nya katter efter de här?

Vem som är lämplig/olämplig som kattägare kan inte avgöras utifrån diagnoskod, utan måste avgöras utifrån hur man kan ordna det bra för djurwn.

#55 Spontant känner jag mig mer tveksam till det, men då påverkas jag av tidningsartiklar och inte av mattes faktiska förmåga och situation. Jag har inte mött den här matten. Men jag tycker allmänt att det är viktigare att slippa skiljas från djur som man har ett starkt band till än att man kan skaffa ytterligare djur. Men A och O är att djuren inte far illa. Det gäller oavsett vilken familj vi pratar om.

#53: Jag tror att du underskattar hur obehagligt de flesta tycker att det är att anmäla eller t.o.m. att bara kritisera en enskild persons djurhållning.

#58: Du kan ju åka dit själv och hjälpa så allt går rätt till 😎

#59: Vad ska jag hjälpa till med menar du?

#58 Ja, det vore säkert bättre med en anmälningsskyldighet när det gäller t.ex. Lex Maja. Själv har jag anmält både när barn och djur farit illa. Att man tycker det är obehagligt innebär inte nödvändigtvis att man avstår från att anmäla. Många kände som sagt en lättnad när Lex Maja klubbades igenom, och vi vet att Lex Maja används.

#60: Jag tycker du har en onödig misstänksamhet i det här fallet du har inte hela bilden klar för dig men ändå vill du få det till att katterna inte får det helt bra för i intervjun sägs 2 gånger per vecka men lyssna också till att orden varje dag nämns och att det tar 10 minuter per dag säger den vänliga medmänniskan som ställer upp för en sjuk människa som inte valt sin situation den dag hon skaffade sina katter.

Hur skulle du känna det om du befann dig i den här situationen om dina katter togs ifrån Dig ?

Ibland är du lite hård men du har också rätt i att djuren ska skyddas det ska dom men för tusan öppna ögonen i den här frågan och se den för vad den är ett mirakel för både katter och matte att få leva tillsammans så länge som katterna är med jag tycker det här är det absolut finaste det får ett fint slut för både en sjuk människas sista önskan men också för hennes familj katterna .

Det är sånt här vi ska vara rädda om 💖💖💖

Så vad kan du hjälpa till med ? hmm jag tror inget men du kan alltid bege dig till Borås du som vet allt och kan ta tag i situationen på allvar för uppenbarligen gör dom fel enligt dig så du behövs på plats så andra gör rätt 😎

#62: Det finns massor av människor som av olika anledningar inte längre kan vara katt- eller hundägare. Det normala är att man inser själv när den gränsen börjar närma sig, men ibland hinner gränsen även passeras utan att ägaren själv inser det.

Jag har haft en sådan granne - med hemtjänst. Katten drabbades på äldre dagar av ganska uppenbar hypertyreos vilket ledde till att den en gång så fina katten såg helt anskrämligt mager, tovig och flottig ut eftersom ägaren inte ens ville gå med på att någon annan - t.ex. jag (!) - tog katten till veterinär för undersökning. När katten dessutom fick en stor kal fläck med såriga rivmärken mitt på huvudet (p.g.a. gammal blötmat som ägaren spillt på kattens huvud utan möjlighet att tvätta bort det) varnade/hotade jag med att hon riskerar både anmälan och att katten omhändertas eftersom katten redan misstagits för en hemlös katt x antal gånger i lokala fb-grupper, men då höll hon bara katten inne ett tag tills pälsen började växa ut igen.

Kattens alltmer bedrövliga skick sågs dagligen av många personer i närområdet, inklusive både grannar och hemtjänst. Katten sågs även av mig, men nej, jag anmälde aldrig grannen som jag hade känt i 15 år. Det var inte heller jag som tog katten till veterinär för avlivning - men jag misstänker starkt att det var någon annan i närområdet som tog ansvar i hemlighet utan att informera ägaren om det.

#63 Om det här var före Lex Maja så fick hemtjänsten förmodligen inte anmäla…

Används Lex Maja? Eller är man oroliga att anmäla? En hel del Lex Maja-anmälningar verkar komma in enligt den här artikeln:

https://www.jpinfonet.se/kunskap/nyheter4/2022/oktober/lex-maja-anvands-och-behovs/

#64: Det pågick även efter införandet av Lex Maja, men det var inte precis så att det enbart var hemtjänstpersonalen som såg katten utan att agera. En del grannar antog att kattens skick bara berodde på att katten var "väldigt gammal" - som om en gammal skruttig grannes "väldigt gamla" skruttiga och allra sista katt kan se hur skruttig ut som helst utan att det är något att anmärka på.

När katten plötsligt var spårlöst försvunnen och jag förstod att katten förmodligen inte levde längre kände jag en blandning av lättnad, dåligt samvete och skam(!) över det jag själv inte förmådde göra - men också sorg över att mångårigt kattägande slutade så tragiskt.

Jag tyckte synd om min granne som p.g.a. smärtor och diverse ålderskrämpor inte längre hade så mycket att glädjas åt i livet, men det var fel av mig att prioritera de "tycka-synd-om- känslorna" framför kattens välmående. T.o.m. jag (!) - med starkt kattengagemang och som tydligen brukar uppfattas som för "hård", okänslig och svartvit när det gäller kattägare - valde alltså medkänsla med åldrad kattägande granne istället för att värna om den vanvårdade katten!

Jag har svårt att tro att folk vanligtvis är mer benägna än jag att IRL prioritera katters behov framför enskilda kattägares känslor - särskilt inte om det "är synd om" kattägaren av olika anledningar.

Nu är ju dock den person tråden egentligen handlar om inte ägare till två vanvårdade katter. Oavsett om man tycker hon borde få ha kvar dem eller ej så kan ingen påstå att katterna i dagens läge är vanvårdade.

Även friska människor kan ju dessvärre ha åldersstigna katter i dåligt skick, där grannar med vördnad talar om kattens höga ålder och ägarens kärlek till sin katt/goda omvårdnad.

Sedan dråsar katten en vacker dag ner från balkongen och larmet går över Facebook…

Jag blev själv involverad i ett sådant ärende för en del år sedan. Folk trodde att katten var dumpad och inte fått mat på länge. Jag spårade snabbt ägaren till huset som katten satt utanför.

Jag blev kontaktad av person inom djursjukvården som avsåg att anmäla. Jag uppmanade henne att prata med kattägaren först, för att ge honom chansen att göra ett bra avslut för sin katt/säga farväl.

Men vad jag vill få fram är att det rörde sig om en frisk arbetsför man med mkt gott rykte (b.la. utifrån hans yrke) och att inget skyddsnät i form av hemtjänsten fanns. Mannens yrke var sådant att han nog närmast själv hade en "skyldighet" att ingripa vid vanvård av djur.

Så problemet med ålderstigna katter som inte avlivas "i tid" ser vi nog dessvärre på flera "nivåer" i samhället. De dyker regelbundet upp på FB där grannarna kan ha svårt att känna igen katten, sedan den magrat av etc…

När det gäller anmälningsbenägenhet så kan den förstås variera mellan individer. Men här i stan finns en katt som lever ett farligt liv på stadens tågstation och som i panik kastar sig mellan bussar och mellan väggar i parkeringsgarage.

Vad jag förstått är vi flera (kanske t.om. många) som anmält, inklusive jag själv. Dessvärre verkar länsstyrelsen inte agera, trots att katten utsätts för upprepad stress och fara, larmen går på FB, och folk (både privat och i tjänsten) anmäler.

Yngre ägare som anser att katter har rätt att få gå ut.

Så trots att folk både reagerar och agerar, så "fungerar inte" ansvarig myndighet.

Men beredskapen att anmäla finns där.

#63: Det finns inget mer jag någonsin predikar med högsta hugg och det är djurens rättigheter och dom ska vi alltid värna om men i den här frågan får du faktiskt ge dig jag har fått veta att allt är äkta och katterna ser knappast lidande ut tvärtom och det måste du ta till dig om inte så har du inte förmågan att känna in vad som är rätt och fel för djuren och ska jag vara lite elak nu vem är du att avgöra det här.

Den enda som kan avgöra är ägaren som ger sitt allt för katterna och räcker inte det i din värld så vet jag inte vad ???

#70: En ägare som ligger orörlig i ett mörkt rum dygnet runt kan inte ge katter det katter behöver.

#71 Men ägaren kan se till att katterna får vad de behöver, och det är man som ägare skyldig att göra enligt lagstiftningen. Matte kan ge trygghet, närhet, gos och kel, larma vid behov o.s.v.

En kattägare som jobbar hela dagarna kan inte heller "ge katter det katter behöver" i varje stund. När du är på jobbet har du noll koll på dina katters hälsa t.ex. om katten skulle insjukna akut. Medan matten som ligger hemma i alla fall kan ringa efter hjälp.

Ingen av oss är perfekt i varje stund.

#71: Men för tusan ge dig nu du ger inger inte ett gott exempel-

#71: Inte själv, men då du inte är inneboende hos Susanne så vet du ju inte vilka människor hon har omkring sig som kan se till att katterna inte far illa ut. Plus att någon som är hemma dygnet runt kan larma om något skulle akut gå fel. Det kan inte någon som är på jobbet. I så fall kanske vi bör påstå att alla som jobbar inte kan se efter sina katter ordentligt heller och alltså inte bör få ha dem.

Men det känns ju otroligt löjligt att göra det… 🙄

Det är ju väldigt glädjande att det löst sig för henne och katterna så de slipper flytta (eller något värre) på gamla dagar!
Vem vet, de här katterna kanske får mycket bättre omsorg än många som är ensamma hela dagarna?

#74: Susanne hävdar väl själv att hon inte kan ha kvar katterna om inte hemtjänsten sköter dem? Hade hon (trots diagnoserna) haft så många andra omkring sig dagligen så skulle hon väl i första hand ha bett dem att hjälpa till.

I det här fallet verkar ansvaret för katterna ändå hamna på hemtjänsten - om inte annat för att göra en Lex Maja-anmälan - för själva ansvaret för katternas dagliga omvårdnad kan inte läggas på frivilliga insatser från en utomstående privatperson (ett par ggr i veckan när det passar med hennes jobb)..

#76 Allt är inte så enkelt att avgöra utifrån eller fullständigt svart eller vitt och det är bra att flera kan hjälpas åt.

Långt ifrån alla katter har heller så många som ser efter hur de har det …

#76 Återigen: man kan inte svart-vitt gå efter vad som står i en tidningsartikel, skriven av en utomstående journalist. Uppger matten att det har ordnat sig "här och nu" så är det sannolikt så.

Vi vet - rent krasst - inte vem som matar och gör rent i kattlådan veckans olika dagar och det har vi inte heller med att göra. Det viktiga är att det har ordnat sig. Inte att det redovisas inför "hela Sveriges befolkning" vem som hjälper Susanne med katterna på måndagar, tisdagar, onsdagar o.s.v.

Och som du själv konstaterar: fungerar det inte så finns hemtjänsten där och kan göra en anmälan enligt Lex Maja om katterna far illa och det inte går att lösa på annat sätt än genom just en anmälan.

Självklart var det en trygghet med hjälpen från hemtjänsten som Susanne gärna ville få ha kvar. Har hon nu hittat ett annat sätt att ta väl hand om sina katter så är det väl bara bra?

#77: Inslagen är vinklade till Susannes fördel eftersom det är hennes behov inslagen handlar om. Att hon "blir av med" eller "får ha kvar" sina katter.

#79 Vi kan dock inte döma en kattägare utifrån vad DU tror.

#80: Vem (som märkligt nog inte ens nämns i inslagen) tror du kommer att ta på sig det dagliga ansvaret för katterna?

#81 Matten har det dagliga ansvaret för att katterna sköts om i enlighet med gällande lagstiftning. Hur hon ordnat det är inte upp till oss att spekulera om på lösa grunder. Matten har velat få till en fortsatt bra situation för sina katter. Det uppges nu vara ordnat. Att ha ME innebär inte att vara omyndigförklarad.

#82: Jag lägger ingen värdering i varför någon inte längre kan ta hand om sina katter. Att det är synd om någon ändrar inte faktum.

#82 "Att ha ME innebär inte att vara omyndigförklarad"

Så sant!

#83 Förstår inte hur du menar med din kommentar.

Jag känner en kvinna med ME som haft både häst, katter och smådjur. Absolut att hon har behövt hjälp ibland, men ansvaret för djuren och att de har det bra är hennes. Även på dåliga dagar.

Att be om hjälp är också ett sätt att ta ansvar.

OberonsMatte jag tycker du är oerhört hård i din attityd i den här frågan du saknar både medmänsklighet men också medkattlighet för ingen av katterna far illa tvärtom det finns medmänniskor som ställer upp och matten i sin tur är mån om katternas välbefinnande så vad i tusans dagar är ditt problem ?

Var glad för att katterna får det bra istället för att ifrågasätta och se negativt på något som är positivt och bra att både katter och matte får ett fint liv tillsammans.

Vem ger dig rätten till att döma andra du har inte full koll på läget i den här frågan men jag föreslår att du kontaktar alla inblandade du som vet och kan allt som sitter över oss andra vad gäller djurs välbefinnande åk dit och kolla upp först då har du något att komma med och kan döma innan dess du har inget konkret att visa upp.

#87: Jag har precis samma rätt som du att ha en uppfattning om rätt och fel i den här frågan.

Jag har väl ungefär samma "fulla koll på läget" som alla andra som bildat sin uppfattning om det här fallet utifrån det som framkommit i artiklarna. Jag är själv kattägare och vet vad det innebär. Jag har även varit kattvakt i upp till 2 veckor till annans katt och vet även vad DET innebär, trots att kattägaren i mitt fall t.o.m. bodde i samma hus. Det är faktiskt inte så "bara" att sköta sina egna eller andras katter och ha koll på att de mår bra. Det räcker inte att göra det lite då och då - när man har tid och lust.

Om ändå alla katter hade det perfekt på alla sätt, men så är det inte. De här katterna som det handlar om kanske t.o.m. har det mycket bättre med mer kärlek och omsorg och ögon som ser än många andra? Det är inte sjukdom/inte sjukdom som avgör.

#88: Jag kan inte annat än känna att du är väldigt känslokall i den här frågan och JA jag vet du har kunskap och sköter dina katter galant men det är du inte ensam om men i den här frågan du vet inte vad som händer på plats och misstänker du något får du ju faktiskt åka dit och kolla läget så du som perfekt kattägare gör rätt för dig när ägaren inte gör det är väl ett ansvar du har som kattägare har ???

Jag har velat svara på ditt inlägg några dagar men har faktiskt inte haft orken min mor dog i fredags och det för mig in i tanken jag har katter dom har fantastiska liv och det ska dom fortsätta att ha om jag dör från dom en dag så är katterna dom viktigaste vad gör jag med dom ?

Jag låter dom somna in men om jag är ofärdig och katterna fulla av liv så får dom följa med mig precis som artikeln skriver om men det ska inte vara ett beslut på något jävla internet svammel för där kan allt döda den mänskliga faktorn och förstöra för djur.

Det ska vara kärlek och omsorg.