Obegripligt! 🙀 Katten är ju …KATT, sig själv, vad spelar "ras" för roll?!

#1: Precis så tänker jag.

Ja, det är ganska fånigt att hela tiden dra upp vilka olika raser som finns bakåt i leden.

Antingen tycker de att det är lite finare att ha en huskatt som kommer från blandade raser och "nästan är en raskatt" eller så tycker de att rasnamnen säger lite om personligheten?
En ragdoll är si och så, och en siames är sån, så då kan rasbenämningarna beskriva även vad deras blandade huskatt har för personlighet?

Men hundägare gör väl likadant med sina blandrashundar? De nämner väl också raserna ofta. Fast en del säger nog "blandis".

Problemet är väl att många kattägare tror att huskatterna har sina rötter i stambokförd avel (trots att de flesta kattraser i själva verket har avlats fram från huskatter).

Många huskattägare har inte heller fattat att en huskatt kan se ut hur som helst. De tror istället att katten måste ha bengal i sig om den har prickar, att den måste ha birma/ragdoll i sig om den är maskad, att blå ögon eller lång päls indikerar att förfäderna haft stamtavla, är katten stor så har den Mainecoon-gener o.s.v. Vilket ju är ett helt felaktigt tänk.

När folk börjar rabbla rasinblandningar är min enda reaktion att det är en okunnig kattägare. Inte att hen har en ovanligt imponerande katt.

En del kattägare verkar närmast tro att katten blir "finare" ju fler påstådda "raser" den har i sig. I själva verket innebär ju bara fler "raser" i katten att effekten av stambokförd avel omintetgjorts, och att man valt att avla tillbaka till huskatten igen.

#3: Det ligger säkert mycket sanning i att många tror att blandraskatter är jämförbara med blandrashundar, men de glömmer bort att skillnaden mellan olika hundraser är enorm jämfört med skillnaden mellan olika kattraser. Hundraser har huvudsakligen avlats fram utifrån funktion. Hundraser som avlats fram för egenskaper (och behov) som gör dem särskilt lämpade som t.ex. jakthundar, vallhundar, draghundar och vakthundar är inte jämförbara med raser som främst är tänkta att fungera som knähundar/ sällskapshundar. Att bara välja den hundras man tycker är vackrast/gulligast kan bli ett betydligt mer förödande misstag än om man väljer t.ex. Russian Blue istället för Ragdoll… Parar man Russian Blue med Ragdoll lär avkomman bli en helt vanlig korthårig och helsvart huskatt utan synliga spår från vare sig Russian Blue eller Ragdoll och temperament och aktivitetsnivå lär inte heller väcka någon uppmärksamhet. Skillnaden mellan olika kattrasers rastypiska temperament och aktivitetsnivåer är på detaljnivå jämfört med de enorma skillnader som finns inom hundrasavel och det är därför blandraskatters eventuella rasursprung är ointressant, men har betydelse när det gäller blandrashundar.

En annan viktig faktor är att rasavel faktiskt är norm inom hundavel eftersom den är i majoritet och har varit det under så lång tid att det finns anledning att utgå ifrån att alla hundar har sitt ursprung från olika specifika raser. Kattrasavel är i sammanhanget ett helt nytt fenomen. Endast 10-15% av alla katter föds inom stambokförd avel.

Att stambokförd avel är norm inom hundavel bidrar till hundars självklart höga status och den statusen påverkas inte av den oregistrerade avel som förekommer. För katter är den oregistrerade aveln förödande för katters status eftersom den är i majoritet och bara fortgår trots att tillgången på huskatter redan överstiger efterfrågan med råge.

#4: Eftersom stambokförda katter - uttalat och underförstått - absolut inte får användas i huskattavel är det lite absurt att se hur huskattuppfödare och huskattköpare skryter (!) om och framhäver (med stolthet!) att brott mot kattförbundets viktigaste avelsregel skett. Det är svårt att inte förakta den okunskap och omedvetenhet (eller bara nonchalans?) det där rasrabblandet avslöjar. Extra pinsamt när huskattköparen avslöjar hur många tusenlappar de belönat den s.k. uppfödaren med för att ha svikit mer ansvarsfulla uppfödares förtroende.

#5: För mig så gör inte stamtavla att djuret har högre värde, här hemma är det bara hunden (för du har helt rätt i att det är det vanligaste i hundavel) som har det, och det gör inte att jag sätter mer värde i honom än dom andra. Fast det var inte det du påstod heller, men ändå.

#7: Att hundar är stambokförda är ingen stor grej, eftersom hundar vanligtvis är det. Hundar har också en allmänt högre status än katter (som vanligtvis inte är stambokförda). Jag vill hävda att det finns ett samband mellan avel och status, dvs. att huskatters låga status beror på huskattavel och eftersom huskattavel är betydligt vanligare än stambokförd avel har djurslaget "katt" också ganska låg status.

#8: Jag antar att om det finns mycket av något, så får det lägre status. Och det finns många huskatter…

#5: Tack för klargörandet av skillnaden mellan avel på raskatter och rashundar. Jag tror att många är okunniga om skillnaden. Jag hade lite koll men inte full koll.

#6: Okunskap och vilja att känna pengar, tror jag är en ganska vanlig kombination.

Jag läste på en blogg om en person som skulle köpa en raskatt. Hon tyckte att det var dyrt och planerade därför att ta en kull på honan när hon blev vuxen för att få igen pengarna och dessutom göra en vinst. Katthonan hann före i planeringen och parade sig själv utomhus, och det blev en oplanerad kull. Jag följde inte bloggen så noga, så jag vet inte vad bloggaren sen tog betalt för kattungarna. Så kan det vara, och gå.

#9: Ja, och enda sättet att höja huskatternas värde för de som ser dem som slit-och-släng-vara är att minska antalet. Färre huskatter måste födas, så att de blir dyrare. Tillgång och efterfrågan styr.

Om man kallar sig kattvän är det oansvarigt att låta sin huskatt gå okastrerad, få ungar och bidra till överskottet.

Det finns ju också så många hemlösa katter som behöver nya hem, och katthemmen kan ju inte ta emot alla som behöver komma in i värmen och tryggheten.

#11: Ja, att påstådda avelsplaner slutar med att honkatten "råkar" para sig med okänd hankatt under fri utevistelse är så pass vanligt att det är en ganska genomskinlig ursäkt. Kattägaren har förmodligen nosat lite på planerad avel och insett att det kräver en del logistik, planering - och pengar (särskilt om det handlar om stambokförd avel, men även utan planer på stambokföring). Att släppa ut den fertila honkatten att para sig själv är gratis och kräver minimal arbetsinsats av ägaren. Är honkatten en stambokförd katt, x antal "rasprocent" eller bara långhårig räknar kattägaren förmodligen med att ungarna ska kunna gå att sälja för tusentals kronor styck iallafall - även när pappan är okänd (eller inte ens omnämns eftersom han förmodligen bara är en helt vanlig okastrerad utekatt eller hemlös katt).