Etiketttips-råd
Läst 1120 ggr
cattisa
2020-02-02, 12:08

Ny skygg familjemedlem

I fredags åkte vi och hämtade vår nya familjemedlem från ett katthem. Han är en skygg, upphittad och infångad före detta hemlös katt som gått ute länge. Katthemmet såg till att han blev undersökt, kastrerad och vaccinerad medan han var där och de sökte efter hans tidigare ägare. När ingen hörde av sig adopterades han ut, och vi blev hans lyckliga nya familj.

Dvs vi, resten av familjen, är lyckliga. Katten är det inte. Han är mest rädd och osäker, och ligger och kurar på någon av sina favoritplatser och kikar på oss och hoppas att han ska få vara ifred. Han vågar inte röra sig i rummet när vi finns i närheten, och vågar bara äta och dricka och gå på lådan på natten. Men vi får klappa honom lite försiktigt ibland utan att han tycker att det är allt för hemskt. Han är en lugn och snäll katt som inte klöser eller bits. Om det blir allt för jobbigt fräser han lite, och flyr till någon säkrare position. Än har han inte "flytt" här hemma, men han sade ifrån lite när jag ville klappa honom efter att ha klappat vår hund och fortfarande luktade hund om handen.

Första natten vågade han inte äta mer än lite av samma torrfoder som han fick på katthemmet, och gå på lådan. Andra natten vågade han äta upp all blötmat + en del torrfoder och gå på lådan, så jag antar att det går framåt.

Vi har aldrig haft någon skygg katt tidigare, så vi får lära oss efterhand. Vi får goda råd och stöd från Katthemmet som tur är, och läser på så mycket vi kan. Jag har förstått att det gäller att ge honom tid och sitta inne hos honom och prata med honom och göra honom sällskap så att han lär sig att lita på oss. Han är en väldigt vacker katt, och verkar vara snäll och trevlig.

Jag hoppas att han snart vågar röra på sig i sitt rum även om vi finns i närheten, och att han ska våga ta emot godis och kanske börja leka lite. Fast det dröjer nog ett tag än. Just nu är han mest en rädd soffkudde i kattbädden i bokhyllan, eller på fönsterbänken.

Ni som har mer erfarenhet av skygga katter, hur lång tid brukar det ta innan innan de slutar vara så rädda och vågar börja ta kontakt?

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-02-02, 12:40
#1

Det varierar väldigt mycket beroende på katten själv. Hade en gång en skygg katt som aldrig blev riktigt sällskaplig. Hon rörde sig fritt i lägenheten men jag kunde inte ta upp henne och kela med henne. Brukade dock kunna stryka henne över ryggen när jag gav henne mat.

Efter många år så hände det ibland att hon kom upp och lade sig i mitt knä, men hon ville helst inte bli klappad, och att ta upp henne i famnen gick inte alls. Det var inte förrän ca ett halvår innan hon dog som jag kunde ta upp henne och bära henne. Då var hon nära 15 år.

Till saken hör att jag även hade en annan katt, som var superkelen och inte accepterade att jag ägnade mig åt någon annan än honom. Så honkatten var mer hans kompis än min katt. Det fungerade alldeles utmärkt för oss, men jag förstår om ni vill ha en katt som ni kan kela med.

De två katter jag har nu föddes utomhus och de var drygt ett halvår när de kom hem till mig. Lät dem vara ifred, men pratade med dem när de var i närheten, och så småningom blev de mer och mer sällskapliga. Minns inte hur lång tid det tog, men någon månad dröjde det nog innan jag kunna klappa dem.

Det tog dock inte så lång tid innan de slutade gömma sig hela tiden. Fast kanske berodde det även på att jag då hade en äldre katthona också, så de lärde sig nog från henne att de inte behövde vara så rädda.

Nu ligger bägge gärna i mitt knä och den som var skyggast av dem är otroligt kelen. De är dock fortfarande på sin vakt, och gör jag någon oförsiktig rörelse så sticker de kvickt iväg, men inte lika mycket som tidigare. Har haft dem i nio år drygt så skyggheten sitter delvis i, men inte så att jag upplever det som ett problem.

Blir dock lite fundersam när du skriver att ni även har en hund. Om katten har gått ute länge och inte är van vid varken hundar eller människor så kommer ni att få gå väldigt försiktigt fram. Du nämner inget om ifall ni även har barn. En skygg, före detta utekatt behöver lugn och ro för att acklimatisera sig, så ni kan nog räkna med att ni behöver både tid och tålamod för att få katten att trivas.

Fast det verkar ju som om ni får bra hjälp från katthemmet, så vad ni bör göra är att fortsätta som ni gör nu. Bered er bara på att det kan ta lång tid innan katten vågar lita på att ni inte är farliga.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Maria
2020-02-02, 12:53
#2

Här kommer en länk om vår adopterade Lakritz som var som ett litet fräsande monster när han kom till oss😉

Det är 7 år sedan redan och hans gamle kompis Moritz är död men vi har en ny jämngammal Greta numera som också är hittekatt.

https://hittekatter.ifokus.se/discussions/52adbe8dce12c43a6500063f-lakritz-har-kommit

/Maria
Uppkatten
2020-02-02, 16:08
#3

Vid flytt till nytt hem/inflyttning på katthem så får man räkna med att katten är väldigt stressad men den värsta stressen brukar klinga av inom några dagar (upp till 2 v ca). 

Hur fort eller långsamt det går innan en katt "slutar vara så rädda och börjar våga ta kontakt" varierar väldigt. En del katter kan vara så rädda att de bokstavligt talat kastar sig mellan väggarna de första dagarna, för att 6 månader senare vara gosetroll. Andra katter fortsätter att vara försiktiga/undvikande länge. En del blir aldrig riktigt sällskapliga av sig, men kan ändå ha ett gott kattliv ihop med människor.

Jag tog hem 2 ungkatter från katthemmet för ca 9 år sedan. De bedömdes vara ungefär jämngamla, kom från samma kattkoloni, fångades in under samma period, var i samma akuthem, satt tillsammans på katthemmet o s v.

Ändå utvecklades de mkt olika. Min ena katt-tjej blev ett gosetroll och "plåster" inom några få veckor här hemma. Hon vill helst vara i min närhet jämt, och vet inget bättre än att vara nära.

Det andra lilla spöket är en helt annan sort. Fortfarande efter 9 år går hon inte att hålla, lyfta eller bära. Länge flydde hon bara jag tänkte på att klappa henne. I dag är hon en rolig och glad katt, social med sin matte och gosar ofta (fast mest bara när hon själv har bestämt det… 🙂). Hon kommer aldrig upp i knäet, utan går fram o tillbaka nära mig och vill bli klappad/kliad. Hon har det alldeles utmärkt här hemma, men är lättstressad om något avviker från "det normala". 

Hur er katt kommer att utvecklas beror på flera faktorer: gener, ålder, personlighet, tidigare erfarenheter av människor, bemötande o s v. 

Jag tycker hur som helst att det du berättar om katten låter positivt.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-02-02, 21:34
#4

Tack för era svar. Jag har följt många berättelser om skygga katter här på iFokus under många år och tagit till mig av era erfarenheter och historier. Annars hade jag aldrig vågat mig på att ta hand om en själv. ❤️

Nu inser jag att det gäller att beväpna sig med tålamod och låta allt ta den tid det tar.  Som tur är jag ledig de närmaste dagarna och kan ägna mycket tid åt katten och försöka få honom att känna sig trygg.

Hunden är inget problem i sammanhanget. Vi är vana att dela på hund och katt sedan tidigare. Han gillar katter, men vår gamla katt var en riktig retsticka, så de umgicks mest med en nätdörr emellan sig. Nya katten verkar inte mer rädd för hunden än för något annat här hemma… Vi får se till att allt går lugnt till mellan dem nu i början. 🐶 ❤️ 🐱Hoppas jag…

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-02-03, 12:56
#5

Det låter som en bra plan. Håller tummarna för att det lyckas för er och att ni får en gosig och sällskaplig katt så småningom. Berätta gärna hur det går. Vi är nog många som vill höra om det. 🙂

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-02-03, 20:26
#6

Jag är så glad för jag har lyckats hitta en katt som äter Mush och köttfärs och Mjau och allt jag ställer fram åt honom. 🥳 Torrfoder Royal Canin Calm också som han fick på katthemmet tillsammans med varierande sorters blötmat. Torrfoder verkar komma i sista hand. Tänk en så klok katt, som tänker precis som jag om mat! 😃 Än så länge är han enbart nattätare. Antingen för att han inte vågar äta på dagen än utan väntar tills allt är tyst och lugnt, eller för att han är sådan. Vi får väl se… 🌛

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Uppkatten
2020-02-03, 21:32
#7

Mina katter var också natt-katter den första tiden här hemma 🙂. Jag häpnade inför hur tyst de kunde röra sig. Ibland släckte jag ner och gjorde natt tidigt och gick och lade mig, bara för att jag ville få se hur de kom fram och utforskade lägenheten i mörkret. Jag njöt av att ligga där i mörkret och iaktta dem. 

Sedan dröjde det inte länge innan de forsade fram i hejdlösa, dundrande, ostoppbara jaga-lekar….  😃

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-02-22, 20:25
#8

Nu har vår skyggis varit hemma i 3 veckor. Han är fortfarande mycket avvaktande och vill inte gärna att vi tar i honom eller klappar honom. På nätterna när han är själv i sitt eget rum leker han för fullt. Vi hör hur han hoppar omkring och det dunsar och låter. På morgnarna har alla leksaker flyttats och filtar och annat ligger ibland på golvet. Han verkar ha jättekul. Då passar han samtidigt på att äta ordentligt och gå på lådan flera gånger. 🌛

På dagarna har han tidigare mest legat stilla på någon av sina favoritplatser i rummet och kikat på oss. Senaste veckan har han vågat sätta sig upp och tvätta sig trots att jag suttit bara någon meter ifrån honom. Han gillar när jag läser högt för honom. De senaste dagarna har han vågat sig fram och äta på dagtid och också gå på lådan på dagtid, oftast när han tror att vi inte ser. Det är små steg, men allt som går åt rätt håll är positivt. 

🐱 ❤️ 🐶

Vi har en gallerdörr av kompostgaller in till hans rum. Hunden är lugn och nyfiken på sin nya familjemedlem, och katten är inte alls rädd för honom, men har inte heller gått fram och hälsat än. Jag har suttit och kelat med hunden precis utanför gallerdörren flera gånger, och katten blir allt mer nyfiken på oss. Min tanke var att om jag och hunden visar hur mysigt det är att bli kliad och klappad så kommer katten kanske att våga låta oss klappa honom också så småningom.

Katten har inte vågat göra någon ansats att gå utanför sitt rum än. Jag hoppas att det kommer. Det är väl bara att vänta och låta det ta sin tid. Han är numera helt nöjd med att vi sitter inne hos honom och pratar eller läser. Vi blinkar lite långsamt mot varandra och håller nog på att bli kompisar. Han verkar trivas i alla fall. ❤️

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Tarotstollan
2020-02-22, 21:54
#9

Det går framåt, härligt!👍

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Uppkatten
2020-02-22, 22:31
#10

Härlig läsning!!! ❤️❤️❤️

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
eskils
2020-02-23, 10:52
#11

#8 Det låter väldigt bra alltihop! 🙂🌺

Maria
2020-02-23, 12:28
#12

Så roligt🙂

/Maria
Carmarino
2020-02-23, 13:07
#13

Så roligt att det går framåt. 🤗

Han kommer säkerligen att bli modigare och modigare efterhand som han vänjer sig mer och mer.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-02-23, 19:09
#14

Han är en fantastisk katt! Jag önskar bara att det kunde gå lite fortare för honom att bli mer självsäker, modig och våga lita på oss. Jag vill att han ska få må bra och våga ta för sig.  ❤️ 🐱  😈

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-02-24, 09:54
#15

Tror att han alltid kommer att ha kvar en liten del osäkerhet/rädsla oavsett hur tam han blir. Så är det med mina katter. De är hur gosiga som helst med mig, men kan även backa om jag närmar mig dem lite för snabbt. Dessutom springer de fortfarande och gömmer sig om det kommer någon de inte känner på besök - och de fyller tio år i år.

Till min förvåning har dock den ena av dem börjat komma fram även när jag har grannarna på fika. Det började hon med vid nyår, och senast grannarna var här kom hon fram då också. Hon var dock lite tillbakadragen, men gömde sig inte. Den andra gömmer sig inte längre under badkaret, vilket var favoritplatsen tidigare, men hon håller sig undan i arbetsrummet, för där brukar gästerna inte vara.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-02-24, 20:16
#16

#15 Även min skygga katt fortsätter att göra framsteg när det gäller människo-social-kontakt. Hon är snart 10 år och utefödd. Jag får fortfarande inte hålla-lyfta-bära, men hon gosar gärna genom att gå fram o tillbaka och stryka sig mot min hand, samtidigt som hon spinner högt. Ibland stannar hon till och vill bli kliad, och det hela blir så mysigt att hon trillar omkull… ❤️🙂❤️

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-02-25, 04:08
#17

#16 Samma som med min gamla katt. De är mysiga ändå, även om de inte är så mycket för att kela och ligga i knä. ❤

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-02-25, 07:34
#18

#17 Hennes gos är guld värt och matte blir lika lycklig varje gång 🙂❤️

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-02-25, 17:52
#19

#18 Vet hur det känns. Min gamla katt var 14 år gammal när jag kunde lyfta upp henne utan att hon försökte fly. De få gånger hon vågade sig upp i mitt knä vågade jag knappt andas, av rädsla för att hon skulle hoppa ner igen.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-02-25, 21:15
#20

Härligt att få höra era berättelser. Även om jag vet att vi måste låta det ta tid med nya katten, så längtar jag efter att få gosa med honom, och hoppas att han blir ett riktigt gosetroll med tiden. Självklart är jag lite rädd att han aldrig ska bli riktigt tam. Men jag måste tro på det.

Vi kämpar på med att låta honom få ta saker i sin egen takt, samtidigt som vi sitter inne hos honom i omgångar under dagen, läser högt för honom, testar om han kan tänka sig att leka (har hittills inte fungerat), testa om han kan tänka sig att ta emot godis eller mat som vi lägger framför honom (har hittills inte fungerat) kelar med hunden så att han ser (verkar göra honom nyfiken i alla fall) och allt annat vi kan hitta på. Det går lite upp och ner. Totalt sett fler framsteg än baksteg.

Han är en så fin katt så det är absolut värt att kämpa för honom! ❤️

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Uppkatten
2020-02-25, 21:27
#21

#20 Har du tur så kanske kissen har haft en familj en gång i tiden. Då kan katten så småningom börja "minnas" hur det var att leva med människor, och plötsligt när man kommer in i rummet en dag så är där ett riktigt gosetroll 🙂. Jag har sett det hända många gånger på katthemmet, och man blir alltid lika lycklig och lite förvånad 🙂. Hur gammal tror man att kissen är?

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-02-25, 21:51
#22

#20 Jag hoppas att du har rätt att han har haft ett hem en gång i tiden och varit social och ompysslad.

Han jamar ibland på nätterna - och jag har hört att katter som är födda och uppvuxna ute utan kontakt med människor inte jamar naturligt för att kommunicera. Dessutom leker han med leksaksmöss på nätterna, det känns som om han kanske har gjort det förr. Han har inga problem att sköta lådan - det hade inte på katthemmet heller. Och han äter kokt torsk när vi testade häromveckan. Kokt torsk kan han inte ha jagat själv och vant sig vid att äta som hemlös.  Små detaljer, men jag hoppas i alla fall.

Katthemmet gissade att han är mellan 2 och 3 år. Veterinären sade 2 till 4 år. Han är vuxen, men katthemmet berättade att det är några körtlar i kinderna som börjar växa på okastrerade hankatter vid 4-5 års ålder, och de har inte börjat utvecklas på honom.

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Uppkatten
2020-02-25, 22:12
#23

Det stämmer att utefödda katter inte kommunicerar med människor med jamningar. De kan däremot kommunicera med varandra med olika andra läten. Min skyggis började prova att kommunicera med jamningar efter något år. Det var väldigt hesa spruckna små jamningar, de första som kom 🙂. I dag är hon en fena på att berätta med jamningar vad hon vill 🙂. Kommer man till en skyggisavdelning så är det ofta väldigt tyst där, jämfört med andra avdelningar på katthemmet.

Vuxna utefödda katter brukar vanligtvis inte vara så benägna att leka. För dem handlar jakt om att skaffa mat, och ingenting annat. 

Kattlådan brukar dock även utefödda katter ofta sköta prickfritt. Katter gillar att gräva ner sin avföring etc och kattsanden är det som bäst påminner om det underlag som katten väljer ute när den ska uträtta sina behov.

Jag tycker att det låter som att det finns gott hopp om att din katt har levt ihop med människor tidigare (en s k "falsk" skyggis), och då ökar också chansen att din katt kommer att bli mer "normalt" social och gosig framöver. Lite beroende på kattens personlighetstyp, arv, tidigare erfarenheter etc.

Men oavsett så är det bra att veta att de människo-sociala framstegen kommer att komma, och att katter fortsätter att utvecklas hela livet  i relation till sin människa. 

Det ska bli jättespännande att få följa er!

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-02-26, 11:31
#24

Det verkar finnas goda chanser att ni kommer att få honom att bli en riktigt sällskaplig gosekatt så småningom. Ni gör helt rätt som tar det lugnt och låter honom vänja sig långsamt. Även om det är frustrerande så lönar det sig i längden. Går man för fort fram riskerar man bakslag som gör att det tar ännu längre tid.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-02-26, 21:18
#25

Tack för uppmuntran! Det behövs. Ibland går det bakåt, ibland framåt.

Sent igår kväll och nu ikväll har han lekt i sitt rum trots att ljuset varit tänt och dörren öppen. Gallerdörren är stängd, men vi ser honom och han ser oss. Så länge vi sitter still och bara kikar försiktigt på honom  ibland, låtsas han inte om oss! Det känns fantastiskt! 🎈

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-02-27, 11:44
#26

👍

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-04-24, 18:09
#27

Nu har vår älskade hittekatt bott hos oss i snart 3 månader. Han är fortfarande mycket försiktig och inte riktigt tam, men arbetet går stadigt framåt. Han trivs och mår bra, och det är det viktigaste. Vi har en glad katt här hemma!

Sedan flera veckor äter han mat och godis ur handen på mig utan att tveka och vi leker tillsammans varje dag. Roligaste leksakerna är flera olika spön med leksaker i änden på trådar, typ "da bird". När vi är på gång som värst är det ungefär som att leka med en vanlig katt. Han tycker också att det är kul om jag kastar en liten tygmus nära honom, då sätter han igång och leker för fullt.

Tyvärr kan jag fortfarande inte klappa honom, men jag får peta på honom lite och ta lite i honom. Bäst går det om jag håller i en leksaksmus eller annan leksak och "klappar" honom med den. Han kan se lite förolämpad ut ibland, men det går framåt. När vi inte leker gillar han att jag sitter inne på sängen i hans rum och läser. Då lägger sig sig också på sängen, med en liten bit emellan oss.

När katten ska ta en bit kött eller godis ur min hand lägger han ibland tassen på min hand och drar handen mot sig. Det ser ju lite gulligt ut, fast egentligen vill han nog att jag ska släppa köttbiten, men det låtsas jag inte om. Senaste veckorna har han dragit in klorna dessutom, så det gör inte ont längre…

🐱 ❤️ 🐱

Han har blivit så fin i pälsen senaste veckorna. När han kom var han grå, brun och svart med vita tecken. Pälsen är semilånghårig och han såg rätt tufsig ut. Jag var lite bekymrad eftersom jag inte kunde kamma honom. Idag har han en varm gyllenbrun färg varvat med en vacker mörkbrun färg i tabbymönster och de vita tecknen är kritvita. All tråkig halvlös vinterpäls har lossnat, och nyttig mat har säkert gjort sitt till. Pälsen tvättar han själv långa stunder varje dag. Däremellan rullar han sig och åmar sig på en filt och då lossar alla lösa hår, och det är bara att ta bort dem från filten varje morgon. Mycket katthår blir det!

Han håller sig mest i sitt eget rum, men gör numera varje dag en eller flera försiktiga turer in i resten av huset och undersöker.

Det mest positiva är att han visar att han vill vara tillsammans med oss. Han kommer fram och nosar och tar kontakt och talar om när han vill leka eller när han tycker att det är dags att göra rent i lådan. Ibland går han bara dit och gräver några tag lite slarvigt och sätter sig sedan framför mig och jamar och vill att jag ska gå dit och gräva och se om jag hittar något spännande… Han har humor katten! Och det är väldigt roligt när han får oss att passa upp på honom!

Det går långsamt, men det går framåt hela tiden. Små små steg, i hans tempo. Han har verkligen hunnit bli en älskad familjemedlem och det är jag säker på att han känner!

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Maria
2020-04-24, 18:16
#28

Härligt att höra ❤

/Maria
eskils
2020-04-24, 21:44
#29

Instämmer! 🐱❤️

Uppkatten
2020-04-24, 22:30
#30

Tycker det låter superbra! Vilka framsteg på så kort tid! Bra jobbat! Ser fram emot att få höra mer! 🙂❤️❤️❤️

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-04-25, 12:04
#31

Så roligt att höra. Tre månader är inte särskilt lång tid när det gäller "skyggisar", så det är stora framsteg. 👍

Har du inga foton på honom? Det hade varit roligt att se hur han ser ut nu, när han blivit så fin i pälsen. 🙂

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-04-25, 18:32
#32

Jag lägger ner väldigt mycket tid på Kurre. Redan från början insåg jag att det inte var någon mening att ta hem en skygg katt och tro att han skulle socialisera sig själv på egen hand. Det svåra är att veta hur mycket man kan trycka på med träningen . När det blir för mycket drar han sig undan lite och visar att han behöver få vara ifred också.

Jag sitter inne hos honom varje dag och läser högt för honom - för att han ska vänja sig vid mitt sällskap och känna sig trygg med människor igen. När jag inte orkar läsa högt längre sitter jag och läser tyst. Även om kattskrället ligger och låtsas sova. När han visar intresse har jag försökt leka med honom lite försiktigt. Senaste veckan kommer han fram och visar när han vill leka. Det är ett jättestort framsteg!

Vi tränar handmatning morgon och kväll varje dag, och ibland att äta på nya ställen i rummet. Varje gång vi leker ser jag till att leksakerna råkar nudda honom på tassarna, på sidan osv. Jag lockar ut honom från hans rum med godis och leksaker, och säger hans namn ofta i positiva sammanhang. Ibland går det att kasta godisbitar längs golvet som han jagar och äter. Varje morgon sitter vi bara tillsammans och blinkar lite mot varandra. Det måste hända saker, men han måste få tid att smälta allt nytt som händer också.

Jag längtar så efter att kunna klappa honom, och att han ska våga ligga intill mig och spinna. Och att han ska våga gå runt i hela huset och känna att det är hans och inte vara så himla försiktig och på sin vakt hela tiden. Han mår bra och är en glad katt idag, och det är jätteviktigt. Men jag vill att han ska våga bli så där kaxig som bara katter kan vara! Veta att han är kung!

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
cattisa
2020-04-25, 20:25
#33

Säkert tecken på att lillkatten har haft ett hem en gång i tiden: Han känner igen en kamera eller en mobiltelefon när han ser en och blir plötsligt mycket svårfotograferad….  😃

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Uppkatten
2020-04-25, 20:37
#34

Så fin kisse! ❤️Om du får sitta bredvid honom när han äter frukost så skulle du kunna göra det i någon vecka eller två. Därefter börja "råka" nudda honom lite när han äter. Så småningom kan det bli till små klappar och så småningom kanske till pälsvård. Det har fungerat bra på min skyggis.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-04-25, 21:25
#35

#34. Jag försöker precis det efter att jag fått tips här på iFokus.  Han tolererar bäst att jag råkar peta till honom försiktigt på någon av framtassarna eller på pälsen vid sidan om halsen med ett finger. Men ibland tittar han på mig och ser väldigt förolämpad ut!  🐖

Händer är fortfarande ganska farliga. En hand kan vara okej, men två händer i luften som han måste hålla reda på samtidigt är jobbigt. 👻

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
eskils
2020-04-25, 22:03
#36

Himla söt kisse! ❤️🙂

Uppkatten
2020-04-25, 22:43
#37

#35 Min skyggis har alltid gillat bäst att man stryker med handen längs med sidan på henne.

Nu - efter drygt 9 år typ - kan hon gå fram o tillbaka runt mig och vill bli smekt ffa på sidan. Lite som om hon "stryker sig mot mig", fast det är jag som får vara mest aktiv 🙂. Två händer i luften är fortfarande en hand för mycket. Minst. 🙂

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-04-26, 13:19
#38

Så söt han är. 😍

När min första skyggis hade blivit så pass "hemtam" att hon kom fram och åt tillsammans med den andra katten, så strök jag henne försiktigt över ryggen när jag satte ner maten. Det fann hon sig i, men mer kunde jag inte klappa henne förrän många år senare.

Håller tummarna för att din skyggis kommer att vänja sig vid att bli klappad så småningom. 👍

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-05-04, 19:44
#39

I kväll kom min lilla vildkatt och strök sig mot benen på mig! Två gånger direkt efter varandra, så det var inget misstag! Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen och blev alldeles tjock i halsen när jag berättade det för min man strax efter.

Katten och jag lekte med en tygmus i ett snöre på ett spö som vi gjort varje dag senaste tiden. Rätt som det var tittade han på mig och strök sig mot mig när han gick förbi mig för att fånga tygmusen, så stannade han upp, vände sig om och strök sig mot mig en gång till! Sedan fortsatte han fram till tygmusen.

Jag har fått nudda vid honom lite med handen några gånger de senaste dagarna, men får inte klappa honom. Han kommer fram och nosar på mina fötter ibland, och det har hänt att han slår till mig lätt på foten (utan klor) när han vill leka. Han är fortfarande väldigt väldigt försiktig, och drar sig tillbaka till säkerheten under en soffa eller en säng när något händer för plötsligt, eller någon kommer för nära. Men det här känns som ett jättesteg framåt!

Den här katten var en riktig skyggis som vi hämtade vi hem från ett katthem i slutet av januari.  Vi är inte framme vid målet än, och han är fortfarande inte någon tam katt, men nu är vi en bra bit på väg i alla fall.

Ibland blir man bara så lycklig!! 😭

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Maria
2020-05-04, 19:54
#40

Så härligt att läsa🙂

/Maria
Uppkatten
2020-05-04, 20:57
#41

#39 Det finns få saker som gör en så "hög" som när ens skyggis gör framsteg 🙂❤️. Det är SÅ häftigt!

Det låter onekligen som att du "har fått godkänt" av din kisse! ❤️

Min "skyggis" har strukit sig mot mitt ben bara ett par gånger, och det efter typ 9 år här hemma… 🙂 Däremot gillar hon att gå fram och tillbaka och stryka sig mot min hand - när hon är på det humöret 🙂. Mest gosar hon dock med bordsben, stolsben, klösmöbler etc……

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Carmarino
2020-05-05, 10:19
#42

#39 Så roligt att det går så bra. 🙂

Kom att tänka på en sak; kanske katten har råkat ut för en människa som inte varit så snäll, och som har kommit uppifrån och kanske slagit eller på annat sätt hotat katten. Det sitter i väldigt länge, oftast resten av livet.

Det behöver inte ens vara någon som varit elak utan bara en traumatisk händelse där en människa har "tornat upp sig" ovanför katten, som uppfattat den som hotfull.

För många år sedan jobbade jag i en tillfällig barack och under den fanns det djupa cementbrunnar - och en hel kattkoloni. En morgon hördes ett ljudligt jamande, som vi till slut lyckades lokalisera till under golvet i ett av kontorsrummen. Så vi flyttade mattan och hittade en lucka i golvet. Luckan ledde ner till en av cementbrunnarna, som till all lycka hade en smal remsa betongkant ovanför vattnet. På denna kant satt en liten kattunge, kanske 5-6 veckor gammal.

Eftersom jag var mest kattvan blev det jag som fick klättra ner på en stege och hämta upp den vettskrämda katten. Min mor råkade ha semester just då, och hon sa att hon kunde ta hand om katten - men bara tills hon lyckades hitta ett hem till den. Fast det slutade förstås med att hon behöll katten själv.

Katten var i hela sitt liv rädd om någon kom och lutade sig över henne, så minnet av att jag kom nerklivande uppifrån satt tydligen hårt i minnet. Hon kom dock inte ihåg att det var jag, tack och lov, så hon var aldrig rädd för mig.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-05-05, 11:23
#43

#0 Det här kanske kan intressera dig. Det handlar om hur man kan skilja på socialiserade och osocialiserade katter. Undersökningen har dock några år på nacken.

https://www.aspcapro.org/webinar/20130919/is-cat-feral#video-player

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-05-05, 17:22
#44

#43. Nu har jag lyssnat på föreläsningen du tipsade om. Den var väldigt intressant. Den handlade om hur man så snabbt som möjligt kan avgöra om en katt är socialiserad eller inte när man får in dem till katthem eller liknande. De hade gjort tester under de tre första dagarna efter att katterna kommit in dit och försökte hitta speciella indikationer för att göra så säkra bedömningar som möjligt. Det var en studie, så katterna hade tagits dit av sina ägare, jourhem, eller från kattkolonier.

Jag blir mer och mer övertygad om att min lille skyggis har haft ett hem en gång i tiden, även om det måste ha varit länge sedan. Sommarkatt kanske? Något har hänt som har gjort att han tappat förtroendet för människor totalt och blivit livrädd för dem.  Nu håller vi långsamt på att försöka återupprätta förtroendet.

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
cattisa
2020-05-05, 17:25
#45

#42 Riktigt stilig katt! Vilken tur hon hade som blev räddad och fick ett eget hem!

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-05-05, 17:41
#46

#45 Det ryktades att det var en russian blue-hane som hade varit ute på vift och spritt sina gener bland de utelevande katterna. Hon hade åtminstone en hel del gemensamma drag med russian blue, så kanske var det sant. 🙂

Hon var ett riktigt charmtroll, så jag förstår att min mor inte kunde låta bli att behålla henne. Katten hade den egenheten att hon inte tyckte om att bli fotograferad, och det blev värre och värre med åren.

När hon blev äldre räckte det med att man höll något som en kamera så började hon jama ynkligt. En gång testade vi med en maracas, som ju inte alls liknar en kamera, och höll den som om vi skulle ta ett foto med den, och jodå, hon började jama då också. 😃

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-05-05, 19:22
#47

#44 Jag tror att din katt är en s k "falsk skyggis". D v s en katt som en gång har levt ihop med människor, men som sedan - av någon anledning - har tvingats klara livet på egen tass under en period. 

Det vore bra, för det underlättar både för katten och matten 🙂. En utefödd katt skulle t ex inte leka på det sättet som du beskriver att din katt gör.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-05-05, 19:37
#48

#47 Jag tror att du har rätt, och jag hoppas verkligen att han är en "falsk skyggis". Häromdagen såg han TVn påslagen för första gången här hemma, och han blev inte jätteimponerad. Han tittade till lite extra, kastade en blick på fönstret intill som för att kolla om det var samma bild och sedan gick han därifrån. Han var lite halvintresserad av fåglarna och älgarna på tvn lite senare, men försökte inte kolla bakom TVn  eller så som tidigare katter gjort när de var unga.

Han uppskattade "älgvandringen" mest, troligen för att det inte är så mycket ljud på den sändningen. Höga eller plötsliga ljud är farliga.

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-05-06, 11:54
#49

#47 Håller inte riktigt med om det. Bägge mina katter är utefödda och jag fick dem inte förrän de var drygt ett halvår gamla. De hade dock blivit matade av människor, men var inte hanterade av människor.

Båda två leker gärna med både bollar, tygmöss och spön med fjädrar på, eller vad som finns att leka med för tillfället - och de gör det fortfarande trots att de är tio år gamla. Märker ingen större skillnad på de här två och mina tidigare katter som föddes som innekatter. Den enda skillnaden är att de är lite mer vaksamma om det händer något oväntat, men de är hur keliga som helst, fast det tog rätt lång tid innan de blev det.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-05-06, 12:26
#50

#49 Du har rätt, jag uttryckte mig slarvigt. Kattungar/ungkatter är en sak, jag avsåg vuxna utefödda katter. Har uppfattat att det här rör sig om en vuxen katt?

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Uppkatten
2020-05-06, 12:27
#51

Sedan finns det förstås alltid undantag.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
cattisa
2020-05-07, 21:31
#52

Min buse är en vuxen katt, och vi kommer sannolikt aldrig att få veta så mycket om hans tidigare liv. Men det är spännande att spekulera och söka efter tecken på det ena eller det andra.

Det är jätteintressant att få läsa alla inlägg om andra katter, hur de beter sig och om deras utveckling från skygg till trygg. Även om alla katter är olika är alla tips välkomna. En del kommer att fungera och en del inte. Det vet man aldrig i förväg.

Just nu far busen omkring som ett torrt skinn och leker omkring mig både högt och lågt. Så här vild har jag aldrig sett honom innan.  ❤️ Vi har lekt med mus i snöre på spö till och från i ett par timmar, så jag trodde att han skulle vara lite trött. Men vår lek tillsammans var nog bara uppvärmning… Det är urhäftigt att se honom! 🐱Fast nu är det snart läggdags, tyvärr.

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Carmarino
2020-05-08, 09:23
#53

Så roligt att han börjat leka så vilt. Det brukar sällan skyggisar göra, så det tyder på att han börjat känna sig mer trygg hos er. 🙂

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Uppkatten
2020-05-08, 09:30
#54

Sover du hos honom? Annars kanske det är idé att prova det nu. Då kan han undersöka dig i lugn och ro när du "är oskadliggjord" (i hans ögon 🙂). Vem vet - kanske får du dessutom en sovkompis 🙂. Madrass på golvet går bra. Glömmer aldrig äventyret de första nätterna när mina två små skyggisar kom upp i sängen för att undersöka mig… 🙂SÅ mysigt.

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Maria
2020-05-08, 10:31
#55

#54 Det har jag också upplevt med vår Lakritz🙂

#52 Så roligt med såna fantastiska framsteg.❤️

/Maria
cattisa
2020-05-13, 22:22
#56

Nu har jag fått lov att börja klappa och klia Kurre lite på halsen ibland! Han visar själv när det går för sig genom att komma fram och stryka sig mot mina ben. Händer är fortfarande farliga, det går bäst om jag distraherar honom lite med en leksak samtidigt.  Det är så härligt att äntligen få kela lite med en honom. Jag har längtat så!

Det är lång, lång väg kvar innan han är en tam katt som går att hantera, men det är jättehäftigt när han han plötsligt gör sådana framsteg! ❤️

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Uppkatten
2020-05-13, 22:30
#57

Härligt, och så fort det går för er. ❤️🙂

Dock tycker jag nog att du ska betrakta honom som tam. Även min "skyggis" är ju en tam katt, även om hon inte går att hålla/lyfta/bära.

Men hon pratar med mig, manipulerar mig, visar mig hur hon vill ha det o s v…. och det visar väl att hon är tam…? 

Fast jag förstår förstås vad du menar! 🙂 Jag brottas lite med orden bara! 🙂

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
eskils
2020-05-14, 10:40
#58

#56 Underbart! Så kul när de går från skygg till trygg, de blir som en helt ny katt. 🐱🙂

Carmarino
2020-05-14, 10:54
#59

#56 Så härligt att höra. Kanske din skyggis har blivit illa behandlad och slagen av någon, och det är det som gör att han tycker händer är farliga? Men med tid och tålamod så kommer han säkert att lära sig hur mysigt det är med händer som klappar och kelar honom. 🙂

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
cattisa
2020-05-14, 20:10
#60

#57 Du har rätt. Han är en väldigt osäker, lite skygg tamkatt idag. 🐱 Han är inte hanterbar än på samma sätt som de flesta tamkatter är. Han är social och nyfiken,  vill gärna ha sällskap, men vågar inte lite på människor. Så snart något händer snabbt omkring honom, eller låter för högt, eller överraskar, så tar han det säkra före det osäkra och flyr och gömmer sig. Han ser alltid till att ha minst en flyktväg om det skulle bli panik. Och när han vill är han tyst och snabb och smidig som en skugga. Plötsligt är han bara försvunnen.

Han är på väg att bli trygg, men det är en bra bit kvar än. Han vill så gärna vara nära oss, men det är svårt att våga. Senaste dagarnas framsteg har varit fantastiska, och vi hoppas verkligen att de håller i sig. ❤️

_"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen_
Upp till toppen