Jag tycker man ska leta efter ägaren först
Och man kan inte kräva betalning för kastrering mm i så fall om man väljer att göra det och ägaren dyker upp

Jordbruksverket rekommenderar kastrering.
Är katten omärkt så ser jag inget fel snarare tvärtom.

#2 Dock kan man ju inte kräva betalning av ägarna om ägarna hittas

#3 Man borde kunna kräva betalning för chipmärkningen i alla fall.

#4 Ja med tanke på lagen så ja chippmärkningen håller jag med om.

Det här är inga lätta frågor, tycker jag.

Upphittade katter betraktas ju i lagstiftningen som "saker", och hittar man en sak så kan man ju inte hantera den riktigt hur som helst, bara därför att den inte bär ägarens kontaktuppgifter…

Chip kan i sin tur ibland trilla ut/sluta fungera, så kanske finns där en kattägare som - på goda grunder - tror att katten är chippad.

Man är - enligt gällande lagstiftning - inte skyldig att kastrera sin katt, men katten ska vara förhindrad att fortplanta sig OM den ska vistas fritt ute. Rent krasst - så skulle ju det här kunna röra sig om en innekatt som smitit ut från ett hus eller på campingen…?

Kastrering kan tyckas som ett litet ingrepp, ffa på en hankatt, men det händer trots allt - i ett litet antal fall, att katten dör i samband med kastreringen. Jag vill betona att det är otroligt ovanligt, men operativa ingrepp kan alltid medföra vissa risker.

Summerar jag det här så landar jag i att min uppfattning är att man ska avvakta med att kastrera en upphittad katt, och i första hand efterlysa kattägaren så långt man har möjlighet.

Sedan förstår jag att katthem/katthjälpsorganisationer ibland låter kastrera katter tidigt om 1) man uppfattar att chansen att hitta en kattägare är försvinnande liten (t.ex. om man tömmer en kattkoloni på förvildade/hemlösa katter), eller 2) om man har svårt att hålla en okastrerad katt (med tanke på lukt, ökad stress bland katterna o.s.v).

Många katthem har därtill avtal som gör att upphittade katter skrivs över på dem relativt snart, och då är det förstås OK att kastrera katten så snart den har skrivits över.

Jag har dock varit med om att katt t.ex. "kattnappats" av sur granne, lämnats in på katthem flera mil bort - där katten så småningom kastrerats, och där det sedan har dykt upp en galet arg kattägare, som velat vakta kattens testiklar som om det varit kattägarens egna… Kort sagt: alla blir inte glada över att få sin katt kastrerad.

IDmärkning känns dock som ett mindre ingrepp, men även här finns det säkert kattägare som skulle kunna bli sura eftersom det medför ett ökat ägaransvar om man kan knytas till katten. Men IDmärkta ska katter vara - så där finns just ingenting att diskutera… tycker jag.

Kan man då ta betalt för den veterinärvård katten har fått?

Nej, sannolikt inte, i vart fall inte om det gäller att man har låtit kastrera någon annans katt. Knappast om man har låtit IDmärka någon annans katt heller.

Katthemmen har i vart fall tidigare inte kunnat ta ut någon avgift för detta (dock finns det ju kattägare som uppskattar att det har blivit gjort, och som gärna betalar vad det kostat).

Mer komplicerat blir det om katten fått annan (nödvändig) veterinärvård. Å andra sidan - är vården nödvändig - så har ägaren skyldighet enligt lag att ge sin katt vård, och borde bli betalningsansvarig. Men kan då backa om katten inte är IDmärkt, och säga att det är fel katt, eller uppge att hen velat avliva katten istället då detta blivit billigare.

Sedan återstår då ett problem. Låt säga att någon gör anspråk på katten. Katten är nu IDmärkt, kastrerad, vaccinerad och redo att adopteras ut. Men så dyker kattägaren upp. Hur VET jag att det är kattägaren? När katten inte var IDmärkt och reggad när den hittades. Hur VET jag att rätt katt lämnas ut till rätt kattägare?

Det är SVÅRT. Man kan i viss utsträckning utgå från plats, omständigheter, särskilda kännetecken, om katten verkar känna igen personen som kommer till katthemmet för att hämta sin katt, man kan kolla på foton o.s.v. Men i alla fall….

Jag har mer än en gång sett hur upphittad katt och efterlyst katt haft identiska kännetecken på foton - men ändå inte varit samma katt…. Trots att de haft väldigt unika/speciella "särskilda kännetecken".

Så - lagen om obligatorisk IDmärkning är verkligen viktig! Jag hoppas att fler kattägare tar sitt kattägaransvar och IDmärker och reggar sin katt. Jag tycker att våra myndigheter kunde vara tuffare här.

Förbjud lösspringande katter inom tättbebyggt område, precis som vi har förbud mot lösspringande hundar.
Då skulle vi ha färre kattägare, och också färre katter som far illa.
Det finns absolut inga skäl att ha utekatter i tättbebyggt område.
Jag tycker alla som tar hand om, och kör iväg med, utekatter gör en välgärning.
Katthemmen placerar inte en katt hos vem som helst så katten får det alltid bättre.

#7 Det blir dock svårigheter när det gäller vad som ska räknas som tätbebyggt område, och bökigt kring dessa "fysiska" gränser….

#8: Fast det finns ju redan regler på vart du får och inte får ha tex höns och andra lantbruksdjur. En start kan ju vara att sätta de på samma gränser.

Jag tror ett sådant förbud inte automatiskt skulle vara bra, för katternas skull.

Lätta frågor är det här inte …