Ja, Boris verkar ha varit innekatt och det är tyvärr en utbredd uppfattning att innekatter inte behöver vara id-märkta. Just Boris var id-märkt och ägarregistrerad redan som liten, men det ska bli intressant att se om det kommer liknande solskenshistorier där det faktiskt var tack vare lagändringen och JBVs register som katten kunde återförenas med ägaren.

Det var roligt att läsa en så glad nyhet! 😻💗

Vilken tur att någon reagerade!❤️

Så bra att han kom hem, men det visar ju hur viktig id-märkning är!

Han var bara 1 km hemifrån och kunde inte ta sig hem.

Bara sex veckor hade givit honom ögoninflammation och gjort honom till skinn och ben.

Tänk så fort det kan gå innan katten som kommer bort blir i dåligt skick!

Viktigt att komma ihåg förstås är att ingen id- märkning i världen hjälper om ingen människa tar hand om katten och ordnar en avläsning.

Det där med avläsning kan göra det svårare, för vem av oss har en sådan utrustning.
Har alla numera slutat med tatuering i örat? Det hade min katt redan på 70-talet trots att han aldrig fick vara lös utomhus.

#5 Jo, tatueringar förekommer fortfarande, men de kan vara svåra att tyda. Min ena katt hade både örontatuering och chip när han kom till mig från ett katthem. Tatueringen är oläslig, så helt värdelös. Men de som har en läsbar tatuering kan registrera det numret hos Jordbruksverket.

Jag har läst på den här sidan att det finns folk som kan komma och läsa av chippet. De som vet mer kan nog ge mer info.