Å, en sån mardrömsvecka för dig och dina bröder. En sån sorg för din bror som mist sin hustru efter bara ett år som gift.   

Håller tummarna för att lille Kosmos ska bli bättre. Man kan undra vad som hänt!

Tröste å styrkekramar till dig..Hoppas kissen snart blir bra…

Olyckor kommer tre och tre…så du måste ha fått din beskärda del för lååång tid framöver! (Med råge eftersom det var "stora" saker.) Stackars er alla…*håller tummarna för Kosmoskatten*

Tack ska ni ha. Kosmos verkar må lite bättre för varje timma som går, så jag hoppas verkligen det ska gå vägen. Motoriken är fortfarande inte bra, men hon är gladare - på gott och ont då hon försöker busa och ramlar. Men vi tar en dag i taget nu, så får vi se hur saker utvecklar sig - tar inte ut något i förskott.

Skickar massor med tröstkramar och hoppas verkligen att det ordnar sig för kissemiss!

Så jobbigt med din brors fru, så hemskt… kramar om

Tröstekramar från oss gär med :(

Något liknande hände min femton år gamla katt. Han var mycket dålig, kunde inte gå. Han kissade på sig, ögon rörde sig snabbt från sida till sida, han andades mycket snabbt. Det såg väldigt illa ut och på djursjukhuset ville veterinären  avliva honom direkt. Han fick diagnosen hjärnblödning. Men det blev behandling i stället för avlivning, och nästa dag var han på benen, även om han var något vinglig. Det visade sig också att han hade hjärtsjukdomen HCM. Han fick medicin som heter Tenormin och Prednisolon. Jag kontaktade en hjärtspecialist på ett annat djursjukhus och han sa att det inte var fråga om någon hjärnblödning utan stroke. Katten skulle absolut inte äta Prednisolon, för typiskt för denna hjärtsjukdom var att katten kunde få stroke.  Nu äter han Tenormin, och två olika blodförtunnande mediciner, Plavix och Trombyl. Detta hände över ett år sedan. Idag mår han bättre än någonsing, är pigg och glad, och har inte varit sjuk sedan dess. Veterinären på det här andra djursjukhuset sa att det inte finns någon orsak att avliva honom.

Vet att många avlivar sin katt direkt, när något sådan händer, men det finns faktiskt hopp. Du kanske skulle behöva kolla hjärtat på din katt, så att han inte har denna sjukdom. Det finns ju väldigt bra mediciner nu.

Tack för tipset Vinterdag, men hjärnblödning/stroke var det ingen som trodde på då inte framkroppen eller huvudet visade någon form av påverkan. Själv trodde jag första timmen att Kosmos på något sätt lyckats bryta ryggen, då det hände så oerhört snabbt.

Framkroppen är helt okej på henne, men det syns på ryggen hennes att problemet finns där. Ryggen är konstig från mitten bak till svanskotan. Hon såg verkligen ut att ha brutit ryggen pga den konstiga hållning som ryggen visade. Det syns fortfarande, men inte lika mycket som första timmen.

Det enda just nu som verkar troligt är att denna 5 månaderns lilla kattunge på något sätt lyckats ramla i sin framfart och slagit sig så illa att en nerv fått stryk. Hon får Metacam för smärta och som antiinflammatoriskt och jag hoppas verkligen det ska hjälpa. Det har hjälpt massor mot smärtan, men den visar sig ändå ibland och det märks då på henne att det gör ont. Det svåra är att veterinären inte kan hitta en specifik punkt där problemet sitter.

När hon går, så försöker håller hon nu hasorna mot varandra och tassarna utåt, för att få balans och hon kutar med ryggen. Smärtan verkar sitta i själva ryggen, men var är frågan. Hon har ju fortfarande känselbortfall och är darrig och svag i bakbenen och tassarna kommer inte riktigt rätt när hon går.

Här en bild där man ser lite hur ryggen är - men det syns mer i verkligheten att den liksom går upp i mitten, för att sedan sjunka väldigt mycket nedåt längre bak - att musklerna inte klarar hålla upp ryggen baktill. Svårt att förklara.

Gumman! Varma kramar från oss i Pälsbollarna efter alla tragedier. Nu hoppas vi att det vänder, och blir bättre igen.

Pälsbollarna i Höganäs

en bild till . Har bara sittande bilder för tillfället, men man ser ändå hur baktassarna åker ut och att ryggen sjunker ihop på henne - men att framdelen är som vanligt.

Massor av varma tröste och styrke kramar till dig.

Hoppas nu att lille Kosmos återhämtar sig och att du oxå får tid att åtehämta dig och få nya krafter.

Åhh…vad du mycket svårigheter du fått gå igenom..förstår inte varför allt elände ska komma på en gång..tänker på dej..och önskar att det får vända för dej snart…håller hårt i tummar för att Kosmos ska repa sig snart och få bli en glad o pigg kisse igen!

fy så ledsamt, håller tummarna för att lill-tjejen blir bra igen! styrke-kramar till dig

Först och främst: Jag beklagar verkligen den sorg som drabbat din familj och dig.

Hade tidigare en katt som genom olyckshändelse blev förlamad i ett framben. Förlamningen gick tillbaka, men tassen var hon förlamad i hela livet. Min veterinär sa att katter egentligen inte behöver mer än 3 fungerande ben. Det fjärde är 'reservhjulet'. Så hys hopp. Det tar tid för nervcellerna att hitta nya vägar, men ofta gör de det. Kanske kan Kosmos aldrig klara sig ute, men ett fullgott liv kan hon få ändå. Smärtan brukar ge med sig när man har medicinerat en tid.

Lycka till!!

stora kramar till dig från mig också, visst får en del sin beskärda del, och du har verkligen fått fullt upp, hoppas att Kosmos blir bättre, succesivt, och Metacam är en bra medicin mot smärta, håll oss uppdaterade om  lilla Kosmos, och hoppas det går åt rätt håll, vilket jag tror

Maggan47

Tack för alla tröstande ord:)

Jag lovar att uppdatera hur det går.

Om Kosmos inte skulle bli helt återställd är inte hela världen, bara hon kan leva ett fullgott liv utan smärta. Hon måste återfå styrkan i åtminstone ett bakben, så hon kan gå och röra sig någorlunda så som en liten lekfull kisse behöver kunna göra - och framför allt vara utan smärta.

Just nu är det bara att vänta och se och under tiden göra livet så bekvämt det bara går för lilla Kosmos.

Oj…… JAg kan i kisens fall trösta dig, att det kan vara samma syndrom som vår Nyårskisse  här i Strömstad. Två dagar efter att vi hittat honm, så fick vi åka akut till Dingle för avlivning, men veten där sa att katten ska ha en chans. Och 14 dagar senare, så var han Ok. HAn hade också fått ett slag, eller blivit påkörd. Vi vet inget, morrhåren var ju avklippta också. Men nu mår han toppen och är innekatt. Han kan ha fått sig en hörsleskada, för det var en rejäl hjärnskakning han hade fått. Så ge inte upp hoppet på åtminstone 10 dagar!

Men usch vilken hemsk tid med så mycket olyckor på en och samma gång! Skickar dig en tröstande kram! Vi får hoppas på det bästa för Kosmos del, om hon redan svarat på medicineringen är det ändå ett gott tecken.

Jag beklagar av hela mitt hjärta. Gud vilken hemskt…. Ta hand om varandra..

Håller också tummarna för Kosmos

Tröst- och styrkekramar från oss alla på kusten, och tumhållning för fina Kosmoskissen.

Ja, Lo-katt. Jag har inte något speciellt att tillägga mer än att du VERKLIGEN har fått din beskärda del… Att du överhuvudtaget orkar med att berätta detta för oss, beskriver vilken stark, lugn och kärleksfull människa du är. Först och främst sänder jag en tanke till din bror. Jag kan inte ens FÖRSÖKA förstå hur han känner det att behöva mista sin älskade hustru efter bara en kort tid.

Änglarna tycks dock ha vakat över din lillebror. Skönt att ingen kom till fysisk skada, i alla fall.

Gällande Kosmos så kan det ju vara precis vad som helst. vad jag dock tänker på är att när man trycker med fingertopparna vid svansroten på en katt, så ser de ut precis som din Kosmos gör på bild. Jag är definitivt ingen veterinär, och den veterinären som du har kontakt med, vet säkert vad han gör… Det är hemskt att inte veta orsaken till varför det blivit så här med lilla Kosmos.

Jag hittade min Pinnen stapplandes och alldeles vinglig. Hon hade också något konstigt på ryggen, efter det att hon ramlat ner och slagit sig mycket illa. Jag förmodar att det är så, eftersom jag lite senare hittade en droppe blod på golvet. Hon hörde inte var jag var, hon kunde inte se alls (hon var blind på centralseendet redan innan), hon kunde knappt gå. Hon kämpade och kom till slut in till en vägg. Där satte hon sig tätt intill och tryckte pannan mot väggen, precis som att hon ville känna stadga… Jag tog beslutet direkt att få låta henne somna in eftersom hon redan hade en tumör i magen som inte gick att ta bort…

Jag, som så många andra, håller tummarna för Kosmos och tänker extra mycket på de i din närhet som har råkat illa ut.

…ja, och tänker även på dig, naturligtvis…

Många styrkekramar till dig!

har haft en hankatt, min älskade rufus som släpade bakkroppen en dag när jag kom hem….han hade en propp i stora kroppspulsådern….bara kom att tänka på det….

Nu precis ikväll tycker jag Kosmos verkar lite bättre - lite stadigare. Hon har fortfarande inte styrka nog att ens försöka tänka tanken på att försöka hoppa upp på något, men hon går något bättre och inte riktigt lika vingligt:)

Lilla fröken bus är ju en ovanligt envis padda med gräsligt mycket humör (vaktar värre än min riktiga vakthund !) och det är på både gott och ont. Jag har försökt så gott jag kan för att göra det säkert här hemma för henne. Hon är en burhatare ut i klospetsarna, så att stänga in henne finns inte i min tanke - hon skulle göra sig mer illa i sina försök att komma ut just nu. Jag har bäddat lite här och där så hon inte ska försöka ta sig upp på sina favoritplatser och hon verkar nöjd med det. Min säng är hon envis nog att ge sig upp i, men hon går via hundens mjuka BIA-bädd, så det är inte lång bit kvar upp - och där drar hon sig upp med frambenen !!!

Eftersom det är i sovrummet jag stänger in henne i när jag inte är hemma (för att säkra henne från den busiga Lokatten som kanske gör illa henne i sina busförsök) , så har jag svårt bära ut sängen - så hon får hållas. Hon ligger oftast väldigt länge där, så kroppen får sin behövliga vila samtidigt som hon får njuta av solen som skiner in där.

Just nu känner jag mig lite mer hoppfull än tidigare idag, för just sista timman har jag sett lite förbättring:)

Som jag sagt tidigare, så tror jag mer och mer att hon på något sätt fallit illa i sina vilda bushärjningar här hemma. Kanske från köksbordet och fallit ner helt fel. Denna förklaring känns för mig mest trolig just nu, men jag lär aldrig få veta säkert. Jag hoppas i alla fall att det "bara" är en nerv som fått en rejäl smäll och som kanske kan läka om den får tid på sig - bara Kosmos inte har ont.

Fasen vad mycket katastrofer, och jag önskar verkligen inte någon det du och din familj går igenom.

Jag är på jobbet därför blir mitt meddelande väldigt väldigt kort. Jag vill bara trycka på HCM-utredning ändå, för att det som är vanligt vid HCM är blodproppar som sätter sig så att just bakkroppen förlamas. Är proppen inte fullständigt blockerande går tillståndet långsamt tillbaka, och proppen löses upp. Men har proppar börjat bildas gör de det gärna igen, och det kan vara mycket smärtsamt. Om katten har en ökad risk för tromber, som tex vid HCM med förmaksutvidgning, bör blodförtunnande sättas in. För en ung katt är prognosen tyvärr rätt trist, men inte nattsvart "död imorgon" - förutsägande.

Min katt dog i julas av hjärtsvikt pga HCM. Han var då 10 år gammal, vilket är en imponerande ålder för en katt som utvecklat HCM. HCM är en sjukdom som oftast inte utvecklats förrän katten är några år, och förmodligen finns det en genetisk bakgrund till vilka katter som drabbats. 5-10% av alla katter utvecklar HCM, men oftast tar man det som plötslig död och därför har det inte utretts hos huskatt även om man börjat avelsarbete på en del raser i dagens läge.

# 24 Tack för tipset. Jag sla läsa på om HCM, då det är rätt okänt för mig.

Idag är jag glad, för Kosmos börjar bli lite kittlig på baktassarna

Fint med framsteg!

Tänkte också på tromber/hjärtproblem och det skadar inte att läsa på. Tromber brukar ge extrem smärta och kalla tassar (eftersom de inte får något blod pga proppen som oftast sätter sig i bäckenet).

Dock talar åldern och morgonbuset för att hon ändå ramlat och skadat sig. Hoppas i vilket fall som helst att hon snart är återställd och kan väcka matte med hysteriskt morgonbus igen…

Om hon inte har för ont kan det vara idé att ståträna med henne så att nerverna blir "tvingade" att hitta nya vägar och för att behålla lite muskler så att hon kan komma tillbaka snabbare. Du får då hålla henne stående (med stöd) och rätta till baktassarna så att de är på rätt plats. Träna gärna 1-2 minuter åt gången flera gånger/dag och försök stödja henne så lite som möjligt men tillräckligt för att hon inte ska ramla.

#26 - tack för tips.

Vid veterinärundersökningen var tassarna inte det minsta kalla - bara att den ena tassen då var helt utan känsel och den andra med lite. Dock verkar ju det vända nu då Kosmos fått tillbaka lite känsel då hon känner när jag kittlar henne:) Hon ställer heller inte längre tassarna åt fel håll/felvänt så det går absolut framåt:)

Hon går fortfarande skumt med ryggen (hon går med ryggen i krum) och bakbenen är ostadiga och hon sätter ner tassarna lite utåt för at få störd, samt när hon sitter så åker bakbenen utåt - ser ut ungefär som om hon förlorat muskler )= orkar inte riktigt, men det beror väl på att känseln inte riktigt är som den ska än. Hon är svag i bakdelen helt enkelt.

Jag tror inte hon har så ont, då hon försöker vara sitt "vanliga jag" emellanåt och busa med systern - ibland liggandes på sidan och busa med bara frambenen och ibland försöker hon sätta fart och lyckas då springa lite vingligt. Hon sover mer än vanligt och är försiktig med vissa saker, men det är bara bra.

Jag hoppas henne egna nyfikenhet ska hjälpa henne i träningen av kroppen, för även om ståträning låter väldigt bra så tror jag det är svårt med henne - hon hatar verkligen att hanteras. Hon blir som en orm om man försöker hålla henne och kämpar då bara för att komma loss. Jag är "glad" att hon helt plötsligt blivit lite mer kelig nu när hon är dålig, för hon är en väldigt självständig tös annars och allt ska ske på hennes villkor.

Däremot så kan jag få henne stå på bakbenen genom att prassla med ett papper på deras "buskartong" - då ställer hon sig vingligt på bakbenen och försöker ta pappret. Kanske ska jag fortsätta med det mer, för att träna utan att behöva hålla i henne.

Det låter toppen tycker jag, springer, kittlig, försiktig, busig kan nog inte vara bättre just nu!

Det låter dessutom som om du har hittat det ultimata sättet att ståträna henne! Se bara till att hon har en matta eller något att stå på där så att hon inte halkar, och träna korta stunder så ofta du hinner.

Kanske kan hon acceptera ett band/en handduk eller något under magen för att gåträna? Då kan du stödja henne utan att "ta i henne" och du kan samtidigt dra något roligt (eller kasta mat) framför henne så att hon går framåt. Även där är det bra med halkfritt. Prova om det går annars fortsätter du med buskartongen!!

Håller verkligen tummarna för er, ni har haft tillräckligt med bekymmer nu! Kom nyss på att det måste gå bra med henne, ni har ju redan haft era tre olyckor

Jag är så glad:) Nu ikväll känner jag för första gånen att detta går nog vägen - Kosmos kommer nog bli bra:)

När jag såg henne i måndags morse så var jag helt övertygad om att hon brutit ryggen, så som hon var i kroppen. Ikväll springer hon riktigt bra. Fortfarande ryggen i krum och är svag och lite "fladdrig" i bakbenen, men milsväga ifrån hur det var i måndags och tisdags. Hon ramlade inte ens när hon svängde när hon sprang nyss:))

Jag ska fortsätta träna hennes ben med ståträningar, för hon ser ut att ha hunnit tappat en hel del muskler trots att det gått så kort tid. Hon försöker inte ens hoppa upp på något - bara stå  lite på bakbenen, men det känns bra i dagsläget. Bättre hon är lite försiktig.

Nu tror jag verkligen på att hon ska kunna bli återställd. Hon har börjat bli kittlig under tassarna, så känseln börjar komma tillbaka:)

Toppen!!!!

Jippi… Tjejen visar vad hon går för  Inget kan stoppa henne.

Jag är övertygad att med hjälp av din omvårdnad blir hon snart helt återställd

Usch, beklagar din brors frus död. Hoppas att din katt är snart bra igen.

#29 Så skönt att höra att missen mår så pass mycket bättre! Den gläjden var dej väl förunnad med allt du går igenom i övrigt..tänker på dej..

ja det går nog bra ska du se! OCh som sagt, det tog nästan 14 dagar för vår lille Sixten att bli nästan bra!

Tänkte uppdatera att Kosmos är på väg att bli helt återställd.

Hon är fortfarande lite svag i bakbenen och hoppar inte upp på något, men hon kan stå längre och längre stunder med frambenen uppe på något:) Hon springer och busar, men vilar oxå mycket mer än vanligt - men nu kan jag verkligen hopas på att hon ska kunna bli helt - eller nästan helt - återställd:)

Enda smolken i bägaren är att jag måste sluta tvärt med metacamet nu, då magen helt plötsligt rasade ihop. Jag hoppas hon inte ska få allt för ont utan, men bara de senaste två dagarna har jag märkt en stor förbättring vad gäller smärtan - hon ligger inte längre och skakar när medicinen börjar sluta verka.

Håller fortfarande tummarna hård för henne! Synd att magen krånglar till igen men sååå underbart att hon annars piggnar till nu ordentligt!

ja det går nog bra ska du se! och som sgat, det tog 14 dagar för Sixten att bli Ok, så du ska inte vara orolig!

Så roligt att läsa att det går åt rätt håll med Kosmos

Håller tummarna för fortsatt bättring.

Väldigt roligt att höra att det går framåt! Hoppas bara magen blir bra igen när du slutat med Metacam och att hon inte får ont!

Det som är lite märkliga är att surkatten Kosmos bivit en kelig kisse under denna tid när hon varit dålig.

Förut var det bara första tiden hos mig som hon var väldigt på mig, men det berodde på att jag var den ende hon hade då - sen kom syrran hit och hon blev även kompis med Lokatten. Efter det har hon varit "jag älskar dig för din mat, men peta inte på mig" - för hon va sååå trött på behandling för öronskabb, svamp i öronen mm.

Nu har hon åter gått och blivit en gosekatt och det är så mysigt att ha fått hennes förtroende igen. Då hon inte kan hoppa upp på sina favoritplatser, så fick hon en liten liten hundbädd som jag bäddade i och ställde bredvid min säng och den älskar hon. Där ligger hon nu de flesta sovstunder och myser och hon spinner gosigt när man kelar med henne - hon har lärt sig uppskatta mysande

Hur gick det med Kosmos sedan?

TS har inte varit aktiv på iFokus sedan januari 2019, vad jag kan se.